Kors och tvärs på Österlen - 2024-05-23/24
För någon vecka sedan fick jag ett mail från Gunnar, en sedan många år god vän och bilkompis i Beddingestrand. Han undrade om vi var intresserade av att tillsamman med honom och Catarina köra runt på Österlen några dagar innan turistsäsongen gjorde det svårare att ta sig fram på vägarna.
Vi som kom längst ifrån kom naturligtvis först till mötesplatsen.
En mycket god idé tyckte både Eva och jag, som själv pratat om detta med våra Morganvänner i Bjärred Ola och Anita. Jag frågade Gunnar om det var OK att ta med ytterligare en bil, vilken han bara tyckte var trevligt. Det visade sig att Ola skulle vara gräsänkling de här dagarna, så han fick komma med utan sin Anita. Det bestämdes att vi skulle träffas på Ystad Saltsjöbads parkering klockan 1000 på torsdagen.
Under högsäsongen hade vi fått parkera uppe i byn.
Vi fick vänta en kvart, men sedan kunde vi ta en fika.
Gunnar hade en plan för var vi skulle åka och vad vi skulle titta på. Han hade dessutom fixat ett boende på Kaptenshuset i Kivik där vi skulle övernatta till fredagen. Planen var inte något absolut utan kunde ändras och varieras allt efter önskemål. Första anhalten blev hamnen i Kåseberga. Eftersom det var en vanlig arbetsdag, för alla som inte är pensionärer, var det gott om plats på parkeringen nere i hamnen. Vi anlände dit redan en kvart i elva och konstaterade snabbt att ingenting var öppet förrän klockan elva. Fikasugna var vi allihop och en stund senare satt alla och njöt av en kopp kaffe och nybakad saffransbulle. Nystekt sill fick vänta till en annan gång.
Lugnt och tyst.
I hamnen låg också några båtar som verkade behöva omvårdnad.
Tillbaka i bilarna körde vi vidare österut. Vi parkerade i hamnen i Skillinge, som om möjligt var ännu mer folktom än den i Kåseberga. Efter allt bilsittande tyckte vi att vi behövde ta en promenad och rör på dödköttet. I småbåtshamnen låg det förvånansvärt få båtar, förmodligen beroende på att de sommarboende i byn ännu inte anlänt.
Här bodde Anders tidigare.
Vi knallade fram genom den pittoreska byn och letade efter ett café inne bland smågatorna, där vi fikat för något år sedan. Vi gick också upp på höjden i byn där vi såg det hus som tidigare bebodde av Anders Weidow, ytterligare en bilnörd i bekantskapskretsen. Efter en halv timmes promenad ansåg vi att motionspasset var slut. För att ersätta den stora mängd av kalorier som åtgått ville vi så snabbt som möjligt kompensera oss för detta genom att inta en närande lunch på Skillinge Hamnkrog. För att fortsätta nyttighetsambitionen valde alla att äta fisk och/eller skaldjur.
Här på Ottoverken bedriver Anders sin verksamhet.
En ny ömsesidig bekantskap för Anders och Gunnar.
Dagen innan vi påbörjade våra irrfärder på Österlen talade jag med Anders Weidow i telefon. När vi nu skulle köra omkring i området skulle det vara trevligt att träffa Anders, som numera bor i Hammenhög och arbetar i Borrby. Anders skulle. finnas på företaget nu på eftermiddagen, men när vi kom dit verkade det tomt på kontoret. Ola nog på sig att utforska resten av de stora lokalerna och kom till slut ut igen tillsammans med Anders. Han var ute i maskinhallarna och tog emot ännu en lastbil som levererade någon stor och tung maskin till dem.
Anders berättar lite för Ola.
Det är alltid intressant att hälsa på Anders på Ottoverken. Hans företag bedriver köp och försäljning av alla sorts maskiner som har med metallbearbetning att göra. Och, det handlar inte om några små svarvar eller fräsar för hobbybruk utan enorma pjäser som kan väga uppemot femtio ton eller mer. Vi fick därför en rundvandring i lokalerna där han berättade vad allting kunde användas till och att marknaden fanns, inte bara i Sverige, utan både i Europa och Sydamerika.
Morgan 4/4, Mini Clubman Cooper S med 250 hk, Oldsmobile, Jaguar, m fl.
En fin HD, men jag har glömt vad modellen heter. Den är i alla fall bekväm enligt Anders.
En hyresgästs Railton, ingen dussinvara precis.
Men det mest intressanta med Ottoverken och något som jag begriper mig lite mer på är att Anders brukar ha en hel del både bilar och motorcyklar i lokalerna. Alla är inte hans då han även hyr ut garageplatser till andra fordonsentusiaster. Förra gången jag var här fanns det både Rolls Royse, Bentley, Jaguar E-type, Lotus 7 och en mängd motorcyklar, men att ha för många grejer blir till slut för jobbigt och han har nu reducerat sitt fordonsinnehav en hel del.
Hotell Svea, ett anrikt ställe där Eva och jag firade milleniumskiftet på en stor fest.
Det försvinner ganska lätt några timmar när meningsfränder träffas och pratar bilar. Men till slut fick vi bege oss vidare så att Anders kunde fortsätta att jobba och betala skatt. Innan vi skulle inkvartera oss på Kaptenshuset i Kivik han vi med en tur till Simrishamn där vi passade på att äta glass i hamnen.
Ola och Eva diskuterar menyn, och det blev fisk än en gång.
Färgrik miljö på hemvägen.
Nu for vi tillbaka till Kivik och checkade in på Kaptenshuset. Här erbjuds endast B&B, så kvällens middag fick vi inmundiga på Restaurang Buhre, som låg någon kilometers gångväg från vårt nattläger. Naturligtvis regnade det lite på ditvägen, men som tur var hade det slutat när vi gick samma väg till baka. Fast nu hade vi uppförsbacke.
Gunnar verkar tagen av vyn.
Eva uppe på toppen...
...där utsikten var fantastisk.
På morgonen dagen efter tog vi för oss av den rikliga frukostbuffén som fanns på Kaptenshuset. På dagens agenda fanns det tre stopp varav det första var ett besök på Kiviks Musteri. Någon större tillströmning av folk var det inte så här tidigt på förmiddagen, så vårt shoppande klarades av ganska snabbt. Nästa anhalt var Stenshuvud. Här, vid parkeringen fanns ett Naturum, men också stigen som gick upp till toppen av Stenshuvud. Catarina, som nyligen bytt höft valde att stanna kvar, tillsammans med Gunnar medan Eva, Ola och jag bestämde oss för att gå upp. Det var 800 meter till toppen och uppför hela vägen.
Det här lär vara ett välkänt ställe.
Efter den riktigt påfrestande vildmarkspromenaden, tyckte vi att vi kunna unna oss något onyttigt. Bara 300 meter på tillbakavägen från parkeringen låg nämligen Café annorlunda. Här fanns det möjlighet att ta för sig av en kakbuffé för 90 kronor, men den bestod av smulkakor typ finska pinnar och drömmar och inte av bakelser, som har varit en helt annan femma. Vi valde istället att nöja oss med kaffe och rabarberpaj med vaniljsås, som ligger i närheten av en bakelse. Ja, här spenderade vi en stund under skuggan av ett träd tills någon upptäckte att det fanns en hel del mygg runt om oss, något som alla ogillade.
Autoseum är en stor turistattraktion i Simrishamn.
Vi embarkerade åter våra fordon och körde än en gång till Simrishamn. Här finns nämligen sveriges förnämsta bil- och motormuseum, något vi alla, ja faktiskt tjejerna också, sett fram emot att få besöka.
Morris 8, en sådan var mina föräldrars första bil.
En hel rad RR bl a en som ägts av Zsa Zsa Gabor.
Koenigsegg?
Här hade vi nog kunnat stanna hur länge som helst, för var man än vände sig så fanns det något ytterligare att titta på. Vi hittade också en Koenigsegg, som jag blev lite fundersam över. Dels verkade det vara en tidig modell och dels tyckte jag det var konstigt att en så pass ovanlig och inte minst dyr bil fanns på muséet. Jag kontaktade därför Peter Arvell som bekräftade att det förmodligen bara vara skalet till en modell som kanske inte blev tillverkad över huvud taget.
Märklintåg.
Volvo modellbilar.
Det fanns också mycket annat än bilar att beskåda, som modelljärnväg, leksaker, motorcyklar, cykelbilar och sådant som man också hitta på Johannamuseet i Skurup.
Tack för denna gången!
Till slut gav vi upp och återvände till parkeringsplatsen och våra bilar. Det var nu långt fram på eftermiddagen så det var dags för oss alla att åka hem. Vi tackade Catarina och Gunnar för deras initiativ till den här tvådagarsutflykten och ser fram mot att kanske göra något liknande en annan gång.
Fina dagar med himlen som tak!
.
