Plötsligt ett himlafenomen.

 Juldagen levererade en oväntad sol på himlen - 2020-12-25

Efter det att ett tungt grått täcke legat över oss under lång tid, så blir man faktiskt både förvånad och glad när man upptäcker att det trots allt finns en sol, där ovanför.

                                    Skansvägen löper längs vattnet ända fram till hamnen.

Visserligen är Eva och jag ute och promenerar varje dag, oavsett hur vädret är, men det är ju ganska mycket enklare att komma över sin bekvämlighetströskel när det är hyfsat väder. Vi bestämde oss därför att istället för att knalla runt här uppe i byn, så skulle vi ta en promenad  nere i Barsebäckshamn.

                                            Huset ligger med helt fri sikt ut över Öresund.

                                            Utsikten från huset på andra sidan skansvägen.

Ganska ofta är vi här nere, men då nästan alltid när vi tar en tur i vår Morgan. På skansvägen ligger också ett gammalt fint hus med snickarglädje. Varje gång vi passerar det säger alltid Eva att det vore ett utmärkt ställe att driva ett café i trädgården under sommarmånaderna.

                                            Ingen trängsel i hamnen, men båtar fanns det.

Vår promenad fortätter på skansvägen i nordlig riktning. Snart är vi framme vid hamnen och ser att det fortfarande finns båtar i vattnet. Det är nog fiskare, som med all säkerhet fiskar året runt. Ibland finns det också möjlighet att köpa fisk direkt från båtarna när fiskarna kommer tillbaka till hamnen efter att ha vittjat sina nät.

                                                                        Stämningsfullt.

Ute på stenarna, nära stranden med Öreundsbron i bakgrunden, samsas "ålakråkorna" med svanarna om utrymmet.

                                                                Julpyntad trädgård.

                                  En sten bland alla de andra, men tydligen inte vilken som helst.

Efter att ha promenerat från den sydligaste delen av byn så långt vi kan komma i byn i norr, vänder vi och går en annan väg tillbaka längst till söder igen. Byn är faktiskt ganska långsträckt och trots vi varit här många gånger upptäcker vi ändå nya hus och platser, som vi inte noterat tidigare.

                                                            Ingen dålig villa, eller hur?

När vi knallat runt tillräckligt länge upptäckte Eva att vi passerat de 10000 steg, som är ett absolut minimum som hon ska gå varje dag. När vi var där ute på sydspetsen av byn, så tyckte hon därför att vi kunde ta oss upp till parkeringsplatsen igen och inleda hemfärden. Härute, bara ett femtiotal meter från vattnet, ligger en förmodligen ganska nybyggd kåk i det större formatet.

                                                               Imponerande byggnader!

Visserligen så var det inte bara vatten och natur, som fanns i den stora villans utsikt, för än så länge ligger Barsebäcksverket kvar. Men, om jag förstått det rätt så är det bara en tidsfråga innan det ska jämnas med marken.

Vår juldagspromenad var till ända och strax var vi hemma i värmen framför brasan igen.

En skön promenad i vackert väder och vackra omgivningar!

Ännu en dag på golfbanan.

 Kändes lite naket att gå där utan klubbor - 2020-12-05

Det var bokat en starttid på Alle´banan vid lunchtid i lördags. På fredagskvällen ringer emellertid Bertil och berättar att varken han eller Kirsten var sugna på spel eftersom väderutsikterna varnade för både lite regn och hårda vindar.

                                                        Viktigt att välja RÄTT korv!

Men, att tillbringa ytterligare en dag inomhus i avsaknaden av social kontakt kom inte på fråga. Vi bestämde därför att träffas på Vasatorp för en promenad och efterföljande fika. På mitt förslag lovade Eva och jag att ta med oss vårt Trangiakök (tydligen årets julklapp) som vi brukar ha med oss på våra Morganträffar, och bjuda alla på varm korv och bröd. Ett förslag som uppskattades av alla! Dagens första åtgärd blev därför att inhandla korv, vilket inte var helt lätt med tanke på Bertils mycket bestämda åsikter när det val av korvleverantör. Han accepterar nästan bara korv från Per i Viken, men förmodligen gillar han också dylik produkt från SP-Chark, som i mina ögon håller samma höga kvalitet.

                                                                I stort sett helt öde.

Bertil och Kirsten brukar alltid komma först när vi ska träffas på klubben, men när vi anlände idag så var det helt tomt. Efter att ha väntat en kvart kom Jessika och Olof, som visste att vi skulle ta en promenad och ville gärna följa med. Till slut kom även Kirsten och Bertil och vi kunde ge oss iväg.

                                    Dammen, som ibland ställer till problem vid utslagen.

                                        Luftning är viktigt för att få en fin bana till våren.

Båda våra 18-hålsbanor är stängda för säsongen, så det var ingen risk att vi skulle störa några golfspelare på vår promenad. Vi gick ner mot första tee på Classic Course. Det händer mycket på banan även när den är stängd. Så har man till exempel asfalterat gångarna ner till både ettans och tians tee. När vi gick ut på ettans fairway såg det ut som om tusentals måsar haft magroblem över hela ytan, men det visade sig att man luftat fairway med en hålningsmaskin.

                                        Bertil, Kirsten, Jessika, Eva och Olof ser alla glada ut.

Det blev inte det utlovade dåliga vädret. Istället var det i princip vindstilla, samtidigt som solen bröt igenom molnen. När vi promenerade mot green på det långa par femhålet kunde vi konstatera att vi faktiskt ångrade att vi inte tog vår klubbor med oss.

                                            Damerna gick i sin egen takt och vi andra i vår.

Under promenaden så gick vi på gångar och vägar, som vi normalt inte använder när vi spelar golf. Dessa sträckor används i stället av banpersonalen när de far fram med sina maskiner. Det är en helt annorlunda upplevelse att upptäcka hålen från dessa ovanliga vinklar, vilket för mig med dåligt lokalsinne, ledde till att jag inte visste var på banan vi befann oss redan efter någon kilometer.

                                                                Entusiater finns alltid.

Efter en dryg timme och 4,5 kilometer, var vi tillbaka vid klubbhuset igen. Vid entrén till den gamla receptionen fanns ett bord och sex stolar under tak, som vi passade på att ockupera. Det var fortfarande ganska dött och de enda levande varelser vi upptäckte var några, förmodligen golfsugna nördar, som stod och slog bollar på driving rangen.

                                       Eva är duktig på sådant här. Hon har varit Mulleledare!

Nu var det dags för belöning i form av något att äta. Jag gick ut till bilen och hämtade ryggsäcken där både trangiakök, korv, bröd, senap och varm choklad fanns. I vår familj är det Eva som sköter farliga saker som tändvätskor och annat explosivt. Hon har ju trots allt läst både fysik och kemi på gymnasiet medan min egen bakgrund mer varit inriktad på övergripande, världsliga frågor. 

                                            Varför smakar varm korv alltid bäst utomhus?

Efter en stunds småprat så var äntligen korvarna varma och i rättvisans namn fanns det två korvar till varje person. Det fick räcka! När det varma var uppätet överraskar Bertil, till allas belåtenhet, med att ta fram en påse som innehöll ett antal kaloririka wienerberöd.

Så, när allt var uppätet och nerpackat var det dags att skiljas och åka tillbaka hem, efter en lagom liten lördagsaktivitet, där vi både fått motion, haft socialt umgänge och ätit en enkel lunch.

Det behöver inte vara svårare!