söndag 19 februari 2012

Morganen på ombesiktning på onsdag

Nu är lamporna skiftade - 2012-02-19
När jag var på registreringsbesiktning i onsdags så fick jag anmärkning på att backljuset och dimbakljuset satt fel och måste byta plats innan jag kunde få bilen godkänd. På hemvägen från Lomma åkte jag därför in till Steve Pike på English Car Care och frågade om han kunde hjälpa mig med detta. Jo, jag kunde komma nu på onsdag. Men, det är samma dag som jag fått tid för återbesöket i Lomma så idag gick jag ut i garaget för att reka lite.


Backljus till vänster och dimbakljs till höger.
Det elektriska har alltid varit obegripligt för mig, så egentligen borde jag inte befatta mig dylika ingrepp. Men, när jag nu ändå var i garaget så började jag titta lite runt de här lamporna för att se
hur man skulle kunna ta av dem.
Som framgår sitter lamporna längs ner under nummerskylten varför jag började titta under bilen för
att se om jag kunde hitta något. Nej, där var det helt tomt på sladdar och helt stängt av ramen och golvet till bensintanken. Det såg också väldigt besvärligt ut om jag skulle bli tvungen att ta bort nummerplåtshållare och kofångarhorn för att komma åt sladdarna.


Nu gick det att komma åt sladdarna.
Jag kunde kanske tänkt lite längre själv, men valde att konsultera Morgangurun Björn Roxlin. Jag frågade honom hur f...n jag skulle få bort lamporna. Jo, det var väldigt enkelt sade han. Ta bort bagageräcket och reservhjulet så hittar du sladdarna lätt åtkomliga där.
Sedan berättade han, lugnt och metodiskt, vilka sladdar jag skulle ta av respektive koppla in, när jag plockat ur lysena (han vet att jag har tummen mitt i handen).


Allt fungerar som det ska.
Det var därför bara att sätta igång med arbetet och snart var båda lysena urplockade. Trots att han berättat vilka sladdar som skulle sättas var så blev det trial and errormetoden jag fick använda innan jag började få rättsida på saker och ting. Ibland funkade backljuset och dimljuset, men då fungerade inte nummerplåtsbelysningen och vice versa.
Så fick jag väl hålla på i en halv timma, vilket också berodde på att det fanns några "lediga" anslutningar, som jag förmodligen gjort lite misstag genom att använda.


Dimljus till vänster och backljus till höger, som det ska vara i Sverige.
Men skam den som ger sig. Till slut så fick jag rätt lampor att fungera och det var bara att montera tillbaka lysena igen, nu på rätt plats.
Tänka sig att jag kunde fixa en sådan här avancerad sak själv. Är faktiskt lite stolt!

torsdag 16 februari 2012

Sju rundor golf i Spanien

Costa del Sol - 2012-01-27 - 2012-02-10
Planet gick redan klockan 0630 på fredagsmorgonen och eftersom man förväntas vara på plats två timmar i förväg så innebar det uppstigning vid tretiden, alltså mitt i natten. Resdagar är alltid jobbiga, inte minst eftersom vi skulle mellanlanda i Bryssel och vänta där några timmar innan planet till Malaga skulle lyfta.


Spektakulärt konstverk på Bryssels flyplats
Men, på flygplatser finns alltid en hel del att titta på, inte minst för damerna, som har massor av butiker att vandra runt i. Det var också dags att ta en rejäl fika eftersom frukosten hemma blev ganska knaper. Tiden gick fort och plötsligt var det dags att ta en tupplur på den tre timmar långa resan till Malaga.
Väl framme blev vi aningen besvikna. Det regnade! Vädret var dock inte viktigt just denna dag eftersom vi bara tillbringade tiden inomhus. Vi hämtade ut var sin lånebil och styrde sedan kosan mot Torremolinos.


Jättestort hotell med helt OK rum.
Här skulle vi bo på Hotell Cervesaz en vecka till det facila priset av 340 Euro för två personer i dubbelrum inklusive en häftig frukost. Torremolinos var väl förr i världen ett mycket populärt resmål. Kanske är det så även idag, men på hotellet bodde mest engelsmän, som förmodligen köpt "all inclusive". Åtminstone sprang de fram och tillbaka mellan baren och lobbyn med sina öl och G&T:s
stup i kvarten.


Mulet och trist vid ankomsten.
Vi fick ett rum åt rätt håll, där vi åtminstone fick en hyfsad glimt av medelhavet. När vi checkat in tog vi en runda och kollade in hotellet. På överst våningen fanns det en inomhuspool och ett gym. Jag hade faktiskt vissa ambitioner att köra några pass, men det visade sig att redskapen till stor del var sönder.


Soluppgång vid 0830-tiden.
Vi hade inte bokat någon golf till lördagen utan hade bestämt att vi skulle utforska staden en del. Och, här fanns det butiker. Det som lockade damerna mest var väskor och skor. I princip allt var billigt så plastkorten hoppade upp och ner hela dagen.


Caféer fanns i varje gathörn.
Håkan och jag tillbringade en stor del av tiden med att sitta på cafe och dricka kaffe och titta på folk. Att följa med Eva och Maria på deras shoppingorgier var det inte tal om, då skulle vi bara få stå och vänta utanför butiker hela kvällen.
I Spanien är folk ute på kvällarna, inte bara ungdomar som här utan hela familjer. Det mesta stänger mellan 1400 och 1700 för siesta, sedan börjar folk arbeta igen mellan 1700 och 2000, även om butikerna ofta hade öppet fram till tiotiden på kvällarna.
Under lördagen åkte vi också en sväng till Fuengirola, en liten bit väster om Torremolinos. Här skulle vi leta upp en adress, längs med havet, där vi skulle köpa 2 for1-kort. Dessa kostade 50 Euro och vi kunde då spela golf på en massa banor och endast betala en greenfee. Det visade sig att vi "tjänat" in kostnaden för kortet redan efter två dagar.


Infarten till El Chaparral
Vår första golfrunda spelade vi på söndagen. Banan eller klubben hette El Chaparral (http://www.golfelchaparral.com/) . Håkan och Maria hade spelat här tidigare och visste var den låg, annars hade det varit svårt. Det dräller av golfbanor i Malagaområdet och det är lika svårt att hitta till alla. Det är mycket dåligt skyltat så en GPS är nästan helt nödvändig. Banan var trevlig att spela men det märktes på framförallt inspelen att det var ett tag sedan man använde de här verktygen. För mig blev det  22 poäng och 107 slag, någon jag egentligen inte borde berätta. Men, man ska vara ärlig, det sade alltid min mor.


Marbella G&CC
Dagen efter, på måndagen, hade Håkan bokat in oss på Marbella G&CC  (http://www.marbellagolf.com/). Detta var en grym bana. Den var inte speciellt lång, bara 5450 meter, men fruktansvärt backig och med många blinda hål. Men, det var också enormt vackert.


Partrehål med vatten och stor höjdskillnad.
Att gå en sådan här bana hade man nog inte orkat med, så golfbil använde vi faktiskt varje gång vi spelade.
Greenerna på de sex banor vi spelade (vi spelade en bana två gånger) var perfekta. Däremot så var tees och fairways inte bra.


Eva vänder ryggen till när Håkan slår ut, precis som jag brukar göra.
Man vet ju inte om det smittar.
Det fanns i stort sett inget gräs på fairways på de flesta banorna utan bollen låg direkt på den torra, hårda marken. Med andra ord som gjort för en massa duffar, vilket det också blev många av.


Fina båtar eller snarare fartyg.
Efter att vi spelat golf i Marbella så var det inte så långt till Puerto Banus. Vi beslöt att köra dit och knalla runt lite i hamnen. Det ska väl föreställa en småbåtshamn, men det är definitivt inte fritidsbåtar som vi är vana vid att se i Barsebäck eller i någon annan Marina här i Sverige.


Ferrari.


Bentley.


En väldigt fin MB 190 SL.


Aston Martin

Ytterligare en Bentley.
Men, det jag minns bäst, sedan jag var här sist, för sådär 25 år sedan, var alla fina bilar som brukade stå parkerade längs kajkanterna. Så var det också den här gången, men dock inte lika många som det brukar vara eftersom det bara var i februari månad.


Otaliga rader med handlare.
På tisdagen tog vi en vilodag från golfen. Istället åkte vi till Fuengirola, några mil väster om Torremolinos. där det varje vecka är en stor marknad. Här fanns hur mycket grejer som helst, inte minst "märkesvaror". Det var pikéer, lamullströjor, väskor, parfymer, skor, klockor och mycket annat från Dior, Armani, Lacoste, Breitling, Rolex, Bvlgari, Louis Vuiton etc. etc. Och, allt var billigt.


Skor en masse.
Våra damer spenderade mycket tid hos de som sålde, framförallt väskor, men också hos de som sålde skor. Håkan och jag tog också en sväng på marknaden, men efter en stund så blev det kaffe och bakverk på ett närbeläget café, där vi inväntade våra fruar.

Under vistelsen i Torremolinos spelade vi på ytterligare två golfbanor i området, El Paraiso (http://www.elparaisogolfclub.com/) och Calanova (http://www.calanovagolfclub.com/). På båda banorna gällde vårt 2 for 1-kort vilket innebar att Eva och jag tillsammans betalade mellan 60 och 90 Euro, inklusive golfbil.
Som jag nämnt tidigare var de flesta banorna väldigt kuperade, varför det kändes skönt att spela El Paraiso, som var mer "normal". Detta betydde dock inte något nämnvärt för scoren som blev 104 slag och 26 poäng, men där några fina par dock blev lite plåster på såren.

Almunecar - 2012-02-03 - 10
På fredagsmorgonen, efter den sista tunga frukosten på Hotel Cervezas, var det dags att åka de åtta milen till Almunecar, där vi skulle bo följande vecka. Håkans föräldrar tillbringade tidigare cirka sex månader varje år här, så Håkan hade besökt orten många gånger.


El Toro!
 På vägen dit passerade vi Malaga och fortsatte österut. På flera ställen ser man en känd symbol för Spanien, nämligen El Toro, en tjur som ofta är placerad på någon kulle eller bergstopp.


Vilande gubbe
Området vi körde igenom är väldigt bergrikt och bland annat så ligger Sierre Nevada ganska nära. Ett av bergen så ut som profilen på ett ansikte.

Utsikt från balkongen.
Håkan hade lyckats hitta en lägenhet i ett hus som nästan låg granne med det hus hans föräldrar hade bott i. Den ägdes av en yngre kille som bodde i London och arbetade för Renaults Formel 1 team. Det fanns därför en hel del motorlitteratur i hyllorna att fördriva tiden med.


Vardagsrum/matsal.
I lägenheten fanns två sovrum, med separata toaletter samt ett rymligt vardagsrum med storbilds-TV. Läget var fantastiskt cirka 15 meter från medelhavet och på balkongen hade vi sol hela dagen fram till klockan 1830 på kvällen. Priset för lägenheten låg runt 3500 SEK för fyra personer och ingen städning behövde utföras när vi lämnade den.
På lördagen tog vi det lugnt, turistade, kollade i butikerna,  (mest damerna) och gick och satta oss i ett soligt hörn på något café.


Dålig bild, men så här såg entrén ut.
Men, när söndagen infann sig så var det dags för golf igen och banan vi skulle spela heter Los Moriscos (http://www.moriscosgolf.com/). Den låg nere vid havet och var också en av de få banor vi spelade som inte var så extrem kuperad.


Bekvämt!
Men, trots att banan var hyfsat flack så hade vi vant oss att köra golfbil så det fortsatte vi med även här.
Dagens höjdpunkt för min del var en birdie som jag lyckades göra på ett kort par fyra hål.

Bollar till salu.
Utanför nästan alla golfklubbar fanns det folk som sålde golfbollar. Arbetslösheten i Spanien är hög så många hade hittat olika sätt att dryga ut arbetslöshetskassepengarna med.
På måndagen blåste det ganks mycket och, trots blå himmel, blev det ganska kallt i vinden. Vi tog därför ytterligare en dag day-off och begav oss ut på stán.


Många hus hade restauranger på bottenvåningen.
Det finns många smala mysiga gränder, fulla med butiker och caféer, i Almunecar. Det är nästan som att gå i gamla stan i Stockhom, även om husen ser annorlunda ut här.


Saluhallen i Almunecar.
I Almunecar finns också en riktigt gammal saluhall, verkligen värd namnet. En liknande som fanns i Helsingborg på den tiden det begav sig.


En av fiskförsäljarna.
Här var det helt fullt med folk som skulle köpa råvarna till dagens lunch eller middag. Långa rader av kött- grönsaks- och fiskhandlare kantade gångarna i hallen.
Det blev ingen golf dagen efter heller eftersom det blåste ganska mycket. Det blev istället tid för lite läsning. Peter Robinson är en engelsk deckarförfattare och en av hans böcker hann jag läsa ut. Inte nog med det jag fick också tid att läsa första hälften av Keith Richards bok, Livet. Ibland kan det var skönt att bara softa, ta en drink, titta på TV och läsa.
Nu hade vi bara några dagar kvar och eftersom vädret blev bättre så valde vi att spela en runda på Anoreta GC (http://www.anoretagolf.es/). Konstigt nog kommer jag inte ihåg mycket från denna banan. Det gick förmodligen dåligt, varför jag har förträngt det.
På torsdagen skulle vi spela den sista rundan på vår resa. Det var fullbokat på de banor vi försökte få tid på, så vi åkte upp till en bana som heter La Cala. Den ligger högt upp i bergen, inte långt från skidorterna i Sierra Nevada.


Sol och blå himmel, men kallt!

Underbara vyer!
När vi kom fram var vädret perfekt, men det var bara två grader varmt. Håkan, som sin vana troget hade shorts och kortärmat ville gärna spela, men damerna och kanske även jag tyckte det verkade lite kyligt.


Håkan är lite sur. Han ville spela.
Vi hade svårt att bestämma oss om vi skulle spela eller inte, så vi gick in i klubbhuset där vi tog en fika och diskuterade vidare. Vi kom överens om att det var för kallt och beslöt att åka tillbaka nerför bergen till behagligare temperaturer. Det slumpade sig så att vi spelade på Los Moriscos ännu en gång. Det var nog ett bra val för det var första gången vi spelade samma ban två gånger, varför det gick lite bättre för oss alla fyra.


Håkan är gladare igen.
Här var det betydligt varmare så efter ronden kunde vi äta en bit mat på uteserveringen.

Allting har ett slut och på fredagen var det dags att bege oss till Malagas flygplats, lämna tillbaka hyrbilarna och checka in. Vi lämnade Almunecar vid tiotiden på förmiddagen och anlände till Löddeköpinge klockan 2330 på fredagskvällen. Skönt dock att komma hem en fredag och ha både
lördag och söndag på sig för vila och rehabilitering.
Nu hade vi fått sol och ljus i ögonen under två veckor så batterierna hade laddats en aning så att vi skulle orka stå ut med mörker och kyla ytterligare några veckor.
Förhoppningsvis kommer våren snart och då kan vi lira golf här hemma och ta lite turer med vår nya Morgan.
Ska bli kul!

onsdag 15 februari 2012

Registreringsbesiktning av nya Moggen

Fick tid innan försäkringen gått ut - 2012-02-15
Efter att jag kommit hem från Spanien i fredags hade jag bara fyra dagar kvar innan min tillfälliga försäkring gick ut. Tidigt på måndagen ringde jag SBP och fick en tid i Lomma idag, onsdag, kl 1230. Himla tur!
Det hade snöat lite i natt och jag har naturligtvis inga vinterdäck på bilen. Motorvägen var dock snöfri och om jag förstått det rätt så måste man bara ha vinterdäck vid vinterväglag och det ansåg jag inte det var på motorvägen.


Först i kön i Lomma.
Moggen spann fint i 140 på väg till Lomma och vägmätaren står numera på hela 62 kilometer, eftersom jag fick monterat en ny mätare med kilometevisning i England. Den gamla mätaren visade 480 miles, så totalt har den inte rullat mer än ca 800 mil sedan födseln 2004.

Mysig utsikt.
Det blåste kallt på parkeringen så jag satte mig i bilen efter incheckningen och satte på värmen, som faktiskt fungerar väldigt bra. Morganen är också utrustad med radio och CD-spelare, men så långt har jag ännu inte kommit i utforskandet av bilen. så att jag kan få in några svenska stationer.


Noggrann registreringsbesikningsingenjör.
Det är inte de vanliga besiktningsmännen som utför registreringsbesiktningarna utan speciella registreringsbesiktningsingenjörer (vilket ord, blir svårt på visitkortet). Det första lilla problemet som uppstod gällde chassinumret. Framme i motorutrymmet finns en nitad eller limmad plåt där chassinumret finns instansat. Detta var emellertid inte tillräckligt för besiktningsingenjören. Han ville hitta ytterligare ett, som skulle finnas instansat på ramen. Själv visste jag inte var vi skulle börja leta. Jag slog därför en signal till Björn Roxlin som upplyste mig om att det ska finnas på en tvärbalk framför stolarna.
Jodå, det fanns där och allt var fri och fröjd. Nästan!


När dessa små lampor, under nummerskylten, bytt plats krävs ytterligare en besiktning.
Nu gick personen ifråga och ställde sig bakom bilen och såg att den även var utrustad med både backljus och dimbakljus. Det var bara ett problem, nämligen att det röda ljuset skulle sitta till vänster och backljuset till höger. På grund av detta godkändes inte bilen. Jag kan därför inte få några svenska plåtar och därmed försäkra bilen på vanligt sätt. Nej, nu ska jag tillbaka och visa upp bilen igen efter det att ljusen bytt placering och betala nya pengar. Dock lär ombesiktningen inte kosta 1380 spänn, som det gjorde denna gången. Han påpekade också att jag även borde beställa tid för en vanlig besiktning, som hans kolleger, med lägre grad, då ska utföra.
Nu måste jag alltså kontakta försäkringsbolagt igen och höra vad det kostar att få köra de tre milen tur och retur till Lomma, med utländska skyltar. Hoppas det inte kostar 3000 igen, som det gjorde för att försäkra bilen i samband med hemtransporten från England.
Det är dyrt med byråkrati!