Vinterjobb med Morganen

Full aktivitet i garaget -2013-12-14
Listan är lång på allt som ska göras med Moggen under vinterhalvåret. Årets sista tvätt av bilen gjordes redan i November och sedan dess har den fått stå i garaget i väntan på sitt årliga underhåll.

På det här viset blir inte däcken fyrkantiga under uppehållet.

Första åtgärden är att lyfta upp bilen på pallbockar. Jag fick då användning för min nye domkraft för första gången. Den fungerar alldeles utmärkt, men är lite känsligare när jag ska sänka ner bilen, än den tidigare. Som vanligt lyfte jag upp den för högt där framme med resultatet att domkraften inte kom under bilen där bak. Att jag aldrig lär mig att börja lyfta där bak!

Bra, men dyra grejer.

Men nu är den uppallad och kommer så att förbli fram till Mars någon gång. Nästa åtgärd blev att polera bilen med Meguiars Ultimate Compound, vilket jag blev klar med redan förra veckan. Jag håller inte på i garaget från morgon till kväll, utan jobbar några timmar då och då, när andan faller på. Det finns faktiskt en liten nackdel med en ljus bil och det är att det är svårt att se om man missat något område samt att man har svårare att se det färdiga resultatet jämfört med en bil i en mörk kulör.

Mycket effektivt medel!

Ja, sedan skulle samma procedur göras en gång till, men nu med Meguiars Ultimate Liquid Wax, som är väldigt lättarbetad. När väl detta var gjort så var det dags för hjulen. Precis som förra vintern så tog jag av alla fyra ekerhjulen och tvättade dem med Meguiars fälgrengöringsmedel. När jag då tog av hjulen för första gången, så var insidorna på fälgarna enormt smutsiga. Man såg inte någonstans själva fälgen för bara skit. Annat var det i år. De var visserligen smutsiga även i år, men på lite håll så verkade de nästan bara lite dammiga. Det innebär att allt det jobb jag lade ner på fälgarna förra året verkligen lönade sig. Sådant motiverar mig därför att göra om jobbet nu igen. Nu är fälgarna rena och står lutade mot garageväggen, men är ännu inte polerade eller förseglade.

Ola granskar mitt arbete.

Ola, min Morgankompis från Bjärred tittade in häromdagen. När jag berättade att jag redan polerat, vaxat och tvättat fälgarna blev han nästan lite stressad. Han hade börjat på samma sak någon dag tidigare, men hans garage är så trångt att det är väldigt jobbigt för honom, rent kroppsligt, att göra jobbet utan bestående kroppsliga men. Men, han fick nog en liten motivationskick när han såg hur min Morgan blänkte i lampornas sken.
Jag kommer nu att låta hjulen vara av, då jag får det mycket lättare att komma åt under bilen. Faravagnen är smord och för första gången även nipplarna på kardantunneln. Här upptäckte jag att en av nipplarna satt lös, så den fick jag spänna fast. Någon Morganägare har sagt att man borde ha en uppsamlare efter bilen eftersom det alltid är någon bult som lossnar när man kör en Morgan.

Rent även undertill.

När jag nu hade gott om plats under bilen passade jag på att torka av det rostfria avgassystemet, på båda sidor, med avfettningsmedel. Det kan faktiskt vara kul att hålla det snyggt så länge det går, även om jag därmed är på gränsen till att vara nörd, vilket jag nog är redan.

Luckan var helt obehandlad till skillnad från golven som är impregnerade.

Bakom sätena finns det enda utrymmet i bilen där man kan stuva in några väskor eller annat. Under matten i utrymmet finns en lucka i plywood...

Svåråtkomliga verktyg.

...och under den finns verktygsutrustningen. Som framgår finns det några tomma platser, bland annat för en förbandslåda. Jag vet inte om det är tänkt att jag själv ska komplettera med det som saknas, vad det nu är, eller om den tidigare ägaren har lagt rabarber på resten. Oavsett vilket så lär det vara väldigt besvärligt att få fram en domkraft vid en eventuell punktering, i synnerhet om bilen är fullpackad. Jag hade nog hellre beställt bärgning.

Blir lite snyggare i färgen också.

När ändå luckan till verktygsutrymmet var borta så passade jag på att behandla den med Cuprinol. Det är möjligt att det är lite overkill eftersom den finns inne i bilen, men det kan dock inte skada. När jag ändå höll på med luckan så penslade jag på med Cuprinolen även på golven, framför sätena.

Inte stora, men ganska djupa.

Det återstår ännu mycket att pyssla med, inte minst rengöring och behandling av allt läder. Det finns också ett antal, visserligen väldigt små, men trots allt stenskott. Och eftersom jag har köpt ett s k Touch up Paint-kit från Chipex i UK, så kan jag väl lägga lite tid på det jobbet också. Chipex finns för övrigt nu även här i Sverige. Konstigt nog ligger det precis här i trakten, i närheten av Annelöv. Så behöver du bättringsfärg så kontakta dem. Jag är väldigt nöjd med de grejer jag fått mig levererat. Men, det verkar som om du måste veta exakt vilken färgkod din bil har, för att kunna få rätt kulör. Det räcker alltså inte bara med att din bil t ex är lackerad i British Racing Green.

Nu är grovjobbet i garaget gjort, så framöver kan jag ägna mig åt finliret som läderklädseln, putsa krom och lite annat, som jag säkert kommer på behöver göras.

Och, det är kul att umgås med sin bil!

Lite kultur så här på höstkanten

En dag i Lund - 2013-12-11
Som relativt nyblivna fritidsforskare på heltid, har min kompis Jörgen och jag bestämt att vi ska göra något, minst en gång i veckan. Eftersom bådas våra fruar arbetar, så har vi i princip inga krav ställda på oss och kan därför spendera vår tid efter eget huvud. När vi arbetade hade vi sällan tid eller tillfälle att åka och titta på saker, men hittills i höst har vi faktiskt bland annat besökt det nya Sjöfartsmuseet i Helsingör, gjort studiebesök på Emporia i Malmö och spelat golf en vecka i Spanien.

I onsdags hade vi bestämt att åka till Lund, som är en relativt okänd stad för Jörgen. Direkt efter att ha parkerat på "Gamla Tvätten", där jag läste företagsekonomi vid späd ålder, passerade vi domkyrkan. Vi tog tillfället i akt att göra en snabb visit. Det pågick dock någon form av sakral verksamhet där, så vi stannade ingen längre stund. Domkyrkan kan nog kräva ett eget längre besök.

En hungrig Kvant studerar menyn.

Det var lunchtid och vi vände våra steg mot Lunds trevliga Saluhall. Själv har jag inte varit här på flera år och blev förvånad över hur många restauranger det finns där inne. Det verkade vara fullt precis överallt innan vi fann ett ledigt bord på en restaurang som heter Les Halles. Här inmundigade vi var sin alldeles utmärkt panerad schnitzel med kokt potatis, till det facila priset av 110:-.

Jörgen botaniserar i hyllorna.

Mätta och belåtna gav vi oss ut på sta´n. Kvant hade sett en butiksskylt där det stod GANT och eftersom han är en riktig nörd på Gantprylar styrde vi stegen dit. Här hittade vi många snygga saker, men också till lite frånstötande priser.

Skäms nästan att berätta att jag aldrig varit här.

Nu var det egentligen inte för att shoppa som vi åkte till Lund. Tanken var faktiskt att vi skulle berika oss lite kulturellt.  Och, vad kan då vara mer lämpligt än att göra ett besök på Kulturen? Inträdet var 90 spänn, men för pensionärer kostade det endast 60:-. Jag lämnade fram tre tjugor och fick ett misstänksamt öga från receptionisten. Jag undrade varför hon såg så konstig ut. Då krävde hon, till min stora glädje, att få se min legitimation. Jag tolkar det som att jag ser yngre ut än min ålder eller så var det bara receptionisten som ville smickra mig. Vi hade sedan ett trevlig samtal alla tre, Jörgen var ju också med, men honom frågade hon inte om legitimation!

Spartanskt och tidsenligt.

Vi hade inte fått något kaffe på maten på restaurangen, så första målet på Kulturen var att uppsöka det lilla kaféet inne på området. Till min besvikelse så ingick inte några princessbakelser i kaféets utbud av bakverk, så jag fick nöja mig med en biskvi.

Kiosk från tiden. Nu finns det väl överhuvud taget inga telefonkiosker kvar.

När kaffesuget var släckt så begav vi oss ut på en rundvandring på området. Det blir mörkt tidigt så vi kunde inte tillgodogöra oss all skriftlig information som fanns lite här och var, både utom- och inomhus.

Många gränder och prång.

På Kulturen finns många fina gamla hus bevarade i tidsenlig miljö. En del har nog sitt ursprung där, men en hel del byggnader har stått på andra platser i Skåne och byggts upp igen på Kulturen.

Ett litet hörn i vardagsrummet där man lyssnade på radio i värmen från kaminen.

En del hus var öppna för besökare och innehöll bland annat möblerade rum som visade hur det sett ut i olika hem en gång i tiden.

Antik sätterimaskin

I ett av huset fanns en utställning om tryckerikonstens historia. Både Jörgen, som har ett förflutet som säljare på Matton och jag själv som gammal reklamare, tyckte detta var riktigt intressant. Det fanns, bland mycket annat, gjutformar som användes för att gjuta blytyperna som användes vid tryckningen av böcker. Vi såg massor av mekaniska underverk som var väldigt invecklade och funderade på hur ofta någon av de hundratals rörliga delarna gick sönder.

På Kulturen finns hur mycket som helst att titta på och vi var rörande överens om att vi skulle behöva minst en hel dag för att få möjlighet att tillgodogöra oss allt som fanns. Vi talade också om att åka dit med barnbarnen som, när de tröttnat på att kolla gamla grejer, kan leka på de olika lekplatserna.

Vackert och intimt.

Vi avslutade vår rundvandring på Kulturen på samma sätt som vi inlett dagen i Lund, nämligen genom genom att besöka en kyrka. Det är en träkyrka från 1652 som hade uppförts i Bosebo, som jag inte vet var det ligger, men det fanns nog info om det någonstans. Den är faktiskt fortfarande i bruk och en hel del brudpar väljer att gifta sig i den här lilla kyrkan.

För den som vill bli medlem och få fritt inträde ett helt år kostar det 400:-. Medlem kan du bli antingen i receptionen eller genom att skicka ett mail till medlem@kulturen.com.

För tillfället var nu vår kulturtörst tillfredställd varför vi drog oss mot parkeringen innan P-lisorna gjorde sitt jobb.

Återstår att se vilka utflyktsmål vi ska besöka framöver!

Som radioamatör gillade jag inte SVEN

Ett träd mindre att klippa - 2013-12-06
Med en antennmast som är drygt 20 meter hög blir jag alltid lite skraj när det varnas för storm. Vis av skadan 1999, då min tidigare hemgjorda mast föll i backen, så hade jag naturligtvis vevat ner masten, om inte helt, så dock en hel del. När blåsten minskat och jag ska veva upp den igen innebär det alltid en hel del jobb eftersom mina trådantenner och hisslinor oftast hamsat in sig i trädgrenar.
Men, bättre det än att behöva att ligga vaken på nätterna och lyssna på stormvrålet.

Mer ved till brasan!

Ingenting hände heller med masten, tack och lov. Dock föll en buske som nu nästan är ett träd, ute i trädgården. Däremot så brast min 40 meter långa trådantenn för 160 meterbandet. Nu har jag kört ihop DXCC på det bandet och har inga ambitioner att tillhöra eliten på dessa frekvenser, så det gjorde inte egentligen inte så mycket.

Nu behövs motorsåg och en bautasekatör.

Jag får istället vara tacksam att det inte hände något med mina yagiantenner. Min Classic 33-beam från Mosley är säkert 40 år gammal, men är också väldigt robust och verkar klara de värsta vindar. Det gick värre för en radiokompis. Han var utomlands och hade hissat ner sitt Versatower så långt det gick. Trots detta så hade toppdelen på masten kapsejsat precis som en stor del av hans STEPIR-antenn.

För min del gäller nu endast att reda ut alla linorna och trådantennerna sedan är jag QRV igen.
Men i radioamatörkretsar säger man emellertid alltid: HÄNG DEM HÖGT.
Antennerna alltså!

Uppgradera instrumentpanelen i Morganen

Ytterligare en liten förfining - 2013-12-03
Vår Morgan Roadster är verkligen min ögonsten. Den har i princip allt jag kan önska mig när det gäller en riktig engelsk sportvagn. Men även solen har sina fläckar och det finns därför alltid något som kan förädlas ytterligare.

Trä och läder tycker jag är ett måste.

I någon av mina tidigare bloggar tror jag att jag tog upp det här med instrumentpanelen. Den är i och för sig mycket fin och jag är speciellt väldigt nöjd med de vita instrumenten. Däremot är jag inte alls förtjust i den lilla svarta delen innehållande de fyra alltför moderna plastknapparna.
Detta är jag nog inte ensam om att tycka och det är därför heller ingen slump att Matthias Kauffelt i Tyskland, som driver MK Holztechnik (www.mk-holztechnik.de) erbjuder en hel del grejer till Morgans. Han har nämligen specialiserat sig på att tillverka instrumentpaneler till Morgan, och kanske även till andra brittiska ädlingar. Många äldre Morgans levererades med en instrumentpanel som var klädd i vinyl eller läder. Och, det finns förmodligen fler än jag som föredrar en instrumentpanel i ädelträ och därför vill byta ut sin gamla mot en sådan.

Visserligen ett annat träslag, men visst blir en sådan panel ett lyft. Mina vippor ska vara ivory!

Att köpa en hel instrumentpanel inklusive nya instrument lär nog kosta omkring 25000:-. Men för min del, som bara behöver byta ut den lilla svarta, blir det betydligt billigare. Att göra ingreppet själv finns inte på min karta. Trots att jag är radioamatör, så har allt vad elektronik heter alltid varit ett stort mysterium för mig. Kanske en av anledningarna att jag fick betyget B? även i fysik, på sin tid.

Hela kitet!

Nej, jobbet kan jag få utfört hos Classics and Sportscars, Morgandealern i Vetlanda. Jag tycker dock det är lite långt att åka då de förmodligen inte gör det här medan jag väntar och jag därför måste ta mig hem och sedan tillbaka till Vetlanda med tåg. Istället har jag frågat Steve på English Car Care (www.englishcarcare.com) här i Löddeköpinge om han vill åta sig jobbet. Nu verkar det emellertid inte vara vanliga sladdar, som på den gamla goda tiden, som ska flyttas. Den lilla panelen verkar nämligen vara ansluten till ett kretskort, vilket jag trodde skulle försvåra det hela. Men, efter att ha varit i kontakt med Matthias i Tyskland så berättade han att det ingår en komplett, lätt uttbytbar, switch control.

Det finns faktiskt en liten svag repa på luckan.

För att kunna tillverka den här lilla panelen och få rätt matchning mot resten av min instrumentpanel så bad Matthias att jag skulle plocka av handskfacksluckan och skicka den till honom.
När jag öppnade luckan för att komma åt gångjärnen så kunde jag, trots mitt ganska stora verktygs-innehav, inte hitta någon skruvmejsel med stjärna, som var kort nog för att skruva av gångjärnen. Typiskt!

En liten sak med utbytbara bits.

Men, ett snabbt besök hos Kjell & Company nere på Center Syd som resulterade i en investering på 14:95, löste problemet.

Här syns repan lite bättre.

Nu är luckan av och jag kommer att skicka ner den till Tyskland endera dagen. I bästa fall kanske Matthias också kan trolla bort den repa som finns på luckan. Jag har inte frågat Matthias om vilken leveranstid det är på grejerna, men det spelar ingen större roll. Jobbet kommer inte att göras hos Steve förrän i februari - mars då han också ska få göra den årliga servicen.

Därefter är det en ny körasäsong igen!

Med motorsåg i trädgården

Små träd som växer fort - 2013-11-27
Morgansäsongen och i viss mån även golfsäsongen har nu definitivt gått in i sitt slutskede. Det finns visserligen en hel del att ta tag i för mig, när det gäller vår Morgan, men innan dess ville jag bli klar med lite mindre roliga saker som jag bestämt mig för att göra först. Det gäller i första hand två prydnadsträd, ett på framsidan och ett på baksidan av huset. Båda två har växt väldigt fort under året och åtgärdar man inte detta i tid så kan resultatet bli att jag tvingas anlita något proffs på området.
Mina kunskaper om allt som växer är mycket begränsade, ja i princip obefintliga. Det var nog ingen slump att jag under alla åren på Helsingborgs Allmänna Läroverk för Gossar fick betyget B? i biologi.

Massor av flera meter långa smågrenar.

Men, att kapa lite grenar på våra träd borde väl vem som helst kunna göra. Av grannar, med lite bättre kunskaper om sådana här göranden och låtanden, rådde mig att beskära träden hårt. Om det är säsong för denna typ av arbete, vet jag faktiskt inte, men det är värt att prova.

Elektrisk och miljövänlig sak.

I vår verktygsutrustning ingår faktiskt en samling sekatörer av olika storlekar. En liten, en som kan klara av riktigt grova grenar och slutligen en väldigt lång som når högt upp och som har ett snöre som man drar i för att klippa av grenarna. Men detta räcker inte alltid. Det krävs rejälare grejer för att kapa de tjockaste grenarna. En motorsåg! Jörgen, som jag var i Spanien och spelade golf med för några veckor sedan, visade sig äga en dylik tingest, som han gärna lånade ut till mig.

Några grenar borta, men många återstår.

Motorsåg är emellertid en apparat som jag aldrig tidigare använt och det är inte helt ofarligt för en novis att köra med en sådan. Jag var därför väldigt försiktig när jag klättrade upp på stegen, som var lutad mot mitt lilla träd, en blodlönn, för att testa på några grenar.

Återstår mycket klippande och sågande.

Nu handlar det inte enbart om att såga av grenarna. Mycket arbete återstår när de kommit ner på marken. Jag har ingen lust att hyra ett släp för att åka in till Sysav och stå i kö för att bli av med skräpet. Istället har vi, sedan några år tillbaka, en trädgårdstunna som rymmer väldigt mycket. För att få plats med mycket krävs emellertid att de nersågade grenarna kapas för att bli mindre skrymmande.
När alla tjuvskotten är bortklippta så kapar jag de lite grövre grenarna med sekatör storlek två. Dessa lägger jag sedan i Evas skapade vedförråd i garaget (något jag inte gillar alls), så att vi kan elda upp dem i vår braskamin när de torkat.

Snart klart, bara grenarna till höger återstår.

Det blir faktiskt en hel del ved, som resultat efter min bärsärkargång på vårt stackars träd. Eva har nog inte sett detta ännu, då det fortfarande är mörkt när hon kommer hem från sitt arbete. Hon kommer säkert att bli lite upprörd när hon upptäcker vad jag gjort, men hon kan vara lugn.

Nästa höst kommer vårt lilla träd att vara lika stort igen!

Eva ville shoppa

Höganäs 2013-11-23
Trots att det var lördag och sovmorgon vaknade vi tidigt. Det första Eva sade när hon vaknade var att hon behövde göra en del inköp och föreslog därför att vi bland annat skulle åka upp till outletområdet i Höganäs. Så fick det bli. Här finns nämligen butiker med utbud som intresserar oss båda.

En av flera outletbutiker.

Allra först ville Eva titta på lite glasgrejer. Jul med barndop ska firas hos min sons svärföräldrar nere i Frankrike och Evas uppfattning var att någonting från Orrefors skulle vara en lämplig julklapp till nämnda svärföräldrar.

Många kända formgivare var representerade.

Det fanns verkligen mycket att titta på i butiken, inte minst konstglas. Många saker förstår jag inte hur de har kunnat skapa. Som den här grejen, med färgat glas innanför och transparent på utsidan.

Vacker, tung och DYR.

De här konstverken är väldigt vackra, men kräver nog en plats i ett hem som är lite annorlunda än vårt.
En sak jag, som gammal rockmusiker och Fenderbasägare, skulle kunna tänka mig är en av Kjell Engmans glasgitarrer.

Riktigt fräcka, tycker jag.

Första gången jag kom i kontakt med hans verk var på Öland, där han hade en stor utställning, som till stor del handlade om just gitarrer, mestadels Fender. Gitarrerna på bilden är inte speciellt stora, men kostar trots det 18000:-, vilket är lite too much för min plånbok.

Ni minns väl dessa.

Hur som helst så hittade Eva några Orreforssaker som hon tyckte var lämpliga, dock inte något konstverk i glas. Nu var det bara att betala och bege sig till nästa butik i området.
Precis som förra gången vi besökte den här butiken så fanns det nostalgitablettaskar vid kassorna.

Kolla in det engelska paret strumpor. Kommer att matcha mina byxor!

Nu gällde det ett par lite grövre boots till Eva. Skoaffären, där Eva hittade precis det hon ville ha, var med en förbindelsegång ansluten till en outletbutik med kläder från bl a Oscar Jacobsson. Här finns väldigt många snygga grejer, inte minst Stenströmskjortor till överkomliga priser. Nu har jag emellertid redan en hel del sådana i min garderob, men har sällan längre anledning att använda dem eftersom jag sedan något är fritidsforskare på heltid. Däremot köpte jag ett gäng strumpor att ge som julklapp till någon. Utom de brittiska förstås, dem behåller jag!

Ser inte mycket ut för världen från utsidan.

Efter några turer till några andra butiker i området kände sig Eva redo att lämna. När vi ändå var i Höganäs beslöt vi att göra ett besök i deras trevliga saluhall. Varför finns det inte någon sådan i Helsingborg? Jag bara undrar!

Restaurang på våning två, medan caféet fanns på bottenvåningen.

Det var ju lördag så det fanns mycket folk därinne när vi anlände. Saluhallen är inte jättestor, typ Östermalmshallarna i Stockholm, men här finns en väldigt mysig atmosfär. Jag började bli hungrig och det erbjöds en räkmacka i restaurangen för 169:-. Lite väl häftigt ansåg jag, även om jag inte upplever mig som snål.

Rustik miljö!

Överallt erbjöds det olika smakprov på allt från bröd till såser, något Eva utnyttjade och påstod, efter en stunds ätande, att hon nästan kände sig mätt. Själv är jag försiktig med "konstig" mat d v s sådant jag inte vet vad det är. Det kan ju smaka "rälit"! Däremot blev jag lite frestad av utbudet i köttdisken. Här fanns till exempel leverkorv, som jag inte ätit på länge samt en massa andra godsaker.

Frestande!

När Eva var nöjd med att ha inhandlat ett surdegsbröd, så tyckte hon att vi kunde åka tillbaka till Lödde. Vi tog vägen ner om centrala Helsingborg, där jag stannade till utanför Konserthuset. Eva undrade vad jag skulle göra nu. Jo, Kafferepet ligger ju alldeles intill och där köpte vi frallor, två bakelser, ett wienerbröd (till mig) och en lussekatt.

Är det lördag så är det!

Golf och lite turistande i Torrevieja

Vi blev trötta på vädret här hemma - 2013-11-10-17
Egentligen skulle vi åkt till Skottland tidigare i höst. Men, tiden gick och efter ett tag så blev det lite för sent att åka dit. Jörgen, en av mina golfkompisar, sprang på en av sina tidigare kunder och beklagade sig för vårt trista höstväder. "Men, du kan få hyra vår lägenhet i Torrevieja om du vill" sade han. Jörgen nappade direkt och efter lite koll på nätet bokade vi både flyg, parkering på Kastrup och hyrbil i Alicante.
Så kom då söndagen den 10:e november då det var dags att åka iväg. Dagen innan hade jag fått ett erbjudande om uppgradering av parkeringen, så nu fick vi förmånen att parkera i P7. Vi kunde därmed gå inomhus hela vägen istället för att ta en shuttlebuss från den avlägsna P17.

Grått och trist på Kastrup.

I vanlig ordning var vi på Kastrup drygt två timmar före avgången klockan 11:45. Med endast var sin liten ryggsäck kunde vi efter incheckningen knalla in på "affärsgatan" efter att ha passerat säkerhetskontrollen.

En Aston Martin är det lätt att vila ögonen på.

Det är lätt att slå ihjäl någon timme uppe bland butiker och restauranger och som vanligt fanns det massor av människor överallt. Flyget var försenat en dryg kvart, men vad gjorde det, vi hade inga tider att passa.
Efter en behaglig 3,5 timmars flygresa så landade vi på flygplatsen i Alicante i strålande sol. Bagaget kom snabbt och med varsin vagn med väska och golfbag försökte vi sedan hitta vår biluthyrare som heter Firefly. I ankomsthallen fanns de vanliga stora uthyrarna, men någon Firefly fanns inte att hitta.
Efter lite frågande så visades vi en våning upp, där uthyraren fanns i det stora garaget. Det verkade som om alla andra också hyrt bil av samma uthyrare, så vi fick vänta tre kvart innan vi kunde hämta ut vår Ford Fiesta.
Det var drygt fyra mil till Torrevieja, dit vi anlände lite efter fem på eftermiddagen. Då hade det redan börjat mörkna. Efter att ha konsulterat Jörgens GPS, hittade vi slutligen fram till där vi skulle bo. Den vi hyrde lägenheten av hade försett Jörgen med en försvarlig mängd nycklar. För att ta sig fram till lägenheten låste vi upp tre bastanta järngrindar, innan vi kunde låsa upp entrédörren till lägenheten.

Vardagsrum och kök.

Utrymmet var perfekt för två personer, eller möjligen två par, men att åka flera killar, som vill ha separat sovrum, hade inte fungerat.

Ensam hade jag god plats för alla mina prylar.

Sovrummen var förvisso ganska stora, så att bo sin hustru hade naturligtvis funkat, men inte med en snarkande nyligen pensionerad man.
Vi hade inget att äta till morgondagens frukost, så vi begav oss ut i kvällens mörker. Det verkade dock som om allt var stängt på söndagar och vi fick köra ganska länge, långt in i staden, för att hitta en liten kvällsöppen butik. Här fanns det mest nödvändiga, som ägg, smör, bröd och lite ost. Kaffe hade jag redan i min resväska. Vi åt bara några mackor på kvällen eftersom vi inte hittade någon restaurang på gångavstånd.

Så här elegant klädd anlände Jörgen till frukosten varje morgon.

Dagen efter, på måndagen skulle vi reka lite golfbanor. Vi hade inte bokat några starttider och för att hinna in före mörkrets inbrott gällde det att komma ut vid tolvtiden på dagen. Men först skulle vi äta frukost. Jag stod för tillagningen och Jörgen var ansvarig för grovdisken, vilket passade mig alldeles utmärkt.

Det fanns flera pooler på området, men vi såg ingen bada i dem.

Utsikten från frukostbalkongen var väl inte spektakulär, men det fanns ytterligare en ganska stor altan ovanpå lägenheten där vi hade utsikt över medelhavet.
Efter frukost tog vi vår lilla bil för att med hjälp av GPS leta upp några golfbanor i trakten. Det visade sig att alla banor låg mellan två och tre mil från vårt boende. Efter några timmar i bilen drabbades jag av ett lätt migränanfall. Vi fick därför köra tillbaka till lägenheten där jag tog två tabletter och sov en dryg timme, varefter jag var fit for fight igen. Har inte råkat ut för sådant på flera år, men typiskt at det ska hända just när man är på semester.

Jörgen gillar pasta. Det gör inte jag så jag beställde pizza.

Efter min lilla tupplur gick vi ut på stan för att äta middag och hittade ett ställe nere vi den långa strandpromenaden där meny innehöll rätter som föll oss båda i smaken.

På Villa Martin finns det många skandinaver.

På tisdagen var det dags för den första golfrundan. Vi hade beställt tid på Villa Martin och fått en starttid 11:45. Redan innan vi åkte hade vi bestämt att vi skulle hyra golfbil varje gång, då banorna häör nere brukar vara väldigt kuperade. Greenfee + golfbil kostade omkring 60 - 70 Euro per person.

Jörgen väntar på att bli "antastad".

När vi kom upp på ettans tee så blev vi "antastade" av två svenska damer, som skulle gå i samma boll som vi. Den ena damen bodde alldeles intill golfbanan och hade naturligtvis spelat den massor av gånger. Hon hade 19 i hcp och den andra tjejen hade 13 i hcp. Både Jörgen och jag kände att vi nog skulle komma att göra bort oss eftersom vi inte spelat golf på en dryg månad. Men allt gick relativt bra och de två tjejerna var väldigt trevliga och duktiga golfspelare. Efter rundans slut så duschade vi och åt middag i golfrestaurangen.

Här bjöds det på mat för en karl.

På kvällen tog vi en promenad i området och hittade då en svensk restaurang cirka en kilometer från vår lägenhet. Nu kände jag mig lugn.

Vad sägs?

De som känner mig vet att "konstig" mat inte är något för mig, uppfödd på falukorv och stekt potatis som jag är.  När jag såg deras dagens meny på väggen fick jag nästan tårar i ögonen. Kålpudding, min favoriträtt, hade de serverat dagen före.

På flera ställen finns det väldigt fin graffitti, som man inte verkar vilja ta bort.

På onsdagen hade vi bestämt att vi skulle turista lite och bland annat åka till Pinto Horadada, eller vad det nu heter, för att titta på en lägenhet som ett par i vårt golfgäng har köpt. Vi satte på GPS:en och for iväg. Egentligen är det ganska märkligt att det byggs så många nya områden överallt, när det lär finnas två miljoner lägenheter och hus till salu bara runt Alicante och på Costa del Sol.
Efter många om och men så hittade vi, med hjälp av den höga Zapatakranen, som vår kompis talat om, fram till rätt byggområde.

Så här ser de färdiga husen ut.

Här träffade vi en av få vänliga och hjälpsamma spanjorer, som även talade ganska bra engelska. Han verkade vara byggchef för just detta området och visade oss både en färdig lägenhet och det påbörjade huset där vår golfkompis och hans hustru ska tillbringa höstar och vintrar i framtiden.

Det aktuella huset under uppförande.

Varje hus har fyra lägenheter, två där nere och två där uppe. Kompisen har köpt en lägenhet på våning två och får därmed också en stor altan uppe på taket. I varje lägenhet finns det två sovrum, två toaletter samt kombinerat kök och vardagsrum.
När vi kom tillbaka på kvällen promenerade vi till "Svensken" och åt middag. Ägare och kockar är svenska, men den servitör vi hade var en trevlig engelsman.

Las Ramblas ingick i samma grupp som Villa Martin och La Finca.

Torsdag och det var dags för golf igen. Denna gång hade vi bokat tid på Las Ramblas, en bana som är känd för sina kuperade fairwys och raviner. Här fick vi gå ensamma och framför oss hade vi en fyrboll finnar, som på restaurangen hade laddat med en så kallad ubåt.

Vacker bana med många dramatiska hål.

Det hade regnat under natten och tidigt på morgonen och när jag gick ner från den högt belägna teen på första hålet så halkade jag och dråsade nerför trapporna. Perfekt eftersom jag klätt mig elegant i vita långbyxor! Här gick spelet inte så bra för någon av oss då vi lyckades toppa eller duffa utslagen på de hål där det fanns raviner.

Här fanns det ett stort hotell där också shopen låg.

På vägen tillbaka till lägenheten passade vi på att åka in om Real Club de Golf Campoamor för att boka starttid till fredagen. Här betalde vi 610 SEK per person för greenfee och golfbil, så priserna var ganska hyggliga.

Första hålet, par fem, på Campoamor.

När vi på kvällen kollade vädret på nätet förutspådde man risk för regn på fredagen. Men, när vi anlände till klubben vid elvatiden så vad det strålande sol, som höll i sig hela rundan.

Hotell och klubbhus.

Vi fick gå med en man och en kvinna. När vi hälsade på dem på första tee, så visade det sig att de också var svenskar.
Mannen, som hette Jan-Erik, sade till Jörgen "dig känner jag". Jörgen såg som vanligt oförstående ut och svarade "du får nog hjälpa mig lite". "Jo, du trollar lite, eller hur?" Det kunde Jörgen inte förneka, men kom inte ihåg var detta hade skett. Det visade sig att Jörgen kört ett litet trolleriuppträdande på ett av sina möten på Odd Fellowlogen i Helsingborg. Ja, världen är liten.
Vi fick en mycket trevlig runda och alla spelade bra eller åtminstone hyfsad golf. För egen del fick jag 32 poäng och därmed den bästa rundan under veckan. Det var nog också den trevligaste banan vi spelat, även om den var ganska lång, 6200 meter.
Gemensamt för alla de tre banor vi spelade var att tees var väldigt dåliga, men flera cm högt mjukt gräs och mycket uppslaget. Greenerna var riktigt bra även om någon bana hade betydligt trögare greener än de andra.När vi spelat färdigt 18:e gick vi gemensamt till restaurangens uteservering, där vi fikade och fortsatte att prata.

I Supermercadan fanns en fin fiskdisk, men de gillade inte att jag tog bilder.

På vägen hem åkte vi till en Supermercado där vi köpte en grillad kyckling, som vi sedan inmundigade i vår lilla lägenhet. De fanns emellertid inga varma nygrillade kycklingar utan kalla, som låg inplastade i en kyldisk. På så sätt fick vi också anledning att använda ugnen i lägenheten.

Här var det lätt att gå vilse.

Under de sista hålen på golfbanan fick Jörgen väldigt ont i en hälsena och haltade sig fram. Det innebar att det inte skulle bli något golfspel på lördagen, varför vi beslöt att ägna sista dagen åt turistande. Någon hade berättat för oss att det fanns ett fantastiskt köpcentrum som hette Zenia, så det fick bli dagens första utflyktsmål.

Nästan som en hel stad.

Det visade sig vara enormt stort, och till skillnad från våra egna så fanns alla gångar utomhus och bildade gator ungefär som massor av Helsingborgs Kullagator. Själv hade jag tänkt att köpa några skärp här eftersom jag fått för mig att läder var något man skulle köpa i Spanien, men priserna låg runt 55-60 Euro vilket jag tyckte var lite dyrt. I köpcentrumet fanns alla kända märken som Boss, Armani och en del andra jag aldrig hört talas om. Jag kan tänka mig att våra fruar hade uppskattat ett besök här om de varit med.

Vid marinan fanns många uteserveringar.

Dagen var ännu ung och vi hade fått höra att det fanns en hamnstad som hette Cartagena, några mil söderut. Vi åkte därför dit för att se om det var något och för att få i oss en eftermiddagsfika. Det visade sig vara nästan fem mil och då vi ville undvika betalvägarna tog det ganska lång tid att ta oss igenom alla byar på vägen dit. När vi kom fram följde vi pilarna till marinan, där vi slutligen fick parkerat bilen i ett underjordiskt garage. Vi blev dock inte särskilt imponerade av marinan, vilket man nog inte blir om man varit doch tittat i Puerto Banus marina vid Marbella.

Tillbaka till Torrevieja valde vi att köra motorvägen, trots att vi vi slanta upp euro med jämna mellanrum. Efter ombyte och var sin drink beslöt vi att knalla bort till Svensken på Hörnet och äta middag. Valet föll på rökt lax och stuvad potatis som smakade alldeles förträffligt. Vi ansåg att det var lagom lätt mat inför den korta natt som låg framför oss.

Mörkt och kallt, bara 6C, var det kl 0400.

På söndagsmorgonen hade jag ställt min telefon på väckning klockan 0400. Det är TIDIGT! Planet skulle gå klockan 0800 och vi hade nästan fem mil till flygplatsen. Var vi skulle ställa ifrån oss bilen var vi heller inte riktigt klara över så det var viktigt att ha gott om tid.
Precis när vi låst alla sju låsen, packat in alla våra grejor och satt oss i bilen, säger Jörgen "helvete, jag glömde mina hemnycklar på byrån". Jag stönade till då jag visste att nu skulle alla de förbannade låsen låsas upp igen. Med olika nycklar!

Jörgen kom tillbaka snabbare än jag hade trott. Så kom vi äntligen iväg. Båda var vi väldigt sömniga så konversationen i bilen var mycket begränsad.  Positivt var att vi hittade tillbaka till garaget, där vi skulle lämna bilen, på direkten. Deras kontor var inte bemannat så vi fick lägga bilnycklarna i en brevlåda.

Alicantes flygplats är väldigt stor, men planen går endast inom Europa.

Redan sex på morgonen var incheckningsdiskarna bemannade. Och, här slapp vi att bära golfklubborna till ett speciellt inlämningsställe, som vi måste göra på Kastrup. Vi hade inte ätit något innan vi åkte från lägenheten, så vi tog en fika på flygplatsen. Vi reagerade kraftigt på hur få det är som kan tala någon form av engelska. Lite konstigt att anställa folk på en flygplats som inte behärskar, åtminstone detta språk.

Alperna, tyckte jag någon sade. Ser ut som land med vatten emellan, men det övriga är moln.

Planet lyfte i rätt tid och det tog nog bara tio minuter innan jag lyckades somna. Efter en knapp timme skulle det serveras mat och då bröts tystnaden. I min iPad hade jag laddat hem en ny bok, Nybyggarna av Jan G., som verkar ganska bra. När andra åt hann jag få mig till liv lite andlig spis istället.

Tycker allt börjar allt tidigare för varje år.

Vi landade i rätt tid på Copenhagen Airport och möttes då av ett träd som starkt påminner om det vi snart har framför oss.

GOD JUL!