De ringde mig i tisdags...

...och undrade om de kunde komma redan på 
onsdagen - 2016-04-30
Det var förra året, då några av mina grannar lät renovera sina tak, som även vi beslutade att få gjort samma sak. Att lägga om taket på ett hus som vårt, om och när det skulle behövas, lär nämligen kosta upp mot 200000 kronor. Då är det bättre att stämma i bäcken och låta Roofia göra sitt jobb i förebyggande syfte.

Alla pannor är hela men fulla av mossa och nedsläpp från luften. Smutsiga alltså.

Den enda förberedelse jag hade gjort var att rensa hängrännorna från löv, mossa och grus, något min granne glömt och som visade sig vara ett misstag. Prick klockan 0800 anlände två trevliga unga män och började plocka fram sina två kompressorer, rep och slangar.

De båda killarna påminde om de arborister som var här i höstas och kapade grenar på våra träd, när de stod på taket förankrade i rep.
För att inte överskottsvattnet skulle rinna ut på plattorna på uteplatsen så kopplade man en slang från stuprännan och lade ut den på gräsmattan där vattnet kunde rinna ut.

Ingen vidare utsikt!

Men visst blev det vått och smutsigt överallt ändå och alla fönster blev helt nedstänkta av smutsen från taket. Det lär nog bli en hel del efterarbete, tänkte jag då.

Den här synen skrämde mig en aning.

Mest bekymrad var jag däremot för mina plattor på uteplatsen på baksidan, som jag lagt ner så mycket arbete på att få rena. Och, mycket riktigt såg det riktigt bedrövligt ut när jag kollade genom en av altandörrarna. Men när kompressorerna stängts av och jag tittade ut igen så var soppan på plattorna och fönsterna rena, åtminstone någorlunda.

Rent, men en del återstår att göra.

Nu var detta bara första steget i jobbet. Nästa uppgift blir att byta och montera nytt ventilerat s k nockband mellan taktegel och nocktegel. När sedan temperaturen stiger till tio grader, kommer man att försegla taket med IsoMax, som tränger ned i takpannorna och mättar materialet, som med tiden blivit poröst och är i behov av förstärkning. Efter detta kommer taket att målas i valfri färg samtidigt som alla kupor, vindskivor skorstenshuv och ventilationsrör kommer att målas.

Det gäller att vårda det man har!

Tradigt trädgårdsjobb snart klart

Det tar längre tid än man tror - 2016-04-22
Att spruta plattorna rena, på uteplatsen på baksidan av huset ,var bokstavligen ett riktigt skitjobb. Hela jobbet kunde heller inte göras på en gång eftersom dels alla små "sjöar" som bildades där plattorna satt sig måste tömmas med hjälp av en sopskyffel och dels därför att orken och motivationen tröt efterhand.

Plattorna är nu så rena de kan bli.

Men så en dag, när solen lyste, så blev jag äntligen klar och kunde förpassa högtryckstvätten till sin vanliga plats i förrådet. Nu var första etappen av jobbet klart varför jag kostade på mig att skjuta på fortsatt arbete till förmån för en golfrunda. För det är ju så att om man bara nitiskt håller fast vid att så snabbt som möjligt bli klar med alla tråkiga måsten, så  missar man många tillfällen att ägna sig åt det som är roligt. Och, det är inte bra för välbefinnandet.

Lite finlir.

Under arbetet med att spruta plattorna så upptäckte jag att dom på flera ställen hade satt sig och bildat små svackor. Så kunde det ju inte se ut och även om jag inte hade ambitionen att åtgärda allt, så ville jag åtminstone försöka fixa till de ställen där det såg värst ut.

Inte billigt utan dyrt.

Med hjälp av ett litet spett kunde jag lyfta upp de plattor som låg fel. Samtidigt kunde jag vända på dem och fann då att undersidan oftast var helt ren och utan beläggningar. För att få dem att ligga som jag ville behövde jag sand att fylla upp med under plattorna. Någonstans hade jag läst om att det fanns en speciell sorts sättsand som var ogräshämmande.

Utrustad med hink och spade försökte jag få till det.

Vanlig sättsand kostade på Bauhaus omkring 35 kronor för tjugo kg, medan denna specialsand betingade ett pris av 139 spänn för samma mängd. Men, när jag ändå håller på så vill jag inte göra några halvmesyrer, så det får kosta vad det vill. Även detta delprojekt var ganska tidsödande och gjordes lite då och då vid de tillfällen när andan föll på.

Fas tre i projektet klart.

I samband med att jag högtryckstvättade plattorna så försvann också, dels all ogräs och mossa mellan plattorna, men också all sättsand mellan dem. Naturligtvis måste detta åtgärdas på ett käckt och trevligt sätt, varför ytterligare två säckar av den dyrbara sättsanden måste inhandlas. Att sopa ut den med en stor piasavakvast var inte heller gjort på en kafferast. Det tar tid att sopa fram och tillbaka för att sanden ska komma ner mellan alla skarvarna.

Men allting blir klart, om inte förr så senare, så även detta med sandsopningen. Nu får det ligga till sig ett slag innan jag kommer att sopa upp överskottssanden. Detta kommer jag att göra med en bred sopborste istället för med piasavakvasten eftersom den senare har större benägenhet att riva upp sanden i skarvarna mellan plattorna.

Fem liter Grönfri + pump.

När nu äntligen plattorna har rengjorts så vill jag naturligtvis att de ska kunna vara i det här skicket så länge som möjligt. För att göra allt som står i min makt för att det ska bli så har jag gjort ytterligare en liten investering. På Woody Bygghandel här i Lödde har man förordat ett medel som heter grönfri.
Medlet ska göra att både plattor, fasader och andra ytor som blir utsatta för mossa och annat skit från luften, ska bli väldigt motståndskraftiga mot sådant. För att kunna göra detta slutjobb på det mest effektiva sättet blev jag också "pådyvlad" en pump som sades vara alldeles utmärkt för denna uppgift.
Nästan en tusenlapp fattigare lämnade jag butiken och nu är jag spänd på att se hur dessa produktlöften kommer att uppfyllas, när jag väl blir färdig att sätta igång sprutandet.

Den som lever får se!

Försök att förebygga fortsatt oxidering på vår Morgan

Med ACF50 i kanylen - 2016-04-06
Som jag besviket kunde konstatera för en vecka sedan, så har vår Morgan, på två ställen, angripits av "white rust" eller oxidation.

Inte lätt att upptäcka direkt, men man hittar ju det vid polering och vaxning.

I en blog, för någon vecka sedan, skrev jag om hur jag fått olika råd på forumet Talkmorgan (www.talkmorgan..com), från engelska Morganägare, om hur jag borde alt. måste åtgärda detta trista problem. Den uppmaning som skrämde mig mest var att ta av skärmarna och sedan åtgärda problemet.
När jag, för två år sedan servade vår Roadster för första gången, så gjordes detta hos English Car Care här i Löddeköpinge. De hade precis blivit ackrediterad som serviceverkstad för Morganbilar av den svenske generalagenten. Enligt det 64 punkter långa serviceschemat ingår faktiskt en punkt som säger att man ska "lubricate wing beading with light oil". Detta har jag emellertid aldrig gjort under de årliga polerings- och vaxningsprocesserna, som jag ägnar mig åt varje vinter.
Men bättre sent än aldrig. Nu gällde det för mig att få tag på "undermedlet" ACF50. I UK verkar det vara lätt att få tag på på flera ställen, men finns det i Sverige?

Efter lite letande på nätet kunde jag konstatera att det tydligen bara såldes på ett ställe, nämligen i Kristianstad. Där finns ett företag, som heter Banhoj (www.banhoj.com), som säljer produkten både i lösvikt på flaska och på sprayburk. Med sprayburken, som jag beställde, kom en A4-sida som berättade om medlets förträfflighet och olika användningsområden. Vid ett telefonsamtal dit svarade en kille på engelska, vilket kanske är anledningen till att just Banhoj, en MC-firma, tillhandahåller ACF50.

För att vara rustad inför appliceringen av ACF50 hade jag frågat min svärdotter, som är barnmorska, om hon kunde smyga med sig en injektionsspruta med grov nål från jobbet. Och det kunde hon. Jag hade nämligen fått tipset att använda ett sådant "verktyg" av någon på Talkmorgan.

För att få upp vätskan i sprutan, sprayade jag från sprayflaskan i en liten behållare och sög sedan upp den blå vätskan i sprutan. Sedan var det bara att sätta igång att sakta föra nålen längs kederlisterna och sakta trycka ut vätskan. Den är mycket "rinnig" och verkar flyta in snabbt mellan listerna och karossen.

Nu kommer denna åtgärd inte att på något sätt göra att de skador som redan uppstått försvinner. Men, till nästa vinter kommer jag att kunna se om skadorna blivit större eller om möjligtvis "undermedelet" har bromsat upp fortsatt oxidation.

Jag hoppas på det bästa!

Våren är i intågande...

...och något måste göras - 2016-03-31
På trädgårdssidan på vårt hus har vi en uteplats som är belagd med höganästegel. De har legat där i väldigt många år och blir efterhand enormt smutsiga och på vissa ställen beväxta med mossa.

Ser inte kul ut.

När vi väl tagit fram trädgårdsmöblerna så tänker man kanske inte på det så mycket, men nu när uteplatsen är helt tom så ser det trist ut. Under flera år har jag bara försökt att ignorera eländet för jag vet vilket skitigt och tidsödande arbete det innebär att få dem någorlunda rena. Men så en dag, tog jag mig i kragen och beslöt att göra något åt det.
Innan jag kan sätta igång med grovjobbet så finns det först en hel del att göra med förberedelser. Ni, som själva gjort något liknande vet säkert hur, inte bara du själv, utan också allt runt omkring blir nerstänkt och smutsigt.

Hoppas nu bara att det inte blir storm någon natt.

Första åtgärden, för min del, var därför att inhandla en rulle byggplast på Byggmax här i byn. Med hjälp av en golfkompis så täckte vi sedan för hela huset så att Eva skulle slippa putsa alla fönster och dörrar igen.
När jag har dylika trista arbetsuppgifter framför mig, så vill jag inte köra slut på mig själv och mitt tålamod med att försöka göra allt färdigt på kortast möjliga tid. Jag vill hellre betrakta jobbet med lite distans och lägga upp en plan, som även möjliggör golfspel och Morgankörande när andan faller på. Det innebär att jag inte kommer att känna så mycket stress för att det ska bli gjort inom en viss tid, utan att det får bli klart i takt med att mina korta perioder av motivation infinner sig. Det är viktigt att ta sådana beslut för att få sinnesfrid.

Allt kopplat, bara att sätta igång.

För att en högtryckstvätt ska fungera behöver man både el och vatten. Bara att bära fram alla saker, rulla ut slangar, som måste kopplas ihop samt göra detsamma med elsladdarna, tar en god stund. När allt sedan finns på plats gäller det att ikläda sig persedlar som antingen kan kastas efteråt eller rengöras med hjälp av högtryckstvätten. I detta fallet är jag mycket tacksam mot min golfkompis Jörgen som, när han kom för att hjälpa mig att sätta upp plasten, hade med sig ett par gula galonbyxor, som täcker nästan hela kroppen.

När jag sätter igång arbetet börjar jag på de ställen där det är svårast att komma till och som ser värst ut, för efterhand så kommer det därför att bli mindre jobbigt. Efter ett tag, när jag ser att det blir hyfsat resultat av mitt arbete, så kan jag uppleva att jobbet är, roligt är kanske ett för starkt ord, men i alla fall att det skänker mig viss tillfredställelse.

Kladdigt och geggigt.

Arbetet med rengöringen kan delas in i två faser. En någorlunda bekväm och på gränsen till trevlig del, där jag bara sprutar mig fram längs plattorna och kan notera att de blir någorlunda rena. Fas två är den riktigt tråkiga delen, som också tar betydligt längre tid i anspråk.  I takt med att plattorna blir rena så resulterar detta också i att en mängd mossa, ogräs, grus och inte minst vatten samlas. Vattnet har ingen möjlighet att sjunka ner i marken varför jag istället tvingas att varje kvart ösa upp vatten och dynga i hinkar med hjälp av en sopskyffel. Hinkarna tömmer jag sedan utanför tomten.

Visst blir det bättre!

Det är definitivt inget arbete som går snabbt. Vissa plattor, som har mossa ovanpå, kan ta ganska lång tid att få rena. Och, även andra som jag sprutar på en längre tid blir trots detta inte helt rena utan behåller en svart beläggning. Men, med tanke på att de har legat här i fyrtio år så kan jag inte begära att de ska bli perfekta.

Mycket arbete återstår och när hela uteplatsen blivit så ren som det går att få den, så kommer vi in i fas tre. Efter spolningen har inte bara allt ogräs och mossa försvunnit utan även all sand som funnits mellan plattorna. För att ersätta denna så har jag tänkt att köpa stenmjöl, som jag sedan sopar ner i springorna så att plattorna ligger stabilt. Jag har faktiskt vissa tankar på att låta min kära hustru Eva vara delaktig i detta arbete.

Om jag, efter detta projekts genomförande, skulle känna mig nöjd med resultatet, så hade jag bara haft en önskan, nämligen den att hitta något medel eller kemikalie som jag kunde behandla plattorna med så att de blev mer motståndskraftiga mot mossa och annat nedfall från vår förorenade luft.

Alla jobb är inte roliga, men resultatet kan uppmuntra!

Vår Morgan är redo för första vårturen...

...men lite smolk i glädjebägaren - 2016-03-16
I mitt garage får Mr Brum, varje vinter, en genomgripande behandling, nästan som om det vore ett spa för bilar.

Ready to go!

Den står nu, visserligen fortfarande uppallad men med hjulen monterade igen, helt redo för årets säsong. Solen har varit framme ganska flitigt den senaste veckan och jag har faktiskt funderat på att gå in på Transportstyrelsens hemsida och ställa på den igen. Men, när jag varit ute har jag emellertid känt hur kallt och rått det varit och bestämt mig för att vänta lite till. Det är bara drygt en vecka till april och då kommer det att bli av.

Vinterns lilla extraprojekt har varit att ta bort, rengöra, rostförebygga och återmontera running boards på båda sidorna. De tidigare upphöjningarna på gummilisterna, med anledning av rostiga skruvskallar, är nu borta.

Oroande!

Under arbetet med detta var jag ju verkligen i närkontakt med bilen och kunnat notera eventuella stenskott och annat, som inte ska finnas där. En oroande upptäckt var att, det på plåten precis under dörren, finns en del små bubblor. Dessa har i och för sig förmodligen varit där sedan jag köpte bilen 2012, och jag har möjligen noterat dem lite i förbigående tidigare.

Igår gick jag in på Talk Morgan (www.talkmorgan.com) som är ett forum för alla som äger eller är intresserade av Morganbilar. Här finns en hel mängd delforum varav ett heter "service and maintenance". Här lade jag in bilden ovan och bad om synpunkter och råd. Det dröjde inte länge innan ett femtontal svar hade ramlat in. Dylika bubblor är ett vanligt problem på Morganbilar varför många kände igen sig. De råd som delgavs mig varierade från att låta det bero och under tiden spraya något som heter ACF 50 mellan kederlisterna och karossen, till att det var ett "wings off job". Att plocka av båda skärmarna låter som en ganska stor uppgift och går det att åtgärda på något annat sätt så kommer jag att börja med det. En Morganägare i England hade slipat bort färgen där bubblorna fanns för att därefter slipa bort all "white rust". Därefter målade han med rostskyddsfärg och sedan med karossfärgen och blev nöjd med resultatet.

Några åtgärder, utöver att beställa ACF 50 och spraya kederlisterna, kommer jag inte att göra under säsongen. Större ingrepp får i så fall ske under nästa vinteruppehåll. På årets träffar kommer jag att granska så många Morgans jag kan och samtidigt höra och få några tips om hur andra har gått tillväga för att förebygga vidare oxidation.

Har man en Morgan finns det alltid något att åtgärda!

Kålpudding på Lucy´s Café

Något jag inte får missa - 2016-03-08
En av mina bilkompisar, Ola, hade av någon underlig anledning gjort ett av sina sällsynta besök på gymet. Nyligen hemkommen från en veckas skidåkning hade han kanske märkt att han borde ha tränat INNAN han åkte dit.

En av Blues Brothers vaktar ingången. Är han inkastare eller utkastare?

I vilket fall som helst så bestämde vi att äta lunch tillsammans. När jag berättade vad man erbjöd på Lucy´s Café var han inte svårövertalad.

Väggarna pryds av MC och bilar.

Lucy´s Café ligger bara ett stenkast från där jag bor. Det är en samlingspunkt för dels motorintresse-rade och dels musikintresserade. Nyligen presenterades ett nytt arrangemang, kallat Meet & Strings, som är tänkt att locka både lokala musiker och artister för mer eller mindre organiserade framträdande och tänkbara jam sessions. Vid första träffen för en vecka sedan var lokalen fylld till bristningsgränsen varför detta arrangemang med all sannolikhet kommer att bli regelbundet återkommande.

Efter sitt träningspass var Ola naturligtvis hungrig och satt tålmodig och väntade på att bli serverad sin mat. Att stället är populärt är en underdrift inte minst på luncherna. Här erbjuds flera varianter av dagens och det brukar huvudsakligen handla om husmanskost, som faller de flesta i smaken.

Ser kanske inte så gott ut på bild, men gott var det verkligen.

Kålpudding är faktiskt något jag anser mig vara lite av en expert på. Oftast, när det serveras som dagens lunch, består den av en tjock del med köttfärs med en liten gnutta kål ovanpå. I min värld ska kålen och köttfärsen blandas eller varvas för att det ska bli saftigt och inte torrt. Den variant jag serverades på Lucy´s tillhör faktiskt topp tre av all kålpudding jag ätit på olika krogar.

Det är faktiskt inte så många gånger jag ätit lunch på Lucy´s, men efter dagens besök lär det bli lite oftare i fortsättningen.

Mätt nu, får bli något litet och enkelt ikväll!

Gammal kollega och kund

Lunch, fika och en bok - 2016-02-24
Bosse och jag har känt varandra länge och arbetade tillsammans under drygt tjugo år. När vi inledde vårt samarbete i början av 90-talet, hade jag ett förflutet på både Ted Bates och Liberg och Co. Bosse kom från dåvarande Tecknargården i Landskrona. Vi tyckte båda det var kul att jobba med reklam och kompletterade varande bra, Bosse som AD, fotograf och formgivare och jag som strateg, skribent och projektledare. Under våra år tillsammans arbetade vi med kunder över hela landet och gjorde en hel del jobb som vi fortfarande är lite stolta över.
När vi för några år sedan avslutade vårt sista samarbete med kunder avbröts det intensiva umgänge vi tidigare haft. Bosse övergick från kommersiell verksamhet till kulturell, medan jag själv ägnade min tid huvudsakligen åt golf och sportbilar men också åt att skriva en blog då och då. Numera har vi därför endast kontakt per telefon någon gång i månaden, vilket ibland känns lite tomt för oss båda två. När därför Bosse ringde för några veckor sedan och föreslog en gemensam lunch, var jag inte sen att tacka ja. På gymet träffar jag, flera gånger i veckan, Peter som var VD på AkkaFrakt under alla de år som jag och Bosse hade dem som kund. Bosse tyckte därför att jag skulle fråga Peter om även han ville hänga med oss på lunchen.

Peter och Bosse hade inte setts på ganska länge.

Jag spelar ofta golf på Öresunds GK under höst- och vintermånaderna samtidigt som Bosse känner ägarna till golfkrogen. Inte nog med det, krogen är också känd för att varje dag erbjuda två goda dagensalternativ, rätter som oftast är svensk hsumanskost. Vi beslöt därför att det var här vi skulle äta lunch. När vi arbetade med AkkaFrakt var visserligen inte Peter speciellt involverad eftersom vi huvudsakligen hade våra möten med marknadschefen och, när det gällde årsredovisningarna även med ekonomichefen. Men när vi hade våra större dragningar brukade han finnas med. Vi har faktiskt lärt känna honom betydligt bättre efter det att vi alla har lagt vårt engagemang i AkkaFrakt bakom oss.

Nya Center Syd i Löddeköpinge

På den tiden det begav sig brukade Bosse och jag förlägga våra så kallade kreamöten till olika caféer, famförallt i Helsingborg. Många timmar tillbringades därför på Fahlmans, Kafferepet och inte minst på Väla, där bland andra ett av norra europas dyraste caféer finns beläget. Även om miljöerna, inte minst på Väla, var ganska stökiga, så bidrog detta på ett konstigt sätt till goda idéer. Vi kunde t ex upptäcka något eller någon i vimlet, som resulterade i ett samtal, som i sin tur ledde oss vidare mot en ide´. Det är svårt att förklara och låter kanske inte klokt, men det var så det fungerade ibland.

Nu skulle vi bara hitta plats på något fik.

Det var med andra ord dags att återuppleva gamla minnen vad beträffar cafeér. Bosse har inte varit på Center Syd sedan det renoverades. När det var nybyggt satt vi nämligen ganska ofta och jobbade på caféerna även här. Efter lunchen på golfklubben åkte vi därför alla tre vidare till detta mammons tempel för att fortsätta vårt både nostalgiska och framtidsblickande resonemang.

Bosse ser lite arg ut, men det är han inte.

Utanför ICA Maxi finns ett café som drivs av ICA. De har fina princessbakelser och kaffe till överkomliga priser. Peter hade vid något tillfälle framfört en synpunkt till personalen att stället skulle döpas till ICAFIKA, men tyvärr inte fått någon vidare respons på sin idé. Men, det var inte av det skälet vi valde att tillbringa de närmaste timmarna på Coffee House snett över gången. Här fanns det nämligen en lite avskild vrå där vi kunde fortsätta våra samtal.
Nuförtiden driver Peter ett konsultföretag med inriktning på ledarskapsutveckling. Efter att ha arbetat både som officer och VD, har han säkert en del goda råd att komma med. Bland andra uppdrag arbetar han som mentor till en yngre person som nyligen tillträtt som VD i ett företag i Stockholm.

Arbetet med denna bok inledde Bosse redan på 70-talet.

De svartvita fotografierna är underbara...

...för att inte tala om de profiler som finns med.

Bosse ägnar mycket tid åt att skriva böcker. En, "Deras värld var Borstahusen" är redan klar och finns till försäljning bland andra hos Akademibokhandeln. Ytterligare två är på gång, en som handlar om en 82-årig, fortfarande aktiv revyartist och den andre om de hästhandlare som förekom på marknaderna till inte för så länge sedan.

Innan vi skildes förärades Peter och jag var sitt exemplar av Deras värld är Borstahusen, som är en historiebeskrivning om hur det var att leva på fiske i Borstahusen, ett fiske som fortfarande bedrivs även om det är i mindre skala.

En trevlig träff som snart ska bli till en ny!