Picknick, traktorer och en Bentley

Tjugofemmilarunda på Österlen - 2014-08-05
Tillsammans med Ola och Anita åkte vi på utflykt i våra Morgans. För att inte riskera soppatorsk så bestämde jag mig för att tanka på Shellamacken här i Lödde. Endast 98 Super duger åt vår bortskämde Roadster, men det är han värd, Mr Brum.

Ola fick sig en tankeställare.

När vi ändå var där så tyckte jag det kunde vara lämpligt att kolla lufttrycket i däcken, vilket jag inte gjort på länge. "Det gör jag aldrig", berättade Ola. Han har den senaste tiden varit lite bekymrad för vibrationer i framvagnen och funderat på att åka och få balanserat sina ekerfälgar. När även han kollade lufttrycket upptäckte han att det varierade mellan 0,5 och 1,5 kilo i sina däck. Kanske inte så underligt att det känns konstigt att köra då!

Ford Zodiac (tror jag) som byggts om till gengasdrift.

När vi stannade nästa gång var vi i Harlösa. Här finns det en trevlig nostalgimack, där jag stannat och fotograferat många gånger tidigare. När Ola klev ur sin bil sken han som en sol och berättade att alla vibrationer nu var borta. Han kommer förmodligen att kontrollera trycket i däcken lite oftare framöver.

I den relativt nybyggda hallen fanns både traktorer...

...bilar och lite andra prylar från den tiden det begav sig.

Vid tidigare stopp vid den här macken har jag inte utforskat hur det såg ut bakom macken. Det gjorde vi denna gång och fann att det på gården fanns en stor hall med ett litet muséum innehållande traktorer, bilar och kuriosa.

Ägaren vid en av sina stoltheter, en ovanlig modell av märket Bolinder Munktell.

Innan vi gick in i hallen träffade vi mannen bakom alltihop och frågade om vi fick gå in och titta. Det kostade inget inträde och han verkade enbart stolt över att få visa upp sina samlingar. Han driver en bilverkstad på gården innanför macken och berättade att när han slutade med bensinförsäljningen så beslöt han att bevara macken för eftervärlden.

Vid sidan av macken finns ytterligare sex Bolinder Munktell, orenoverade men fungerande.

Vi stannade säkert en hel timme då ägaren hade mycket att berätta och var mycket intressant att lyssna på. Då vi hade ytterligare planer och mål för dagen så var det dags att tacka för oss och åka vidare.

Avsittning vid Öveds Kloster för fika i det gröna.

På morgonen, innan vi skulle iväg, så gjorde vi mackor, kokte ägg och bryggde kaffe, för att ha med oss till en picknick någonstans. För att komma ner till Österlen skulle vi passera Sjöbo och strax före denna ort ligger Öveds Kloster.

Vi hade hemmagjorda kycklingmackor, hårdkokt ägg och Kalles Kaviar medan Ola och Anita hade "köbemackor". Kanske sovit för länge?

Inte visste jag att allmänheten hade tillträde till området och den slottspark, som tydligen finns där. Vi plockade fram våra picknickprylar och vandrade in på ägorna. Det tog en stund innan vi hittade ett ställe att slå oss ner på vilket nog berodde på att vi inte gått i riktning mot slottsparken. Till slut hittade vi en grön plätt där vi slog oss ner och inmundigade vår medhavda mat. Framför oss låg en sjö med ett rikt fågelliv. Flera storkar for omkring, men också gäss och en stor flock vipor.
Här satt vi nog och filosoferade över naturen och livet i allmänhet en god stund innan det var dags att korsa gränsen till Österlen, var den nu går någonstans. Eva hade redan bestämt att vi skulle stanna till hos Olof Viktors, ett känt bageri och café, där man kan köpa surdegsbröd, skorpor och en massa andra saker bland andra marmelader av olika slag. Anita och Ola hade aldrig varit där tidigare och själv var jag inte nödbedd då jag vet att det också finns ett brett sortiment av bakelser på caféet. När Eva och Anita försvann in i bageriet drog jag iväg med Ola till fiket. Oj, vad besviken jag blev när kön dit ringlade sig långt ut på innergården.

Ej heller Eva och Anita var beredda att ställa oss i den här kön för lite kaffe så istället bestämde vi oss för att åka vidare till Kåseberga och äta en nyttig lunch i form av nyfångad fisk från havet utanför. Ända nere vid hamnen finns ganska gott om parkeringsplatser, men redan upp i byn visade vi in till en jätteparkering propp full med bilar, husbilar och husvagnar. Vi kunde bara ana hur det skulle se ut på restaurangerna nere i hamnen.

Mysiga miljöer i byn.

Nej, det blev ingen lunch där och inte senare heller, skulle det visa sig. Nu var vi inte långt från Skillinge. Där bor Anders och Gloria, Morganfolk de också, som brukar vara pigga på att det kommer folk på oväntat besök. Vi åkte dit och fann att huset verkade dött. Men då det fanns bord och stolar utanför huset slog vi oss ner där och drack upp det kaffe som var kvar i våra termosar.

En specialbyggd Norton.

Jag slog en signal till Anders mobil och han svarade att de skulle vara tillbaka om tjugo minuter. För att utnyttja tiden tog vi en liten promenad genom den pittoreska byn ner till hamnen. Det är kul när man hittar lite udda saker när man är ute på promenad, som den Norton MC vi fann på en gata intill hamnen.

Att suffletten är uppe beror på att det regnat kraftigt när de närmade sig hemmet.

Precis när vi är på väg tillbaka ser vi Anders och Gloria köra in på sin garageuppfart i sin Morgan. Det visade sig att de varit ute på en lång tur bland annat till Stockholm och avverkat 175 mil under veckan.

En ljuvlig 50-tals Bentley...

...med en underbar instrumentpanel.

Det är alltid spännande att komma hem till Anders och Gloria för du vet aldrig vad som finns i hans garage just den här dagen. Hans Bentley har jag inte sett tidigare, men nu fick jag äntligen göra det. Nästa mål blir nu att få åka en sväng i den. Gärna i baksätet med ett litet glas whisky i handen.

Den har patina och Anders kommer nog att köra den i det skick den är. Allt behöver inte blänka!

Anders har under alla år haft ett stort intresse för motorer. Men, det är inte bara bilar det handlar om, han är också mycket glad för att åka MC. Det senaste fyndet i den vägen är en Husqvarna Silverpil, som han tydligen inte kunde motstå när han såg den. Det är ju en kultmaskin som alla i vår ålder kommer ihåg från sin ungdom.

Uppsittning på gång.

Nu började det dra mot sen eftermiddag och då vi hade några obligations på kvällen var det hög tid att dra oss hemåt igen. Gloria och Anders tyckte det var synd att vi hade bråttom hem, men de hade nog själva lite att göra med att packa upp efter sin resa.
De drygt tolv milen tillbaka till Löddeköpinge valde vi att köra på andra vägar än vi gjort på nerresan. Omväxling förnöjer. Hemfärden var ett rent nöje, i det fina, dock ej för varma, vädret.

Det är förstås alltid ett rent nöje att köra Morgan!