En fin dag på Vikens golfbana

Åtta par och en birdie - 2011-09-09
Den senaste månaden har jag spelat så medioker golf att jag nästan helt tappat lusten. Hade inte min Eva "tvingat" ut mig på banorna, så hade jag nog föredragit att göra något annat. I måndags, när en av mina golfkompisar Jurgen ringde och frågade om jag ville spela med honom och Maggan på tisdagen, så svarade jag, med viss tvekan, ja till inbjudan.
Vi spelade Vasatorps TC-bana och trots att jag fick 24 poäng och hisnande 107 slag, så tyckte jag helt plötsligt att det var kul med golf igen. Bollträffen verkade komma tillbaka så smått och ett antal bra drives i kombination med några bra inspel var betydligt viktigare för mig än en bra score.
Åtminstone i tisdags.
Suget efter golf hade börjat komma tillbaka. När jag såg på DMI att vädret skulle bli hyfsat igår så bestämde jag mig för att skippa fredagsbesöket på gymet till förmån för en runda golf. På Vasatorp var det fullbokat varför jag beslöt att göra ett besök på Helsingborgs GK. Vikens golfbana hade jag bara spelat en gång tidigare i år och då med ett uselt resultat.
I Viken finns inga faciliteter i form av restaurang så när jag vaknade vid sjutiden på morgonen inledde jag med att fixa en lingongrova med ett stekt ägg. Mackan tillsammans med en pannkaka och en termos kaffe packades därför ner i golfbagen.



Närmare en skotsk linkdsbana i Sverige
än banan på Viken kan man inte komma.

Vid framkomsten upptäckte jag att det fanns ganska mycket folk på banan, så jag inledde med en kopp kaffe på det gamla charmiga klubbhusets veranda. Jag hade ju hela dagen på mig och ingen brådska. Ingen av mina golfkompisar hade möjlighet att följa med så jag var inställd på att gå ensam och filosofera lite under rundan. Utslaget på ettan blev till min förvåning perfekt och landade mitt på fairway. Sådant uppmuntrar! Det var flera bollar framför, så jag fick vänta redan på tvåans utslag. Där blev jag upphunnen av en annan ensam spelare och vi kom överens om att spela resten av ronden tillsammans.
Min medspelare hette Bosse och var en pensionerad tandläkare. Han hade vid yngre år haft sex i hcp, vilket jag inte kunde undgå att märka. Bosse visade sig vara en mycket trevlig och intressant bekantskap som var lätt att prata med. Spelet gick bättre än jag kunnat drömma om och det ena paret efter det andra noterades i scorekortet. Och till och med en birdie ramlade i hål.
Tyvärr hade jag en nia och någon sjua, men kom in med 85 brutto och 71 slag netto vilket innebar 35 poäng. Med endast 31 puttar så brukar scoren bli hyfsad.
Golf är en märklig sport. Det är precis som att när man inte bryr sig om hur det går, så går det bra. Är man taggad och sugen så brukar det vara tvärtom.
Efter många års erfarenhet vet jag att jag varje år får en djup, djup svacka i mitt spel, men blir ändå lika förundrad varje gång. Kanske är jag på väg ur den.
Imorgon är det TC som ska utmanas. Hoppas att jag inte bryr mig!