Efter regn kommer solsken!

Och, då är det dags för golf - 2020-03-18
Kirsten och Bertil hade kommit hem efter fem veckors vistelse i Spanien. Golfen hade gått bra för dem där nere och de var sugna på att fortsätta framgångarna på hemmaplan. När de bokat tid på Allébanan på Vasatorp så var vi inte nödbedda att följa med.

Tulpaner var min fars favoritblommor.

Eftersom starttiden inte var förrän efter lunch, så hade Eva och jag god tid att, innan golfen, köra upp till minneslunden på Krematoriet och sätta lite blommor där. Min far skulle snart fyllt 99 år, om han fått leva, så det var det vi hade i tankarna. Jag fick tidigt lära mig att man ska hedra sin fader och sin moder och det tänker jag göra även fortsättningsvis.

Innan golfen hade vi tänkt att köpa korv med mos på Olympiagrillen, som är vårt favoritställe, men där var det lång kö och ingenstans att parkera. Det fick bli var sin korv på Biltema istället, nöden har ingen lag!

Spelsuget gäng, väl påklädda.

Då Alle´banan är den enda som är öppen på Vasatorp vid den här tiden och vädret var vackert, så var det fullt med folk, både före och efter oss hela rundan. Ja, hela och hela, vi gick bara ett varv och nio hål.

Eva lyckades med sin röda boll få till ett bra inspel på det femte hålet.

Vi hade dagen innan fått höra att det var väldigt vått på banan och rekommenderades av den anledningen att ikläda oss stövlar. Några dylika fotbeklädnader äger jag inte längre, varför det fick bli vanliga golfskor. Men, med hjälp av sol och vind så hade banan torkat upp så mycket, under natten och förmiddagen, att banarbetarna till och med hade klippt greenerna.

Den röda flaggan är den provisoriska greenen,
men den flagga vis spelade mot står till vänster på greenen.

Det femte hålet är ett korthål på omkring 125 meter. Det är vatten hela vägen mellan utslagsplatsen och greenen. Till yttermera visso blåste det rak motvind vilket inte skulle göra det lättare att hålla nerverna i styr. När det finns vatten mellan där jag står och greenen upplever jag alltid att avståndet är betydligt längre än det egentligen är. Jag tog därför en lite längre klubba, träffade perfekt och såg bollen, inte bara landa på green, utan nästan fortsätta ner i vattnet på andra sidan. Tyvärr puttade jag tre gånger och fick alltså inte par.

Eva sopar iväg en spoon på andraslaget.

Sista hålet, det nionde, är ett s k par femhål som är 450 meter långt. Vatten finns längs hela vänstersidan, men är inte i spel från tee om man inte slår väldigt långt. Och, det gör inte jag.
Det hände dock inga incidenter på vägen mot green utan alla klarade sig från vattenbesök även vid inspelen. Några superresultat blev det inte för någon av oss, vilket vi inte förväntat oss heller, men slagen satt ganska bra så vi ser fram mot den lite varmare säsongen med tillförsikt.

Hemlagat,

Restaurangen har i nuläget endast öppen under lunch, så vi hade förberett fika genom att ta med oss kaffe och mackor hemifrån. Vi hade sett fram mot att kunna sitta och fick vid något av borden, som brukar finnas ute även på vintern, men vi hittade inga. Det blev därför att vi fick sitta i det varma klubbhuset istället, vilket var mysigt det också.

Nästa runda inom kort!