Morgan maintenance 2.

Running boards - 2015-12-16
När jag inte upptäckte några spår i bulthuvudena under gummilisten så trodde jag att de var helt upprostade. Men mina farhågor om att bultarna skulle snurra runt när jag lossade muttrarna på undersidan kom på skam. Det gick nämligen hur lätt som helst.

Lite suddig vagnbult.

Så ser det ut i aluminiumlisten.

Anledningen var att bultarna är så kallade vagnbultar, som under huvudet har en fyrkant i metallen, som i sin tur ska ner i ett fyrkantshål i aluminiumlisten. Av förståliga skäl så har jag naturligtvis aldrig hört talas om denna benämning på bultar, men är nu glad att de finns.

Ingen korrosion i hålen.

När jag tagit av båda running boards på vänsterskärmen så fanns det en del smuts under. Detta tvättade jag av med avfettningsmedel och polerade därefter skärmen med Meguiars Ultimate Compound. Under aluminiumlisten fanns inte tillstymmelse till rost eller andra skador.

Min tanke var nu att köpa en ny uppsättning bultar, brickor och muttrar. Visserligen lite over-kill, men endast det bästa är gott nog för Mr Brum. Jag ringde därför upp till Classics & Sportscarcentre i Vetlanda (www.classic-cars.se), som är generalagent för Morgan i Sverige. På reservdelssidan arbetar det en trevlig kille, som heter Anton, som lovade hjälpa mig och återkomma med ett besked. Men det visade sig att ett sådant kit inte gick att köpa då det bara ingick om jag köpte kompletta nya running boards. Och, det behövde jag ju inte.

Före och efter avslipning.

Men, man tager vad man haver. Jag lade alla bultar, skruvar och muttrar i en glasburk med avfett-ningsmedel, där de fick ligga något dygn. När allt torkat så slipade jag av alla bultskallarna med en roterande stålborste.

Gör väl alltid någon nytta.

Här ligger de på parad.

Efter ett tips från Anders, en annan bilkompis, målade jag sedan alla bultskallarna med Turtle Wax Roststopp. Nu ska jag först vaxa hela bilen innan jag försöker mig på att montera tillbaka alla running boards igen. Att peta ner gummilisten i aluminiumlisten verkar vara det krångligaste, men en engelsman som gjort samma procedur tipsade om att ett gammalt kreditkort underlättade arbetet.

Vi får se hur det går!

I halv storm på Öresunds GK

Ingen trängsel på banan - 2015-12-10
Att spela golf i mitten av december känns lite kaxigt. Inte bara för att det är december utan också för att vinden uppgick till 15 sekundmeter och att det var jämngrått på himmlen. Inget regn dock och då är det faktiskt bara bekvämligheten som hindrar för golfspel.

En frusen Jörgen före start.

Visst var det ruggigt när vi lämnade värmen i bilarna, men Jörgen och jag har varit överens om att spela en gång,  helst varje vecka, för att inte bli ringrostiga. När Jörgen skulle betala greenfeen i klubbhuset passade vi därför på att ta med oss var sin kopp kaffe innan vi slog ut på första tee.
Efter två förvånansvärt bra utslag i den hårda motvinden, så var vi igång.

Det tredje hålet ligger längs motorvägen.

Redan efter några hål hade vi fått upp värmen och det kändes inte alls lika ruggigt som vi förväntat oss. Detta är bara ett bevis på att när man väl kommer ut så är det riktigt kul oavsett väder.
Vinden var rakt västlig och så fort bollen kom upp i luften så tog vinden den. Ibland fick vi sikta ut över vattenhinder för att låta vinden föra in bollarna mot fairway.

Sportig typ med cigg i munnen. Lär bara vara han och John Daly som har detta gemensamt.

Båda två var vi förvånade över våra utslag. De gick både långt och rakt. Jörgen påpekade också att så här bra brukar vi inte ens slå på sommaren.
Efterhand som vi spelade verkade vinden att öka ytterligare. På det sjätte hålet, som spelas rakt in i vinden, hade jag 85 meter kvar till mitten av green på tredje slaget. Jag slog en perfekt järnåtta, som naturligtvis blev väldigt hög, och fann att jag hade ytterligare 15 meter kvar till flaggan.
Då blåser det hårt!

Varmt och gott i restaurangen.

Efter de första nio hålen gick vi in i klubbhuset för att äta lunch. Rotmos med fläsklägg är en av mina favoriter och serveras inte så ofta. Detta var inget Jörgen gillade. Uppväxt som bokhandlarson, i ett finare hem i Nyköping, menade han att det var sådan mat som personalen åt. Han valde i stället grönkålsoppa och ägghalvor.

Jag hade marginalerna på min sida på det 13:e.

Att gå ut igen efter lunchen kändes lika obehagligt som när vi gick ut på ettan. Vi fortsatte dock att bli positivt förvånade över att vi, under rådande omständigheter, spelade så pass bra.
På hål nummer 13, som är det korta men ökända ö-hålet, kom vi båda på green. Jag hade slagit ut först och Jörgen såg hur min boll drev ut mot vattnet på högersidan, men stannade några decimeter från kanten. Han siktade därför mycket till vänster om flaggan och fann sig själv ha en putt på någon dryg meter för birdie. Efter en fin chip från mig och en missad birdieputt från Jörgen kunde vi gå därifrån med var sitt par.

Ett bevis på att blåsten var hård.

På några hål fanns det fågelskrämmor i form att drakar som liknade rovfåglar. Varför vet jag inte.

Även om vi tyckte att vi spelade ovanligt bra båda två så blev scorerna inget att skriva hem om. Men att känna att slagen finns där är många gånger viktigare än själva scoren. Man vet att man kan och att en dålig score oftast bortförklaras med otur.

Ganska stolta över att ha gått en golfrunda under tuffast möjliga omständigheter bestämde vi att spela igen så snart det blev en ny dag utan regn.

Ska bli fint väder igen på tisdag! 

Morgan maintenance

Vinterjobbet i garaget inlett - 2015-12-02
Det är i stort sett samma saker som ska göras varje säsong. Även om listan på vad som ska göras är ganska lång, så låter jag arbetet ta lite längre tid än vad som hade behövts om jag snabbat på lite.
Att tillbringa tid i garaget är nämligen ingen uppoffring för mig. Eftersom Eva ändå är på jobbet kan jag aktivera mig i garaget, ett alternativ som definitivt är mycket trevligare än att dammsuga.

I januari nästa år har vi haft en relation i fyra år, Mr Brum och jag. Han hämtades i England i mitten av januari och har fungerat klanderfritt sedan dess, precis som en Morgan förväntas göra. Som tack för sin insats får han också den omvårdnad, som han är värd, inte minst under vinterhalvåret.

Det räckte med gummiklubban i år.

Den sista åtgärden innan vinterstilleståndet är att tvätta bilen ordentligt varefter den kan förpassas in i garaget för en välbehövlig semester. För bilen kan det nästan vara som att komma till ett Spa, med tanke på all den tillsyn och omsorg jag skämmer bort den med.
Väl i garaget är nästa punkt på listan att lossa vingmuttrarna på alla fyra hjulen. Någon gång, när jag varit extra disträ, har jag hissat upp bilen på pallbockar innan jag lossat vingmuttrarna. Detta har lett till en viss irritation, trots att jag normalt är en ganska saktmodig människa.

Stadig på fyra pallbockar.

Det gäller att hissa upp bilen så högt som möjligt, vilket innebär ett tvåstegsarbete med domkraften. Det är nämligen så att om jag lyfter för högt där framme så kommer jag inte under med domkraften där bak och tvärtom.

Så ska det se ut om man är rädd om sin bil.

Anledningen till att jag vill ha någorlunda hög höjd på bilen är att det ska bli lättare för mig att glida under den på min montörsvagn. Att kunna komma under är viktigt för att jag ska kunna känna på alla bultar och muttrar som är på undersidan. Vissa har nämligen en tendens att lossna.
För att skona ramen så gott det går lägger jag en bit av ett dörrfoder mellan pallbocken och rambalkarna.

Prisvärda fiberdukar.

Nu kan jag plocka av alla ekerhjulen för sedvanlig behandling och gå igång med höstens arbete i form av att laga ev stenskott, polera och vaxa bilen samt rengöra och behandla läderinredningen med adekvata kemiska medel.
Jag har kunnat konstatera att ICA:s fiberdukar är perfekta för avtorkning av polish och vax. De säljs i tvåpack och kan tvättas vid behov efter användning.

Tydliga upphöjningar.

Under vinterns arbete i garaget finns det emellertid en ny punkt på todo-listan. Det gäller de s k running boards. I en artikel i den engelska klubbtidningen Miscellany läste jag om att det finns anledning att kolla dessa för ev upphöjningar i gummilisten. Om sådana finns tyder det på att skruvhuvudena under gummilisten är korroderade vilket därför bör åtgärdas.

Små, svåråtkomliga rackare eftersom avgassystemet finns rakt under.

Varje runningboard är fäst med nio små bultar med muttrar på undersidan. För att göra det möjligt, eller i bästa fall enklare, att lossa dem slipade jag första av dem så gott jag kunde med en liten stålborste, för att sedan spruta på med 556. Än så länge har jag inte försökt att lossa någon utan låter det stå "och dra" ett tag.

Ser inte så kul ut.

De största problemen kommer nog inte att bli muttrarna på undersidan utan snarare huvuden på översidan. Efter att ha lossat gummilisten i aluminiumskenan kunde jag inte upptäcka något spår eller x i skruvhuvudena. Tänkbart scenario är nu att när jag försöker lossa muttrarna på undersidan så kommer skruven bara att snurra runt. Finns det inga spår alls i huvudet så är min plan därför att försöka hålla fast huvudet med en liten polygriptång. Om inte detta fungerar så är min tekniska kreativitet slut, för att borra ut dem känner jag inte riktigt för. I värsta fall får jag, återigen, avslöja min okunskap för några bilkompisar, som med stor sannolikhet har en lösning på problemet.

Återkommer med förhoppningsvis goda nyheter!