Liten golftour i Blekinge

Två banor på två dagar - 2021-08-17/18

                                                Var lätt att hålla sig för skratt idag!

När vi drog iväg klockan åtta på morgonen var vädret inte precis uppmuntrande. Jag hade kollat väderprognoserna hela veckan och för en gångs skull hade meteorologerna rätt. Det blev regn!

                                            Så här ska det se ut, när man spelar golf!

Men vi hade bokat både starttider och boende och enligt riktiga golfnördar finns det inget dåligt väder utan bara dåliga kläder. Det fanns alltså ingen återvändo för nu skulle det spelas golf! Det regnade ganska kraftigt de sju-åtta första milen, men det minskade alltmer efterhand. Och när vi kom fram till vår första destination, BOA Golfklubb i Olofström, så blev allt bättre. Blekinge kan man lita på!

                                                                Snart redo för spel.

En liten stund efter vår ankomst anlände också Kirsten och Bertil, golfkompisar från Vasatorp. Efter en stund hade de fått ordning på sin omfattande utrustning, där ingenting saknades för någon oförutsedd händelse.

                            Lagom mjukstart, ett hål utan vatten och inte så många bunkrar.

På BOA fick vi användning för vårt golfhäfte, vilket innebär att vi får spela banan för halv greenfee. För Eva och mig fick vi därför endast betala 500:-, varför vi också hade råd att kosta på oss en fika innan det var dags att pegga upp på första tee. Jag vill också betona det trevliga bemötande vi fick både i receptionen och i restaurangen. Sådant är bra PR för vilken klubb som helst.

    Det är brukligt att den med lägst handicap slår ut först på första hålet, så därför fick Bertil göra så.

Eva och jag har spelat banan en gång tidigare, då tillsammans med paret Kvant, även de från Vasatorp. Då minns jag att när vi peggat upp på första hålet, så kom det ett skyfall, som gjorde att vi fick vänta en stund innan vi kunde sätta igång. Idag däremot så sken solen!

                                Inte många träd i vägen, men Bertil lyckades trots detta hitta ett!

BOA GK har en parkbana, som är i mycket bra skick. Den är lätt att gå utan några större höjdskillnader och inte speciellt långt mellan hålen. Svårighetsgraden var också på en nivå som passade oss bra. Till skillnad från när vi spelar på vår hemmabana, så var här inget som spelade varken bakom eller framför oss, varför vi kunde skrida fram på banan i ett behagligt tempo.

                                                            Ett litet vattenhål på banan.

Alla i bollen spelade faktiskt ganska bra och humöret var därför på en nivå, då alla kunde prata med varandra. För egen del är jag inte speciellt pratsjuk, när golfen inte går som jag vill. Jag har emellertid slutat med att kasta klubbor vilket tyvärr kunde förekomma under mina yngre år. Efter att vi spelat elva hål så fanns det en kiosk med självbetjäning. Här kunde vi ta en liten paus, dricka en kopp kaffe och äta en macka. Detta utan att störa någon som kom efter oss.

                                                Det blev att ta fram paraplyerna till slut.

Vi hade väldigt bra golfväder nästan ända till slutet. Men det visade sig att en del av det trista väder vi hade när vi körde från Löddeköpinge, nu hade nått även till Blekinge. Det var dock inte värre än att det ändå gick att spela utan alltför mycket problem.

                                                       Incheckning på Ronneby Brunn.

När rundan var slut så regnade det fortfarande lite. Vi skyndade mot bilarna för att lasta in våra grejer och glada och nöjda med dagens spel såg vi fram mot restan av dagen och kvällen. Natten skulle tillbringas på Ronneby Brunn, där vi senare på kvällen skulle inmundiga en trerätters middag.

                                        Solen kom tillbaka och vi kunde sitta på balkongen.

Vårt rum skulle, enligt receptionisten, ligga uppför den korta trappan och sedan en liten bit till vänster. Den "lilla biten, var nästan längre än ett parfyrahål och med både golfbag och väskor, blev den långa promenaden ganska påfrestande. Alla mina medspelare var utrustade med vattentäta golfbagar, något jag som pensionär naturligtvis inte kunnat unna mig. Mina klubbor och resten av alla prylar i bagen var därför genomvåta efter regnet, varför jag fick tömma ut allt och låta det torka. Men, efter en varm dusch och torra kläder var jag dock redo att träffa resten av sällskapet för en drink innan middagen.

                                                            Förväntansfulla ungdomar.

På grund av restriktionerna, som råder p g a pandemin så hade restaurangen begränsade öppettider. Vi kunde välja mellan att äta klockan arton eller nitton, då restaurangen slutade servera klockan tjugo. När vi kom vid sjutiden på kvällen fanns det förvånansvärt mycket folk i restaurangen, med tanke på att det var mitt i veckan och semestrarna på väg att ta slut. Vår servitör var en riktigt trevlig man, som lämnade matsedlar och rekommenderade viner. Vår förrätt, som alla valde, var en skagencanapé på kavring. Till huvudrätt valde alla utom jag lågtempererad ryggbiff. Själv föredrog jag Pocherad hälleflundra med hummerskum. Till dessert kunde man välja antingen Créme brulée eller ljummen chokladfont, goda båda två. Alla var väldigt nöjda både med mat och betjäning denna kväll!

                           Greenfeen för denna bana ingick i våra golfpaket på Ronneby Brunn.

När vindrickarna i sällskapet äntligen druckit upp allt som fanns i flaskorna, så tog vi, innan läggdags, ännu en liten pratstund på balkongen. Men, det var en ny dag i morgon och även om golf inte är en speciellt ansträngande sport, så blir man faktiskt ganska slut på kvällen efter en hel dag på banan, utsatt vädrets makter. Imorgon var det dags för en ny golfrunda, nu på Ronneby Golfklubb och då gäller det att vara utvilad och fit for fight.

                                                        Ingen vidare tee på först hålet.

Ronnebys bana var helt annorlunda jämfört med BOA. Kvaliteten var, för det första, inte alls i nivå med hur det var på BOA. För det andra var banan i Ronneby mycket kuperad, med berg i dagen och många dolda hål, där vi knappt visste åt vilket håll viskulle slå. 

                                                Bertil har tagit sig upp till utslagsplatsen.

Det var mycket upp och ner och med gårdagens runda fortfarande i kroppen så började mitt diskbråck i ryggen göra sig påmint. Både Bertil och jag spelade mycket sämre än dagen innan medan tjejerna verkade klara av svårigheterna bättre. Resultaten blev efterhand allt sämre och när det till slut började regna även här, så tappade i alla fall jag lusten. Tyckte det var skönt när ronden var avklarad.

                                                    Nog ser de lite slitna ut, eller hur?

Men, trots allt så var vi överens om att vi hade haft en trevlig minisemester, även om vi kanske inte kommer att rekommendera denna banan till de vi känner. Kanske, som Eva sade, att om vi spelat den flera gånger så hade det nog varit lättre att få till ett bra resultat, även här. Innan vi återvände till Skåne tog vi en avslutande fika och summerade vår lilla utflykt, samtidigt som vi lite smått började planera för nästa minitour någonstans i Skåne.

Det blev ryggövningar på gymet för mig dagen efter!

Tre grabbar på Tournament Course.

 Idag fick damerna gå själva - 2021-08-05

Av en ren slump hittade jag två starttider, efter varandra, på Vasatorps TC-bana. Jag hade kollat dagarna innan och då fanns det inga lediga tider alls, så naturligtvis slog jag till. Efter kontakt med både Berra och Kvant så bestämdes det att vi tre skulle gå i första bollen, medan Eva och Kirsten förpassades till bollen efter.

                                I mina ögon innebär användandet av vagn en hel del strul.

Efter att ha burit min bag på ryggen de senaste tio åren, minst, så ansåg flera, inte minst min fru Eva, att jag skulle börja använda min vagn igen. Detta eftersom jag oftast får rejält ont i ländryggen efter en runda på 18 hål. Lite motvilligt har jag valt att följa deras råd, även om att använda vagn gör att jag måste gå runt om greener och bunkrar, istället för att gå snabbaste vägen som jag gör med min bärbag. Inte nog med det, utan i många fall måste vagnen blåsas ren med tryckluft, plockas isär och vikas ihop jämfört med att bara lasta in bagen direkt i bagaget efter rundan. Än så länge kan jag inte märka någon större skillnad, när det gäller ryggen, jag har fortfarande ont, men jag får försöka att stå ut med vagn ett tag till och se hur det går framöver.

     I Berras utrustning saknas inget som kan behövas inför alla tänkbara och otänkbara situationer.

Allt nog och emedan samt även, vi tre killar knallade upp till första tee och slog ut bra drives alla tre. Inför varje runda är förväntningarna höga och börjar man med en bra driva på ettan, så får man bra vibbar, vilket är viktigt inför fortsättningen. Både Kvant och Bertil har lyxat till det med eldrivna vagnar, ett läge jag ännu inte hamnat i. Men man ska aldrig säg aldrig!

                                    Tack vare otur fick Kvant ett ofördelaktigt läge i ruffen.

Vi spelade hyfsat, men kanske inte jättebra, alla tre och var fortfarande vid gott mod i början av ronden. Men visst hade vi otur och hamnade i dåliga lägen ibland. Det kunde bero på vinden, fast det var vindstilla, eller att det var lera på bollen, trots att banan var snustorr, eller någon annan typ av otur. Nu hävdar ju förvisso Zacke att det inte finns något som heter otur i golf, men å andra sidan har han aldrig spelat med oss!

           Hål åtta på TC kallas Olympiahålet eftersom gräset kommer från Olympias fotbollsarena.

På TC finns det i min hjärna två hathål, hål där jag brukar slå i vattnet ellr toppa ner i bäcken framför green. Ett av dem är hål åtta, ett väldigt kort par fyrahål. Just att det är så kort att jag kan slå ut bollen och snedda över vattnet och kullarna med en järnåtta, är det därför extremt förödmjukande att slå en toppad spoon upp på en av kullarna, där bollen sedan rullar ner i vattnet. Idag siktade jag extremt upp till höger, med följd att jag hamnade i ruffen uppe i skogskanten. Nöjd med att jag inte strulade till det på detta hålet ännu en gång slog jag sedan en perfekt järnsjua upp på green, fyra meter från hål. Trots en fin birdiechans, som dock slutade med ett par, kunde jag dock gå med rak rygg därifrån till nians tee.

                                            Bertil på fairway på 18:e ska slå sitt andra slag.

Efter ha klarat av de första nio hålen, så fick det bli en smal kokt med bröd i kiosken, som lite uppmuntran. Efterhand som vi spelade de sista nio hålen blev det allt varmare, samtidigt som jag började få ont i ryggen. Kvant har precis samma problem och hade därför införskaffat en ny korsett, som han invigde idag. På hål 15 och sexton hade jag så ont att jag inte kunde svinga klubban som jag ville, vilket resulterade i två lösa hål, varför jag blev allt tjurigare och uppgiven. Nu var vi på 18:e och snart i mål! Jag försökte förtränga smärtan i ryggen och slog först en bra drive och därefter en träfemma in på green, där jag hade två puttar för par. Men det blev en treputt (hemskt ord), men med mina 30 poäng lyclades jag faktiskt vinna dagens runda med några poäng före Jörgen och Bertil. En liten tröst för ett tigerhjärta!

                                        Arbetet i full gång med utbyggnaden av Allébanan.

Vasatorps niohålsbana, Allébanan, håller på att byggas ut till en tolvhålsbana. Detta är något som tydligen sker även på andra klubbar. Idag har ju folk så bråttom att de inte hinner spela 18 hål alla gånger och då kan 12 hål vara ett bra alternativ.

                                                            Så kan det gå i värsta fall.

När vi packade in våra grejer i bilen så upptäckte jag den här bilen framför vår. En bra påminnelse om att inte parkera sin bil i närheten av drivingrangen eller banan. Eller hur!

När våra damer kom i mål visade de sig att två herrar hade bokat in sig i deras boll, så det hade säkert haft det trevligt!

Idag får inte damerna vara med på bild!