Morgantur på Österlen

Trettio mil i sol - 2013-07-13
Vi stack iväg vid tiotiden denna lördag och hade bestämt att vi skulle åka med vår Morgan till Österlen.

På landet, i öppen bil, det är toppen.

Precis som vi brukar göra så valde vi små, slingrande asfalterade vägar, för att slippa trafik och kunna köra i vår egen takt. Visst är det kul att köra fort med denna vår Roadster eftersom resurserna finns, men det är mycket behagligare att glida fram i 70 - 80 kilometers hastighet.
Förra året körde vi i stort sett samma runda, som det skulle bli denna gången, men då i Evas Mini med hårt tak. Då, när vi kom fram till Kåseberga, blev vi stoppade mitt i byn för en ev. parkering på en idrottsplats, vilket gjorde att vi åkte till Borrby istället. Men i år provade vi att köra ända ner i hamnen, där det till vår förvåning fanns flera parkeringsplatser lediga, visserligen avgiftsbelagde, men ändå.



En sådan här fin dag innebar långa köer överallt.

Uppmuntrade av detta stegade vi förbi och granskade utbudet hos de olika restaurangerna och caféerna. Jag var hungrig och sugen på stekt sill och vi fick vackert ställa oss i den långa kön till stektältet innn vi kunde göra vår beställning.



Simpla bestick men gott käk!

Eva beställde något med lax och vi tog trappan upp till en platå ett antal meter ovanför hamnplanen.



Härligt!

Här uppifrån hade vi fin utsikt över hamnen, där det även stod parkerat en MGF av nyare modell, och över vattnet och de vackra vyerna. Efter att ha intagit vår lunch och studerat folklivet nedanför oss så tyckte jag att vi kunna åka vidare och se om vi kunde hitta något mysigt café som förhoppningsvis hade någon bakelse i sitt sortiment.


Ett populärt ställe för turister.

Eva talade redan dagen före om att vi skulle åka till Olof Viktors, ett ställe som hon är mycket förtjust i. Här skulle det inhandlas diverse bröd, skorpor, musli och annat som tillhör livets nödtorft.
Och, så fick det bli!



Sämre ställe finns det att fika på.

Under tiden Eva gick runt i butiken och letade bland allt som fanns där, så gick jag in på gården, där uteserveringen finns. Det fanns lediga bord varför jag gick vidare in till cafedisken för att kolla om det fanns bakverk som möjligen skulle kunna falla mig på läppen. Jodå, det fanns grejer jag skulle kunna tänka mig. Eva däremot tyckte att vi ju nyss ha käkat i Kåseberga och att vi därför, enligt henne, kunde vänta ett tag med kaffet. För egen del hade jag nog kunnat pressa i mig kaffe och bakelse mer än en gång, men höll min uppfattning för mig själv. Vi körde alltså vidare.

I skillinge bor det en relativt ny bekantskap inom bileriet, som flera gånger sagt till oss att titta in om vi var i krokarna. Att han, utöver flera fina engelska bilar, även är ägare till en Morgan, var ju en tillräcklig anledning till att förära honom med ett besök.



Pittoreskt!

Jag hade hans adress, men ingen aning om hur vi skulle hitta dit. Vi parkerade därför Moggen i hamnen och började promenera genom byn. I Skillinge har vi väl varit några gånger, men aldrig tagit oss tid att utforska byn närmare. Här är det faktiskt väldigt mysigt, precis som det ska vara i en liten f d fiskeby.



Här skulle man kunna ha ett litet sommarhus, om man haft råd.

Vi gick genom flera kullerstensbelagda smala gator med underbara små hus, som förmodligen idag ägs av välbärgade individer från Stockholmsområdet. Efter att ha knallat runt på smågatorna kom vi så småningom fram till lite mer ordinära villaområden. Här stötte vi på ett par som höll på med att ansa rabatter runt sitt hus. Vi frågade om de visste var den gata vi letade efter fanns. Nej, det hade de ingen aning om, men de hade bara bott i byn 35 år så då kan man ju inte känna till allt. Men då gatunamnet innehöll ordet "mölla" så borde gatan ligga i närheten av den gamla kvarnen, som det här paret visste var den låg. Så vi gick vidare och efter en tjugo minuter hittade vi adressen. Att det var rätt ställe fanns det ingen tvekan om. Utanför huset stod två Jaguarer parkerade och mitt emellan dem fanns ett litet bord med en kaffekopp och ett uppslaget exemplar av senaste numret av MOG Magazine. Vi ringde på dörren, men det enda liv som verkade finnas innanför dörren, var från en liten hund som skällde. Nå, vädret var fint och varför skulle de sitta hemma en sådan dag? De har ju också en Morgan.
Det visade sig sedan att deras dag hade tillbringats på någon golfbana. Ett av de få alternativ till Morgankörning jag skulle kunna acceptera en sådan här fin dag.

Äntligen fika och bakelse.

Vi gick åter ner mot hamnen och vår bil. Men, nu var jag riktigt kaffe- och kaksugen och tyckte mig ha sett skymten av ett café under vår rundvanding i byn. Mycket riktigt passerade vi det på vår väg till hamnen och nu var inte Eva svår att övertala.
Vi beställde och satte oss vid ett ledigt bord. Två andra personer kommer sedan ut från caféet och hittar ingenstans att sitta, varför vi naturligtvis erbjuder dem att sitta vid vårt. Vid kaffet utspann sig sedan ett intressant samtal med detta par från Halmstad. De var på en tredagars minisemester på Österlen för att på dagarna cykla omkring och utforska området. De bodde på små pensionat och B&B och berättade att de haft några underbara dagar, men att de skulle åka hem som nu på kvällen. Kul med spontana möten!
När vi kom ner till vår bil i hamnen var de också och hämtade sin bil. När de såg oss igen så kom de snabbt fram och beundrade vår Morgan. Fullt förståeligt naturligtvis samtidigt som jag fick möjlöighet att delge dem lite om märkets historia.

När vi mullrade iväg stod mannen ifråga och såg väldigt längtande ut. Så, vem vet, kanske har vi frälst ytterligare någon som kanske drömt om en Morgan sedan barnsben.

Hemfärden gjordes med kvällssolen i ögonen, i kortärmat och utan mössa. Vilken dag!