Som radioamatör gillade jag inte SVEN

Ett träd mindre att klippa - 2013-12-06
Med en antennmast som är drygt 20 meter hög blir jag alltid lite skraj när det varnas för storm. Vis av skadan 1999, då min tidigare hemgjorda mast föll i backen, så hade jag naturligtvis vevat ner masten, om inte helt, så dock en hel del. När blåsten minskat och jag ska veva upp den igen innebär det alltid en hel del jobb eftersom mina trådantenner och hisslinor oftast hamsat in sig i trädgrenar.
Men, bättre det än att behöva att ligga vaken på nätterna och lyssna på stormvrålet.

Mer ved till brasan!

Ingenting hände heller med masten, tack och lov. Dock föll en buske som nu nästan är ett träd, ute i trädgården. Däremot så brast min 40 meter långa trådantenn för 160 meterbandet. Nu har jag kört ihop DXCC på det bandet och har inga ambitioner att tillhöra eliten på dessa frekvenser, så det gjorde inte egentligen inte så mycket.

Nu behövs motorsåg och en bautasekatör.

Jag får istället vara tacksam att det inte hände något med mina yagiantenner. Min Classic 33-beam från Mosley är säkert 40 år gammal, men är också väldigt robust och verkar klara de värsta vindar. Det gick värre för en radiokompis. Han var utomlands och hade hissat ner sitt Versatower så långt det gick. Trots detta så hade toppdelen på masten kapsejsat precis som en stor del av hans STEPIR-antenn.

För min del gäller nu endast att reda ut alla linorna och trådantennerna sedan är jag QRV igen.
Men i radioamatörkretsar säger man emellertid alltid: HÄNG DEM HÖGT.
Antennerna alltså!