Golfpremiär på Öresunds GK

Första rundan avklarad - 2016-02-05
Tjälen var ur jorden och för första gången på länge så blåste det inte så vansinnigt mycket. Greenerna på Öresunds GK var öppna och när Jörgen Kvant ringde och föreslog att vi skulle ta tillfälligt i akt att begå säsongspremiär, så var jag inte sen att acceptera.

Bäst att klä sig i flera lager.

Temperaturen, som var +2 C, var inte så inbjudande, men av erfarenhet vet vi att efter några hål så börjar det kännas ganska OK. Senast vi spelade var den 10:e december förra året, så efter två månaders uppehåll skulle det bli intressant att se om swingen fanns kvar i muskelminnet.
I vilket fall som helst så spelade vi årets premiärrunda fem veckor tidigare än förra året, så förhoppningsvis blir golfsäsongen extra lång i år.

Kvant ser, efter några hål, ganska bekväm ut trots att han tyckte det var ruggigt
när vi gick ut på första tee.

Efter att ha spelat de första två hålen hade vi fortfarande hedern i behåll. Kanske inget skönspel, men det kändes trots allt inte som om vi aldrig spelat förr, som det annars brukar göra de första rundorna på säsongen.

Kvant ska försöka lägga sig ännu närmre hålet på trean än jag. Det lyckades han också med,
vilket är en av anledningarna att han kallas för Turkvant.

För bara en vecka sedan var banan snöbelagd men ändå så var fairways ganska OK, som de alltid brukar vara på den här banan. Greenerna var dock väldigt tröga eftersom de förmodligen inte klippts på ett tag eftersom gräset inte växer vid nuvarande väderlek. Jag tror inte vi puttade för långt en enda gång på hela rundan.
Efter nio spelade hål hade vi skrapat ihop 16 respektive 17 poäng, ett resultat så långt som vi båda var över hövan nöjda med. Det var ju trots allt allra första rundan för året.
Under fikan efter de nio första hålen släppte vi igenom en fyrboll från Vasatorp, som verkade spela matchspel och därför gick ganska fort. Jag och Jörgen hade inte speciellt bråttom utan ville njuta av naturen och vårt eminenta spel samtidigt som vi diskuterade en del kring den svenska inrikespolitiken.

Verkar vara en släktträff för svanar i dammen vid det 13:e.

Nu var det snart dags för det 13:e hålet. Det lär vara en exakt kopia av det kända ö-hålet på TPC Sawgrass i USA, som trots att det är kort, gör många av tourspelarna nervösa inför utslaget.
Detsamma gäller för oss när vi närmar oss detta hål. Klubbvalet kan variera från en järnnia till en järnsexa, beroende på hur stark vinden är och från vilket håll den kommer. Med en temperatur på två grader så går bollarna också lite kortare än normalt. Också något att ta hänsyn till.

Bildbevis.

Vi slog därför båda var sin järnåtta och med tanke på vår höga nivå med dessa klubbor, var det inga problem för oss att lägga bollarna några meter från flaggan. Vi kunde alltså gå med rak rygg och stolt hållning fram till green för att putta. På fyra av de fem par tre hålen hade jag träffat greenerna på utslaget och på alla fyra lyckades jag treputta. Väldigt försmädligt. Jörgen gjorde dock sitt första par för dagen på det 13:e.

Nu började Jörgens ryggproblem göra sig påmind igen, vilket syntes tydligt när han swingade. Men han bet stoiskt ihop och efter att jag gjort par på det sjuttonde hålet ville han visa att han kunde kvittera detta genom att avsluta med par på avslutningshålet.
Då vi passerade 30 poäng och hade mindre än 100 slag för rundan båda två var vi båda nöjda och kunde åka hem med en känsla av att vi snart ville ut och spela igen.

Det är minsann inte alltid det känns så!