Lunchbesök i Helsingborg

Vi inledde med Helsingborgs Auktionsverk - 2017-03-09
När jag berättade om att jag börjat sälja ut lite av mina mynt på Tradera, så vaknade även min kompis Balla till. Han var nämligen ägare till ett halvt dussin väldigt fina oanvända vinglas, från Orrefors, som i butik kostade 550:- per styck. Eftersom Balla lika gärna dricker direkt ur flaskan eller ur en pappmugg, tyckte han att det var onödigt att de här glasen tog plats i hans hem.

Tillsammans med ytterligare en lite uttråkad person, Jörgen Kvant, inledde vi därför vår sociala träff med ett besök på Helsingborgs Auktionsverk. Det är numera beläget på ett industriområde, i närheten av soptippen i Helsingborg. Förr, när det begav sig, så fanns dåtidens Auktionskammare på Kungsgatan, nere i city där nu Norra Hamnen finns.

Fickur av diverse slag.

Det är kul att gå och titta på vad som finns att bjuda på vid kommande auktioner. Här hittar man allt mellan himmel och jord. Till och med jag skulle kunna tänka mig att bli ägare till en eller några saker. Själv tycker jag det är kul med klockor, dock inte fickur. När jag är i Spanien och spelar golf brukar jag varje gång köpa ett falskt armbandsur av känt märke av någon gatuförsäljare. Alla  har dock varit mekaniska och alla fungerar faktiskt fortfarande.

Fortfarande aktuell.

Möbler fanns det gott om. De flesta var ganska ointressanta, men det fanns en Jetsonstol, som jag inte skulle tacka nej till. Men priset, som förutsattes att hamna kring 8000 kronor, kändes emellertid lite avskräckande. En gammal ångradio från fyrtiotalet skapade också ett visst intresse hos mig. Som certifierad radioamatör sedan 1977, så väcker anblicken av en sådan tingest minnen från förr, då jag rattade runt frekvensratten för att hitta stationer som radio Luxemburg eller andra liknande stationer.

Ja, vila ni er en stund när jag tittar vidare.

Mina två, lite äldre kamrater, blev efterhand allt tröttare i benen efter sin rundvandring i lokalerna.
Balla var också lite besviken efter sitt samtal med en av värderarna, som fanns på plats. Han erbjöd 150:- per styck, om de skulle köpa dem rakt av, men föreslog istället att Balla skulle sälja dem på Tradera eller Blocket.
För några dagar sedan var jag hemma hos Balla, som egentligen är döpt till Bertil, och visade honom hur man ska förfara när man lägger upp saker på Traderas auktionssida. Det verkade som han tyckte detta verkade spännande, efter vad jag berättat för honom om mina pågående auktioner. Och, redan veckan efter hade han sålt sitt första mynt.

Vid utgången fanns två motorcyklar som skulle auktioneras ut.

Här finns nästan allt.

 Eftersom jag uppfattade att mina två äldre kamrater inte orkade knalla runt mycket längre så föreslag jag att vi skulle åka vidare. Vi hade ju egentligen träffats för att äta lunch tillsammans och i samband med detta fortsätta våra  diskussioner om saker och ting. Valet föll på Väla Centrum. Det ligger ganska nära och har en food court, med ett antal restauranger, där både de som gillar konstig mat, som Balla och Kvant och vanliga människor som gärna äter mat där man kan se vad det är man stoppar i sig.

Många ville ha vanlig svensk mat och därför fick jag en väntplatta,
som gav signal när min mat var klar.

Nu fick gossarna äntligen vila sina trötta ben en stund. Balla åt bakad potatis med räkor, vilket är ganska normalt, medan Kvant, som vanligt, stoppade i sig ris, nudlar och andra exotiska saker.
Efter lunchen förseslog Kvant att vi skulle förflytta oss lite längre in i varuhuset för att ta en ficka. Precis som vi brukar göra. Men, Bertil tyckte att vi hellre kunde åka hem till honom och inta kaffet där tillsamman med choklad från han välfyllda kylskåp. Förslaget uppskattades av oss båda andra, inte minst för att det var ett betydligt billigare alternativ.

Ja, så kan en dag tillsammans med några pensionerade vapendragare se ut en gråmulen vårvinterdag.

Men, snart så är det vår och då väntar golf och Morganutflykter!