Linksgolf i Viken

Idag var banan försvarslös - 2015-10-03
Zacke har någon gång sagt att Helsingborg GK:s bana i Viken är landets bästa niohålare. Nu är ju han mer eller mindre fundamentalist när det gäller golf och anser därför att golfspel på linksbanor är det närmaste himlen man kan komma.
Precis som Göran Z gillar jag också linksbanor, inte minst då det sällan eller aldrig förekommer några vattenhinder. En annan sak vi, med vår anglofilistiska inställning, har gemensamt Zacke och jag är engelska sportbilar då jag vet att han är stolt ägare till en Austin Healey.
Även till vardags lär han köra engelskt men då i en mer ombonad Jaguar S-Type.

Fridfullt.

Nog om det, Eva hade pratat länge om att hon ville spela Viken igen, så utan att behöva övertala mig gick jag gärna med på detta. I och för sig var vädret också helt perfekt för en runda i vår Morgan, då det var kav lugnt, solsken och runt femton grader varmt, men idag fick Eva bestämma.

Vi åkte hemifrån lite före lunch, då vi räknade med att de som spelar förmiddagsgolf i stort sett var färdiga med sin rond när vi kom fram. Och, mycket riktig så fanns det parkeringsplats längs med muren alldeles intill det lilla klubbhuset.

Eva på väg mot första tee med det gamla klubbhuset i bakgrunden.

Banan är förvisso inte lång, bara 4542 meter, men med bunkrar på alla de nio hålen i kombination med att ruffarna utgörs av ljung, så är den inte helt lätt ändå. Nu var det i princip vindstilla idag och skillnaden att spela här när det blåser är väldigt stor. Precis som på St Andrews i Skottland.

Från utslagsplatsen på första hålet.

De första fyra hålen kan vara lite röriga att spela eftersom man på ettan möter folk som spelar fyran samtidigt som fairway delas av båda hålen.
På ettan började vi bra både Eva och jag och gick från green med var sitt par. Kul med en bra start, något jag inte varit van vid på hela säsongen, som varit en stor besvikelse för mig resultatmässigt.
Nu fortsatte det emellertid att gå bra och efter nio hål hade jag gjort fyra par och trots ett löst hål skrapat ihop 19 poäng. När första halvan var avklarad satt vi på klubbhusets veranda och fikade. Där satt också två andra par, det ena från Barsebäck och det andra från Falsterbo. Ingen hade spelat Viken tidigare och alla tyckte banan var helt underbar.

Vid fikat betraktade vi Svinbådans Fyr.

Fyrbollen vi hade haft före oss de först nio erbjöd oss att gå ut före dem på sista halvan. Det flyter alltid lite bättre när man slipper vänta och även sista nio inleddes med ett par. Eva hade väl inte riktigt samma flyt som jag hade och blev besviken när ett fint utslag hamnade i någon håla på fairway. Men det är ju sådant som händer i golf.

Gul tee på det sjunde hålet Till höger syns fairway på sexan.

Sedan några veckor tillbaka har jag slutat att använda min driver. Vi kommer inte riktigt överens. Istället slår jag ut med en spoon, som egentligen är en träfemma enligt han som gjort den. När varje utslag hamnade på fairway tänkte jag att det här inte kunde fortgå hela tiden.

Åttonde hålet, 97 meter. Idag wedge eller nia, men i hård motvind helt andra klubbor.

Men det gjorde det och med tre slag över par på de sista nio, inte minst tack vare bra puttning, kom jag i mål på 79 slag brutto. Mycket berodde som sagt på min puttning, då mina 29 puttar var något mycket ovanligt och brukar istället vara 36 till 40. Med 42 p så blev det en rejäl sänkning av min hcp, från 20,4 till 18,1. Det är visserligen kul att göra åtminstone EN riktigt bra rond, vilket jag gör varje år, men denna säsongen tog det ovanligt lång tid.

En bra dag, som ökade suget efter mer golf, åtminstone tillfälligt!