On the road again

...men idag blev det Morgan - 2014-07-22
Fortfarande upp mot 30 grader igen så öppetkörande var nästan ett överlevnadskrav. Dagens mål var Domstens Hamn där jag varit flera gånger tidigare, inte minst beroende på att det i strandkiosken finns ett utbud av mackor dom är ganska frestande. Färdvägen jag valde för att komma dit var definitivt inte den kortaste eftersom när man kör Morgan är färden det viktiga, inte målet.

Inte en bil i sikte.

Jag ville inte komma fram för snabbt och valde därför småvägar utan trafik. Här jag kunde hålla en lagom hastighet enbart för att hålla mig sval. Idag hade jag också plockat av sidorutorna för att kylas av bättre. Eva vill normalt sett ha dem monterade när vi kör längre sträckor, men eftersom hon var på arbetet, trots att det var hennes födelsedag, så kunde hon inte ha några invändningar idag.

Allén in till Bälteberga Gods.

Exakt hur jag skulle köra visste jag inte riktigt och såg jag en intressant vägskylt någonstans så kunde jag vika av där. Vad spelade det för roll om jag körde fel, då fick jag bara tillbringa längre tid körandes.
På en skylt stod det BÄLTEBERGA och där har jag förvisso varit tidigare men valde ändå att ta av åt det hållet eftersom det är en vacker liten väg som slutligen mynnar i Vallåkra.

Stigen går ner till caféet.

I den kända lilla byn Vallåkra finns faktiskt ett litet vattenhål eller oas, som är värd att besöka när man är ute och nöjeskör med sin ögonsten, utan något speciellt mål i tankarna. Stenkärlsfabriken ligger i en liten dalgång där det både finns en kombinerat krog och café samtidigt som det brukar vara full aktivitet i keramikverkstaden. Naturligtvis går det också att handla i keramikshopen, vilket jag dyrt har kunnat konstatera när Eva har varit med.
Först tänkte jag ta en kopp kaffe här, så jag körde in på parkeringen och ställde bilen i skuggan. Men, så fick jag ett sms av en bilkompis som berättade att han skulle till bilträffen i Vikingabyn på kvällen, det var ju tisdag. Jag skrev tillbaka att jag just då var på väg till Domstens Hamn för att äta en lättare lunch. Det tyckte han lät trevligt och vi kom överens om att träffas där.

Trångt även här, men några lediga rutor fanns.

Vet inte riktigt, men jag hade nog en tre, fyra mil kvar att köra, så jag lade på en liten rem för att Ronnie inte skulle behöva vänta på mig. När jag kom ner i Domsten insåg jag ganska snabbt att det skulle bli omöjligt att parkera nere i hamnen. Det var bilar parkerade på båda sidorna längs byns huvudgata. Jag lyckades dock hitta Ronnie och vi beslöt att åka vidare till Vikens Hamn, där parkeringsutrymmena är större.

Ronnie och hans MGBGT.

I hamnen finns tre restauranger och en glasskiosk, men inget café. Det tycker jag är konstigt, det borde väl gå att "smälla upp" något tillfälligt och ställa ut lite bord och stolar på gröningen bakom parkeringsplatsen.
Ronnie kom i sin MGBGT, som han ägt i fyrtio år, tror jag. Den hade fått en ny framskärm och lite annat under vintermånaderna.

Återfallshippies?

Vi gick runt i hamnen och tittade på alla båtarna som ligger där. Utöver båtar så är hamnen också ett populärt ställe att köra till med sin bil eller MC. Så utöver våra två sportvagnar hittade vi en VW-buss med flower-power stuk samtidigt som det gled in en Hot Rod längs hamnkajen.
Ronnie köpte kulglass i kiosken, men jag var mer inställd på att hitta något mer rejält att äta. När jag tittade på menyerna hos två av krogarna hittade jag inget som föll mig på läppen, så jag fick ta det senare.

Här blev det napp.

Ronnie hade tider att passa och när han körde hem gick jag upp till den återstående restaurangen, Vikens Hamnkrog, för att studera utbudet där. Dagens meny innehöll kalvlever, en av mina favoriter, så även om klockan redan blivit 1400, så var denna lunchen värd att vänta på.

Hos Eva och Jörgen i Viken.

Innan jag återvände hemåt åkte jag upp till en golfkompis, som bor mitt emot golfbanan, där jag bjöds på kaffe och gräddbulle. Jag har fått greenfeebiljetter till Karlshamns GK för fyra personer, så Eva och Jörgen åker med oss upp och spelar där, när vi väl kommit överens om dag och var vi ska övernatta.

Med tanke på vädret så var jag övertygad om att besöksantalet på bilträffen i Vikingabyn i Löddeköpinge skulle bli rekordstort denna kväll. För att få en vettig plats, för att kunna köra därifrån när man vill, var det viktigt att komma senast 1730. Jag lämnade alltså Viken vid halv fem och körde sedan hemåt via Mörarp. När jag kom fram till Kingelstad så fick jag stanna i en bilkö. Det visade sig att en MC kolliderat med en traktor och vägen var avstängd. Vi fick ingen information om hur det gått, men en MC mot en traktor låter inte alls bra.

Buick, en drömbil när jag gick i småskolan.

Det var bara att vända tillbaka för att ta mig ut på ännu mindre vägar runt olycksplatsen. När vi stod i bilkön så var det en 1948 års Buick Coupé bakom mig, som även den skulle till Vikingabyn. Ägaren var från Örkelljungatrakten och kände inte till vägarna så bra i detta området varför han undrade om han kunde hänga på mig. För att han skulle hitta rätt så körde jag i lugn takt på småvägarna tills vi kom till Tågarp. Härifrån visste han vägen till Löddeköpinge och slutligen kom vi båda fram till bilträffen.

Och, där träffade jag återigen Ronnie!