Bilar i Vikens Hamn

Mopeder, en buss och många bilar - 2013-07-24
Min dotter Jessika med familj hade besök av Per och Kerstin Mattsson från Dalarna. De hade kört ner i sin Morgan +4 på måndagen och skulle stanna i Viken hela veckan. Per lärde jag känna när han köpte lite reservdelar till sin Triumph Roadster, som jag haft på hyllorna efter min TR2 och inte behövde längre.
Eftersom vi haft ett antal kontakter både per telefon och via mail så var det självklart att Eva och jag skulle träffa dem när de var nere i Skåne. Att det också var den månatliga bilträffen i Vikens Hamn gjorde inte saken sämre.
I Dalarna finns det många bilentusister och, enligt Per, så har 99% av bilfoket där uppe USA-bilar. Han tyckte därför det var kul att komma till Skåne där det finns en mer jämn fördelning mellan USA-bilar och europeiska fordon. Efter lite "lärakännavarandrasnack" några timmar tog vi våra Morgans och åkte ner till hamnen. Det var precis fullt med fordon överallt så vi fick parkera på den smala vägen innanför grönytorna.



Kharmann Ghia i superskick.

Här fanns tyska, engelska, franska, svenska bilar i en salig blandning, vilket Per uppskattade.



Per studerar en TR6:a.

Det fanns en hel del sportvagnar, bland andra flera MGB:s, en MGA och ett antal Triumph:s både TR4 och TR6. Per har själv en Triumph i sitt bilstall men även MG och Jaguar, så det fanns mycket för honom att titta på samt prata lite med ägarna till bilarna.



Måste väl vara en 30-talare?

Väldigt imponerad blev han av en väldigt fint renoverad buss, som ägdes av någon förening. Jag kommer inte ihåg nu hur många tusen timmar man lagt ner för att få denna klenod i nyskick, men det var många.



Inregistrerad för bruk i trafiken.

En annan raritet var en väldigt gammal, Opel tror jag, som jag aldrig sett tidigare. Kanske ingen långfärdsvagn precis, utan mer ett föremål för ett museum.


Med rätt reg.nummer till och med.

Förutom vår och Pers Morgan hittade vi bara ytterligare en av detta ädla märke. Det var Jans, från Lerberget, 1973 års +8. Ytterligare en medlem från Morganklubben var dock där, Ronny, som idag valt att lämna sin Mogge hemma till förmång för sin Jaguar XK8. Jan var snyggt svidad i en skjorta med bild på sin Morgan på bröstet. Han berättade att han beställt den någonstans, har glömt var, och att den kostade 300-400 kronor.



"Flakor" betingar höga priser idag.

För en gångs skull så hade vi med oss våra uppfällbara stolar och parkerade oss i dessa vid hamnkanten. När vi satt där och åt våra medhavda mackor så kom det en hel drös med flakmopeder, som det verkar finnas många av i Viken. Alla var helt nyrenoverade och var av märket Puch eller Crescent.

När vi satt där på kajkanten och småsnackade så tyckte Per att vi väl kunde komma upp till Dalarna nästa år i samband med Sälens Grand Prix. Han är en av huvudarrangörerna och skulle gärna vilja att ett antal  europeiska bilar kom upp till detta evenemang, som helt och hållet är arrangerat för europabilar. Det vore väldigt kul, men det handlar om 70 mil, enkel resa, men man kan ju turista några dagar på vägen upp och tillbaka.

Skulle vara kul att få ihop ett gäng skåningar som körde upp tillsammans. Kanske blir det så.
Om Gud vill!



Morgantur på Österlen

Trettio mil i sol - 2013-07-13
Vi stack iväg vid tiotiden denna lördag och hade bestämt att vi skulle åka med vår Morgan till Österlen.

På landet, i öppen bil, det är toppen.

Precis som vi brukar göra så valde vi små, slingrande asfalterade vägar, för att slippa trafik och kunna köra i vår egen takt. Visst är det kul att köra fort med denna vår Roadster eftersom resurserna finns, men det är mycket behagligare att glida fram i 70 - 80 kilometers hastighet.
Förra året körde vi i stort sett samma runda, som det skulle bli denna gången, men då i Evas Mini med hårt tak. Då, när vi kom fram till Kåseberga, blev vi stoppade mitt i byn för en ev. parkering på en idrottsplats, vilket gjorde att vi åkte till Borrby istället. Men i år provade vi att köra ända ner i hamnen, där det till vår förvåning fanns flera parkeringsplatser lediga, visserligen avgiftsbelagde, men ändå.



En sådan här fin dag innebar långa köer överallt.

Uppmuntrade av detta stegade vi förbi och granskade utbudet hos de olika restaurangerna och caféerna. Jag var hungrig och sugen på stekt sill och vi fick vackert ställa oss i den långa kön till stektältet innn vi kunde göra vår beställning.



Simpla bestick men gott käk!

Eva beställde något med lax och vi tog trappan upp till en platå ett antal meter ovanför hamnplanen.



Härligt!

Här uppifrån hade vi fin utsikt över hamnen, där det även stod parkerat en MGF av nyare modell, och över vattnet och de vackra vyerna. Efter att ha intagit vår lunch och studerat folklivet nedanför oss så tyckte jag att vi kunna åka vidare och se om vi kunde hitta något mysigt café som förhoppningsvis hade någon bakelse i sitt sortiment.


Ett populärt ställe för turister.

Eva talade redan dagen före om att vi skulle åka till Olof Viktors, ett ställe som hon är mycket förtjust i. Här skulle det inhandlas diverse bröd, skorpor, musli och annat som tillhör livets nödtorft.
Och, så fick det bli!



Sämre ställe finns det att fika på.

Under tiden Eva gick runt i butiken och letade bland allt som fanns där, så gick jag in på gården, där uteserveringen finns. Det fanns lediga bord varför jag gick vidare in till cafedisken för att kolla om det fanns bakverk som möjligen skulle kunna falla mig på läppen. Jodå, det fanns grejer jag skulle kunna tänka mig. Eva däremot tyckte att vi ju nyss ha käkat i Kåseberga och att vi därför, enligt henne, kunde vänta ett tag med kaffet. För egen del hade jag nog kunnat pressa i mig kaffe och bakelse mer än en gång, men höll min uppfattning för mig själv. Vi körde alltså vidare.

I skillinge bor det en relativt ny bekantskap inom bileriet, som flera gånger sagt till oss att titta in om vi var i krokarna. Att han, utöver flera fina engelska bilar, även är ägare till en Morgan, var ju en tillräcklig anledning till att förära honom med ett besök.



Pittoreskt!

Jag hade hans adress, men ingen aning om hur vi skulle hitta dit. Vi parkerade därför Moggen i hamnen och började promenera genom byn. I Skillinge har vi väl varit några gånger, men aldrig tagit oss tid att utforska byn närmare. Här är det faktiskt väldigt mysigt, precis som det ska vara i en liten f d fiskeby.



Här skulle man kunna ha ett litet sommarhus, om man haft råd.

Vi gick genom flera kullerstensbelagda smala gator med underbara små hus, som förmodligen idag ägs av välbärgade individer från Stockholmsområdet. Efter att ha knallat runt på smågatorna kom vi så småningom fram till lite mer ordinära villaområden. Här stötte vi på ett par som höll på med att ansa rabatter runt sitt hus. Vi frågade om de visste var den gata vi letade efter fanns. Nej, det hade de ingen aning om, men de hade bara bott i byn 35 år så då kan man ju inte känna till allt. Men då gatunamnet innehöll ordet "mölla" så borde gatan ligga i närheten av den gamla kvarnen, som det här paret visste var den låg. Så vi gick vidare och efter en tjugo minuter hittade vi adressen. Att det var rätt ställe fanns det ingen tvekan om. Utanför huset stod två Jaguarer parkerade och mitt emellan dem fanns ett litet bord med en kaffekopp och ett uppslaget exemplar av senaste numret av MOG Magazine. Vi ringde på dörren, men det enda liv som verkade finnas innanför dörren, var från en liten hund som skällde. Nå, vädret var fint och varför skulle de sitta hemma en sådan dag? De har ju också en Morgan.
Det visade sig sedan att deras dag hade tillbringats på någon golfbana. Ett av de få alternativ till Morgankörning jag skulle kunna acceptera en sådan här fin dag.

Äntligen fika och bakelse.

Vi gick åter ner mot hamnen och vår bil. Men, nu var jag riktigt kaffe- och kaksugen och tyckte mig ha sett skymten av ett café under vår rundvanding i byn. Mycket riktigt passerade vi det på vår väg till hamnen och nu var inte Eva svår att övertala.
Vi beställde och satte oss vid ett ledigt bord. Två andra personer kommer sedan ut från caféet och hittar ingenstans att sitta, varför vi naturligtvis erbjuder dem att sitta vid vårt. Vid kaffet utspann sig sedan ett intressant samtal med detta par från Halmstad. De var på en tredagars minisemester på Österlen för att på dagarna cykla omkring och utforska området. De bodde på små pensionat och B&B och berättade att de haft några underbara dagar, men att de skulle åka hem som nu på kvällen. Kul med spontana möten!
När vi kom ner till vår bil i hamnen var de också och hämtade sin bil. När de såg oss igen så kom de snabbt fram och beundrade vår Morgan. Fullt förståeligt naturligtvis samtidigt som jag fick möjlöighet att delge dem lite om märkets historia.

När vi mullrade iväg stod mannen ifråga och såg väldigt längtande ut. Så, vem vet, kanske har vi frälst ytterligare någon som kanske drömt om en Morgan sedan barnsben.

Hemfärden gjordes med kvällssolen i ögonen, i kortärmat och utan mössa. Vilken dag!

Mina gamla plugg

Lunch hos Möllebackens café - 2013-07-11
Efter mitt inte alltför angenäma besök hos min tandhygienist tyckte jag att jag var värd en liten uppmuntran.
Av en kompis hade jag fått reda på att det finns ett ställe som heter Möllebackens Café och Restaurang, som serverade dagens lunch. Efter att dagen innan kollat upp menyn och det då visade sig att man bjöd på kålpudding dagen efter, så fanns det ingen tvekan.
Jag hade bestämt med en kompis, Ronnie, att vi skulle ses på stället vid kvart i tolv för en gemensam lunch och lite bilsnack.

Högra Allmänna Läroverket för Gossar, hette skolan när det begav sig.

Jag var i god tid och konstaterade att det tidigare våffelbageriet låg precis bakom mina gamla skolor, nämligen Gossis och Handelsgymnasiet. Till Gossis kom jag från Åstorp, för att anträda andra året i den fyraåriga realskolan. Här var det viktigt att komma i tid till morgonbönen varje morgon. Alla för sent komna stoppades nämligen av Skorvas, skolans populäre men tuffe vaktmästare, vid huvudentrén vilket renderade en anärkning i  betyget Ordning, som fanns på den tiden.

Gamla Handels.

Efter fyra år följt av ett år i arbetslivet och uppläsning av vissa dåliga betyg blev jag antagen som elev vid Helsingborgs Handelsgymnasium. Egentligen ville jag gå på Teknis, där flera av mina bästa kompisar kommit in, men mina kunskaper i matte, fysik och kemi låg oftast runt B eller B?, så det var helt uteslutet för mig att komma in där.

Här sprang vi glada ut till släkt och vänner efter godkänd examen.

Och, tur var väl det. Det fina med att läsa ekonomi är att det i regel inte finns några absoluta sanningar på samma sätt som inom naturvetenskapen. Ja, utom när det gäller ämnet redovisning förstås. Där skulle våra prov, ofta i form av en stor bokslutstablå, alltid sluta på samma summa både horisontellt och vertikalt. Det lyckades jag aldrig med och betyget blev därefter, men å andra sidan hade jag aldrig siktat på en karriär som kamrer. Kamrersassistent blev dock det första jobbet jag fick efter studentexamen och genomförd värnplikt. Skälet till detta var, att jag med mina ambitioner att en dag bli VD för dåvarande ASEA, var tvungen att lära mig alla områden i ett företag. Och, valde därför att börja med det minst upphetsande. Det var många nostalgiska minnen som dök upp när jag gick och väntade på Ronnie.

Ett mysigt ställe, som jag nästan glömt bort att det finns, trots att det ligger precis bakom Handels.

Då det tydligen brukar vara många lunchgäster på Möllebacken gick jag in och satte mig vid ett ledigt bord. Man kan sitta både ute och inne, men vädret var fantastiskt fint så självklart skulle vi sitta ute.

Vacker vy, eller hur?

Från vårt bord hade vi en underbar utsikt över takåsarna och Öresund. Här kunde vi sitta länge och resonera, Ronnie och jag, men efter en dryg timme var det dags för oss båda att göra resten av det vi hade föresatt oss att göra denna dag.

Och, kålpuddingen var inte dum den heller!

Sportvagnsmeeting

Knutstorp - 2013-07-07
Efter att ha varit på bröllop i Helsingborg kvällen innan så kändes det ganska tungt när väckarklockan ringde 0700 på söndagsmorgonen. Jag skulle visserligen inte träffa Anders W, som hade fribiljett till mig, utanför ingången förrän vid niotiden, men jag måste alltid läsa tidningen och ta en fika för att få kropp och hjärna att fungera. Trött som jag var somnade jag i fåtöljen och väcktes av att Anders ringde på mobilen. Han berättade att de var i Sjöbo och jag fick bråttom att dra iväg.
Emellertid var jag tvungen att köra ner om ICA Maxi innan jag åkte iväg, då jag, dyrt och heligt, lovat att ta med mig trangiakök, korv och korvbröd till träffen.
Det var en underbar morgon och fin väg från Lödde via Tågarp och sedan vidare genom Sireköpinge.
Precis när jag skulle svänga vänster in mot banan så tutade Anders på mig och jag såg i backspegeln att han och Gloria låg precis bakom min bil. Väl timat!

Redan många Morgans, men fler kom efterhand.

Det var naturligtvis massor av både folk och bilar redan klockan tio, men vi blev snabbt lotsade till den specielle Morganparkeringen. Ganska märkligt, men det fanns ingen av bilarna jag kände igen samtidigt som flera stycken var från Danmark.
För att få bra överblick över banan gick vi över de båda "broarna" över till skogssidan. Jag har faktiskt aldrig var där tidigare, men här var det lätt att se det mesta utom slutet och kurvan på startrakan.

Ett antal fina TR6:or.

Efter några timmar och ett antal race tog vi oss åter över till andra sidan av banan för att gå en sväng och titta på bilar. Intill våra Morgans fanns parkeringen för Triumphbilar. En Morgan som ställde sig bakom en TR6:a blev genast "bortkörd" av någon i Triumphklubben och bads ansluta till övriga Morganbilar. Ordning och reda!

Gloria undrar hungrigt när det blir servering.

Det närmade sig lunchtid och alla började bli hungriga. Det var dags för mig att plocka fram Trangiaköket och sätta igång korvkokningen. Det var faktiskt första gången jag gjorde det själv. Normalt brukar Eva vara med och som gammal Mulleledare så brukar hon fixa detta på ett kick.

Healeys fanns det gott om, både på banan och bland publiken...

...medan det var mer sparsamt med Aston Martins.

All korv gick åt på ett nafs och efter någon kopp kaffe tog vi ytterligare en sväng uppe bland publikbilarna. När vi knallade omkring bland bilar och läktare så träffade vi en hel del bilbekanta. Det gick därför åt mycket, men trevlig tid att snacka bilar och annat. Mingel är ju ett viktigt inslag vid sådana här tillställningar.

Här ett heat där bland andra Volvo PV och Amazoner deltog. Kul!

När de för oss mest intressanta klassheaten skulle köras så gick vi tillbaka ner till banan för att slutligen bänka oss på en läktare. Några timmars spännande racing förflöt snabbt och framåt halvfem så var de flesta lite trötta då vi hade befunnit oss i "blagande" sol hela dagen.

Minimarcos måste det väl vara?

Vi drog oss därför tillbaka till våra bilar på Morganparkeringen för att packa in våra prylar och förbereda bilar och passagerare för hemfärd. På väg till bilarna såg jag en bil som jag var säker på var en Minimarcos. Det kanske det var också, men på motorhuven fanns en dekal där det stod MIDAS.

Vi drog iväg åt olika håll och en stund hade jag en av de två Aston Martinbilarna efter mig. Det var en ljuvlig kväll och egentligen hade jag kunnat köra hur långt som helst, bara för att få köra. Men, det blev till Lödde färden gick, även om jag tog en lång omväg via Helsingborg.

Eva hade haft många tidiga morgnar under veckan och tyckte det hade varit skönt att få sova ut för en gångs skull. Annar brukar hon inte missa sådana här evenemang.

Tur jag har en sådan fru!

Golf på Elisefarm

Skulle vi få revansch? - 2013-07-05
Vi spelade en rond på Elisefarm förra året och resultaten var skrämmande dåliga, utom för mig. Så nu var det dags igen eftersom vi fått två greenfeebiljetter av Evas pappa som varit på banan och dömt någon tävling där tidigare i år. Greenfeen är annars ganska hög med sina 650:-, men idag behövde vi bara betala den summan per par.

Klubbhuset på Elisefarm

Banan ligger ganska vackert någon mil utanför Hörby och är med sina 6011 meter från gul tee ganska lång. Flera parfyrahål låg mellan 380 och 400 meter, vilket är i längsta laget för oss medelgolfare, enligt min uppfattning. Men, den största svårigheten var nog bunkrarna som var oräkneliga och även på fariway hade de karaktären av greenbunkrar.

Håkan väljer en spoon...

...på den här smala utgången mot fairway. Han nådde precis över vattnet medan jag slog till höger genom skogen och hittade naturligtvis inte min boll.

Håkan var den som spelade bäst idag. Med 17 poäng de första nio slutade han på 27, vilket ingen annan i bollen nådde upp till. När man gjort några sådana grova misstag tappar man skärpan och spelar lite uppgivet.
Till och med en järnnia, in mot 18:e green, lyckades jag slå i vattnet till höger, så när de övriga puttade färdigt gick jag och tog ytterligare en bild på klubbhuset, som låg på andra sidan sjön.

Plums i vattnet till höger gick min boll, eftersom jag slog den dit så klart.

Visst är det vackert!

Väderutsikterna hade varit goda på DMI dagen före, men när vi skulle gå ut vid elvatiden så var det molnigt och lite kyligt. Det blev att ta på en tröja i början, men efterhand blev vädret bättre och när vi avslutade rundan var det fullt solsken.

Tröstekaffe.

En kaffe och kanelbulle innan hemfärd fick mig att lugna ner mina upprörda känslor och min bevikelse över mitt dåliga spel.

Å andra sidan så är det ju just det, bara ett spel!

Äntligen hemma

Anita och Ola har utökat sin Morganflotta - 2013-06-30
I ett drygt halvår har Ola och jag hjälpts åt att leta efter en Morgan Roadster på nätet. Bilar med treliters V6:a verkade vara svåra att hitta medan det fanns massor av den nya 3,7 liters modellen till salu. När Ola nästan har fått napp så har den aktuelle bilen sålts mitt framför näsan på honom. Men, så för ett tag sedan, så hittade vi en bil i England. Och, inte vilken bil som helst utan en som tagits fram speciellt för London Motor Show 2006. Den är lackerad i Lotus Sunburst Orange och lär vara den enda Moggen i den färgen.



A one off när det gäller färgen.

Efter lite strul med överföring av pengar från den svenska banken till den engelska kunde Anita och Ola äntligen börja den långa resan tillbaka till Sverige. En av färjorna mellan Harwich och Esbjerg hade blivit skadad vid en krock med en pir eller något, så det var fullbokat ända fram till den 7:e juli. För egen del hade jag gärna stannat i mitt favoritland och väntat till den 7:e, men Anita och Ola ville hem. Det blev för dem att åka via tunneln och sedan ta sig genom Europa, vilket måste vara en ren glädje. Efter övernattning i Eindhoven drog de sedan genom Tyskland på Autobahn till Travemunde där de tog nattfärjan över till Malmö.



Jättefräck enligt min uppfattning.

Anita var inledningsvis lite tveksam till färgen men desto mer hon kollade den, inte minst den svarta inedningen med piping i samma färg som karossen, så blev hon alltmer övertygad om att det var den bilen de skulle ha.



Ett sådant reg.nummer är värt pengar i England!

Deras Morgan har endast rullat 2000 mil och är i ett verkligt fint skick. Två mindre stenskott var de enda felen de kunde hitta, men sådant går att fixa med touch-up-paint från Chipex i England.



Stolt Ola med sin nya, fina Roadster.

Bilen var försedd med många options som Motolita ratt, door checks, instrumentpanel i valnöt, radio och CD-spelare (vad vi nu ska he det till?) och s k mesh grille (det är den som sitter innanför den vanliga grillen).

Nu återstår endast lite kontakter med transportstyrelsen och registreringsbesiktning, sedan är det bara att åka. Jag påpekade för Ola att innan han åker till Bilprovningen så måste han skifta plats på det bakre dimmljuset och backljuset annars får han komma tillbaka och betala ytterligare 500:-, precis som jag fick göra.

Anitas och Olas bil kommer säkert att väcka stor uppmärksamhet när vi träffar en massa andra Morganfreaks på höstmötet i Blekinge i slutet av augusti.

Det ser vi fram emot!