Kombinerat mat och höstkultur.

Lunch på Fredriksdals friluftsmuseum - 2017-11-22
Efter morgonens gymbesök var jag som vanligt i form och passade på att utnyttja min energi till att åka bort och få bytt till vinterdäck på Evas Mini. Visserligen hade inte Eva lovat bort sig på jobb denna dag, så hon kunde faktiskt åkt och gjort detta själv. Men hon ansåg att en gentleman borde sköta sådana här maskulina göromål, samtidigt som han också fick möjlighet att betala 500 kronor för däckfirmans femminutersinsats. Kvinnor är sluga!

Ett nytt ställe för mig.

Vädret var hur trist som helst och för att pigga upp oss lite och slippa sitta hemma och kura, föreslog jag Eva att vi skulle åka och inta lunch någonstans. Vi ringde paret Kvant i Viken och undrade om de ville göra oss sällskap Och, de var inte nödbedda.
Någon timme senare träffades vi utanför det kombinerade caféet och restaurangen inne på Fredriksdals friluftsmuseum.

Full koncentration på maten.

Dagens lunch bestod av färsbiffar med champinjonsås. Ett något dyrare alternativ var hemlagade köttbullat med  sås, potatis och lingon. Eftersom jag aldrig gillat svamp, förutom murklor, så valde jag det mer säkra alternativet, medan resten valde kalvfärsbiffar. Maten var vällagad, men fem stora köttbullar var i mesta laget för mig, som på senare år slutat vräka i mig, även när det är gott.
Notan fick Eva ta, men gick nog ändå med vinst den här dagen.

Några stallar var öppna och utomhus trivdes dessa svin.

Lite dästa så beslöt vi att efter kaffet ta en promenad och titta på eventuella sevärdheter. Jag kommer definitivt inte ihåg när jag var här senast. Jo, för några år sedan var vi och tittade på en av Eva Rydbergs föreställningar på Fredriksdalsteatern, men i själva parken måste det vara massor av år sedan.

Dåtidens apoteksmiljö.

I november är det inte precis högsäsong för sådana här anläggningar, så många ställen som man normalt kan besöka var naturligtvis stängda. Men i en byggnad fanns en kvinna och dörren var öppen, så vi tittade in. Jodå, vi var välkomna in och titta en stund. Kvinnan berättade att detta var det gamla apoteket Kärnan, som flyttats till Fredriksdal någon gång på 70-talet, då det riktiga apoteket flyttades till Helsingborgs Lasarett. Det gamla apoteket minns jag mycket väl. Det låg mitt emot Mariakyrkan och hade också kvällsöppet och till och med nattpersonal ibland, vissa dagar i veckan. Intressant och lite nostalgiskt var det att bli påmind om detta.

En telefonkiosk från tiden det begav sig.

Tjejen vi talade med var pratglad och trevlig och Jörgen, som gärna pratar mycket och länge med alla han stöter på, var svår att få med mig därifrån. Vi fortsatte nu efter våra kvinnor, som hade försvunnit i fjärran. De hade sökt sig upp mot de gamla stadsmiljöerna, som består av byggnader som flyttats från stan till Fredriksdal i samband med moderniseringen av Helsingborgs centrum.

Några salustånd är uppsatta inför julmarknaden, tror jag.

Den enda gången som det samlas mycket folk på Fredriksdal, vid den här årstiden, lär vara när det är julmarknad. Då brukar massor av folk vallfärda hit för att delta i det begynnande julfirandet. Uppe till höger i bild skymtar den gamla Olympiakiosken, ett populärt ställe för dåtidens hemvandrande festprissar sena fredags- och lördagsnätter. På en skylt informeras man om att man höll öppet fram till 04:30 vissa kvällar, eller rättare sagt morgnar, i veckan.
Den här kiosken väcker också speciella minnen hos mig. Mina farföräldrar bodde på 50-talet precis bara ett femtiotal meter från kiosken. Min farfar brukade gå ut på kvällarna och snacka med gubbarna som brukade samlas där. Och, när jag ibland var på besök hos dem och han var på det humöret, så kunde han bjuda mig på en korv med bröd. Något som jag uppskattade mycket. Nu var det nog inte just denna kiosken, utan en äldre version, men den fanns på samma plats i alla år.

Pittoreska miljöer.

Här rakades man nog med kniv.

Nog om detta. Vi flanerade vidare och hade turen att det slutat regna. Vi gick omkring i de små gatorna och upptäckte många intressanta saker. Vid en dörr fanns det en gammal frisörsalong. Det var dock inte öppet så att man kunde komma in, men att titta in genom fönstret i den upplysta salongen gick bra.

Förskola i anrika lokaler.

Jörgen trollar för glada barn.

Efterhand som vi promenerade omkring på gatorna hördes en massa barnskrik allt starkare. Det visade sig att i ett av de gamla husen fanns det en förskola, där massor av ungar stojade omkring, både ute och inne. Det är fint att det finns liv i området även på vintertid.
Naturligtvis kunde Jörgen inte undvika att börja tala med ungarna. Jörgen har faktiskt ett förflutet i Magikerförbundet och började trolla redan som nioåring. Han hade nu ett utmärkt tillfälle att trolla för en tacksam publik, som han var säker på inte skulle genomskåda hans trix.

Jörgen pratar till och med med folk som inte lyssnar, även om det verkar så.

Efter det att Jörgen var färdig med sin gratisföreställning tyckte våra damer att det var dags att åka tillbaka hem. På vägen mot parkeringen, utanför området, så passerade vi ingången till Fredriksdalsteatern. Här stötte vi också på en mycket känd och älskad person, som nu efterträtts av Eva Rydberg på teatern.

En gråtrist dag blev trots allt riktigt trevlig!