Och så blev vi bara åtta - 2022-06-20
Men, vi skulle egentligen blivit tio denna gången eftersom någon i gänget hade lockat med två kvinnliga klasskamrater, som aldrig varit med tidigare. Tyvärr fick båda två lämna återbud med kortvarsel, men lovade att följa med nästa år. Vid samma tid och samma plats, som vanligt.
Helsingborgs skyline har förändrats de senaste åren.
När den lille sundsbussen lämnade hamnen fick vi en bättre bild över de stora förändringar, som skett i den gamla oceanhamnen de senaste åren. När jag läser inläggen om detta på Helsingborgssidorna på facebook, så råder det stark oenighet om det är förskönande eller förfulande av staden.
Det är väl den som smakar bäst hver gang.
Som brukligt är, så började en del med att beställa öl och kanske en lille en, redan på färden till Helsingör. Vi, bara jag och en till, fick nöja oss med att delta i minglet, eftersom vi hade färdats till Helsingborg i bil.
Nästan framme och fortfarande torra.
Mörka moln tornade upp sig över Danmark och ingen av oss var försedda med pararply. För vem hade kommit ihåg att ta med sig en paraply tillbaka efter en eftermiddag på Gästis på Axeltorvet?
Svårt att få med alla på bild, men här är hälften - Göran, Göran, Thomas och Rolf.
Vid var och en av de här återträffarna har jag hittills alltid beställt en så kallad Platte, när vi beställt mat på Gästis. Denna gången valde jag och en som heter Ronny att endast ta en spättafile med remouladesås. Så här i efterhand måste jag nog erkänna att jag ångrade mig. Visst är spättafile gott, men den består ju till minst 50% av panering, så direkt mätt blir man inte. Kyparen var visserligen dansk, men talade flytande svenska, så när gossarna fått sina öl och drinkar i händerna blev konversationen livlig och högljudd.
Thomas, Göran, Ronny, Rolf, Ragnar, Christer och Göran.
Återigen, här beställde alla utom två, var sin Irish Coffee.
Efter ett par timmar hade vi både ätit och pratat färdigt, så när vi gjort rätt för oss i kassan lämnade vi Gästis för den här gången. Vi upptäckte emellertid ganska snart att nästa färja inte skulle avgå förrän om en timme. Jaha, hur skulle vi fördriva den tiden? Det verkade inte vara så svårt, för i nästa kvarter upptäcktes ett litet ställe, som tydligen väckte en del trevliga minnen hos vissa, där vi alla slog oss ner. Lite dessert på maten var tydligen de flesta överens om och Irish Coffee kan väl betraktas som en sådan.
Kö ända ut på gatan tyder på stort utbud och hög kvalitet.
De två bilförarna, d v s Ragnar och jag, var ju också sugna på något gott. Vi lämnade därför tillfälligt vår lilla grupp och gav oss iväg för att hitta någonstans där vi kunde köpa var sin glass. Och, bara runt hörnet hittade vi, i en smal gränd, en butik som bara sålde glass. Fyrtio danska kronor för en våffla med två kulor är inte speciellt billigt, men eftersom Ragnar betalade även för mig, så drabbade detta i alla fall ingen fattig.
Ronny, i mitten, visar Rolf och Thomas gamla klassfoton.
På färjan tillbaka till Helsingborg fortsatte vi att prata om gamla minnen och om klasskamrater, som vi inte hört av på massor av år. När alla namn, som diskuterades, dök upp, så hade jag svårt för att minnas både vem det var och hur människan såg ut. Men, Ronny verkar vara en riktig kalenderbitare och brukar ha med sig både bilder och klasslistor på våra träffar. Så även denna gång, vilket bringade klarhet i väckte minnen om händelser som vi aldrig skulle kommit på utan Ronnys forskande.
Även i Norra Hamnen har bilden av stan förändrats mycket sedan vi gick på Handels.
Allt trevligt har ju ett slut och när vi närmade oss inloppet till hamnen i Helsingborg kom alla överens om att träffas än en gång nästa år. Göran Martelius är den, som alla år har varit sammankallande och lockat nya och gamla kamrater att medverka på våra årliga träffar. Det är vi alla tacksamma för.
Glömde avsluta min parkering på Parkster när jag hämtade bilen!
