Golf, radio och bilar: CQWW DX Contest - en Major i radiovärlden

Nytt personbästa i årets tävling - 2010-11-27, 28
I helgen avlöpte CW-delen (morsetelegrafi) i CQWW- contesten. SSB-delen (telefoni) avhölls för en månad sedan, men där deltog inte jag eftersom jag blir hes i halsen av att sitta och prata i en mikrofon timme ut och timme in. CQWW är en av de fyra stora internationella radiotävlingar som hålls varje år. Om man jämför den med någon av de fyra största golftävlingarna, som kallas för golfens majortävlingar, så kan man betrakta CQWW som en major i radiovärlden, vilket fått till följd att deltagarantalet är väldigt stort.

Det är spännande att, mitt i natten, jaga nya länder

Med 745 kontakter och ett slutresultat på 294888 poäng så slog jag mitt eget tidigare rekord i denna tävling. Även om resultatet, i mina ögon, är bra kommer jag emellertid att hamna långt ner i resultatlistan. Tävlingen pågår under 48 timmar och de riktiga fantasterna skippar ofta sömnen helt och har därför möjlighet att köra fler kontakter och därmed få fler poäng. I en sådan här tävling tillhör inte Sverige de mest eftersökta länderna. Och, eftersom slutresultaten baserar sig på en kombination av antalet körda kontakter, antalet körda olika länder samt antalet körda olika radiozoner (det finns 40 stycken i vår värld), så jagar många deltagare i första hand så kallade svåra länder, där det normalt inte finns några inhemska radioamatörer.
Av den anledningen åker också amatörer från USA och västeuropa ut till "konstiga" länder eller öar, med det enda syftet att deltaga i den här tävlingen. Så är till exempel ett gäng från Sverige aktiva från Equador just i detta nu. De flesta jänkarna hyr oftast in sig på någon ö i Karibien medan andra åker till länder i Afrika eller Asien.

Det finns flera skäl att deltaga i tävlingar
Som jag skrivit i någon av mina tidigare bloggar så är egentligen all hobbyverksamhet lite löjlig, beroende på vem betraktaren är. I golf ska man till exempel förflytta en boll med en klubba, ibland upp till femhundra meter, för att förpassa den i ett litet hål på så få antal slag som möjligt. Det kan i vissa betraktares ögon verka idiotiskt. Med i fotboll, ishockey och andra lagsporter gäller samma vansinne d v s att en massa vuxna män eller kvinnor förtvivlat jagar en och samma boll eller puck. Eller tänk på det här med samlandet. Frimärken och kanske mynt eller filmstjärnor, har nog de flesta av oss samlat på någon gång i livet. Idag finns det folk som samlar på allt från brödrostar till gamla radioapparater. Jag lästa till och med i tidningen Nostalgia om en kille som samlade på gamla entreprenadmaskiner - då behövs det utrymme, vill jag lova.
Men hur idiotiskt det än kan verka för en oinvigd så är det trots allt det här med olika intressen som ger oss guldkant på tillvaron, eller hur?
Men tillbaka till amatörradion.
Tävlingar är bara EN form av verksamhet som ingår i den så mångfacetterade hobby, som amatörradion är.
Och, ska sanningen fram så finns det en stor del av världens utövare av hobbyn, som direkt ogillar alla desa tävlingar. Skälet till detta är att när dessa pågår, nästan uteslutande på helgerna, så kokar de olika frekvensbanden av starka signaler från alla tusentals tävlande, så att de, som bara vill prata med sin gamle kompis, på andra sidan jordklotet, inte har en chans att hitta en ledig frekvens där de kan föra en vettig konversation. Något som ibland kan leda till konflikter mellan de olika grupperna.
Men vi som nu gillar att delta i contests, varför gör vi det? Skälen kan naturligvis variera beroende på vilken radioamatör det handlar om, men för min egen del finns det flera anledningar till att vara med i hetluften, framförallt i de stora internationella "majors".

Tävlingsmänniska
Jag är lite av en statistiknörd och tävlar nästan alltid, mest med mig själv, oavsett om det är på golfbanan, på gymmet eller i radiosammanhang. Kan jag gå under min handicap på golfbanan eller kan lägga på några extra kilon på skivstången, så märker jag ju också att jag gör framsteg i de olika dicsiplinerna. Därför försöker jag i contests att slå det resultat, som jag hade i motsvarande contest året innan. Utöver det så vill jag ju naturligtvis också visa mina amatörkompisar, som oxo deltar i tävlingarna, vem som är herre på täppan. Tyvärr blir det sällan jag som blir det, men jag försöker så gott jag kan. Även den nyinstiftade SSA Contest Cup har bidragit till att jag anstränger mig lite extra eftersom mitt resultat i testerna även tillgodoräknas den radioklubb jag tävlar för.

Träna upp min snabbhet
Vid telegrafiavsnitten i de olika testerna så går det väldigt snabbt, ja ibland så snabbt att jag måste fråga om flera gånger innan jag kan tolka vem det är jag har kontakt med. De finns de som är uppe i hastigheter som ligger runt 250-300 takt och då kan en anropssignal typ HI5SH vara svår att läsa.
När jag kör CW-contest så använder jag visserligen dator och tangentbord, men det gäller ju ändå att kunna höra vem som svarar mig. Det är alltså bra träning för örat att köra dessa tävlingar när takten på morsesignalerna är hög. Man blir alltid lite skickligare på att lyssna.

Nya länder, zoner och öar på nya band
En stor del av min amatörradioverksamhet går ut på att jaga diplom och framförallt plaketter. För att kunna ansöka om dessa handlar det om att köra många länder, zoner, öar eller något annat. Mitt intresse är ganska självklart eftersom mina tekniska kunskaper är starkt begränsade och därför inte kan konstruera och bygga saker, som många av mina amatörkolleger är duktiga på.

På 3,5 MhZ är det i regel svårt att köra långväga kontaker,
åtminstone för mig, men den här kvällen lyckades jag köra
ett nytt land här, det var 8P5A, Barbados. Med bara 100 W!

I de här stora testerna är hela världen igång och då finns det möjlighet att få kontakt med länder i till exempel Pacific, som normalt sett är otroligt svåra att få kontakt med. Vissa av dessa (i amatörradiovärlden) länder är obebodda och besöks endast av så kallade DX-peditioner, dit folk åker enbart för att aktivera det specifika "landet". Vid en expedition, som ofta annonseras på internet, så bevakas de aktuella frekvenserna av tusentals radioamatörer, som behöver få kontakt med just det här landet. Det innebär att det blir en enorm kaos runt dessa frekvenser varför det blir väldigt svårt att få ett så kallat QSO (kontakt). I en contest däremot så är i princip alla kontakter värdefulla för slutpoängen varför konkurrensen inte är lika hård, så det är då lite lättare att få tag i de här "rara" länderna.

QSL-kort
Sist men inte minst brukar deltagande i testerna generera en hel del QSL-kort. Trots alla mina år som radioamatör är jag fortfarande barnsligt förtjust när jag hämtar månadens skörd av QSL på min lokala DX-klubb SSRA. Visserligen är en stor del av dessa mindre intressanta än andra, men en del rariteter brukar finnas med. Det kan handla om en ny ö eller kort från ett land, som jag inte tidigare kört på en speciell frekvens, vilket då resulterar i att jag förbättrar min score på IOTA-listan eller på DXCC Challenge, två prestigefyllda listor för oss DX-are.

Det finns emellertid en hel del amatörer världen över, som tycker att det här med att skriva QSL-kort bara är jobbigt.