Lunchbesök i Helsingborg

Vi inledde med Helsingborgs Auktionsverk - 2017-03-09
När jag berättade om att jag börjat sälja ut lite av mina mynt på Tradera, så vaknade även min kompis Balla till. Han var nämligen ägare till ett halvt dussin väldigt fina oanvända vinglas, från Orrefors, som i butik kostade 550:- per styck. Eftersom Balla lika gärna dricker direkt ur flaskan eller ur en pappmugg, tyckte han att det var onödigt att de här glasen tog plats i hans hem.

Tillsammans med ytterligare en lite uttråkad person, Jörgen Kvant, inledde vi därför vår sociala träff med ett besök på Helsingborgs Auktionsverk. Det är numera beläget på ett industriområde, i närheten av soptippen i Helsingborg. Förr, när det begav sig, så fanns dåtidens Auktionskammare på Kungsgatan, nere i city där nu Norra Hamnen finns.

Fickur av diverse slag.

Det är kul att gå och titta på vad som finns att bjuda på vid kommande auktioner. Här hittar man allt mellan himmel och jord. Till och med jag skulle kunna tänka mig att bli ägare till en eller några saker. Själv tycker jag det är kul med klockor, dock inte fickur. När jag är i Spanien och spelar golf brukar jag varje gång köpa ett falskt armbandsur av känt märke av någon gatuförsäljare. Alla  har dock varit mekaniska och alla fungerar faktiskt fortfarande.

Fortfarande aktuell.

Möbler fanns det gott om. De flesta var ganska ointressanta, men det fanns en Jetsonstol, som jag inte skulle tacka nej till. Men priset, som förutsattes att hamna kring 8000 kronor, kändes emellertid lite avskräckande. En gammal ångradio från fyrtiotalet skapade också ett visst intresse hos mig. Som certifierad radioamatör sedan 1977, så väcker anblicken av en sådan tingest minnen från förr, då jag rattade runt frekvensratten för att hitta stationer som radio Luxemburg eller andra liknande stationer.

Ja, vila ni er en stund när jag tittar vidare.

Mina två, lite äldre kamrater, blev efterhand allt tröttare i benen efter sin rundvandring i lokalerna.
Balla var också lite besviken efter sitt samtal med en av värderarna, som fanns på plats. Han erbjöd 150:- per styck, om de skulle köpa dem rakt av, men föreslog istället att Balla skulle sälja dem på Tradera eller Blocket.
För några dagar sedan var jag hemma hos Balla, som egentligen är döpt till Bertil, och visade honom hur man ska förfara när man lägger upp saker på Traderas auktionssida. Det verkade som han tyckte detta verkade spännande, efter vad jag berättat för honom om mina pågående auktioner. Och, redan veckan efter hade han sålt sitt första mynt.

Vid utgången fanns två motorcyklar som skulle auktioneras ut.

Här finns nästan allt.

 Eftersom jag uppfattade att mina två äldre kamrater inte orkade knalla runt mycket längre så föreslag jag att vi skulle åka vidare. Vi hade ju egentligen träffats för att äta lunch tillsammans och i samband med detta fortsätta våra  diskussioner om saker och ting. Valet föll på Väla Centrum. Det ligger ganska nära och har en food court, med ett antal restauranger, där både de som gillar konstig mat, som Balla och Kvant och vanliga människor som gärna äter mat där man kan se vad det är man stoppar i sig.

Många ville ha vanlig svensk mat och därför fick jag en väntplatta,
som gav signal när min mat var klar.

Nu fick gossarna äntligen vila sina trötta ben en stund. Balla åt bakad potatis med räkor, vilket är ganska normalt, medan Kvant, som vanligt, stoppade i sig ris, nudlar och andra exotiska saker.
Efter lunchen förseslog Kvant att vi skulle förflytta oss lite längre in i varuhuset för att ta en ficka. Precis som vi brukar göra. Men, Bertil tyckte att vi hellre kunde åka hem till honom och inta kaffet där tillsamman med choklad från han välfyllda kylskåp. Förslaget uppskattades av oss båda andra, inte minst för att det var ett betydligt billigare alternativ.

Ja, så kan en dag tillsammans med några pensionerade vapendragare se ut en gråmulen vårvinterdag.

Men, snart så är det vår och då väntar golf och Morganutflykter!

Plågsamt och dyrt men skönt efteråt.

En förmiddag i Helsingborg - 2017-02-03

Naturligtvis så hade det, i vanlig ordning, inträffat en trafikolycka på E6:an, någon kilometer före södra avfarten till Helsingborg. När jag ska till tandhygienisten, som jag alltid bokar till klockan nio på förmiddagen, ser jag till att ha god tidsmarginal. Det hade jag idag också, men när då trafiken står helt stilla i båda filerna under en kvarts tid, så är det lätt att bli lite bekymrad.

Med tunga steg drar jag mig mot mottagningen.

Det var ett grått och regntungt Helsingborg som tog emot mig, när jag lyckades hitta en ledig parkeringsplats på Stortorget. Trots trafikproblemen på E6, så hade jag turligt nog fem minuter till godo innan jag skulle bli placerad i stolen hos min tandhygienist.

Brukar faktiskt titta i Hänt i Veckan när jag väntar.

Kerstin Graneli är en mycket duktig och empatisk yrkeskvinna, som ibland berömmer mig för att jag skött munnen bra. Då jag lider av tandlossning, måste jag dels använda mellanrumsborstar i fem olika storlekar (ser ut som små flaskborstar om någon kommer ihåg dem), minst en gång om dagen, dels bli behandlad av Kerstin åtminstone var fjärde månad. Proceduren med mellanrumsborstarna är den tråkigaste sysslan på hela dagen. Det tar cirka tio minuter och det är definitivt inte skönt. Men, ack så viktig. Tänderna vill jag ju behålla!

Då jag anlitar både tandhygienist och naturligtvis också tandläkare, så brukar jag efter hand nå upp till den nivå då högkostnadsskyddet träder in. Idag var det emellertid första gången på en ny klättring ditåt, vilket renderade i en utgift på 1.115 kronor. Inte nog med det, det är stundtals faktiskt ganska smärtsamt också, även om Kerstin gör vad hon kan för att plåga mig så lite som möjligt. Men, det viktiga är dock att hon gör ett fullgott arbete.

Här finns mycket gott.

När jag ligger där i stolen, går det ju inte att, med både fingrar, vassa instrument och salivsug i munnen, föra någon konversation. Istället försöker jag tänka på vad som stundar efter genomförd behandling. Vid flera, ja nästan de flesta, gångerna jag lämnat Kerstin, har jag belönat mig med ett besök på Fahlmans konditori, som ligger snett över torget. Här erbjuds man frukost i olika varianter och jag brukar välja ett ägg, en ostfralla och kaffe. Är jag riktigt på humör kan detta även kompletteras med en bakelse, eller som i dessa tider en semla.

Två motiv.

Men, för en gångs skull var jag ståndaktig och istället för cafébesök beslöt jag mig för att ta en längre promenad genom stadens centrum. På min planlösa vandring passerade jag ett skyltfönster där det fanns en gammal moped. Självklart skulle den fotograferas, även om jag nu kan konstatera att bilden inte blev speciellt bra.
Under min promenad ringer min mobil. Det är min kompis Jörgen Kvant, som meddelar att han är klar med sitt gympass (så fick han sagt det) och strax skulle sätta sig i bilen och köra från hemmet i Viken för att sammanstråla med mig för en gemensam lunch i Helsingborg.

Går att hitta på Norra Storgatan.

Det skulle dock ta en stund, så jag fortsatte i saktmod att sakta gå genom stán. Att det fortfarande finns frimärksaffärer, trodde jag verkligen inte. När jag såg skylten gick jag in i butiken och diskuterade mynt och frimärken med ägaren sedan fyrtio år. Eftersom jag är i full färd med att sälja mina och min salig fars myntsamling på Tradera, så undrade jag hur marknaden såg ut idag. Jag blev då informerad om att nästan alla, som fortfarande är aktiva inom dessa samlarområden är 60-plussare. Och, har man inte riktigt fina mynt i sin samling så handlar det  nästan bara om skrotvärdet för silvermynten. Vi hade, trots dystra besked vad gäller priserna, en ganska trevlig liten pratstund. Det visade sig till exempel att mannen i fråga, för det var en man, hade varit medlem i Söderåsens Golfklubb, precis som jag varit. Världen är liten.

Relativt nya bilar.

Jag hade fortfarande en liten stund över innan jag skulle träffa Jörgen. För att slå ihjäl den så körde jag upp på Västra Berga industriområde och gjorde ett besök hos Din Bil. Det är där de säljer Audi. Vår A6:a har nu rullat 12000 mil och jag har definitivt inte några planer på att byta bil för närvarande.
Den har gått för lite samtidigt som mitt pris vid inbyte inte kommer att överstiga 60000. Och, 12000 mil är ju faktiskt ingenting att tala om för en sådan bil, så länga jag sköter den ordentligt. För en likadan bil som vår nuvarande, men sex år nyare och med 2500 mil på mätaren skulle vi få betala närmare 300000 kronor. Att än en gång köpa en helt ny bil finns inte på kartan. Bilaffärer är nog de sämsta affärer man gör under sitt liv. Men, det går inte att förneka att det är roligt!

Kvant i antågande, inte lika elegant som han brukar vara.

Det började närma sig lunchtid varför jag körde vidare till Vasatorps GK, där Jörgen och jag bestämt oss för att äta lunch. Det bjöds på antingen ärtsoppa (det var ju torsdag) eller laxpudding, eller ev. både och för den som var riktigt hungrig. När jag anlände så hade Jörgen inte kommit. Jag gick därför in i restaurangen och tog min första gratis kopp kaffe, en förmån jag har i kraft av att jag är guldmedlem. Med kaffekoppen i handen gick jag ut och tog emot Jörgen när han så småningom anlände. Klädd i jeans!

Under lunchen, där Kvant valde ärtsoppa och jag laxpudding, utväxlade vi ett animerat samtal om både positiva och negativa händelser i vår omvärld.

En bra dag i det stora hela!