My heart belongs to Morgan

Morganträff på Bjärehalvön - 2011-09-17, 18

Klubbflaggan vajade stolt när vi anlände till Valhall Park, på gamla F10, dit vi anlände på lördagsmorgonen. Massor av Moggar fanns redan på Hotell Valhalls parkering och minglandet var i full gång.

Av någon underlig anledning har vi aldrig tidigare deltagit i en Morganträff i Sverige tidigare, så vi trodde inte att det skulle finnas många där som vi kände.



Björn Roxlin, utan sin välkända mustasch.

Helt plötsligt kommer en person fram till oss och sade "Vad kul att ni kunde komma, det var ju så längesedan". Detta trevliga välkomnande uppskattade vi verkligen, men undrade samtidigt vem personen ifråga var, eftersom det verkade som om han kände oss. Det visade sig vara arrangören själv, Björn Roxlin. Och, det var också Björn som registreringsbesiktigade min Morgan, när jag tog hem den från England på 80-talet. Men trots detta, vem kan känna igen honom utan den mustasch han burit under så många år.
Att "mussen" var borta fanns det en förklaring på. När hans dotter ville gifta sig med sin pojkvän, som var begåvad med ett enormt hårsvall i form av långa rastafläter, så ställde Björn ett krav att han i så fall fick klippa sig. Det accepterade dotterns pojkvän, men ställde samtidigt ett motkrav att Björn i så fall skulle raka av sig sin mustasch. Och, så blev det och dottern är numera gift. Björns avsaknad av mustasch är dock bara tillfällig, enligt honom själv.
När alla deltagare hade anlänt så försågs vi med färdkost samt en roadbook, som berättade vart vi skulle köra. Längs vägen fanns, som brukligt är, ett antal kontroller med manöverprov och/eller frågor, som skulle besvaras. Björn och hans hustru Tina hade verkligen hittat vägar, värdiga att köras på av Morgans, smala, krokiga, backiga och med en underbar utsikt på många ställen. Att alla vägar var asfalterade, behöver knappast nämnas eftersom en Morgan i stort sett är obrukbar på grusvägar.
Vid lunchtid anlände vi till hamnen i Vejbystrand. Här fanns det en restaurang där vi trakterades med en förträfflig lunch bestående av stekt sill (strömming säger man väl uppåt landet) och potatismos.



Vackra bilar i fin miljö i Vejbystrands hamn.

När jag gick omkring på parkeringen och fotograferade träffade jag också en väldigt intresserad kvinna ur lokalbefolkningen. Det visade sig att hennes tidigare make varit med och grundat Morganklubben och även varit pappa till designen av klubbens emblem. Hon var idag gift med en annan man, även han med bilintresse. Tyvärr gillade han Mercedes, som hans hustru nu ville att han skulle göra av med till förmån för en Morgan. Vi får se hur det går, kanske får vi en ny medlem, inom kort.



Morgan Roadster av senare årsmodell.

När jag gick och tittade på alla bilarna så kunde jag snabbt konstatera att vår Morgan +4 från 1959 var den äldsta Morganen som deltog. Lite underligt tyckte jag då det finns en hel del äldre Morgan i södra Sverige.



Morgan +8 1996 med modifierad panel. Snygg!



Panelen i en tidigare Morgan Roadster,
inte dum den heller.

Instrumentpanelens utformning, tycker jag är viktig och här fanns många varianter att studera. Jag vet också att en del ägare har modifierat sina och till exempel bytt ut en läderklädd panel mot en i ädelträ, vilket ju är snyggt i en engelsk bil.



Rekommenderas!

Något kaffe efter lunchen blev det inte på restaurangen. Istället körde vi vidare några kilometer till Sandgårdens skafferi (www.sandgardensskafferi.se), där vi bjöds på kaffe och kaka och där vi också skulle besvara några frågor. Det är ett revligt par, Therese och Dennis, som driver stället.

I familjen ingick två tonåringar, ett antal får och några höns, som ständigt jagades av familjens svarta, glada hund. I butiken gick det att köpa diverse saker som hela eller halva lamm, vaktelägg, tryffel från olika länder samt många olika sorters grönsaker. Ett ställe verkligen värt att besöka vid en helgutflykt i trakten.



Morgans på innergården hos Therese och Dennis

Nu var rallyrundan i det närmaste avklarad, men naturligtvis började det regna under den sista milen tillbaka till Valhall Park. I stort sett alla deltagarna forsatte dock att köra öppet. Så är det i Morgankretsar!
Det sista manöverprovet skulle utföras på plattan framför Flygmuseet i Valhall Park. Här gällde det att på en minut få ner så många pingpongbollar, dock en i taget, i ett antal mindre plasthinkar som var placerade i en cirkel.



En f d kofångare.

Naturligtvis så väcks tävlingsinstinkten i en vid sådana tillfällen. Det gick ganska bra för oss ända fram till slutet, då det inträffade en incident, som faktiskt kunde fått svåra följder. Inte för människa men för maskin. De som redan gjort sitt manöverprov hade parkerat ganska närma cirkeln med hinkarna och jag kom på slutvarvet alldeles för nära en bil. Jag beslöt att backa, men min kofångare tog tag i bakskärmen på en extremt fin +8, vilket fick till följd att vår kofångare böjde sig.



Tycker nästan det är fräckare utan kofångare.

Gudskelov syntes inget på den andra bilen, som tillhör våra kompisar Claes och Anita, vilket hade varit extremt skämmigt. Tur i oturen var att vår kofångare redan tidigare böjts när vår son, för många år sedan, skulle backa ut från vårt garage (som ju alltid innehåller en massa grejer, som inte ska finnas där).
Ja, där gick jag och skämdes riktigt ordentligt, men försökte uppträda normalt, även om det var svårt.
Men tiden läker alla sår och nästa punkt på programmet var en guidad rundvandring i flygmuseet.



Guide in action.

Guide var den i bil- och flygkretsar mycket kände Lars Lindström, som är flitigt anlitad som speaker på bilträffar över hela Sverige. Han är känd för att prata mycket och länge och har alltid massor av intressant information att förmedla till åhörarna. Inledningsvis berättade han att vid en bilträff, någonstans i Sverige, så hade Bosse bildoktorn hållit ett föredrag och bland annat berättat att engelska bilar är de enda i världen som kan stå stilla i ett garage och gå sönder. Tung sanning för en anglofil som jag.



Minns ni "flygande tunnan"?

Lars hade naturligtvis en anekdot eller en skröna att berätta om varje flygplan eller föremål som fanns på museet och allt var väldigt intressant att höra. Rundvandringen, som skulle ta en timme, blev till en och en halv innan det var dags att gå tillbaka till hotellet och förbereda sig för kvällens middag.



Klubbflaggan fanns med överallt.

Det var en uppsluppen stämning när vi anlände till restaurangen i gamla officersmässen vid 19-tiden. Flickan i den tillfälliga baren var välkomnande och tog emot våra beställningar av det vi ville dricka till maten.



Det åts, dracks och pratades.

Det var visserligen "bara" en tvårätters middag, men båda rätterna var utsökta och precis lagom mycket.
Det avhölls också prisutdelning för dagens rallyrunda och det visade sig att alla fick priser. Jag och Eva valde var sin Morgankeps, som skänkts av Lasse, Morgandealer i Vetlanda. Vi hade inga sådana tidigare och jag tänker använda min även på golfbanan, där jag gör reklam för vårt ädla bilmärke.



En Björn avtackar en annan.

Det hölls också några tal. Dels så avtackade den nye  MOG South representanten och dagens arrangör, Björn Roxlin, den avgående diton Björn Hedlund med blommor och present för ett väldigt fint flerårigt engagemang.


Björn Hedlund i tacktalstagen.

Därefter så var det Herr Hedlunds tur att tacka Björn och Tina för ett väldigt fint arrangemang.
Kvällen avlöpte på ett mycket behagligt sätt med Morgansnack och mingel i största allmänhet. De första började dra sig tillbaka vid 22:30-tiden medan många stannade kvar långt ut på kvällen. Det var svårt att slita sig från alla intressanta diskussioner och framtidsplaner.
Vid niotiden på söndagsmorgonen trädde Eva och jag in i frukostmatsalen och trodde att vi, som vanligt, var sist. Men, även om det redan fanns en del folk där så droppade de det in allt fler efterhand.
Efter frukosten var det avskedets bittra stund som gällde och Morgan efter Morgan lämnade parkeringen.



Packning inför hemfärd.

Många dröjde sig dock kvar och fortsatte att prata om Morgan och framtida träffar. Det visar sig att MOG South har fått förtroendet att arrangera årsmötet nästa år, vilket ska bli spännande. Om jag förstod det rätt kommer det att avlöpa i Kristianstadtrakten.



Flera bilar av den nya modellen Aero fanns på plats.

Under de här dagarna har Eva och jag träffat många trevliga människor, både nya och gamla bekantskaper och sett ett antal mycket fina bilar.



Tina och Björn redo för en tripp till Knutstorp, innan slutlig hemfärd.

Några av dem som körde Morgan Aero var arrangörerna Björn och Tina Roxlin, som förhoppningsvis uppskattade våra lovord för den fint arrangerade träffen.
När vi såg alla dessa fina bilar, av nyare årsmodell än vår egen, så var det naturligtvis lockande att diskutera ett eventuellt byte till nyare bil. Det är definitivt inget fel på vår +4, som vi ägt i snart 30 år, men som teknisk idiot är det lite nervöst för mig att åka längre turer ut i Europa med en 52 år gammal bil.
För att kunna förverkliga införskaffandet av en nyare Morgan, en +8 från 90-talet alternativt en Roadster, krävs det att vi kan sälja både vår Morgan och vår Triumph TR2 från 1954.



Visst blir man sugen.

Vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte, som man brukar säga. Jag hade vissa diskussioner med Lasse och fick även broschyrer på nya Morgans av honom. Vår första Morganträff visade sig, förutom tidigare nämnd incident, vara otroligt posivtiv både vad gäller arrangemang och alla trevliga Morganentusiaster.
Det blir, om Gud vill, inte den sista!