...när det är bistert på golfbanan - 2016-11-26
Det var en gråmulen, blåsig och ganska sval dag, lördagen den 26:e november. Men, istället för att ta en vanlig lördagspromenad, som egentligen bara har ett syfte, nämligen att få lite luft och motion, så föll valet på golfbanan. För några veckor sedan köpte jag ett klippkort som berättigar mig att spela tio rundor golf på Öresunds GK för 1200:- fram till den 28:e februari. Även om risken är liten, så kan det faktiskt bli en vargavinter med snö och frost även i våra trakter, varför det gäller att utnyttja sina tillåtna golfrundor så långt som möjligt.
Eva hade inte spelat någon golf på drygt en månad och för att inte tappa allt i muskelminnet är det viktigt att komma ut och slå lite golfslag med jämna mellanrum. Visst kändes det lite småkallt när vi slog ut på första hålet, men då vi går ganska raskt och slår en helvetes massa slag, så dröjer det inte länge innan kroppsvärmen går upp.
Det visade sig dock att Eva inte verkade speciellt ringrostig, för hon fick iväg sina förhållandevis långa drives precis som vanligt. När vi gick där i blåsten var vi ganska stolta över att vi gav oss ut i det rätt tuffa vädret istället för att sitta hemma vid brasan och softa. Att vara ute är faktiskt skönt, även när det är lite kärvt väder, bara man är rätt klädd. Problemet är bara att komma över bekvämlighetströskeln, som ofta är otroligt hög.
Golfspel i blåst anses vara fostrande. Jämför bara spelare från Irland och Skottland med amerikan-arna, som oftast spelar i sommarvärme och vindstilla. Så det är alltså inte fel att ibland ge sig ut i sådant väder, som vi hade. Klubbvalet kan bli extra svårt framförallt vid inspel och på korthålen.
Det senare märkte jag på hål nummer fem, ett korthål på 112 meter. Bollträffen var perfekt med min järnåtta, men var en halv meter för kort. Bollen låg pluggad under läppen i bunkerns framkant och jag var tvungen att droppa bollen. I bunkern förstås!
Men sådana tillfälligheter och några alltför höga utslag, som vinden förde all världens väg, är smällar man får ta. Oavsett hur man spelar, så lyckas man varje runda slå ett antal perfekta slag som man minns och som leder till att man fortsätter att spela det här grymma spelet.
Vår golfrunda inleddes inte förrän efter lunch. Vid den här årstiden mörknar det ganska snabbt och är det dessutom helmulet, så märker man detta redan vid tretiden på eftermiddagen. De avslutande hålen var det ddärför svårt att se var bollarna slog ner. Men då vi oftast ligger mitt i fairway, så fann vi dem snabbt när vi gick framåt :-) Att påstå att det var massor av folk på golfbanan vore att ljuga, men det finns vissa nördar som spelar i alla väder, så länge det inte är snö på marken. Men, när vi hade spelat sista hålet och gick mot parkeringen, så fanns det bara en bil kvar. Vår!
Söndagen veckan efter så spelade vi igen!
Det var en gråmulen, blåsig och ganska sval dag, lördagen den 26:e november. Men, istället för att ta en vanlig lördagspromenad, som egentligen bara har ett syfte, nämligen att få lite luft och motion, så föll valet på golfbanan. För några veckor sedan köpte jag ett klippkort som berättigar mig att spela tio rundor golf på Öresunds GK för 1200:- fram till den 28:e februari. Även om risken är liten, så kan det faktiskt bli en vargavinter med snö och frost även i våra trakter, varför det gäller att utnyttja sina tillåtna golfrundor så långt som möjligt.
Blåser det runt bostaden hemma, så blåser det rejält på Öresunds GK. |
Det visade sig dock att Eva inte verkade speciellt ringrostig, för hon fick iväg sina förhållandevis långa drives precis som vanligt. När vi gick där i blåsten var vi ganska stolta över att vi gav oss ut i det rätt tuffa vädret istället för att sitta hemma vid brasan och softa. Att vara ute är faktiskt skönt, även när det är lite kärvt väder, bara man är rätt klädd. Problemet är bara att komma över bekvämlighetströskeln, som ofta är otroligt hög.
Inte nog med att jag hamnade i bunker. Bollen ligger ospelbar. |
Det senare märkte jag på hål nummer fem, ett korthål på 112 meter. Bollträffen var perfekt med min järnåtta, men var en halv meter för kort. Bollen låg pluggad under läppen i bunkerns framkant och jag var tvungen att droppa bollen. I bunkern förstås!
Men sådana tillfälligheter och några alltför höga utslag, som vinden förde all världens väg, är smällar man får ta. Oavsett hur man spelar, så lyckas man varje runda slå ett antal perfekta slag som man minns och som leder till att man fortsätter att spela det här grymma spelet.
Siste man på plan. |
Söndagen veckan efter så spelade vi igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar