Sju rundor golf i Spanien

Costa del Sol - 2012-01-27 - 2012-02-10
Planet gick redan klockan 0630 på fredagsmorgonen och eftersom man förväntas vara på plats två timmar i förväg så innebar det uppstigning vid tretiden, alltså mitt i natten. Resdagar är alltid jobbiga, inte minst eftersom vi skulle mellanlanda i Bryssel och vänta där några timmar innan planet till Malaga skulle lyfta.



Spektakulärt konstverk på Bryssels flyplats

Men, på flygplatser finns alltid en hel del att titta på, inte minst för damerna, som har massor av butiker att vandra runt i. Det var också dags att ta en rejäl fika eftersom frukosten hemma blev ganska knaper. Tiden gick fort och plötsligt var det dags att ta en tupplur på den tre timmar långa resan till Malaga.
Väl framme blev vi aningen besvikna. Det regnade! Vädret var dock inte viktigt just denna dag eftersom vi bara tillbringade tiden inomhus. Vi hämtade ut var sin lånebil och styrde sedan kosan mot Torremolinos.



Jättestort hotell med helt OK rum.

Här skulle vi bo på Hotell Cervesaz en vecka till det facila priset av 340 Euro för två personer i dubbelrum inklusive en häftig frukost. Torremolinos var väl förr i världen ett mycket populärt resmål. Kanske är det så även idag, men på hotellet bodde mest engelsmän, som förmodligen köpt "all inclusive". Åtminstone sprang de fram och tillbaka mellan baren och lobbyn med sina öl och G&T:s
stup i kvarten.



Mulet och trist vid ankomsten.

Vi fick ett rum åt rätt håll, där vi åtminstone fick en hyfsad glimt av medelhavet. När vi checkat in tog vi en runda och kollade in hotellet. På överst våningen fanns det en inomhuspool och ett gym. Jag hade faktiskt vissa ambitioner att köra några pass, men det visade sig att redskapen till stor del var sönder.



Soluppgång vid 0830-tiden.

Vi hade inte bokat någon golf till lördagen utan hade bestämt att vi skulle utforska staden en del. Och, här fanns det butiker. Det som lockade damerna mest var väskor och skor. I princip allt var billigt så plastkorten hoppade upp och ner hela dagen.



Caféer fanns i varje gathörn.

Håkan och jag tillbringade en stor del av tiden med att sitta på cafe och dricka kaffe och titta på folk. Att följa med Eva och Maria på deras shoppingorgier var det inte tal om, då skulle vi bara få stå och vänta utanför butiker hela kvällen.

I Spanien är folk ute på kvällarna, inte bara ungdomar som här utan hela familjer. Det mesta stänger mellan 1400 och 1700 för siesta, sedan börjar folk arbeta igen mellan 1700 och 2000, även om butikerna ofta hade öppet fram till tiotiden på kvällarna.
Under lördagen åkte vi också en sväng till Fuengirola, en liten bit väster om Torremolinos. Här skulle vi leta upp en adress, längs med havet, där vi skulle köpa 2 for1-kort. Dessa kostade 50 Euro och vi kunde då spela golf på en massa banor och endast betala en greenfee. Det visade sig att vi "tjänat" in kostnaden för kortet redan efter två dagar.



Infarten till El Chaparral

Vår första golfrunda spelade vi på söndagen. Banan eller klubben hette El Chaparral (http://www.golfelchaparral.com/) . Håkan och Maria hade spelat här tidigare och visste var den låg, annars hade det varit svårt. Det dräller av golfbanor i Malagaområdet och det är lika svårt att hitta till alla. Det är mycket dåligt skyltat så en GPS är nästan helt nödvändig. Banan var trevlig att spela men det märktes på framförallt inspelen att det var ett tag sedan man använde de här verktygen. För mig blev det  22 poäng och 107 slag, någon jag egentligen inte borde berätta. Men, man ska vara ärlig, det sade alltid min mor.



Marbella G&CC

Dagen efter, på måndagen, hade Håkan bokat in oss på Marbella G&CC  (http://www.marbellagolf.com/). Detta var en grym bana. Den var inte speciellt lång, bara 5450 meter, men fruktansvärt backig och med många blinda hål. Men, det var också enormt vackert.



Partrehål med vatten och stor höjdskillnad.

Att gå en sådan här bana hade man nog inte orkat med, så golfbil använde vi faktiskt varje gång vi spelade.
Greenerna på de sex banor vi spelade (vi spelade en bana två gånger) var perfekta. Däremot så var tees och fairways inte bra.



Eva vänder ryggen till när Håkan slår ut, precis som jag brukar göra.
Man vet ju inte om det smittar.

Det fanns i stort sett inget gräs på fairways på de flesta banorna utan bollen låg direkt på den torra, hårda marken. Med andra ord som gjort för en massa duffar, vilket det också blev många av.



Fina båtar eller snarare fartyg.

Efter att vi spelat golf i Marbella så var det inte så långt till Puerto Banus. Vi beslöt att köra dit och knalla runt lite i hamnen. Det ska väl föreställa en småbåtshamn, men det är definitivt inte fritidsbåtar som vi är vana vid att se i Barsebäck eller i någon annan Marina här i Sverige.



Ferrari.




Bentley.




En väldigt fin MB 190 SL.



Aston Martin



Ytterligare en Bentley.

Men, det jag minns bäst, sedan jag var här sist, för sådär 25 år sedan, var alla fina bilar som brukade stå parkerade längs kajkanterna. Så var det också den här gången, men dock inte lika många som det brukar vara eftersom det bara var i februari månad.



Otaliga rader med handlare.

På tisdagen tog vi en vilodag från golfen. Istället åkte vi till Fuengirola, några mil väster om Torremolinos. där det varje vecka är en stor marknad. Här fanns hur mycket grejer som helst, inte minst "märkesvaror". Det var pikéer, lamullströjor, väskor, parfymer, skor, klockor och mycket annat från Dior, Armani, Lacoste, Breitling, Rolex, Bvlgari, Louis Vuiton etc. etc. Och, allt var billigt.



Skor en masse.

Våra damer spenderade mycket tid hos de som sålde, framförallt väskor, men också hos de som sålde skor. Håkan och jag tog också en sväng på marknaden, men efter en stund så blev det kaffe och bakverk på ett närbeläget café, där vi inväntade våra fruar.

Under vistelsen i Torremolinos spelade vi på ytterligare två golfbanor i området, El Paraiso (http://www.elparaisogolfclub.com/) och Calanova (http://www.calanovagolfclub.com/). På båda banorna gällde vårt 2 for 1-kort vilket innebar att Eva och jag tillsammans betalade mellan 60 och 90 Euro, inklusive golfbil.
Som jag nämnt tidigare var de flesta banorna väldigt kuperade, varför det kändes skönt att spela El Paraiso, som var mer "normal". Detta betydde dock inte något nämnvärt för scoren som blev 104 slag och 26 poäng, men där några fina par dock blev lite plåster på såren.

Almunecar - 2012-02-03 - 10
På fredagsmorgonen, efter den sista tunga frukosten på Hotel Cervezas, var det dags att åka de åtta milen till Almunecar, där vi skulle bo följande vecka. Håkans föräldrar tillbringade tidigare cirka sex månader varje år här, så Håkan hade besökt orten många gånger.



El Toro!

 På vägen dit passerade vi Malaga och fortsatte österut. På flera ställen ser man en känd symbol för Spanien, nämligen El Toro, en tjur som ofta är placerad på någon kulle eller bergstopp.



Vilande gubbe

Området vi körde igenom är väldigt bergrikt och bland annat så ligger Sierre Nevada ganska nära. Ett av bergen så ut som profilen på ett ansikte.



Utsikt från balkongen.

Håkan hade lyckats hitta en lägenhet i ett hus som nästan låg granne med det hus hans föräldrar hade bott i. Den ägdes av en yngre kille som bodde i London och arbetade för Renaults Formel 1 team. Det fanns därför en hel del motorlitteratur i hyllorna att fördriva tiden med.



Vardagsrum/matsal.

I lägenheten fanns två sovrum, med separata toaletter samt ett rymligt vardagsrum med storbilds-TV. Läget var fantastiskt cirka 15 meter från medelhavet och på balkongen hade vi sol hela dagen fram till klockan 1830 på kvällen. Priset för lägenheten låg runt 3500 SEK för fyra personer och ingen städning behövde utföras när vi lämnade den.
På lördagen tog vi det lugnt, turistade, kollade i butikerna,  (mest damerna) och gick och satta oss i ett soligt hörn på något café.



Dålig bild, men så här såg entrén ut.

Men, när söndagen infann sig så var det dags för golf igen och banan vi skulle spela heter Los Moriscos (http://www.moriscosgolf.com/). Den låg nere vid havet och var också en av de få banor vi spelade som inte var så extrem kuperad.



Bekvämt!

Men, trots att banan var hyfsat flack så hade vi vant oss att köra golfbil så det fortsatte vi med även här.
Dagens höjdpunkt för min del var en birdie som jag lyckades göra på ett kort par fyra hål.

Bollar till salu.

Utanför nästan alla golfklubbar fanns det folk som sålde golfbollar. Arbetslösheten i Spanien är hög så många hade hittat olika sätt att dryga ut arbetslöshetskassepengarna med.
På måndagen blåste det ganks mycket och, trots blå himmel, blev det ganska kallt i vinden. Vi tog därför ytterligare en dag day-off och begav oss ut på stán.



Många hus hade restauranger på bottenvåningen.

Det finns många smala mysiga gränder, fulla med butiker och caféer, i Almunecar. Det är nästan som att gå i gamla stan i Stockhom, även om husen ser annorlunda ut här.



Saluhallen i Almunecar.

I Almunecar finns också en riktigt gammal saluhall, verkligen värd namnet. En liknande som fanns i Helsingborg på den tiden det begav sig.



En av fiskförsäljarna.

Här var det helt fullt med folk som skulle köpa råvarna till dagens lunch eller middag. Långa rader av kött- grönsaks- och fiskhandlare kantade gångarna i hallen.
Det blev ingen golf dagen efter heller eftersom det blåste ganska mycket. Det blev istället tid för lite läsning. Peter Robinson är en engelsk deckarförfattare och en av hans böcker hann jag läsa ut. Inte nog med det jag fick också tid att läsa första hälften av Keith Richards bok, Livet. Ibland kan det var skönt att bara softa, ta en drink, titta på TV och läsa.
Nu hade vi bara några dagar kvar och eftersom vädret blev bättre så valde vi att spela en runda på Anoreta GC (http://www.anoretagolf.es/). Konstigt nog kommer jag inte ihåg mycket från denna banan. Det gick förmodligen dåligt, varför jag har förträngt det.
På torsdagen skulle vi spela den sista rundan på vår resa. Det var fullbokat på de banor vi försökte få tid på, så vi åkte upp till en bana som heter La Cala. Den ligger högt upp i bergen, inte långt från skidorterna i Sierra Nevada.



Sol och blå himmel, men kallt!



Underbara vyer!

När vi kom fram var vädret perfekt, men det var bara två grader varmt. Håkan, som sin vana troget hade shorts och kortärmat ville gärna spela, men damerna och kanske även jag tyckte det verkade lite kyligt.



Håkan är lite sur. Han ville spela.

Vi hade svårt att bestämma oss om vi skulle spela eller inte, så vi gick in i klubbhuset där vi tog en fika och diskuterade vidare. Vi kom överens om att det var för kallt och beslöt att åka tillbaka nerför bergen till behagligare temperaturer. Det slumpade sig så att vi spelade på Los Moriscos ännu en gång. Det var nog ett bra val för det var första gången vi spelade samma ban två gånger, varför det gick lite bättre för oss alla fyra.



Håkan är gladare igen.

Här var det betydligt varmare så efter ronden kunde vi äta en bit mat på uteserveringen.

Allting har ett slut och på fredagen var det dags att bege oss till Malagas flygplats, lämna tillbaka hyrbilarna och checka in. Vi lämnade Almunecar vid tiotiden på förmiddagen och anlände till Löddeköpinge klockan 2330 på fredagskvällen. Skönt dock att komma hem en fredag och ha både
lördag och söndag på sig för vila och rehabilitering.
Nu hade vi fått sol och ljus i ögonen under två veckor så batterierna hade laddats en aning så att vi skulle orka stå ut med mörker och kyla ytterligare några veckor.
Förhoppningsvis kommer våren snart och då kan vi lira golf här hemma och ta lite turer med vår nya Morgan.
Ska bli kul!