Två möjligheter till öppetkörande

Peter ville köra moppe -2014-07-21
Under morgonens gympass kl 0740 - 0845, funderade jag på hur jag skulle disponera resten av dagen.
Golf var inte att fundera på i denna värmen och förresten spelade jag igår. När det är upp mot 30 grader varmt (det är inte som jag klagar, jag bara konstaterar) så är det helt otänkbart för mig att göra något fysiskt. Förrförra veckan var det lika varmt och då tillbringade jag flera dagar i skuggan under parasollen i trädgården läsandes Rod Stewarts självbiografi, som jag faktiskt kan rekommendera.
Men idag då? Om jag inte bestämmer mig för att göra något är risken stor att dagen bra flyter på och helt plötsligt är det kväll. Och det vore synd att låta ytterligare en fin dag bara passera obemärkt.

Åtgärd före körning.

Men, vid tiotiden ringer Peter, en av mina golfkompisar, och undrade om jag hade några planer för dagen. Inledningsvis frågade han, på skämt förmodar jag, om vi skulle lira golf, men förstod att jag skulle svara nej. Det hade han nog också gjort på samma fråga. Mina egna funderingar kretsade kring att antingen köra Morgan eller ta en runda på min lätt viktkompenserade Puch Florida. Att hålla sig i rörelse utan att röra sig själv, och låta fartvinden svalka, funkar med båda alternativen.

En Mustang, en 57:a

Vi kom överens om att ta en rejäl runda på våra mopeder. Även Peters Mustang Royale kan köras i lite över trettio, så det var ingen risk att jag skulle behöva vänta på honom under vår färd.
Vår klädsel utgjordes av shorts, T-shirt och det obligatoriska vurpollonet. Vi ville ju inte bli stoppade av Lagen för att vi körde utan hjälm!

Somrigt så det förslår! Karaby Backar i bakgrunden.

I utkanten av Center Sydområdet ligger riktiga landet och precis vid Max hamburgerrestaurang kan man köra in på en asfalterad cykelbana för att lite senare köra in på en smal grusväg som i sin tur leder till Hofterup och Ålstorp. När vi kommer fram till landsvägen, kör vi rakt över den och in på en smalare asfalterad väg, som leder till Dösjebro. Mitt emellan Hofterup och Dösjebro tar vi en liten paus vid Karaby kyrka och tittar ut över de utblommade rapsfälten och de vackra backarna.
Nu fortsatte vi framåt mot Teckomatorp för att sedermera, av någon underlig anledning, ta av mot Tågarp i rondellen vid Asmundtorp.

Kulturell sevärdhet.

Efter någon kilometer dyker Rönneberga backar upp på vänstersidan och jag föreslog att vi skulle köra dit. Högst upp på backarna ligger ett gravfält med tolv synliga gravhögar. Längst i nordväst finns den 35 meter i diameter stora och 4 meter höga "Höljer Danskes hög". Enligt sägnen sitter kung Höljer i högen i full rustning.

Bron syns svagt i bakgrunden.

Här uppifrån är det en fantastisk utsikt ut mot Öresund och både Turning Torso och Öresundsbron är synliga i klart väder.

Undrar hur gamla dessa minnesmärken är.

Att ta en paus från moppekörandet här var ganska självklart. Vi hade inga tider att passa och platsen lämpar sig väl för lite eftertanke. Tydligen lämpar denna plats sig också för djupa samtal mellan älskande par, åtminstone tyder jag alla de skurna namnen i trädet på det sättet.

Ibland är livet fint!

När vi satt där i tystnad på gräset och tittade ut över fält, vägar och hav, Peter och jag, så kom det plötslig ett medelålders par på cykel. Med sig hade de en filt och en picknickkorg som de tog med sig när de slog sig ner på en av gravhögarna. Det såg hur mysigt ut som helst och leder till att man kan konstatera att mycket av livets goda faktiskt är gratis.

Biff á la Lindström.

Men en lunch är inte gratis och när vi tittat oss mätta på utsikten så gränslade vi åter våra stålhästar för att äta lunch. Nu var målet Öresunds Golfklubb, där de alltid bjuder har två rätter på menyn. För att ta oss dit så åkte vi nu ner för backarna i riktning mot Asmundtorp, som vi passerade i korrekt hastighet enligt skyltarna, och var en stund senare framme vid golfklubben.

Den gick som ett spjut hela dagen.

Dagens två rätter på menyn var Biff á la Lindström och Pytt i Panna med ägg. Till efterrätt bjöds det på smulpaj med vaniljsås. Precis som förra gången vi var där så tog vi faktiskt för oss av alla rätterna.
Nu var vi mätta och trätta och såg fram emot att komma hem och få tillbringa en liten stund i soffan.
Vägen tillbaka till Löddeköpinge gick först längs havet, förbi Barsebäcks GK och sedan på cykelbana genom Barsebäcks By och slutligen till våra hem i Lödde.
Som jag sagt tidigare så är det nästan lika kul att köra min Puch som att köra vår Morgan.
Men bara nästan!