God Natt i garaget!

Nu återstår bara ekerfälgarna - 2017-12-20
Som traditionen bjuder har jag, till och från och när andan fallit på, tillbringat en hel del tid i garaget. Att förbereda Mr Brum för ett stillsamt liv under några månader, men också göra honom redo för action, när de första vårdagarna visar sig, är en mer eller mindre omständlig process.

Jag väntade med att ställa av vår Morgan till den siste oktober. Förra året var nämligen oktober månad en riktigt fin höstmånad och Evas och min sista runda för året gjordes just den siste oktober.  Så blev det tyvärr inte i år varför inte en enda outing skedde denna månad. Över huvud taget så har vi kört ovanligt lite med bilen denna säsongen, framförallt då vädret inte ofta har inbjudit till öppetkörande.
Så efter en månad i absolut stillhet så står han här nu nytvättad, när jag i mina tankar går igenom den checklista på åtgärder, som jag brukar genomföra varje höst/vinter.

Vingmuttrar ska inte spännas för hårt, då lossnar de inte med gummiklubban.

Första åtgärden är alltid att slå loss vingmuttrarna på ekerhjulen. I år gick det faktiskt bra med min lite tyngre gummiklubba, till skillnad från förra året, då jag fick ta till min blyslägga. Övervåld med blysläggan gillar jag inte, då sådana ingrepp ofta leder till märken på vingmuttrarna. OK, lite överkänslig är jag kanske när det handlar om omvårdnaden om Mr Brum, men bättre det än att vara tvärtom, tycker jag.

Nu får den stå så här tills våren anländer för att inte däcken ska bli platta.

Med min relativt nya domkraft, som är riktigt låg för att komma under bilen där bak, lyfter jag upp bilen på pallbockar i två etapper. Lyfter jag för högt med en gång blir det nämligen problem att komma under med domkraften på andra sidan. Det här momentet ska man inte slarva med. Att bilen står stabilt på pallbockarna är otroligt viktigt, inte minst om man ska krypa under bilen. Mer än ett dödsfall har inträffat då bilar fallit ner från pallbockarna på grund av slarv med detta.

Första etappen av höstjobbet.

Så kan då den vanliga processen inledas. Tidigare år har alltid börjat med att tvätta, polera och försegla ekerfälgarna. Men då detta är ett ganska tidsödande och ganska tråkigt jobb, som jag också brukade dra mig för lite, gjorde att det nästan hann bli vår innan jag var klar med resten av jobbet med bilen. Istället började jag i år med att polera hela bilen med Meguiars Ultimate Compound. Det är egentligen inte så jobbigt, men jag brukar ändå dra ut på jobbet lite grann. Jag polerar inte hela bilen på en gång, vilket gör att jag har anledning att gå ut i garaget lite oftare. Jag trivs faktiskt där. Vaxningen innebär i princip samma arbetsinsasats som poleringen och tar ungefär lika lång tid.

Ser fint ut, som nytt!

Innan jag kan ikläda Mr Brum hans pyjamas, som faktiskt inte varit på på flera år, så är det den årliga behandlingen av läderinredningen som står på programmet. För rengöringen använder jag Meguiars Leather Cleaner medan jag till infettningen använder Autoglyms Leather Balsam. Instruktionen på baksidan rekommenderar att dylik behandling bör göras två till tre gånger per år, men med tanke på hur vår Morgan används så är jag övertygad om att det räcker med en. Detta sagt av mig, som egentligen är ganska omständlig och överbeskyddande.

Dags för vintervila.

Ja, så är det då dags att ta på pyjamasen. Den som jag köpte för dyra pengar från Roger på Harpers Morgan i England, några månader efter att jag köpt bilen i början av 2012.
Utöver ekerfälgarna återstår faktiskt ännu lite till att göra. När jag tagit av ekerfälgarna brukar jag göra rent i hjulhusen för att sedan behandla träet med Cuprinol. En annan åtgärd är att jag brukar spraya kedjeolja på bladfjädrarna bak. Detta är emellertid inga tidskrävande åtgärder, så nu kan jag se fram mot att fixa till så att ekerfälgarna blir lika fina som tidigare år.

I mars får det bli en service hos English Car Care och ev måste jag köpa nya däck.

Det kostar att ligga på topp!

Byta bil?

Ibland blir man sugen - 2017-12-18
I måndags var det dags igen för min Audi att bli ompysslad på Ditec i Lund. Den har varit där en gång var 18:e månad ända sedan vi köpte bilen ny i januari 2009. Med Ditecs lackbehandling blir bilen, inte bara som ny, åtminstone utanpå, när jag hämtar den, utan också mera lättvättad.

En vrålfika för det facila priset av 10 kronor.

Eftersom min Eva inte hade möjlighet att följa med och därmed köra mig tillbaka hem, så blev jag hänvisad till att hyra en lånebil. Klockan var 08:30 och jag var sugen på kaffe. I området där Ditec ligger, finns också Biltema. Och, eftersom de öppnar redan klockan åtta på morgonen så styrde jag kosan dit. Det finns alltid något onödigt som man tror att man behöver, när man går runt i butiken. Men, huvudanledning till att jag körde dit var att jag visste att de också har ett café där.

En fin 3,0 liters A6 från 2014.

En varmkorv, kanelbulle och en kaffe blev för mig dagens andra frukost, som verkligen var till budgetpris. När jag satt där bland några andra morgontidiga och kaffesugna individer upptäckte jag att det inte långt därifrån fanns en Audiåterförsäljare. Så dit styrde jag mina steg efter besöket på Biltema. En kvinnlig säljare antastade mig direkt när jag kom in, men på ett trevligt sätt och frågade, precis som alla andra säljare, vad hon kunde hjälpa mig med. Ja, det visste jag inte riktigt, men berättade att jag haft min nuvarande Audi i nio år och att det på sikt var dags att byta upp sig. Någon splitter ny bil kommer det däremot inte att bli tal om, men en nästan ny bil med få mil på mätaren kan vara intressant.

Hon drog då med mig till en Audi A6 från 2014, en treliters diesel med 313 hästkrafter. Den var i princip fullutrustad med alla tänkbara options och såg väldigt fin ut. Det gör ju alla bilar i en bilhall, vilket egentligen är väldigt lömskt. Tidigare ägare var ett äldre par, som köpt bilen ny. De bodde strax utanför Lund men skulle nu flytta till Malmö och tyckte att A6:an var för mycket bil att ha i stan. De bytte därför in sin fina bil till förmån för en Audi A1.
Eva och jag är egentligen inte redo att byta bil just nu. Vår bil har rullat 13000 mil och det enda felet som vi haft genom åren var en glödlampa som behagade sluta lysa. Den kan lätt rulla 15 till 20 tusen mil ytterligare, om underhållet görs på rätt sätt. Visst har vi diskuterat bilbyte ibland och då talat om vad för typ av bil vi skulle ha nästa gång.

Audi Q5 2016.

Allt fler av våra kompisar har övergått till att köpa SUVar. Med ålderns rätt anser de att de är lättare att ta sig i och ur, vilket säkert stämmer. Men varken Eva eller jag har några problem med att komma i och ur vår Audi. Och, inte ens när det gäller att embarkera vår Morgan är det några större problem. Inte än i alla fall. Inte nog med det, jag har heller aldrig tyckt att suvarna var speciellt snygga.
Och, när sedan en SUV kom på tal så släpade försäljerskan med mig till en väldigt fin Audi Q5 från 2016, som bara hade 2000 mil på mätaren. Den är rätt maffig och kanske började jag så smått ändra min uppfattning om suvar, åtminstone lite grann. En sådan här bil hade kostat drygt 500 lakan när den var ny och redan nu sjunkit till drygt 300000 kronor.

Lägg till bildtext

Det är just av den anledningen jag förmodligen aldrig kommer att köpa en ny bil igen. Inbytespriset för vår fina, välhållna Audi A6, som i mina ögon är mycket snyggare än en suv, skulle i bästa fall hamna  mellan femtio och sextio tusen. Nästan en kvarts mille emellan alltså. Det tål att tänka på!

Thomas, som förestår gymet jag går på, kom häromdagen till jobbet i en helt ny Kia Sportage. Det är hans andra i ordningen. Det är en SUV det också och fulladdad med väldigt bra tillbehör. Själv har jag aldrig ägt och inte ens kört någon bil från Asien och har väl kanske lite förutfattade meningar om kvalitet och sådant. Men, när jag för några år sedan åkte med en kompis till Bremen i hans Hyundai i40, så blev jag verkligen imponerad av både prestanda, finish, finesser och garantin.

Hyundai Tucson 2018.

Så, efter besöket på Audi gick bara rakt över vägen, där Lunds Hyundaiåterförsäljare fanns. Även där blev jag direkt mött av en yngre, trevlig killa, som ställde samma fråga som hon på Audi tidigare gjort. Mitt svar blev väl också i stort sett detsamma som tidigare, men med tillägget att det kanske skulle kunna bli aktuellt med en SUV i framtiden.

Mycket options, som kostar extra på andra bilar.

Och, nog tusan hade de just nu en kampanj på Hyundai Tucson, som inte bara var nedsatt med nästan femtio tusen, utan även innehöll extrautrustning som vinterdäck och drag, som annars skulle kosta 27000 kronor. Sådana här spontana besök hos bilhandlare kan sätta griller i huvudet på vem som helst, eller hur?

Visst är den fin.

Väl försedd med broschyrer, både på Audi och Hyundai, körde jag hem till Lödde där jag kunde studera alla vackra bilder sittande bekvämt i min Laminofåtölj. Att byta bil är nog den sämsta investering man kan göra. Det vet jag också, men kan inte hjälpa att jag blir sugen ibland.
När jag några timmar senare kom tillbaka hem och parkerade på uppfarten, efter att ha hämtat vår Audi i Lund, så stod den där och blänkte så fint.
Men snart tio år gammal, så lär både det ena och andra behöva bytas de närmaste åren, som också säljarna påpekade. Det är ganska lätt att komma på mer eller mindre rationella argument för bilbyte, bara man är tillräckligt sugen.

Bäst är att tänka med huvudet och inte med hjärtat!

Lite julstämning i bister väder.

Julmarknad i Viken - 2017-12-10
Det var söndag och inget fanns på agendan. Vädret var visserligen sådant att det mer lockade till att sitta och läsa en bok framför brasan, än att ge sig ut på utflykt, men vi bestämde oss trots detta för att köra upp till Viken en sväng.

Ett fåtal stånd och några byinvånare som trotsade det ogästvänliga vädret.

Vikens traditionella julmarknad är dock inget som går att jämföra med vad som sker i de flesta tyska städer, men efter som vi har vår dotter med familj i byn, fanns det dubbla anledningar att åka dit. Att hitta en parkeringsplats, som vi trodde skulle bli svårt, visade sig vara hur enkelt som helst. Utombys besökare verkade föredra att stanna hemma.

Massor av "ålakråkor" fanns intill strandkanten.

När vi anlänt tog vi en promenad genom huvudgatan, där den huvudsakliga verksamheten pågick. Gamla Viken är verkligen ett pittoreskt ställe att promenera genom, med tanke på alla smala kringelkrångelgator och massor av välskötta äldre hus. På tillbakavägen valde vi dock att gå längs havet, vilket verkligen var en kall och blåsig upplevelse.

Den fina möllan lockar alltid mycket folk.

Vår dotter Jessika har, kanske på grund av sitt stora intresse för bakning, engagerat sig i Sophiamöllans vänner. Den här välbevarade möllan är belägen centralt i byn och bjuder på en massa aktiviteter under hela året. De stora dragplåstren är, förutom sitt deltagande i julmarknaden, att men ett antal gånger om året maler mjöl på traditionellt sätt med hjälp endast av vindkraft.

Vi tittade in det gamla magasinet före öppnandet.

Vår dotter och svärson ansvarade för utskänkningen.

I anslutning till möllan finns en lokal, som vid tiden det begav sig fungerade som magasin. Med de gamla bjälkarna i taket används det nu som mötesloka och andra mindre mindre evenemang, som till exempel när gubbagolfen, som spelas varje vecka på den gamla niohålsbanan i Viken, har sin årliga avslutningmiddag. Idag användes den emellertid som café, där frusna julmarknadsbesökare kunde värma sig med glögg, kaffe och kakor.
Eva och jag bodde i Viken när våra barn var små. Det är nu 43 år sedan vi flyttade till Löddeköpinge. Främsta anledningen var att jag på den tiden hade min arbetsplats i Malmö, som jag ofta inte lämnade förrän vid 19-tiden på kvällen. Den "nya" vägen, som gick utanför alla samhällena, Laröd, Hittarp, etc, var inte byggd vilket resulterade att jag i regel inte kom hem innan barnen gått till sängs. Samtidigt så fanns det i Löddeköpinge bra kommunal service både vad gällde skolor, bad- och idrottsanläggningar, butiker etc. Löddeköpinge var, när vi flyttade dit 1974, faktiskt en egen kommun.

Eva samtalar med Robert Johansson.

Så trots att det var väldigt längesedan vi lämnade Viken för Löddeköpinge, så finns det dock kvar en del människor som vi fortfarande känner igen. En av dem var Robert Johansson. Robert är precis, som vår dotter Jessika, mycket engagerad i Sophiamöllans vänner och förutom de kakor som Jessika bakat för försäljning i caféet hade Roberts hustru bakat de goda mandelmusslorna. Robert var tidigare marknadschef på ett av de företag, som tillhörde min kundkrets, när jag arbetade på Ted Bates. Han är för övrigt också en intressant person, som både haft veteranbil och eget flygplan.

Jag brukar stöta på Kjell både när jag är i Viken och på golfbanan.

På tal om Ted Bates så träffade jag också min gamle kollega och chef Kjell Kronert. Om Kjell kan det sägas mycket och en mer engagerad människa är svår att hitta. Han är mycket engagerad i kyrkan, inte minst som kyrkvärd utan också som kyrkopolitiker. Ett annat engagemang, som ligger honom varmt om hjärtat är "Välkommen till Viken" som är en grupp människor, som försöker att göra det så bra som möjligt för de ensamkommande barn som tilldelats Viken. Utöver detta är han, som tidigare moderat politiker i Höganäs kommun, mycket engagerad i Vikens utveckling rent allmänt.

Kvants.

Det är kul att träffa gamla vänner och bekanta, när man råkar träffa på dem. Lite nyare Vikenbor är våra golfkompisar Eva och Jörgen Kvant. De härstammar från Stockholm och Nyköping och är, trots många år i Skåne, ganska kass på det skånska språket. Men jag försöker lära dem något nytt ord varje gång det kommer på tal. För att få dem till kaffestugan fick vi ringa och övertala dem. Väl där fick de också tillfälle att bekanta sig med vår dotter och hennes man Olof, som de nog inte träffat tidigare.

Varmt och skönt inomhus.

Det började komma allt fler människor till caféet för att värma sig med glögg och kaffe och artiga som vi är, inte minst på grund av en god uppfostran, så såg vi till att dra oss tillbaka för att göra plats för andra behövande. Kvants, som kommit lite senare, ville också ta en liten promenad genom byn för att se vad som fanns. Bland annat blev våra damer intresserade av en liten butik som sålde lite typiska hemslöjdsvaror. Här inne var det varmt och det tog inte lång stund innan Jörgen, i vanlig ordning, fick syn på någon som han kunde börja inleda ett samtal med.

Trevligt initiativ.

Det blev, för ovanlighetens skull inte köpt någonting i butiken, och vi beslöt oss för att vända tillbaka mot bilarna. Klockan närmade sig fyra på eftermiddagen och Eva hade ett gympass att gå till lite senare, så det var dags att åka hem till Lödde. Inte långt från möllan och våra bilar hittade vi den här kreativa skapelsen. Det är några privatpersoner, som brukar ha olika teman, som här, när det är påsk midsommar etc. Undrar om något sådant hade fått stå i fred på många andra platser och samhällen runt om i landet. Vi skildes från Kvants och körde hem med full värme i bilen.

På onsdag ska vi åka och titta på Titanicutställningen!