Efter regn kommer solsken!

Och, då är det dags för golf - 2020-03-18
Kirsten och Bertil hade kommit hem efter fem veckors vistelse i Spanien. Golfen hade gått bra för dem där nere och de var sugna på att fortsätta framgångarna på hemmaplan. När de bokat tid på Allébanan på Vasatorp så var vi inte nödbedda att följa med.

Tulpaner var min fars favoritblommor.

Eftersom starttiden inte var förrän efter lunch, så hade Eva och jag god tid att, innan golfen, köra upp till minneslunden på Krematoriet och sätta lite blommor där. Min far skulle snart fyllt 99 år, om han fått leva, så det var det vi hade i tankarna. Jag fick tidigt lära mig att man ska hedra sin fader och sin moder och det tänker jag göra även fortsättningsvis.

Innan golfen hade vi tänkt att köpa korv med mos på Olympiagrillen, som är vårt favoritställe, men där var det lång kö och ingenstans att parkera. Det fick bli var sin korv på Biltema istället, nöden har ingen lag!

Spelsuget gäng, väl påklädda.

Då Alle´banan är den enda som är öppen på Vasatorp vid den här tiden och vädret var vackert, så var det fullt med folk, både före och efter oss hela rundan. Ja, hela och hela, vi gick bara ett varv och nio hål.

Eva lyckades med sin röda boll få till ett bra inspel på det femte hålet.

Vi hade dagen innan fått höra att det var väldigt vått på banan och rekommenderades av den anledningen att ikläda oss stövlar. Några dylika fotbeklädnader äger jag inte längre, varför det fick bli vanliga golfskor. Men, med hjälp av sol och vind så hade banan torkat upp så mycket, under natten och förmiddagen, att banarbetarna till och med hade klippt greenerna.

Den röda flaggan är den provisoriska greenen,
men den flagga vis spelade mot står till vänster på greenen.

Det femte hålet är ett korthål på omkring 125 meter. Det är vatten hela vägen mellan utslagsplatsen och greenen. Till yttermera visso blåste det rak motvind vilket inte skulle göra det lättare att hålla nerverna i styr. När det finns vatten mellan där jag står och greenen upplever jag alltid att avståndet är betydligt längre än det egentligen är. Jag tog därför en lite längre klubba, träffade perfekt och såg bollen, inte bara landa på green, utan nästan fortsätta ner i vattnet på andra sidan. Tyvärr puttade jag tre gånger och fick alltså inte par.

Eva sopar iväg en spoon på andraslaget.

Sista hålet, det nionde, är ett s k par femhål som är 450 meter långt. Vatten finns längs hela vänstersidan, men är inte i spel från tee om man inte slår väldigt långt. Och, det gör inte jag.
Det hände dock inga incidenter på vägen mot green utan alla klarade sig från vattenbesök även vid inspelen. Några superresultat blev det inte för någon av oss, vilket vi inte förväntat oss heller, men slagen satt ganska bra så vi ser fram mot den lite varmare säsongen med tillförsikt.

Hemlagat,

Restaurangen har i nuläget endast öppen under lunch, så vi hade förberett fika genom att ta med oss kaffe och mackor hemifrån. Vi hade sett fram mot att kunna sitta och fick vid något av borden, som brukar finnas ute även på vintern, men vi hittade inga. Det blev därför att vi fick sitta i det varma klubbhuset istället, vilket var mysigt det också.

Nästa runda inom kort!

Fyra rundor golf i Portugal

En veckas frist från ruskvädret - 2020-02-29 / 03-07
Att lämna sängvärmen klockan 0200 för att hinna med flyget från Kastrup klockan 0600 är kanske ingen höjdare. Men, när man vet att lite bättre väder och några golfrundor ligger framför en så går det dock att stå ut med det mesta.
De senaste gångerna vi rest från Kastrup har vi utnyttjat "you fly we park" på P6. Visst, det kostar lite extra, men det är bekvämt att bara lämna bilden, ta sina grejer och ta sig den korta biten till hissen och terminal tre. Resdagarna är jobbiga nog, så vi har beslutat att bekvämligheten får kosta lite extra.

Hotellet låg bara några gator upp från marinan, varför vi inledde utforskandet där.

Fördelen med att komma iväg tidigt är att vi får nästan hela första dagen till förfogande. Planet landade på Faros flygplats varifrån vi transporterades med bil till Lagos, en resa som tog cirka en timme. Då vi hade "ledigt" både på lördagen och söndagen tog vi oss ut och började utforska staden Lagos.

Här blev utslagen lååånga!

Förutom vi fyra från Skåne anlände också åtta personer från Göteborg. Golfen skulle spelas på två olika banor. Den ena heter Palmeras och bestod av tre niohålsslingor och den andra heter Espiche. Båda banorna var enormt kuperade, vilket framgår av bilden ovan. Trots att vi fick veta detta redan första dagen, så var det bara vi skåningar som valde golfbil alla fyra rundorna. De andra stackars pensionärerna envisades att slita med sin vagnar alla rundorna. Obegripligt! Även om vi alltid går när vi spelar här hemma, så är jag av den uppfattningen att fyra rundor golf på kort tid nästan kräver golfbil. I annat fall blir golfen lidande med anledning av både fysisk och psykisk trötthet.

Eva slår ut på ett korthål och lyckades träffa greenen.

Båda banorna hade mycket fina och snabba greener, där det var svårt att se lutningarna. Däremot var fairways torra och stenhårda, vilket ledde till ett antal toppade wedgar som resulterade i att bollarna hamnade på icke avsedda ställen.

Kostar nog en slant.

Precis som vid många golfbanor, både här i Portugal och i Spanien, byggs det stora flotta villor. Ute på stan fanns det många mäklarfirmor, som i sina skyltfönster hade bilder på lägenheter och villor i prisklasser mellan 150000 euro upp till tre miljoner euro.

Olika påsar med bollar till varierande priser.

En hel del bollar gick åt för de flesta av oss, dels beroende på att, trots raka utslag, så försvann vissa bollar, förmodligen ut i ruffen eller in i buskar, eftersom fairways lutade åt alla håll och rullen också blev jättelång i nedförsbackarna. Men, på nästan varje utslagsplats låg det bollar i plastpåsar till salu. Några meter in bland buskarna fanns alltid den person som lagt ut bollar och en liten låda för pengarna, och bevakade att allt gick rätt till.

En mycket artig och engagerad försäljare.

Fyra av veckans dagar var reserverade för golf, de resterande ägnade vi åt att turista i olika former. Vid vårt flanerande nere vid marinan i Lagos, fanns det en hel radda med små tält, där representanter för olika begivenheter på havet försökte fånga kunder. Vi "antastades" av flera av dem som ville att vi skulle åka på hajfiske, eller paddla kajak och en massa andra aktiviteter. Men vi fastnade för en tur i en liten båt, med plats för tio personer, som skulle ta med oss ut på grottforskning till havs.

Detta är tydligen gammal havsbotten.

Just det här företaget heter Happy Times och vi kan verkligen rekommendera både företaget och den här båtturen. Eftersom turistsäsongen inte hade börjat riktigt än så erbjöds vi ett specialpris á 15 euro per person (typiskt försäljningsknep). Normalt tog utflykten 45 minuter, men vi lovades en förlängd tur som faktiskt blev 75 minuter.

Här fick han luta båten på sidan och invänta rätt våg, för att ta sig igenom

Vi fick komma in i och se ett stort antal grottor.

Den relativt unge "skepparen" hanterade den 55 hk utombordsmotorn med bravur. Ut och in i grottor och ibland igenom så trånga passager att vi inte trodde det var möjligt, gjorde att några i sällskapet faktiskt blev lite rädda. Allt slutade dock lyckligt och gav oss ett litet minne från resan.

Tre av kvällarna serverades det gemensam middag för alla oss tolv resenärer på hotellet. Ett bra sätt att lära känna de övriga, då det ibland kan bli lite stelt innan folk börjat prata med varandra. Yvonne, vår reseledare, skriver också en blog, som man hittar om man söker på EastonGolf blog. Vi fick därför alla skriva på ett papper, där vi godkände att vi kanske skulle förekomma på någon bild i bloggen. Konstigt nog var det ett par från Göteborg, som inte ville godkänna detta. De har väl sina randiga skäl och jag tror lagen föreskriver att de som är med på bild måste tillfrågas innan publicering.

Här åt jag både chicken piri-piri, lammlever och spare ribs.

De övriga kvällarna fick var och en bestämma var de ville inta sin middag. Jörgens Eva, som faktiskt går och väntar på att få ett nytt knä, hade svårt att gå och kunde tyvärr inte delta i golfspelet. Hon ställde däremot upp, på ett käckt och trevligt sätt, som chaufför i deras golfbil och uppmuntrade oss andra med glada tillrop.
Av den anledningen försökte vi hitta restauranger, som låg så nära hotellet som möjligt. I gatan precis nedanför vårt hotell, som heter Tivoli, hade vi upptäckt entèerna till en tre - fyra krogar, som alla såg lite tveksamma ut. Men, lite risker får man ju ta och en kväll knallade vi in på ett ställe som heter O Artista. Det visade sig att bakom den lite sjaskiga entredörren fanns ett väldigt trevligt ställe, typ en lite bättre brittisk pub, som serverade mycket god mat.

När vi kom ut från restaurangen behövde vi bara gå den korta backen upp tillbaka till hotellet.

Efter vårt först besök på O Artista, berättade vi för de övriga resenärerna om hur bra mat restaurangen serverade.Tillsammans med dem var vi där sedan och åt middag ytterligare två gånger och blev nästan behandlade som stamkunder.

Eva jagar sevärdheter.

En morgon, efter frukost, tog Eva och jag en promenad längs med marinan. Vi hade nämligen, i bussen från flygplatsen till hotellet, sett en skymt av en del grejer, som vi gärna ville kolla upp lite närmare.

Den här är inte dålig.

Trots total avsaknad av skräp, i form av papper, fimpar, tuggummi och annat, på de helt rena gatorna, så finns det märkligt nog en hel del graffiti, nästan överallt. En del är mycket fina och de muralmålningar vi såg, måste ju förmodligen vara godkända av byggherren eller kommunen.

Två storkar i varje bo.

Något annat, som vi också fått en skymt av, var två höga skorstenar där det fanns storkbon högst upp på toppen. Båda skorstenarna var belägna mitt i staden, men det verkade inte störa de både storkparen.

En vecka går alltför fort. Egentligen tycker jag att det är för kort tid att vara borta, med tanke på hur jobbiga de båda resdagarna är, men min Eva har svårt att vara borta från barnbarnen under längre tid och tycker att upp till tio dagar får vara tillräckligt.

Tidig morgon blev det när vi åkte hemifrån och tidig morgon blev det också i samband med hemresan. Väckning 0530 och sedan frukost i restaurangen som öppnade så tidigt, bara för oss fyra skåningar.

Faros flygplats omfattar en futuristisk terminalbyggnad.

Bilfärden till Faros flygplats tog en timme varefter vi hade god tid på oss innan planet skulle lyfta. Det visade sig emellertid att avgångstiden blev en timme senare än vad som angetts p g a en trafikledarstrejk i Frankrike. Inte nog med det, när vi väl tagit plats i flygplanet så fick det stå på plattan och vänta en hel timme innan vi kunde lyfta. Lite seg väntan, men det är sådant som händer.
Å andra sidan gick hemresan för övrigt helt friktionsfritt.

En fin vecka var till ända och snart är det dags att lufta Morganen!