Några dagar på Orust.

Sol och hav, men inte bad - 2017-07-12/15

Catarina väntade på oss på altanen.

Efter drygt 35 mil och en god lunch på Laxbutiken utanför Falkenberg, så kunde vi checka in hos våra kompisar Catarina och Gunnar i det lilla samhället Nösund på Orust. Vi har varit här många gånger tidigare och blev förvånade när vi kunde konstatera att det var sju år sedan förra gången.

Bättre än att titta på TV.

Vid framkomsten trakterades vi med kaffe och princessbakelse. Vi satt vid det bord vi så många gånger suttit och beundrat utsikten över vattnet och den närliggande ön Lyr. Den ön har Eva och jag aldrig tidigare besökt, men så skulle bli fallet några dagar senare.

Trots fint väder var det ganska kyligt...

...men naturligtvis var Eva tvungen att känna på vattnet.

Efter fika och lite snack om vad som hade hänt sedan sist, så var det dags för den obligatoriska promenaden ner till hamnen. Rakt nedanför och lite till vänster ligger Nösunds Värdshus, där det alltid brukar finnas artister som uppträder. Den här veckan gästades värdshuset av Tomas di Leva, som kanske inte tillhör någon av mina största idoler.

Buskarna till vänster före röjning.

Och, efter våra insatser med motorsågen.

Under torsdagen och fredagen bestod aktiviteterna främst av att såga och klippa ner ett antal enormt stora rododenronbuskar, närmare tre meter höga. Det krävde sina offer i form av skråmor och rivmärken samt, som det några dagar senare visade sig, även ett besök av en fästing i de nedre regionerna på min vackra kropp.

Lite kalorier behövdes efter allt arbete.

Ett besök på Orust innebär alltid ett besök på Göksäter. Det är Bohusläns svar på Ullared, med ett sortiment som omfattar, kanske inte lika många artiklar som på Ullared, men nästan.
Här tog vi tillfället i akt att inmundiga både räkmacka och bakelse till det facila priset av 106 kronor för två personer.

Här fanns också en pytteliten hamn...

...och mysiga miljöer.

På fredagkvällen blev Eva och jag bjudna på middag på den närbelägna ön Lyr. Till Lyr tar man sig med en kabelfärja, som heter Annie. Turen över det smala sundet tar tre minuter. Färjan avgår en gång varje halvtimme och eftersom vi var i god tid kunde vi titta oss omkring vid färjeläget.

Välbesökt etablissemang.

På Lyr finns det, sedan några år, en restaurang som heter Bryggvingen, som huvudsakligen serverar fisk av olika slag. Medan damerna stoppade i sig fish n´ chips valde Gunnar och jag torskrygg med skirat smör och nypotatis. Restaurangen är belägen i en liten vik, där båtar kan lägga till alldeles intill byggnaderna.

Catarina och Gunnars senaste cabriolet. Engelsk förstås.

På lördagsförmiddagen, efter frukosten, var det dags för Eva och mig att köra tillbaka till Skåne. Men, det var ännu tid för lite turistande. Det var meningen att vi skulle åka och titta på en träbåtsfestival, som avhölls i Skärhamn, men när vi kom dit så fanns det inte en parkeringsplats att uppbringa inom tre kilometer från hamnen.

Skulpturen Anna av en spansk konstnär.

Istället var det lite kultur som fanns på Evas önskelista. På Tjörn finns det en skulpturpark som heter Pilane, där det finns skulpturer utställda i den bergiga naturen. Det som Eva främst var intresserad av var en fjorton meter hög ansiktsskulptur som, påstods det, kunde beskådas ända från Marstrand.
Eftersom Catarina, som har lite problem med höften och därför svårt att gå längre sträckor, så avstod vi från att gå in i parken och studera konstverken närmare.

Svårt att slita sig ifrån.

Vi sade därför tack och adjö till vårt värdpar för den här gången, men kommer kanske att göra ett nytt besök i augusti. Dels finns det kanske mer som ska röjas i trädgården och dels saknar vi den fantastiska utsikten från frukost- och middagsbordet.

På hemvägen blev det åter laxpudding på Laxbutiken!

Måndagsträff med Morganentusiaster.

Karavankörning med 19 bilar - 2017-06-26
Klockan 1700 skulle vi infinna oss på parkeringsplatsen vid Margretetorps Gästgivaregård. Deltagarna kom huvudsakligen från nordvästra Skåne och södra Halland. Flera gånger under körsäsongen arrangerar några, från dessa trakter, informella träffar med syftet att träffas, köra våra Morgans och äta.

Obligatorisk mingel före avfärd.

Det var första gången Eva och jag var med i det här gänget. Tydligen kan man sätta upp sig på en lista och på så sätt bli informerad om plats och tidpunkt för nästföljande träff. Vi fanns inte på den listan och fick vetskap om den här träffen när vi träffade andra Morganmänniskor på Jakriborg Grand Prix några veckor tidigare.

Tina och Björn.

Den här typen av träffar är väldigt trevliga. Det är opretentiöst, lagom med människor så att man hinner prata med och lära känna både gamla och nya människor samt inte minst själva körandet som alltid sker på smala, asfalterade och krokiga vägar, som gjorda för Morgankörande.
Kvällens banläggare var paret Roxlin från Vejbystrand. De inte bara hälsade oss välkomna, utan alla deltagande bilar förärades med var sin påse Bjärepotatis. Smygreklam för Bjärehalvön?

Slingrande vägar är perfekta för våra bilar.

Innan start, där alla 19 bilarna skulle köra i karavan, i cirka sex till åta mil, betonade Björn vikten av att alla skulle vara uppmärksamma på att bilen BAKOM hängde med. Bilen framför behövde man inte bry sig om för där gällde ju att föraren gjorde samma sak.

Laholmsbukten i bakgrunden.

Kvällens runda tog oss genom många mindre orter, först i Skåne, sedan Halland och sedan Skåne igen. Trots att det inte är så långt från våra trakter i Löddeköpinge, så var de flesta orter och vägar nya bekantskaper för Eva och mig.
Precis vid bilden ovan hände det som inte skulle hända. Bilen bakom oss stannade till för att föraren behövde göra ett snabbt stopp för att "pudra näsan". Inget konstigt med det, vi var nog alla minst 60+. De tre fyra framförvarande bilarna stannade också, medan bilarna framför dem bara försvann i fjärran. När vår eftersläntande karavan väl satt igång igen kom vi plötsligt till ett vägskäl. Den främsta bilen, som nu för först i kön, hade ingen aning om åt vilket håll vi skulle köra. Men, med lite tur och med hjälp av någon i en av de efterföljande bilarna så lyckades vi till slut komma på rätt spår igen.

Slutmålet - Bjäre Golfklubb.

Det är ju ingen katastrof om sådan här händer i dessa sammanhang, men är man ett gäng som kör till exempel i England eller i Italien så kan det ställa till ganska stora problem. Nu visade det sig att "den skyldige" var ganska ny inom bilhobbyn och därför nog inte varit med om den här typen av körningar. Lyssnat på Björn hade han förmodligen inte gjort det heller. Om han fick sig en reprimand vid framkomsten till Bjäre Golfklubb tvivlar jag på, vi är alla snälla och överseende i Morganklubben, men han lärde nog sig något som han kan ha nytta av en annan gång.

Golfklubbar brukar ha bra mat.

En viktig ingrediens vid sådana här träffar är mat. Att komma runt 40 personer på en gång kräver att det valda matstället kontaktas i förväg. På Bjäre GK var vi hjärtligt välkomna och för 100:- per person kunde vi välja på antingen pasta med fisk eller kötbullar, brunsås, potatis och lingon. För egen del valde jag det senare alternativet.
Vid middagen fortsätter minglandet och de vägar vi kört och de orter vi passerat är några av de ämnen som brukar komma upp vid borden. Annat som diskuteras är kommande träffar och naturligtvis en himla massa som handlar om våra ögonstenar.

På andra sidan vattnet kan vi skymta Kullahalvön.

Eva och jag hade sju, åtta mil att köra för att komma hem till Löddeköpinge. Efter middagen, kaffet och ytterligare prat med kompisar så sade vi tack och adjö och embarkerade än en gång vår käre Morgan.

Nästa aktivitet för oss blir golf. Kul det oxo. Ibland!