Fyra Morgans touring på Kullahalvön.

Tjugo fina mil med likasinnade - 2017-07-28
Med besökare från både Karlshamn och Vetlanda så ville Ola, Anita, Eva och jag visa en del av vårt vackra landskap. Visserligen imponeras vi av trakterna i både Blekinge och Småland när vi är där, vilket naturligtvis beror på att landskap och omgivningar skiljer sig radikalt från vad VI är vana vid.
Det var bestämt att det skulle bli en heldagsouting och Eva och jag hade stora ambitioner beträffande var vi skulle köra och vad vi skulle visa.

Håkan och Annelie i sin fina, vänsterstyrda +4.

Våra fyra Morgans och besättningar bestod av Håkan och Annelie från Vetlanda i sin 1999 års +4 i Royal Ivory, BG och Lisa från Karlshamn i sin senaste +4 från 2013, även den Royal Ivory.
Att Evas och min Roadster från 2004 också är Royal Ivory, känner alla redan till. Men, så deltog också Ola och Anita från Bjärred i sin orangefärgade Roadster från 2006, en bil som ingen kan undvika att lägga märke till.

Ett kort stopp på Rönneberga Backar utanför Tågarp.

Klockan var 10:30 när vår lilla kortege lämnade Löddeköpinge. Naturligtvis startade vi vår färd längs med havet från Barsebäck till Häljarp, vidare till Asmundtorp och sedan ut på den riktiga landsbygden. Vårt första stopp gjorde vi på Rönneberga backar, där Ola och jag, när vi är själva, brukar fika, tänka och ha djupa diskussioner om livet i allmänhet.

Öppna, böljande landskap till höger av vägen.

Och, utsikt mot Öresund och Danmark på vänster sida av vägen.

Både i Blekinge och inte minst i Småland är skog ett betydligt vanligare inslag än här i Skåne. De "långväga" gästerna var därför fascinerade av de öppna fälten och storslagna utsikten som finns att beskåda vid de här backarna. Högst upp finns det ett antal gamla gravar där det berättas att i en av dem är en gammal kung begravd sittande i en stol. Ett typiskt exempel på lite viktigt, historiskt vetande våra gäster fick sig till livs under dagen.
Vid sådana här tillfällen, när ett antal personer träffas och alla inte känner varandra speciellt bra sedan tidigare, så är raster, där varianter av ätande ofta ingår, viktiga så att personerna i fråga hinner prata och därmed förhoppningsvis också lära känna varandra lite bättre. Att lära känna nya människor är faktiskt ofta ganska spännande.

Fina, tyckte tjejerna.

Efter ytterligare några mil, på som vanligt smala, krokiga men asfalterade vägar, var det dags för nästa stopp. Vallåkra Stenkärlsfabrik är ett trevligt ställe att besöka, då det ligger väldigt mysigt nere i en dal, med en porlande bäck, som tidigare drev en kvarn. Här kan man både titta runt i den lilla fabriken, där allt görs för hand, och naturligtvis köpa diverse saker. Eva, min hustru har nog aldrig lämnat det här stället tomhänt. Det gör hon förresten nästan aldrig när han varit inne i någon butik, så det var inte så konstigt att det följde med en ny kaffemugg hem även idag.
Men, utöver detta så finns det också en restaurang och café, där vi alla valde att ta en fika innan vi drog iväg mot nya mål.

Att vi cabbar upp beror på att bilarna är mer skyddade med taket uppe när vi lämnar dem.

Det viktigaste etappmålet var Mölle, där vi hade beslutat att äta lunch vid ettiden. Men det kunde vi snabbt glömma, för våra små "korta" stopp tog längre tid än vi hade räknat med. Allt nog och emedan samt även, efter kaffepausen körde vi vidare via bl a Gantofta, där det bor en annan av medlemmarna i Morganklubben. I Gantofta bodde också, på sin tid, Stålfarfar men det glömde vi förstås att berätta.
Från Jonstorp passerade vår lilla karavan flera mysiga orter längs havet innan vi kom fram till Mölle.

Hotell Kullaberg, ett anrikt ställe, mittemot hamnen.

Här hittade vi snabbt en parkeringsplats bakom gamla Mölle station, där det nu finns ett galleri. Att försöka köra ända ner i hamnen, som bara ligger några hundra meter från stationen, var inte aktuellt med tanke på alla de bilar som stod och trängdes där.

Bara att hugga in.

Jag hade planerat att vi skulle äta på Hotell Kullaberg och ringt dem fyra gånger under torsdagskvällen. Varje gång kom jag till en telefonsvarare som berättade att de skulle ringa upp om jag lämnade mitt nummer. Det gjorde de inte så jag var lite "sne" när vi, i samlad tropp, äntrade etablissemanget i fråga. Men, jag mjuknade snabbt när ett par unga, positiva, artiga och trevliga tjejer tog hand om oss på bästa sätt och till och med hjälpte oss med fotograferandet.
Menyn innehöll huvudsakligen fisk, men också äggakaka med stekt sidfläsk samt något som hette dagens husmans. Det senare visade sig vara köttbullar, kokt nypotatis, sås och lingon, ett alternativ jag föll för direkt.

Eva och BG studerar folklivet i hamnen.

Efter lunchen tog vi en promenad i hamnen, där vissa försåg sig med var sin glass medan andra var tillräckligt mätta. Mörka moln tornade upp sig på himlen varför alla, utom Eva och jag förstås, lät suffletterna sitta uppe inför den fortsatta färden. Det skulle dock straffa sig för Eva och mig. På väg ut ur Mölle började det regna rejält och eftersom vi körde först och därmed skulle hålla kolla på våra kompisar bakom, kunde vi inte köra tillräckligt fort för att regnet inte skulle komma in i bilen. Vi fick alltså stanna och, till de övrigas belåtna miner, sätta upp suffletten vi också. Man ska inte vara så kaxig!

Mitt i Viken, utanför kyrkan, stod denna veteranbuss parkerad.

Nu körde vi igenom ett antal samhällen längs kusten söderut. När vi kom fram till Viken valde vi att köra igenom smågatorna i den pittoreska byn, så att våra besökare skulle få se de gamla välvårdade husen längs Bygatan. Som synes så blev vädret fint igen, men ändå tog ingen av oss ner suffletten.
En bit söder om Viken ligger den tidigare lilla fiskarbyn Domsten. Här har Eva växt upp och vi kunde visa vilket hus som Nils Poppe bodde i och där hans hustru fortfarande bor kvar.

När en Morgan möter en annan Morgan så brukar båda stanna.
Undrar om Porscheägare gör likadant?

Vår lilla karavan körde ner i Domstens Hamn. Här brukar det vara knökfullt med folk, men nu var klockan halv sex på eftermiddagen, så det fanns gott om plats för våra bilar på parkeringen. Här skulle det ätas glass igen och när vi satt på den lilla servering så kom det helt plötsligt inrullande ytterligare en Morgan, en svart. Han som körde hade inte upptäckt våra bilar, som stod lite längre bort, utan vi fick påkalla hans uppmärksamhet och peka bort där våra bilar stod.
Det är alltid kul, även om det är ganska sällsynt, när man slumpvis träffar på andra Morganägare som är ute och kör. Personen i fråga bodde i Helsingborg och hade ägt sin 4/4 i sex år. Han lovade att komma på klubbens höstmöte utanför Ängelholm i september, som han inte verkade känna till.

Samling vid pumpen!

Även om ingen av oss hade några tider att passa så tyckte vi, efter att ha pratat färdigt med vår nya bekantskap, att det var dags att tänka på att vända nosarna ytterligare söderut. Resten av färden företogs även den på så smala, krokiga vägar som möjligt, men nu inte så havsnära som tidigare.
När vi kom till Mörarp tyckte jag att vi skulle föreviga våra bilar framför Westerbergs gamla nostalgimack, vilket också blev det sista stoppet på dagens touring.

Tillbakafärden till Löddeköpinge gjordes i lagom avspänd takt och när vi nådde vår slutdestination så hade vi varit på "rullen" i nio timmar. Och, ändå hade Eva och jag inte lyckats visa alla de ställen vi hade planerat för.

Det får bli nästa gång!