Några dagar på Orust.

Sol och hav, men inte bad - 2017-07-12/15

Catarina väntade på oss på altanen.

Efter drygt 35 mil och en god lunch på Laxbutiken utanför Falkenberg, så kunde vi checka in hos våra kompisar Catarina och Gunnar i det lilla samhället Nösund på Orust. Vi har varit här många gånger tidigare och blev förvånade när vi kunde konstatera att det var sju år sedan förra gången.

Bättre än att titta på TV.

Vid framkomsten trakterades vi med kaffe och princessbakelse. Vi satt vid det bord vi så många gånger suttit och beundrat utsikten över vattnet och den närliggande ön Lyr. Den ön har Eva och jag aldrig tidigare besökt, men så skulle bli fallet några dagar senare.

Trots fint väder var det ganska kyligt...

...men naturligtvis var Eva tvungen att känna på vattnet.

Efter fika och lite snack om vad som hade hänt sedan sist, så var det dags för den obligatoriska promenaden ner till hamnen. Rakt nedanför och lite till vänster ligger Nösunds Värdshus, där det alltid brukar finnas artister som uppträder. Den här veckan gästades värdshuset av Tomas di Leva, som kanske inte tillhör någon av mina största idoler.

Buskarna till vänster före röjning.

Och, efter våra insatser med motorsågen.

Under torsdagen och fredagen bestod aktiviteterna främst av att såga och klippa ner ett antal enormt stora rododenronbuskar, närmare tre meter höga. Det krävde sina offer i form av skråmor och rivmärken samt, som det några dagar senare visade sig, även ett besök av en fästing i de nedre regionerna på min vackra kropp.

Lite kalorier behövdes efter allt arbete.

Ett besök på Orust innebär alltid ett besök på Göksäter. Det är Bohusläns svar på Ullared, med ett sortiment som omfattar, kanske inte lika många artiklar som på Ullared, men nästan.
Här tog vi tillfället i akt att inmundiga både räkmacka och bakelse till det facila priset av 106 kronor för två personer.

Här fanns också en pytteliten hamn...

...och mysiga miljöer.

På fredagkvällen blev Eva och jag bjudna på middag på den närbelägna ön Lyr. Till Lyr tar man sig med en kabelfärja, som heter Annie. Turen över det smala sundet tar tre minuter. Färjan avgår en gång varje halvtimme och eftersom vi var i god tid kunde vi titta oss omkring vid färjeläget.

Välbesökt etablissemang.

På Lyr finns det, sedan några år, en restaurang som heter Bryggvingen, som huvudsakligen serverar fisk av olika slag. Medan damerna stoppade i sig fish n´ chips valde Gunnar och jag torskrygg med skirat smör och nypotatis. Restaurangen är belägen i en liten vik, där båtar kan lägga till alldeles intill byggnaderna.

Catarina och Gunnars senaste cabriolet. Engelsk förstås.

På lördagsförmiddagen, efter frukosten, var det dags för Eva och mig att köra tillbaka till Skåne. Men, det var ännu tid för lite turistande. Det var meningen att vi skulle åka och titta på en träbåtsfestival, som avhölls i Skärhamn, men när vi kom dit så fanns det inte en parkeringsplats att uppbringa inom tre kilometer från hamnen.

Skulpturen Anna av en spansk konstnär.

Istället var det lite kultur som fanns på Evas önskelista. På Tjörn finns det en skulpturpark som heter Pilane, där det finns skulpturer utställda i den bergiga naturen. Det som Eva främst var intresserad av var en fjorton meter hög ansiktsskulptur som, påstods det, kunde beskådas ända från Marstrand.
Eftersom Catarina, som har lite problem med höften och därför svårt att gå längre sträckor, så avstod vi från att gå in i parken och studera konstverken närmare.

Svårt att slita sig ifrån.

Vi sade därför tack och adjö till vårt värdpar för den här gången, men kommer kanske att göra ett nytt besök i augusti. Dels finns det kanske mer som ska röjas i trädgården och dels saknar vi den fantastiska utsikten från frukost- och middagsbordet.

På hemvägen blev det åter laxpudding på Laxbutiken!