En sommarkväll i Morgan.

Liten spontanträff med likasinnade - 2019-07-23
I tisdags var det en av de där magiskt fina sommardagarna vilket innebar att det skulle samlas massor av bilar och motorcyklar på den veckovisa fordonsträffen i Vikingabyn utanför Löddeköpinge. Det var nämligen här vi skulle samlas, alla de fjorton Morganbilar som hörsammat Thomas Svenssons inbjudan till en liten Morganträff.

Några av oss som fick plats på prestigehyllan.

När Eva och jag anlände i vår Roadster var det redan hur mycket bilar som helst, både på Europaparkeringen och USA-diton. Det visade sig att våra Morgans hade fått parkera på hedersplatsen, längst upp vid infartsvägen. Här brukar annars muskelbilar som Ferraris, Lambourghinis och andra exotiska fortskaffningsmedel ofta exponeras.

Ytterligare några Morgans som tyvärr inte fick plats bland oss andra.

När jag talade med Thomas och frågade hur många Morgans som skulle komma blev svaret fjorton stycken. Han berättade då bl a om ett par, som besökt Classic & Sportcars i Vetlanda som är generlagent för Morgans i Sverige, för att titta på Morganbilar. När de gick omkring i hallen och dreglade över alla fina bilar pekade plötsligt frun på en bil och meddelade sin make att en sådan tyckte hon att hon ville ha. Hennes man svarade då "ja, ta du den, så tar jag den här" och pekade på en annan Morgan som fanns i hallen. Det föll sig alltså inte bättre än att man och hustru åkte ifrån Vetlanda i var sin Morgan. Så kan det gå när man gör impulsköp! Och, båda bilarna dök också upp i Vikingabyn denna underbara kväll.

Fjorton Morgans i karavan väcker i regel stor uppmärksamhet.

Efter att ha sparkat däck och gått runt och tittat på alla andra vackra och ovanliga fordon, som fanns på plats, så var det dags för nästa punkt på programmet. Den inleddes med en scenic run längs med havet och Barsebäcks golfbana och vidare på små, glest trafikerade vägar.

Färggrann samling.

Efter cirka fem mils öppetkörande parkerade vi våra fordon vid Karaby kyrka. Här ligger också Karaby backar, en höjd som sträcker sig imponerande 58 meter över havet. Dit upp skulle vi nu, alla förare och co-drivers, för att inmundiga det som fanns i våra picnic-korgar.

Tur att vädret var som det var.

Vackert, eller hur?

Vi slog oss ner i gröngräset, som just här var fritt från hästskit, som det annars fanns gott om på övriga ställen på backarna. Kaffekorgarna kom fram med innehåll allt ifrån min äggamacka till de som hade varma korvar i en mattermos. Utsikten över det skånska landskapet var, som synes, fantastisk i alla väderstreck.

Plats för samtal och kontemplation.

För att få en bättre bild på den lilla församlingen, besteg jag också den allra högsta toppen på backarna.

Vi åkte hem och lät hästarna ha sina backar i fred.

Tiden går fort när man har trevligt, heter det ju. Och, plötsligt närmade sig klockan halv tio, varför många som hade lite längre hem än Eva och jag, tyckte det var dags att bryta upp. Oavsett var de andra nu bodde, så är jag övertygad om att alla fick en underbar kvällstur tillbaka.

Att minnas när hösten och vintern anländer!