Lite julstämning i bister väder.

Julmarknad i Viken - 2017-12-10
Det var söndag och inget fanns på agendan. Vädret var visserligen sådant att det mer lockade till att sitta och läsa en bok framför brasan, än att ge sig ut på utflykt, men vi bestämde oss trots detta för att köra upp till Viken en sväng.

Ett fåtal stånd och några byinvånare som trotsade det ogästvänliga vädret.

Vikens traditionella julmarknad är dock inget som går att jämföra med vad som sker i de flesta tyska städer, men efter som vi har vår dotter med familj i byn, fanns det dubbla anledningar att åka dit. Att hitta en parkeringsplats, som vi trodde skulle bli svårt, visade sig vara hur enkelt som helst. Utombys besökare verkade föredra att stanna hemma.

Massor av "ålakråkor" fanns intill strandkanten.

När vi anlänt tog vi en promenad genom huvudgatan, där den huvudsakliga verksamheten pågick. Gamla Viken är verkligen ett pittoreskt ställe att promenera genom, med tanke på alla smala kringelkrångelgator och massor av välskötta äldre hus. På tillbakavägen valde vi dock att gå längs havet, vilket verkligen var en kall och blåsig upplevelse.

Den fina möllan lockar alltid mycket folk.

Vår dotter Jessika har, kanske på grund av sitt stora intresse för bakning, engagerat sig i Sophiamöllans vänner. Den här välbevarade möllan är belägen centralt i byn och bjuder på en massa aktiviteter under hela året. De stora dragplåstren är, förutom sitt deltagande i julmarknaden, att men ett antal gånger om året maler mjöl på traditionellt sätt med hjälp endast av vindkraft.

Vi tittade in det gamla magasinet före öppnandet.

Vår dotter och svärson ansvarade för utskänkningen.

I anslutning till möllan finns en lokal, som vid tiden det begav sig fungerade som magasin. Med de gamla bjälkarna i taket används det nu som mötesloka och andra mindre mindre evenemang, som till exempel när gubbagolfen, som spelas varje vecka på den gamla niohålsbanan i Viken, har sin årliga avslutningmiddag. Idag användes den emellertid som café, där frusna julmarknadsbesökare kunde värma sig med glögg, kaffe och kakor.
Eva och jag bodde i Viken när våra barn var små. Det är nu 43 år sedan vi flyttade till Löddeköpinge. Främsta anledningen var att jag på den tiden hade min arbetsplats i Malmö, som jag ofta inte lämnade förrän vid 19-tiden på kvällen. Den "nya" vägen, som gick utanför alla samhällena, Laröd, Hittarp, etc, var inte byggd vilket resulterade att jag i regel inte kom hem innan barnen gått till sängs. Samtidigt så fanns det i Löddeköpinge bra kommunal service både vad gällde skolor, bad- och idrottsanläggningar, butiker etc. Löddeköpinge var, när vi flyttade dit 1974, faktiskt en egen kommun.

Eva samtalar med Robert Johansson.

Så trots att det var väldigt längesedan vi lämnade Viken för Löddeköpinge, så finns det dock kvar en del människor som vi fortfarande känner igen. En av dem var Robert Johansson. Robert är precis, som vår dotter Jessika, mycket engagerad i Sophiamöllans vänner och förutom de kakor som Jessika bakat för försäljning i caféet hade Roberts hustru bakat de goda mandelmusslorna. Robert var tidigare marknadschef på ett av de företag, som tillhörde min kundkrets, när jag arbetade på Ted Bates. Han är för övrigt också en intressant person, som både haft veteranbil och eget flygplan.

Jag brukar stöta på Kjell både när jag är i Viken och på golfbanan.

På tal om Ted Bates så träffade jag också min gamle kollega och chef Kjell Kronert. Om Kjell kan det sägas mycket och en mer engagerad människa är svår att hitta. Han är mycket engagerad i kyrkan, inte minst som kyrkvärd utan också som kyrkopolitiker. Ett annat engagemang, som ligger honom varmt om hjärtat är "Välkommen till Viken" som är en grupp människor, som försöker att göra det så bra som möjligt för de ensamkommande barn som tilldelats Viken. Utöver detta är han, som tidigare moderat politiker i Höganäs kommun, mycket engagerad i Vikens utveckling rent allmänt.

Kvants.

Det är kul att träffa gamla vänner och bekanta, när man råkar träffa på dem. Lite nyare Vikenbor är våra golfkompisar Eva och Jörgen Kvant. De härstammar från Stockholm och Nyköping och är, trots många år i Skåne, ganska kass på det skånska språket. Men jag försöker lära dem något nytt ord varje gång det kommer på tal. För att få dem till kaffestugan fick vi ringa och övertala dem. Väl där fick de också tillfälle att bekanta sig med vår dotter och hennes man Olof, som de nog inte träffat tidigare.

Varmt och skönt inomhus.

Det började komma allt fler människor till caféet för att värma sig med glögg och kaffe och artiga som vi är, inte minst på grund av en god uppfostran, så såg vi till att dra oss tillbaka för att göra plats för andra behövande. Kvants, som kommit lite senare, ville också ta en liten promenad genom byn för att se vad som fanns. Bland annat blev våra damer intresserade av en liten butik som sålde lite typiska hemslöjdsvaror. Här inne var det varmt och det tog inte lång stund innan Jörgen, i vanlig ordning, fick syn på någon som han kunde börja inleda ett samtal med.

Trevligt initiativ.

Det blev, för ovanlighetens skull inte köpt någonting i butiken, och vi beslöt oss för att vända tillbaka mot bilarna. Klockan närmade sig fyra på eftermiddagen och Eva hade ett gympass att gå till lite senare, så det var dags att åka hem till Lödde. Inte långt från möllan och våra bilar hittade vi den här kreativa skapelsen. Det är några privatpersoner, som brukar ha olika teman, som här, när det är påsk midsommar etc. Undrar om något sådant hade fått stå i fred på många andra platser och samhällen runt om i landet. Vi skildes från Kvants och körde hem med full värme i bilen.

På onsdag ska vi åka och titta på Titanicutställningen!