Kombinerat mat och höstkultur.

Lunch på Fredriksdals friluftsmuseum - 2017-11-22
Efter morgonens gymbesök var jag som vanligt i form och passade på att utnyttja min energi till att åka bort och få bytt till vinterdäck på Evas Mini. Visserligen hade inte Eva lovat bort sig på jobb denna dag, så hon kunde faktiskt åkt och gjort detta själv. Men hon ansåg att en gentleman borde sköta sådana här maskulina göromål, samtidigt som han också fick möjlighet att betala 500 kronor för däckfirmans femminutersinsats. Kvinnor är sluga!

Ett nytt ställe för mig.

Vädret var hur trist som helst och för att pigga upp oss lite och slippa sitta hemma och kura, föreslog jag Eva att vi skulle åka och inta lunch någonstans. Vi ringde paret Kvant i Viken och undrade om de ville göra oss sällskap Och, de var inte nödbedda.
Någon timme senare träffades vi utanför det kombinerade caféet och restaurangen inne på Fredriksdals friluftsmuseum.

Full koncentration på maten.

Dagens lunch bestod av färsbiffar med champinjonsås. Ett något dyrare alternativ var hemlagade köttbullat med  sås, potatis och lingon. Eftersom jag aldrig gillat svamp, förutom murklor, så valde jag det mer säkra alternativet, medan resten valde kalvfärsbiffar. Maten var vällagad, men fem stora köttbullar var i mesta laget för mig, som på senare år slutat vräka i mig, även när det är gott.
Notan fick Eva ta, men gick nog ändå med vinst den här dagen.

Några stallar var öppna och utomhus trivdes dessa svin.

Lite dästa så beslöt vi att efter kaffet ta en promenad och titta på eventuella sevärdheter. Jag kommer definitivt inte ihåg när jag var här senast. Jo, för några år sedan var vi och tittade på en av Eva Rydbergs föreställningar på Fredriksdalsteatern, men i själva parken måste det vara massor av år sedan.

Dåtidens apoteksmiljö.

I november är det inte precis högsäsong för sådana här anläggningar, så många ställen som man normalt kan besöka var naturligtvis stängda. Men i en byggnad fanns en kvinna och dörren var öppen, så vi tittade in. Jodå, vi var välkomna in och titta en stund. Kvinnan berättade att detta var det gamla apoteket Kärnan, som flyttats till Fredriksdal någon gång på 70-talet, då det riktiga apoteket flyttades till Helsingborgs Lasarett. Det gamla apoteket minns jag mycket väl. Det låg mitt emot Mariakyrkan och hade också kvällsöppet och till och med nattpersonal ibland, vissa dagar i veckan. Intressant och lite nostalgiskt var det att bli påmind om detta.

En telefonkiosk från tiden det begav sig.

Tjejen vi talade med var pratglad och trevlig och Jörgen, som gärna pratar mycket och länge med alla han stöter på, var svår att få med mig därifrån. Vi fortsatte nu efter våra kvinnor, som hade försvunnit i fjärran. De hade sökt sig upp mot de gamla stadsmiljöerna, som består av byggnader som flyttats från stan till Fredriksdal i samband med moderniseringen av Helsingborgs centrum.

Några salustånd är uppsatta inför julmarknaden, tror jag.

Den enda gången som det samlas mycket folk på Fredriksdal, vid den här årstiden, lär vara när det är julmarknad. Då brukar massor av folk vallfärda hit för att delta i det begynnande julfirandet. Uppe till höger i bild skymtar den gamla Olympiakiosken, ett populärt ställe för dåtidens hemvandrande festprissar sena fredags- och lördagsnätter. På en skylt informeras man om att man höll öppet fram till 04:30 vissa kvällar, eller rättare sagt morgnar, i veckan.
Den här kiosken väcker också speciella minnen hos mig. Mina farföräldrar bodde på 50-talet precis bara ett femtiotal meter från kiosken. Min farfar brukade gå ut på kvällarna och snacka med gubbarna som brukade samlas där. Och, när jag ibland var på besök hos dem och han var på det humöret, så kunde han bjuda mig på en korv med bröd. Något som jag uppskattade mycket. Nu var det nog inte just denna kiosken, utan en äldre version, men den fanns på samma plats i alla år.

Pittoreska miljöer.

Här rakades man nog med kniv.

Nog om detta. Vi flanerade vidare och hade turen att det slutat regna. Vi gick omkring i de små gatorna och upptäckte många intressanta saker. Vid en dörr fanns det en gammal frisörsalong. Det var dock inte öppet så att man kunde komma in, men att titta in genom fönstret i den upplysta salongen gick bra.

Förskola i anrika lokaler.

Jörgen trollar för glada barn.

Efterhand som vi promenerade omkring på gatorna hördes en massa barnskrik allt starkare. Det visade sig att i ett av de gamla husen fanns det en förskola, där massor av ungar stojade omkring, både ute och inne. Det är fint att det finns liv i området även på vintertid.
Naturligtvis kunde Jörgen inte undvika att börja tala med ungarna. Jörgen har faktiskt ett förflutet i Magikerförbundet och började trolla redan som nioåring. Han hade nu ett utmärkt tillfälle att trolla för en tacksam publik, som han var säker på inte skulle genomskåda hans trix.

Jörgen pratar till och med med folk som inte lyssnar, även om det verkar så.

Efter det att Jörgen var färdig med sin gratisföreställning tyckte våra damer att det var dags att åka tillbaka hem. På vägen mot parkeringen, utanför området, så passerade vi ingången till Fredriksdalsteatern. Här stötte vi också på en mycket känd och älskad person, som nu efterträtts av Eva Rydberg på teatern.

En gråtrist dag blev trots allt riktigt trevlig!

Novembergolf i höstsol.

Öresunds GK - 2017-11-07
Det var förra tisdagen. Eva hade förklarat att denna dagen ville hon inte bli tillfrågad om jobb på skolan. För ovanlighetens skull! Vädret var perfekt. Solen vräkte ner och blåsten lyste med sin frånvaro. Och, på tisdagarna har man på Öresunds GK något som kallas för Happy Tuesday, vilket innebär att man får spela för en reducerad greenfee på 200 kronor.
Under perioden 16:e oktober fram till den 28:e februari går det också att köpa ett klippkort för 1200 kronor, som berättigar till tio rundor golf. Verkligen prisvärt då banan i stort sett alltid kan spelas med öppna greener.

En sådan här höstdag kan man bara inte sitta inne.

Dagen innan hade vi talat med paret Kvant från Viken, som tyckte att det var alltför längesedan det varit väder att spela golf i och därför var sugna på att spela. Jörgen hade bokat en starttid vid elvatiden och vi kom överens om att träffas vid klubbhuset en halv timme innan.

Kvants hade redan anlänt och stod och väntade på oss när vi kom.

Tidigare i veckan hade det kommit stora mängder regn och många klubbar i nordvästra Skåne hade tvingats att stänga sina banor.
Som framgår av bilden så hänger flaggan precis rakt ner. Banan är, med sin närhet till Öresund, väldigt utsatt för vind, så det kan vara skönt att spela någon gång i lugnt väder.

Lite kyligt, men friskt.

Det var inte precis varmt när vi skulle slå ut på första tee, men av erfarenhet vet vi alla att efter några hål och många missade slag, så brukar det kännas ganska OK.
Med tanke på det myckna regnandet hade vi nog förväntat oss att det skulle var blött i marken och blev förvånade av att både fairways och greener var i mycket bra skick.

Eva och Eva myser i solskenet.

Vårt spel var väl inget att yvas över, men många missar blandades med ett och annat hyfsat slag. Och, ingen av oss hade heller några större förväntningar eftersom vi var ringrostiga, det var kallt och bollarna flög kortare än vid varmare temperatur. Men vi fick lite underhåll av våra svingar, vilket var viktigtdå för långa uppehåll från golfen leder till att det känns som att man aldrig hållit i en klubba förr.
Som vanligt tog vi en liten paus i solskenet efter de nio första hålen. Kaffet köpte vi i restaurangen medan äggamacka och kexchoklad tagits med hemifrån.

Eva fick använda bollhåven för att få tag i våra bollar.

När vi fortsatte spela de avslutande nio hålen pratade vi om att det kanske vore läge att åka några svängar till varmare breddgrader i januari och mars. Att göra sådana resor före jul känns inte lika bra då man vet hur vädermässigt trista de första tre månaderna på det nya året brukar vara.
Vi skulle nu spela det tolfte hålet. Det är det svåraste och längsta hålet på banan, ett par fem hål. Halvvägs till green upptäckte vi verkligen resultatet av det tidigare dagarnas regnande. Mitt på fairway hade det bildats en stor sjö i vilken flera av oss hamnade med våra bollar på andra slaget.

En ganska dramatisk bild, eller hur?

När vi äntligen, efter många vedermödor, tagit oss fram till nästa hål, det fruktade per tre hålet där greenen ligger på en ö, så blev banan torr och fin igen.
Det hade emellertid börjat dyka upp lite moln på himlen, en himmel som blev allt mörkare efter hand som hålen spelades. När vi spelat klart det femtonde hålet började det också att regna. Eftersom vi inte hade några bra resultat på gång beslöt vi att skippa två hål och gå den korta vägen från femtonde green till artondes tee, istället för att riskera att bli blöta. Vi saknade nämligen paraplyer allihop denna inledningsvis så soliga dag.

Men, en skön promenad fick vi i alla fall!