En sommarkväll i Morgan.

Liten spontanträff med likasinnade - 2019-07-23
I tisdags var det en av de där magiskt fina sommardagarna vilket innebar att det skulle samlas massor av bilar och motorcyklar på den veckovisa fordonsträffen i Vikingabyn utanför Löddeköpinge. Det var nämligen här vi skulle samlas, alla de fjorton Morganbilar som hörsammat Thomas Svenssons inbjudan till en liten Morganträff.

Några av oss som fick plats på prestigehyllan.

När Eva och jag anlände i vår Roadster var det redan hur mycket bilar som helst, både på Europaparkeringen och USA-diton. Det visade sig att våra Morgans hade fått parkera på hedersplatsen, längst upp vid infartsvägen. Här brukar annars muskelbilar som Ferraris, Lambourghinis och andra exotiska fortskaffningsmedel ofta exponeras.

Ytterligare några Morgans som tyvärr inte fick plats bland oss andra.

När jag talade med Thomas och frågade hur många Morgans som skulle komma blev svaret fjorton stycken. Han berättade då bl a om ett par, som besökt Classic & Sportcars i Vetlanda som är generlagent för Morgans i Sverige, för att titta på Morganbilar. När de gick omkring i hallen och dreglade över alla fina bilar pekade plötsligt frun på en bil och meddelade sin make att en sådan tyckte hon att hon ville ha. Hennes man svarade då "ja, ta du den, så tar jag den här" och pekade på en annan Morgan som fanns i hallen. Det föll sig alltså inte bättre än att man och hustru åkte ifrån Vetlanda i var sin Morgan. Så kan det gå när man gör impulsköp! Och, båda bilarna dök också upp i Vikingabyn denna underbara kväll.

Fjorton Morgans i karavan väcker i regel stor uppmärksamhet.

Efter att ha sparkat däck och gått runt och tittat på alla andra vackra och ovanliga fordon, som fanns på plats, så var det dags för nästa punkt på programmet. Den inleddes med en scenic run längs med havet och Barsebäcks golfbana och vidare på små, glest trafikerade vägar.

Färggrann samling.

Efter cirka fem mils öppetkörande parkerade vi våra fordon vid Karaby kyrka. Här ligger också Karaby backar, en höjd som sträcker sig imponerande 58 meter över havet. Dit upp skulle vi nu, alla förare och co-drivers, för att inmundiga det som fanns i våra picnic-korgar.

Tur att vädret var som det var.

Vackert, eller hur?

Vi slog oss ner i gröngräset, som just här var fritt från hästskit, som det annars fanns gott om på övriga ställen på backarna. Kaffekorgarna kom fram med innehåll allt ifrån min äggamacka till de som hade varma korvar i en mattermos. Utsikten över det skånska landskapet var, som synes, fantastisk i alla väderstreck.

Plats för samtal och kontemplation.

För att få en bättre bild på den lilla församlingen, besteg jag också den allra högsta toppen på backarna.

Vi åkte hem och lät hästarna ha sina backar i fred.

Tiden går fort när man har trevligt, heter det ju. Och, plötsligt närmade sig klockan halv tio, varför många som hade lite längre hem än Eva och jag, tyckte det var dags att bryta upp. Oavsett var de andra nu bodde, så är jag övertygad om att alla fick en underbar kvällstur tillbaka.

Att minnas när hösten och vintern anländer!

Semesterdagar i liten stuga

Rofylld tillvaro med dotter och svärson - 2019-07-15/17
Vår svärson Olof har en kusin som är lycklig innehavare av en sommarstuga i Saxemara, som han hyr ut till sina släktingar, när möjlighet finns. Det ligger i Blekinge, alldeles nära Ronneby, där Olof bodde som barn. Här skulle de tillbringa en hel vecka och koppla av tillsammans med dottern Malva och samtidigt ge Olof tid till några nostalgipromenader i sina uppväxtkvarter.
Olof, Jessika och vårt barnbarn Malva tyckte det skulle vara trevligt att träffa Eva och mig och bjöd oss därför att komma och besöka dem några dagar i juli.

Vi gav oss iväg någon gång på måndagsförmiddagen, Eva och jag. Knappt halvvägs valde vi att ta en kortare paus för en fika på det välkända Ekerödsrasten. Att Blekinge är populärt under sommaren märktes tydligt med massor av husvagnar och husbilar på vägarna.

Eva fick ett kärt välkomnande av Malva.

"Undantaget", där Eva och jag fick bo.

På vägen upp hade vi telefonkontakt med Jessika, som vägledde oss de sista kilometrarna fram till stugan, som vi till slut kom fram till efter långsam färd på några smala grusvägar. Stugan var ganska stor plus att det också fanns en kombinerad gäststuga och förråd på tomten. För att finansiera löpande utbyggnad och underhåll har man vissa år hyrt ut stället till tyska turister, som betalar bra för en sjönära semestervistelse.

Här fanns det nästan bara träbåtar i den lilla hamnen.

Ett utmärkt ställe för ett litet gruppfoto, med det gamla varvet i bakgrunden.

Precis som Eva och jag är både Jessika och Olof glada för promenader. Så efter lite kaffe och prat så ville man visa oss lite av omgivningarna. Promenaden, på några kilometer, gick till Saxemara varv där man byggt blekingeekor under många år.
På kvällen visade Olof än en gång sin briljans när det gäller grillning och hanterade både korvar och kyckling på ett utmärkt sätt.

Hårdhudade kvinnor!

Senare på kvällen så blev det bad. Eva har, till motsats mot mig, alltid varit ett riktigt vattendjur, en egenskap som tydligen gått i arv till Jessika, som badar både morgon och kväll, oavsett vattentemperatur. Med en till stugan tillhörande brygga, bara tio meter från huset, så underlättade detta också badbesluten, även om det bara var 17 C i vattnet.

Vackra gamla hus precis som i Ramlösas brunnspark i Helsingborg.

Dagen efter bar det in till närliggande Ronneby. Här inledde vi med ett besök i den vackra brunnsparken, som Eva och jag visserligen besökt tidigare i samband med Morganklubben årsmöte för några år sedan, men inte utforskat djupare.

Ett mycket intressant ställe.

Här fanns också ett stort hus, som kallades Naturum, där man kunde tillgodogöra sig mycket information om hur det varit i trakten förr i världen och vilka fiskar och djur som finns eller funnits i området.
Efter rundvandring i parken och fika på det tydligen välkända caféet Mandeltårtan, så körde vi runt i Ronneby under Olofs guidning om var han bott, gått i skolan, spelat fotboll och mycket annat.

Flytande bastu som bara kunde nås med båt.

Till stugan i Saxemara ingick det också tillgång till en liten aluminiumbåt med aktersnurra. Och på onsdagmorgonen ville Olof ta mig med på en tur med båten runt i kring några av alla de öar och skär som finns i närheten. Vi åkte först tillbaka till Saxemara varv där Olof visade den flytande bastu, som han och Jessika och en drös av Olofs kusiner hade hyrt någon kväll i samband med att de firade midsommar tillsammans i stugan.

Hamnen på Stora Ekön.

Vi gjorde också ett strandhugg på Stora Ekön. Strandhugg är kanske fel uttryck då det faktiskt finns en pytteliten hamn vid den obebodda ön. Men även om ön är obebodd, så fanns det i alla fall besökare där när vi lade till vid bryggan. Vi hade tidigare på morgonen noterat några kanotister ute på vattnet och det visade sig att det var de som tydligen hade ett litet campingläger på ön.

Denna stuga tillhörde Blekinge navigationsförening.

Det fanns en hel del byggnader på den lilla ön, inte minst en hel rad bajamajor och även en länga med väldigt små rum, som förmodligen användes vid övernattning av scouter eller dylika organisationer.
Olof och jag travade omkring på ön och tittade på en hel del gamla hus, där några var låsta men en del faktiskt var öppna. Att det fanns kaniner och får i mängder framgick av all den spillning, som fanns överallt. Några djur såg vi dock inte till och det är möjligt att fåren bara var på ön under vissa tider på året.
Den här ön är också historiskt intressant. Det visar sig nämligen att den danske kungen Hans flaggksepp, Gribshunden, som var på väg till Kalmar, sjönk utanför ön 1495. Man hade ankrat utanför  ön när en brand bröt ut varefter fartyget sjönk snabbt och många följde med i djupet.
Det här fartygen byggdes under mitten av 1480-talet i Flandern eller Nederländerna. Skeppet var 35 meter långt och 12 meter brett och hade en besättning på omkring 150 personer.
Vraket upptäcktes 1970, men det tog flera årtionden innan det kunde identifieras som det danska flaggskeppet Gribshunden.

Efter vår sightseeing runt om i skärgården kom vi till slut oskadade och torrskodda tillbaka till hemmahamnen. Det var onsdag och Eva och jag skulle återvända till sydligare nejder. Vi tackade och tog avsked vid lunchtid och kom så småningom ut på E22:an söderut.

Detta är en mycket vacker å.

När vi hade kört ett antal mil så noterade jag skylten Mörrum. Där har jag varit ett antal gånger, tillsammans med svärfar och fiskat. Jag har visserligen aldrig fått något napp, men sett massor av laxar och öringar hoppa i forsarna på väg uppåt ån för att leka.
Kring ån är det alltid mycket folk, inte minst under semestertiden. Så, naturligtvis finns här också en restaurang, som Eva och jag passade på att besöka för ett skrovmål innan fortsatt färd.

Vi anlände till Löddeköpinge vid halvfemtiden på eftermiddagen och jag såg fram mot torsdagen då årets stora golfhändelse, åtminstone i mina ögon, The Open skulle spelas i Port Rush på Nordirland.

Borta bra men hemma bäst!