Vi Två på Öresunds GK

Blev tvåa av 28 par - 2011-05-28
När jag försökte boka tid på Vasatorp häromdagen, för spel i helgen, så fanns det inga tider före klockan 1500. Vad göra? Eva vill gärna spela på helgerna när hon är ledig, så hon blev klart besviken. Men i samma veva fick jag ett mail från Öresunds GK, där de informerade om en "äktamakartävling" på lördagen, så det var ett alternativ. Jag anmälde oss därför till den. Tävlingsformen var greensome poängbogey med kanonstart klockan 0900.



Anne-Li, Eva och Micke

Vi blev inlottade med ett par som hette Anne-Li och Micke. De hade 27 extraslag och vi hade 16.
På pappret var vi alltså bättre, men det hjälpte inte eftersom de spelade riktigt bra golf. Jag vill inte påstå att de hade tur, men de hade i alla fall inte otur, förutom på det sista hålet.
Eva och jag hade definitivt inga förväntningar eftersom vi båda hade spelat väldigt dåligt den sista tiden.
Men, vi kompletterade varandra väldigt bra och när jag missade så slog Eva ett bra slag.
Vädret var fint, även om det blåste ganska kraftig och vi hade en mycket trevlig runda i trevligt sällskap.
Det är ju det som är det viktigaste.



Anne-Li, som arbetar på klubben höll i prisutdelningen
tillsammans med Jörgen Andersson, som är en av klubbens låghandicappare.

Att vi sedan blev tvåa på 39 poäng gjorde inte saken sämre. Våra medspelare var däremot omutliga och vann överlägset på 42 poäng.



Fick leta i shopen efter något annat som jag behövde.

Som andrapristagare fick Eva och Jag var sin vindtröja av något slag. Eftersom jag hade flera likadana tidigare undrade jag om jag kunde byta till något annat i shopen. Det gick bra.



Bra att ha inför den kommande hösten.

Istället för vindtröjan bytte jag till en kraftigare wind-stopper, en tröja som är fordrad, som jag ville ha. Visserligen fick jag lägga till 400:-, men det var det värt.
Det hör till ovanligheterna att jag får pris i en golftävling, men det berodde nog på att jag spelade med Eva!

Nostalgipromenad i Åstorp

Letade upp minnen från barndomen - 2011-05-24
Tidpunkten för mitt besök hos tandhygienisten var bestämd till 0900. Klockan 1600 var det sedan dags att hämta mitt barnbarn, Max, i Viken för vidare färd till hans golfträning på Höganäs GK. Nu var frågan hur jag skulle tillbringa mellantiden? Visserligen fanns golfklubborna med i bilen, men det blåste ganska mycket och var rätt så kyligt så jag förträngde tankarna på golf. Istället åkte jag till Åstorp där jag bodde tills jag blev 13 år.

Gamla vägen
Istället för att köra motorvägen åkte jag den sträcka som mina föräldrar och jag brukade åka när vi körde till Helsingborg, fast i omvänd riktning.
Vid Väla tog jag därför vägen nerför Björka backe, genom Hyllinge och vidare genom Snuggarp, förbi Nyvång och kom slutligen till Åstorp.



Mor och far vid sin fina Morris Minor från tidigt 50-tal.
Den köptes självklart begagnad och var tvåfärgad i grön metallic.

Denna sträcka hade jag åkt massor av gånger från början på 50-talet då mina föräldrar köpte sin egna första bil, en Morris Minor. I Helsingborg besökte vi antingen mors och fars bekanta eller släktingar, men många gånger åkte vi bara dit för att köpa en "porting" (korv och mos för de oinvigda) hos KorvaLisa på Järnvägsgatan. Här satt vi i vår Morris Minor, åt vår korv och tittade på alla suspekta typer som antingen kom hem från eller skulle tura med färjorna till Helsingör.

Mina första fyra år
Mina föräldrars första boende var en tvårumslägenhet på andra våningen i en villa i Gjestvagn, i utkanten av Åstorp. Paret som ägde huset hette Axelsson och hade en son, Lars-Åke, som var lika gammal som jag var.

När vi bodde i huset så var fasaden i trä.

Pappan körde runt och sålde mjölk till hushållen i samhället med en hästdragen mjölkvagn. (Det låter som 1800-talet men det var faktiskt i slutet av 40-talet.) Lars-Åke och jag lekte naturligtvis väldigt mycket tillsammans och kom ganska bra överens. I anslutning till huset hade man också ett hönshus där Lars-Åke och jag ibland roade oss att jaga de stackars hönsen. Vi var ju bara tre-fyra år, så det må vara förlåtet nu.

Hyreshus med adress Nya Torg 1E
Min mor var naturligtvis hemmafru på den tiden och min far arbetade som kontorist på Ji-Te:s byggmaterialavdelning, där han efterhand blev försäljare och senare försäljningschef.
När jag var i fyraårsåldern så flyttade vår familj till en modern tvårumslägenhet i ett hyreshus, ganska cenralt i
samhället. Det kallades för "Kvistsahus" eftersom ägaren hette Kvist. Det innebar bland annat den fördelen att far fick lite kortare väg till arbetet, dit han cyklade varje dag. Någon bil hade vi inte på den tiden. På Ji-Te fanns det emellertid en företagsbil, en A-Ford, som i folkmun kallades för Lotta, som personalen ibland kunde få låna. Det var självklart spännande för en femåring att få möjlighet att åka bil på den tiden.
Redan då var jag väldigt intresserad av bilar och kunde i princip säga märket på alla de fordon jag råkade se.
På den tiden hade ju alla bilar en personlighet och ett eget utseende, till skillnad från dagens, där alla ser nästan likadana ut.

I första klass
Under det första året i skolan hade vi undervisningen förlagd till Åstorps brandstation. Ovanpå kontorslokalerna fanns nämligen ett utrymme som kunde användas som klassrum.



Här, innanför kuporna, hade vi vårt klassrum.

När alla sjuåringarna anlände den första dagen gled en grå Henry J, en ganska fin amerikansk bil, som var släkt med en av dåtidens lyxbilar, Kaiser, upp. Ur stiger en annan sjuåring, med krulligt hår och som var väldigt lik dåtiden kronprins, vår nuvarande kung. Det var dock inte kronprinsen utan en kille som heter Hans Mårtensson, som var son till byns billackerare. Vi umgicks efterhand ganska mycket, Hasse och jag, men jag har inte sett eller hört av honom på åtminstone 40 år. Synd!

Bageriet
I huset vi bodde i fanns det fyra butiker, ett bageri, en tobaksaffär, en klädesaffär och också en Scanbutik längst ner i andra änden på huset.



På tredje våningen, längst upp till vänster, bodde vi.
I bageriet finns nu en liten krog med asiatisk mat.

Bagaren bodde på andra våningen och redan som tio-elvaåring fick jag möjlighet att arbeta i bageriet. Det innebar tidiga morgnar och redan vid femtiden knallade jag ner i bageriet där jag fick göra olika saker. Den tristaste arbetsuppgiften var att skrapa plåtarna rena från sådant som fastnat på plåtarna. Roligare var det att få spritsa "var" eller det gula i mitten på wienerbröden. Eftersom vi började så tidigt på morgnarna så kunde jag avsluta mitt arbete redan vid tiotiden på förmiddagen. Vad jag fick betalt minns jag inte. Det var kanske någon "ispinne" (glass) eller lite bröd och kakor till min mor.

Scan
Lite längre ner i huset fanns en butik som bland annat sålde Algotskläder. Varje år var vi barn väldigt intresserade av vad som var nytt, inte minst årets nya jeans, som vi kallade för cowboybyxor. Det var också brukligt att få nya kläder i anslutning till första maj. Då gick vi ungar, iklädda nya kavajer och byxor, i tåget med blåsorkester genom byn för att sluligen hamna i Skogslund, samhällets Folkets Park. När alla förstamajtal var avslutade så fortsatte kvällen med dans, spelautomater, tomboler, prickskytte med luftgevär och pilkastning. Redan vid dessa unga år fanns det hos mig och mina kompisar ett visst intresse för det motsatta könet, men mest dansade man "svinapolka" med sina grabbkompisar. Feg som man var.

Ibland när vi spelade fotboll på gräset utanför huset, som var försett med skylten "Beträd ej gräsmattan", så kallade mor på mig genom fönstret. Hon bad mig att gå och handla till henne nere på Scan. Hon kastade då ner pengar genom fönstret, invirade i ett papper, där det stod vad jag skulle köpa för något. Det var bara att lyda och avbryta fotbollspelet.



Där den tidigare Scanbutiken fanns
finns nu en Pizzeria, vad annars?

Nästan varje gång jag berättade för biträdet vad jag skulle ha, så avslutade jag med "och så vill jag ha en prinskorv". Den här prinskorven tog de aldrig betalt för på den här tiden. Det var bättre förr! Efter några år och mitt ständiga intresse för prinskorv, så verkade de tycka att jag var ett ämne för att bli charkuterist. Det dök därför upp ett erbjudande att jag kunde få arbeta i butiken på lördagar och under mina lov från skolan, ett erbjudande jag naturligvis inte kunde tacka nej till. Här började man inte klockan fem på morgnarna utan inte förrän vid åttatiden.
I butiken fick jag, en stor del av tiden, skära bort senor från köttstycken. Knivarna var vassa som rakblad och jag hade oftast plåsterlappar överallt på händerna.
En gång fick jag i uppdrag att cykla till en lantbrukare i Heagård och hämta ägg. Redan cykeln, med ballongdäck och pakethållare både bak och fram, var stor och tung för en tolvåring. Dit jag skulle var det närmare en mil. När jag kom fram så placerades en stor trälåda, vägandes 50 kilo, på den främre pakethållaren. Själv vägde jag väl inte mer än max 30 kilo så om jag inte satt på sadeln så tippade cykeln framåt. Det blev en mycket ångestfylld hemfärd, som trots allt slutade lyckligt.
Vilket fantastiskt förtroende man hade för mig!

"Gamla gräset", skridskoåkning och skidåkning
Nu var det dock inte bara arbete och skolarbete som gällde, om det nu kan verka så. Vi lekte väldigt mycket också och jag hade många kompisar och skolkamrater, både i vårt eget hus och i HSB-huset intill.

Snett över gatan bodde flera skolkamrater som
Göran Dahl, Kenneth Winberg samt Gert-Inge Rosenqvist,
vars far var skomakare och hade verkstad i samma hus.

Bakom det hus jag bodde i fanns det en gammal gård. I princip all mark, som tillhört gården, var bebyggd, men boningshuset fanns kvar. Här bodde en kille som heter Larry Servin och hans lillebror, som jag glömt namnet på. Mellan deras gårdsbyggnad och vårt hus fanns ett, i våra ögon på den tiden, stort vildvuxen område som inte användes till någonting.



Det "gamla gräset" har nu omvandlats till
parkeringsplats med ett korvstånd i anslutning.

Här tillbringade vi mycket tid med att bygga olika typer av hyddor, både underjordiska och små hus ovan mark. Det lilla huset byggde av material från Europallar (fanns de på den tiden?), som vi kunde hämta gratis på ett tryckeri i närheten. Redan då var vi mycket kommersiella och vid soliga dagar sålde vi saft och kakor till ungarna i området, som tyckte det var kul att komma och titta hur vi hade det. Ibland så övernattade vi i våra hyddor, där vi smygrökte, om inte cigaretter, så i alla fall en sorts grova strån som fanns på området och som det gick att röka.
Rakt framför vårt hus låg Nya Torg, där det var torghandel en dag varje vecka. Varje vinter, när det blev frostgrader så spolades torget av brandkåren, så att vi kunde köra skridskor där. I början var det "sillarör" som gällde, en skridsko som man skruvade på sina pjäxor. Den dag man fick ett par helrör av mor och far var lyckan stor.
Oftast var det mycket folk, både killar och tjejer och vi ägnade mycket tid att leka något vi kallade för "kinespjätt" i samband med att vi "chansade" på tjejerna.
Någon konstfrusen isbana fanns inte på den tiden även om man byggde en ganska tidigt i Jonstorp, dit vi kunde åka buss någon gång, när vi inte hade is på torget.



"Dödsbacken". På min tid utan sten.

Det hände också att det snöade någon gång. Då promenerade vi upp till "andra sidan" (det kallades så eftersom det låg på andra sidan järnvägen) där vi byggde gupp i "dödsbacken", en slänt som nog inte hade många graders lutning. Men för unga skånepågar var det häftigt nog.

Söndagsskolan
Under mina barnaår så fick jag det sakrala inslaget i tillvaron tillgodosett vid mina besök i söndagsskolan.
På söndagarna så promenerade alla välartade barn till antingen Missionshuset eller till Filadelfiakyrkan.



Missionshuset i Åstorp är stort och pampigt.

I mitt fall blev det Missionshuset. Här berättades det om Jesus och hans lärjungar och vid varje besök fick, alla vi som var närvarande, en liten bild inklistrad i en bok. Hit gick också en skolkamrat till mig, som vi kallade för "Söndagsskolekalle". Han blev sedermera en framgångsrik affärsman inom byggbranschen och också en duktig golfare.

Östra skolan
Efter året i brandstationen så fick jag tillbringa några år av min skolgång i Östra Skolan. Det var ganska långt hemifrån och det blev att cykla dit på morgnarna, hem på lunchen och tillbaka till skolan efter lunch igen.
Här minns jag bland annat att vi hade en kvinnlig lärare som hette Göhtberg i efternamn.



Här fanns Grand Café i bottenvåningen.
Idag är det borta och är nu en vanlig bostad.

Alldeles intill skolan fanns ett café som hette Grand Café dit vi gick på långrasterna. Där fanns det flipperspel, som vi spelade på, men framförallt köpte vi ett kvarts kuvert. Det var en form av stora kvadratiska wienerbröd med ett kryss av vaniljkräm. Ägarens son, som vi kallade "Granda" gick i vår klass så lite rabatt fick vi säkert.

Badhuset
När vi gick i småskolan, så skulle alla barn, en gång i veckan, gå till badhuset för tvagning och simlektioner.
Det var ingen kul upplevelse för en klen, tanig nioåring. Inte för badet i sig, men det fanns nämligen en sadistisk baderska som var väldigt skrämmande. Hon var en stor, tjock och barsk individ av kvinnosläktet som inte verkade gilla barn. Det första vi fick göra var att tvätta av oss i vatten som fanns i en aluminiumskål. Därefter tvingade hon in oss i en het djävla bastu, där vi skulle sitta en viss tid. När vi väl kom ut, så var lidandet över för det. Nej, nu skickade käringen in oss i svinkalla duschar, där vi också skulle befinna oss en viss utsatt tid.



I det gamla badhuset har nu en brottarklubb tagit lokalerna i besittning.
Om bassängen finns kvar vet jag inte.

När detta plågeri äntligen var över så fick vi slutligen bada i bassängen. Det var korkbälte på och sedan skulle vi lära oss att simma. Jag har sedan den tiden aldrig varit överförtjust i längre tider i bastun och ej heller blivit någon simmare typ Johnny Weissmuller.

Söndagsragg
Det fanns inte mycket "drag" i Åstorp, men varje söndag så knallade jag och mina kompisar genom byn i jakten på tjejer.



Stationsbyggnaden är idag en fastighet som bebos
av kommunens anställda.

Vårt mål var ofta stationen. På den här tiden var Åstorp en central punkt för järnvägen och det brukade ofta vara mycket folk där. Inne i väntsalen fanns det också en våg. Där kunde man lägga i en tioöring och få en biljett med sin vikt på. Spännande på den tiden.



Storgatan, "ströget" i Åstorp.

Fanns det inget att hämta på stationen så gick vi "ströget", det vill säga Storgatan, upp och ner några gånger. Efter några rundor där, förbi Centralbiografen, så stannade vi oftast till på CK eller Centralkonditoriet. Där inhandlade vi en lemonad och någon kaka på bottenvåningen för att därefter förflytta oss upp till själva cafédelen på ovanvåningen.



Det gamla huset är rivet, men här låg i alla fall CK.

Här fanns det en jukebox där vi petade i våra 25-öringar och lyssnade på Elvis och Tommy Steel. I bästa fall fanns det också några av det motsatta könet närvarande, som vi kunde fraternisera med. Var så inte fallet gick vi hem igen, var och en till sitt.

Tandläkaren och frisören
När jag var fyra år föll jag omkull och slog framtänderna i ett bord. Mina små mjölktänder blev svarta, men de skulle ju ändå snart ersättas av de riktiga vuxentänderna. Det visade sig emellertid att när de stora tänderna kom fram så såg jag ut som en snöstorm i munnen. De var sneda och vinda vilket innebar att besöken hos tandläkaren blev många och smärtfyllda. På den tiden så fanns det inte de här moderna tandställningarna, som man kunde ta av vid behov. Nej, här var det tal om riktiga "armeringsjärn" som skruvades fast och som skulle sitta där under lång tid. Pinsamt är ett understatement.



I det här huset fanns tandläkare Feldner.

Jag gick på den tiden hos en kvinnlig tandläkare, som hette Feldner (tror jag om jag minns rätt). Hon var i och för sig OK, men det där med att laga hål var ingen höjdare. Det var visserligen inte en borrmaskin som man använde fotpedal för att borra, den var faktiskt elektrisk redan då. Men varvtalet och storlekarna på borren var ju rena grovsmidet. Jag var också skiträdd för att ta bedövning så ända fram till vuxen ålder har jag lidit mig igenom varje lagning av mina tänder utan bedövning

Där de nu säljer vin- och spritessenser
fanns i min ungdom byns frisör.

Nej, då var det mycket trevligare att gå och klippa sig hos frisören i byn. Det var inte fråga om någon tidsbeställning i dessa dagar utan man gick helt enkelt dit, satte sig ner och väntade tills det blev ens tur. Ni som var barn eller unga då minns säkert hur det var hos herrfrisörerna på den tiden. Det fanns tidningar att läsa, eller snarare att titta i. Jag vet inte varför, men det fanns alltid en mängd tidningar med titlar som Cocktail, Piff, Raff och andra med ekivokt innehåll, vilket naturligtvis var mycket intressant läsning för en person som befann sig i den begynnade puberteten. Vad anledningen var att det fanns denna typ av litteratur kan jag endast förklara med att det dels endast var män som gick hit och/eller att man också sålde kondomer på dessa ställen.

Mellanstadiet och "Röealbin"
När jag började fjärde klass så fick jag gå i den stora skolan, tror den heter Centralskolan. Det var lite närmare än till Östra Skolan som jag gick i klasserna 2 och tre och vägen dit gick genom Esplanaden.

Esplanaden idag.

Det var en fin gata med trädallér på båda sidorna. Gatan gick ända fram till skolan och den promenerade jag fyra gånger per dag, inklusive hem och tillbaka efter lunchen.
I ett av de första husen jag passerade på väg till skolan bodde "Röealbin". Jag tror han var byggmästare av något slag och han ägde huset han bodde i. Varför han kallades "Röealbin" vet jag inte. Om det möjligen kan ha berott på att han var sosse eller om han var röd i asniktet. Det intressanta med honom var inte namnet "Röealbin", det var istället hans bil. Den var alltid parkerad på trottoaren framför huset. Det var en jättestor pampig Buick. Varje dag stannade jag och beundrade bilen, tittade på hastighetsmätaren hur fort den kunde går och beundrade den maffiga instrumentpanelen. Så varje dags promenad till skolan innebar en liten belöning.

Realskolan
Efter sjätte klass sökte jag till och lyckades komma in på Åstorps samrealskola. Det blev dock bara ett år där, varav jag fick tågpendla halva året, eftersom vi just då flyttade till Helsingborg.



Samrealskolan i Åstorp har nu blivit en musikskola.

Här fick jag istället studera på Högre Allmänna Läroverket för Gossar, där bland andra Hasse Alfredsson också studerat. Här fanns inte en enda tjej för de gick antingen på Flickläroverket eller i en privatskola nere på Trädgårdsgatan i Helsingborg.

Mor och far och kyrkan
Min rundvandring i Åstorp avslutade jag med att åka och titta på kyrkan där jag blev konfirmerad för snart 51 år sedan. Det är en pampig byggnad som ligger högt och syns på lång håll.



Björnekulla kyrka.

Mor och far flyttade tillbaka till Åstorp och byggde ett hus där efter det att jag flyttat hemifrån. Far hade ju mycket kontakter genom sitt arbete i byggbranschen och visste vad han ville göra och där endast det bästa var gott nog. Mor var ju lite av en pedant så både hus och trädgård var alltid i perfekt ordning.



Mina föräldrars hus i Åstorp.

När jag tittade på huset idag så hade grönskan växt så mycket att jag knappast såg något av varken hus eller trädgård, men ytterdörrar och fönster var i alla fall desamma som satt där från början. Mor och far ville alltid ha "rejäla" grejer.
Det är både lite sorgligt och lite spännande att göra en sådan här historisk återblick på sin barndom. Många ljusa minnen dyker upp samtidgt som jag saknar kontakten med alla de som jag var tillsammans med på den tiden. Men, jag tror så här, att även om jag träffat dem idag så hade vi nog inte haft så mycket att säga varandra. Allt för lång tid har gått och alla har vi växt ifrån varandra på ett eller annat sätt.
Men, en intressant eftermiddag var det!

Golf och sedan golf igen.

Seriespel på Öresunds GK - 2011-05-19
Min form har varit väldigt tveksam den senaste tiden, så jag hade nästan beslutat mig för att säga återbud till seriegolfen i torsdags. Det är inte speciellt trevligt att göra bort sig, i synnerhet som de flesta deltagarna har betydligt lägre handicap än vad jag har. Men så i alla fall bestämde jag mig för att vara med. Det kan ju inte gå mer än åt helvete och det är en ny dag dagen efter.



Det var inte trångt på rangen precis.



Det var nog bara de utmärkta banskötarna
och jag som var på plats.

Jag anlände till klubben drygt en timme före start och slog, för ovanlighetens skull, en hink bollar på driving-rangen. Efter rangebesöket gick jag in i restaurangen och åt en andrafrukost. Jag hade ju fyra timmar framför mig utan energitillskott. I min boll ingick Göran Kenne från Svalövs GK, med handicap 9 och en man från Landskrona GK, som jag glömt namnet på, med handicap 15. Det visade sig vara väldigt trevliga killar och vi hade en runda i social anda tillsammans. I seriespelet gäller slagspel open, det vill säga utan handicap.



Landskronakillen, till vänster, puttade som en gud.
Göran Kenne till höger.

I vårt gäng på Öresund brukar vi därför säga att kommer vi under hundra slag brutto så är det OK. Efter första halvan hade jag 45 slag, vilket jag var ganska nöjd med. En dubbelbogey på 10:an och bogeys på 11:an och 12:an följdes upp av en birdie på 13:e. Det är ett per tre hål och en exakt kopia på det, av proffsen fruktade korthålet, på Saw Grass, där de spelade i helgen. Alla är nervösa inför utslaget på detta hål och idag var det motvind. Själv skulle jag slå ut sist, vilket är frustrerande bara det, framförallt när de andra två hamnade på green. Jag slog en järnsjua som lade sig sex meter höger om hål. För att få rätt linje fick jag sikta drygt en halvmeter höger om koppen. Putten såg bra ut och var nog aningen för hård, men den rullade i. Hade jag missat hålet hade jag haft en tremeters för par. Men stolt som en tupp gick jag av greenen efter årets första birdie.
Spelet fungerade bra för mig fram till det 15:e. Både här och på 16:e fick jag nio i. Nu var det väl ändå kört med att komma under 100 slag, tänkte jag. Men en bogey på det 17:e och par på det sista hålet resulterade slutligen i en score på 96 och för min egen statistik 32 poäng. Hyfsat, trots missödena med niorna.
Det visade sig också senare att Öresunds GK placerade sig på andra plats i det sex lag starka fältet.



Göran Kenne och klubbens tävlingsledare
Sven Gestrén intar en välbehövlig lunch efter väl förrättat värv.

Vid eftersnacket visade det sig också att Göran även var intresserad av engelska bilar, precis som jag är. Han ägde en MGA och en Jaguar MKII medan bruksbilen var en Jaguar S-type. Man träffar alltid intressanta människor när man spelar seriegolf!

Kompisspel på Vasatorp - 2011-05-20
Det är inte ofta jag spelar golf två dagar i rad, men när Håkan ringde och bjöd in mig till spel med honom och hans kompis Bertil på Vasatorps Gamla bana dagen efer, kunde jag inte säga nej. Det skulle bli kanonväder och man vet ju aldrig hur länge sådant håller i sig.



Håkan och Bertil väntar på att slå ut på 6:e hålet
när framförvarande parti har kommit ur vägen.

Mitt spel fungerade ganska bra med de flesta klubbor, men drivern ville inte riktigt som jag ville. Jag hamnade kanske inte i katastroflägen, men med endast fyra fairwayträffar på hela rundan, så är det något som inte stämmer. Med fyra par, men alltför många dubbelbogeys, så blev det till sist 34 poäng och 94 slag brutto. Bättre än jag hade väntat mig och ett resultat som också räckte för att spöa både Håkan och Bertil.



Obligatorisk Aftergolf för mig.

Efter ronden gjorde vi som brukligt är, gick till restaurangen och inhandlade, i mitt fall kaffe och kaka med vispgrädde ovanpå, varefter vi slog oss ner på uteserveringen och beklagade oss över de missar vi gjort.



Obligatorisk Aftergolf för Håkan.





Bertil är lite mer försiktig med vad han stoppar i sig
och nöjde sig med en "lättmuffins".

Våra fruar skulle dagen efter åka, tillsammans med 15 andra tjejer/damer, till Halmstad, där de skulle spela Ringenäs och Bäckavattnet. På kvällen mellan lördag och söndag skulle de inta en bättre måltid på något som heter Helvetet i Halmstad. Hoppas de har trevligt!

Audi Quattro Cup på Söderåsens GK

Min första golftävling på länge - 2011-05-11
För några veckor sedan frågade Peter Arvell mig om jag ville spela Audi Quattro Cup med honom på Söderåsens GK. Eftersom jag fick en inbjudan till tävlingen redan förra året, men lyckades anmäla mig för sent, tyckte jag att det kunde vara kul att vara med i år. Tävlingen, som är en greensometävling, innebär att båda spelarna i laget slår ut på varje hål. Efter utslagen väljer man sedan den boll som är bäst, varefter man sedan slår vartannat slag tills bollen är i hål.
Tävlingen går över hela världen, med 29 deltävlingar i Sverige. De par som vinner respektive deltävling spelar sedan en riksfinal, någonstans i Sverige, där vinnarna får spela världsfinalen, som i år ska genomföras på Mission Hills Golf Resort i Kina.

Väckning klockan 0500 - 2011-05-11
Incheckningen skulle ske klockan 0700 och vi bestämde att jag skulle hämta Peter klockan 0615. Vi anlände till golfklubben i väldigt god tid, men trots att klockan bara var 0645 så var vi inte först.



Audi A7 och nya Audi A6 framför klubbhuset.

Det var totalt 72 spelare och 36 lag som skulle delta. Kanonstarten, vilket innebär att varje lag slåt ut på något av de 18 hålen på samma gång, d v s när tutan eller kanonskottet ljuder, skulle ske klockan 0900. Vi hade alltså god tid att, efter incheckningen, slå en hink bollar på rangen och mjuka upp våra stela kroppar.



Dagens andra frukost för mig och klockan var bara halv åtta.

Efter besöket på rangen var det dags att inta den frukost, som arrangörerna bjöd på inne i klubbrestaurangen.



Ständig kö till incheckningen.

Efterhand som tiden gick kom det allt fler spelare som skulle medverka, så parkeringen var full av Audibilar. En av deltagarna var Henke Larsson, som förutom fotboll, lär vara duktig i golf också.
Så var det då dags för deltagarna att ta sig till sina respektive starthål. Vår boll skulle starta på 16:e hålet så vi hade en bra bit att gå.



Peter och våra medspelare.

Peter och jag hade lottats tillsammans med ett trevligt gift par från Vasatorps GK, men som jag naturligvis glömt namnen på. Det visade sig att vi kände igen varandra då jag och min hustru spelat tillsammans med dem vid något tillfälle.
Både han och hon slog väldigt långt även om husbonden några gånger slog bollen väldigt snett. Det började också väldigt bra för dem och efter ett antal hål så ledde de med tre poäng över Peter och mig. De gjorde till och med en birdie. Men, vi bet ihop och under de följande hålen så spelade vi stabilt, fick våra bogeys och ett och annat par.



Det fanns flera Audi uppställda, här en Audi TT Cab.

Under hela ronden åkte folk från Audi runt i golfbilar och servade oss med kaffe, dricka, kexchoklad och frukt, så vi behövde inte gå hungriga. Det fanns också korvservering på 11:e hålet, men de hade dragit sig tillbaka när vi kom dit.



Peter vid rovfågelsskulpturen på 7:e hålet.

Vi kämpade alltså på så gott vi kunde men blev poänglösa på det 5:e hålet, där både jag och Peter slog bollen out of bounds på andraslaget. Trist! På sjuan gjorde vi bogey och när vi kom till åttan, som alltid har varit mitt skräckhål på Söderåsen, så lyckades vi faktiskt göra ytterligare ett par.



Efter nian, vid klubbhuset, passade jag på att
titta i baksätet på A7:an.
Det var som att titta in i en herrklubb i England.
Nästan som i en Jaguar.

Nu hade vi sex hål kvar att spela låg vi ett slag över vår handicap. Det blev par även på tian och nu var vi even. Skulle det hålla hela vägen in? Vi gjorde våra bogeys fram till och med det trettonde hålet och låg kvar på even. På det 14:e slog jag en drive, som gick 75 upp i luften och 20 meter fram. Inte bra! När sedan Peter hookade sin drive out of bounds så såg det mörkt ut. Han fick alltså slå på min bill, 20 meter framför tee. Även den såg ut att gå out, men klarade sig precis. Jag kunde bara spela fram den ca 100 meter och den hamnade i ruffen. Det var dock fri sikt till green, men avståndet var 200 meter. Peter sopade till med en spoon och slog dagens bästa slag. Bollen gick spikrakt mot green och lade sig till vila tre meter höger om flaggan. Jag var nära att sänka parputten, missade dock, men vi var väldigt nöjda med en bogey och två poäng. På 15:e, vårt sista hål, slog vi båda var sitt skitslag, men lyckades krångla oss till en fyra och ytterligare två poäng. Vi slutade därmed på 36 poäng, vilket vi var ganska nöjda med.



Prisutdelare var Johan Rydström, tidigare ET-proffs.

Det blev dock inte någon riksfinal för oss, då vinnarpoängen uppgick till 44. Men, vi blev sexa, med samma resultat som fyran och femman, som kom före oss i kraft av lägre handicap.
Efter prisutdelning och lunch gick vi därifrån med rak rygg och höjt huvud.
Vi kommer nog att ställ upp nästa år igen!

Audi Quattro Cup på Söderåsen

Första golftävlingen på länge - 2011-05-11
För några veckor sedan undrade Peter Arvell om jag ville spela Audi Quattro Cup tillsammans med honom. Eftersom jag fick inbjudan också förra året, men anmälde mig för sent, så tyckte jag att det kunde vara kul att vara med i år istället. Tävlingen skulle genomföras på Söderåsens GK, en klubb jag tidigare varit medlem i under många år, varför jag kände väl till banan.

Väckning klockan 0500 - 2011-05-11
Samling på banan skulle ske klockan 0700 och för att vara på plats i god tid var det bestämt att jag skulle hämta Peter 0615. Vädret var perfekt för golf, med blå himmel, drygt 24 grader och endast en svag vind.

Audi A7 och nya Audi A6 var uppställda vid klubbhuset.

Trots ankomst redan klockan 0645 så var vi inte de första som hade kommit. Parkeringsplatsen var full av Audibilar och representanter för Audi fanns naturligtvis överallt.



Det var många som checkade in efterhand.

Efterhand som tiden gick så dök alltfler deltagare upp. En av de som var med i tävlingen var Henke Larsson, som tydligen gillar det här med golf, han ockå.



Min andra frukost för dagen.

Efter incheckningen så gick vi in i restaurangen där vi bjöds på en enkel frukost bestående av kaffe och frallor. Det var kanonstart, vilket innebär att man startar på alla hål samtidigt. Vi skulle gå ut på 16:e hålet, vilket var ganska långt från klubbhuset.



Det fanns Audi lite överallt. Här en Audi TT Cab.

Enligt programmet skulle starten ske klockan 08:30, men av någon anledning sköts starten upp till 09:00. Spelformen var greensome, vilket innebär att båda spelarna slår ut på varje hål. Sedan väljer vi den boll som ligger bäst till och slår därefter vartannat slag.


Peter och våra medspelare på 16:e tee.

Peter och jag var inlottade med ett trevligt par från Vasatorps GK. Det visade sig att vi kände igen varandra då jag och min hustru spelat tillsammans med dem på Vasatorp vid något tillfälle. Namnen har jag naturligtvis glömt redan! Det visade sig att båda två slog rejält långt, även om mannen ibland hookade ut sina utslag rejält. Det började emelleertid bra för våra medspelare, så efter ett antal hål var de tre slag bättre än mig och Peter.
Men, Peter och jag bet ihop och kompletterade varandra väldigt bra. När Peter hookade sina långa drives ut i nästa kommun så lyckades jag slå en perfekt, rak drive mitt i fairway och vice versa.
Under hela ronden så åkte Audifolket runt i golfbilar och serverade, kaffe, bananer och kexchoklad, vilket var mycket uppskattat.



Peter vid rovfågelsskulpturen på 7:an.

På nionde hålet, ett korthål, så kunde man vinna någonting, jag minns inte vad, förutsatt att båda spelarna i laget hamnade på green. För egen del så slog jag en socket till höger som hamnade 75 meter längre fram i ruffen, så det var kört redan då. På tee franns också Johan Rydström, tidigare ET-proffs, som också slog ut en boll till green. Ett perfekt slag, som hamnade några meter till höger om pinnen. Han kan fortfarande, Johan! Men även Bengt Liljeqvist, före detta pro och nu egen företagare och deltidsanställd som greenkeeper på Söderåsen, fanns på tee. Så fort jag slagit min socket så kom han fram till mig och sade: "du håller ju så här,"  och visade mig ett grepp, "tacka fan att du slår en socket!" Det var en snabb lektion, varefter jag korrigerade mitt grepp och slapp att slå några fler sockets efter det. Tack Bengt!


Som en herrklubb, nästan som i en Jaguar!

Vid klubbhuset, efter nionde hålet, passade jag också på att titta in i baksätet på den Audi A7, som stod uppställd där. Läder och egen radio fanns det, en riktig lyxbil, som säker inte kostade under 600.000:-.

Nu hade vi sex hål kvar, 10 till 15 och nu fick vi skärpa oss, Peter och jag. Det började med ett par på tian, vilket uppmuntrade oss. Vi spelade därefter ganska stabilt, utom på det 14:e, vårt näst sista. Peter hade hookat en lång drive, som vi misstänkte var out of bounds. När jag slog min drive så råkade jag komma under bollen, som gick 75 meter upp i luften och stannade 25 meter framför herrtee. Där kompletterade vi inte varandra! Jag knallade upp och hittade Peters boll, som var en halv meter utanför banan. Peter var då tvungen att spela min boll, som han hookade än en gång. Jag fick därför bara spela fram bollen ca 100 meter och den hamnade i ruffen. Det var dock fri sikt till green, men avståndet var 200 meter. Peter laddade med sin spoon och tro det om ni vill, men han fick ett perfekt slag och bollen hamnade, snyggt och prydligt, tre meter från koppen. Jag puttade och var nära ett par, men vi var tacksamma för vår sexa och två poäng.
På vårt sista hål, det 15:e som är ett korthål, slog både Peter och jag var sitt skitslag, men lyckades att få fyra slag i koppen. Nu var vi even, det vill säga vi hade 36 poäng, men var övertygade om att vi var långt från prisplats.



Joahn Rydström var en av prisutdelarna.

Vid prisutdelningen blev vi därför väldigt, men positivt, förvånade när det visade sig att vi blev totalt sexa av de 36 startande lagen. Egentligen blev vi delad fyra, men de andra lagen fick bättre placeringar i kraft av lägre handicap.
Efter lunchen, bestående av pytt-i-panna med flera ägg gick Peter och jag därifrån med rak rygg och högt huvud. Eftersom vi båda hade spelat dåligt en längre tid, så var detta en liten knuff i rätt riktning.
Vi kommer nog att delta även nästa år!

Morgantur, garage och antenner

Idag körde jag Morgan - 2011-05-09
Trots en längre tid med perfekt väder för öppetkörande så har det inte blivit av. Jag har haft ambitionen varje dag, men varje gång har något kommit ivägen.
I lördags spelade vi golf på Vasatorp. Det var första gången på länge som jag tyckte det var kul, eftersom mitt golfspel har varit uselt en längre tid. Men så i lördags så kände jag mig bekväm med swingen igen. Och även om det inte blev någon kanonrond så kom jag i alla fall in under 100 slag och med 31 poäng, vilket jag kände mig ganska nöjd med, åtminstone för tillfället. Jag och en golfkompis, Peter, ska nämligen spela ihop i Audi Quattro Cup på onsdag och då är det bra om jag har åtminstone lite confidence.

När så söndagen infann sig och vi inte hade några obligations, så tyckte jag att vi kunde dra en repa med vår Morgan. Vädret var ju fortfarande perfekt. Då fick Eva, min fru, för sig att vi borde städa. Både ute och inne. I ärlighetens namn måste jag tillstå att det alternativet överhuvudtaget inte föll mig på läppen.

Besök hos en radioamatörkompis - 2011-05-09
Efter våra morgonpass på gymet åkte Eva iväg till jobbet och jag hade hela dagen för mig själv. Efter ombyte till öppetkörande gick jag ut i.garaget och fick inledningsvis flytta runt moped, cyklar och golfbagar för att kunna köra ut min Morgan.
Den startar numera, efter byte av startmotor och generator, (se tidigare blogg Morganen hos English Car Care) på första försöket. Känns tryggt!

Fit for fight!

Men en hög QSL-kort i bagaget styrde jag kosan mot Saxtorp, där min kompis SM7DLK Göran, har sitt QTH. Det är alltid kul att besöka Göran, för vi delar flera intressen. Han är inte bara radioamatör och stor DX-are utan är också intresserad av bilar och båtar.

När garagedörren är öppen är Göran hemma.

Han är visserligen inte anglofil, som jag är, utan har istället en fablesse för franska bilar. Bruksbilarna är en Citroen C5 och en Renault Megane medan hobbybilen är en Citroen 2CV. Vi satte oss på deras altan och Görans hustru Lisbeth kom strax ut med kaffe, paj och negerbollar. I solen, med kaffe och kakor, tillbringade vi sedan någon timme med att diskutera aktuella DX och radiokonditioner.
Göran är något av en lågbandsentusiast och gillar utmaningarna med att köra långväga kontakter på 160 och 80 meter.

Vertikalen är 21 meter hög med
slopande radialer för 40, 80 och 160 meter.

Han är också väl rustad för detta och kan på sin stora tomt, alldeles intill Öresund, sätta upp rejäla antenner.
För att kunna lyssna så bra som möjligt har han också flera "bävrar" som är flera hundra meter långa. Att konkurrera med en sådan kille på dessa band är omöjligt för oss vanliga dödliga, med normala villatomter inne i samhället.


Göran och hans loopantenn.

Att förbättra sin station är något Göran ständigt håller på med. Det senaste tillskottet i antennväg är en magnetisk loop för 160 meter. Han har visserligen inte byggt den själv, vilket normalt är fallet. Istället är det en annan av våra DX-kompisar, SM7BHH Enock, som konstruerat den. Eftersom Enock inte märkte någon större skillnad, jämfört med sin vanliga L-antenn, så fick Göran överta loopen, som han nu ska testa hos sig. Nu kör ju Göran inte bara på de låga banden, där det blir allt sämre förhållanden ju längre mot sommaren vi kommer, utan är också aktiv på de högre frekvenserna.



Görans Quad, som snart behöver nya spridare.

Han har inga dåliga grejer när det gäller dessa frekvenserna heller. Med en tvåelements Qubical Quad, som han kan använda på 14 MHz upp till 28 MHz, brukar han köra det mesta han kan höra. För 30 meter använder han en vertikal dipol, som hänger i ett av de höga träden på tomten.
Efter att ha besiktigas hans antenner tackade jag för kaffet och snacket och drog vidare i det fina vädret.

Det var hög tid för lunch, men innan hemfärd åkte jag en sväng till min son och hans familj. Det visade sig emellertid att mitt barnbarn Elias låg och sov, så det blev inget kelande med honom.



Det är spännande när garagedörrarna är öppna.

Den vidare färden hem gick via Hofterup, där jag har en golfkompis, som även håller på med bilar. Hans Mercedes Benz 350 SL, som han håller på att renovera, börjar att komma allt närmare ett kördugligt skick.
Han var dock inte hemma utan var iväg och köpte prylar till bilen på Mekonomen i Löddeköpinge.
Nu var klockan 1400 så jag åkte hem, ställde in Moggen i garaget och slängde in en bacon- och broccolipaj i micron. Efter lunch var jag duktig och tvättade av en brädvägg med såpa och rotborste under 3,5 timmar.
En bra dag på det hela taget!