Morganutflykt med mål.

Helgas Hamnkrog i Ålabodarna - 2016-07-19
Vår Mr Brum hade inte varit ute ur garaget på nästan en hel månad varför det fanns all anledning att låta honom lufta sig i julisolens glans.

Eva redo för en runda i vår Roadster.

Eva har två veckor semester varefter hon direkt där efter går i pension. Så nu lär vi få tid att både spela golf, som Eva ofta prioriterat när helgvädret varit fint, och åka Morgan. Nu hör det till saken att vi ska spela golf både imorgon och på fredag, så någon måtta får det vara och därför blev det en utflykt i en bil utan tak idag.
Normalt sett vet vi aldrig vart vi ska åka, men idag hade faktiskt Eva enväldigt bestämt att vi skulle ta en sväng till Ålabodarna. Men, vi startade med att köra ner till Barsebäcks Hamn, med en svag förhoppning om att få en glimt av Henrik Stenson, som har ett hus där. Det fick vi inte, men som en liten tröst såg vi hans fru Emma, som var ute och promenerade med den yngsta flickan.

Här lämnade vi Mr Brum.

Vi vände tillbaka och körde längs med havet och förbi Barsebäcks Golfklubb och vidare mot Häljarp. På lite småvägar fortsatte vi sedan vår färd mot Glumslöv och Ålabodarna. När vi kom ner i Sundvik så smalnar vägen, vidare fram genom Ålabodarna, av väldigt mycket och vid ett möte fick vi faktiskt backa för att en bred, fet SUV som inte var artig nog att lämna plats för en sofistikerad engelsman. Att hitta en parkeringsplats verkade också omöjligt, men till slut ställde vi oss mellan ett par andra fordon, vars förare nog också förfallit till civil olydnad.
Vi har kört igenom den lilla fiskarbyn vid ett flertal tillfällen, men aldrig hittat någonstans att ställa bilen, varför vi fått nöja oss med att insupa atmosfären av byn.

Ser ut som en servering?

Men idag tog vi en promenad. Eva var ganska säker på att det skulle finnas en glasskiosk här, vilket det också gjorde. Vad hon däremot inte visste, eller åtminstone inte nämnt för mig, var att det även fanns ett etablissemang vid namn Helgas Hamnkrog.

Här kunde man beställa mat.

När vi gick där mellan de gamla fiskebodarna upptäckte jag plötsligt något som såg ut som en servering. Inledningsvis var jag helt inställd på en glass, men eftersom klockan var mer än en timme över lunchtid så började det att kurra i magen efter något rejälare.

Enkelt men funktionellt

Menyn innehöll rätter från 50 kronor upp till 200, så det fanns något för varje plånbok. Som fattigpensionär beställde jag fish and ships, modell större, för 70 riksdaler med Eva slog till på en fisksoppa.

Mycket mindre än t ex Mölle, men också betydligt lugnare.

Men det var glass vi faktiskt hade åkt hit för, så det fick det bli till dessert. En Magnum har jag inte ätit på långa tider, så det fick bli en sådan för min del. Här satt vi, Eva och jag, på pirkanten, med var sin glasspinne och drömde oss bort över havet. Det enda som skymde utsikten mot Danmark var ön Ven, som ligger rakt utanför Ålabodarna.

Livskvalitet!

Själv blev jag lite drömsk när jag upptäckte en lokal fiskare i sin lilla båt. Han var helt ensam och höll, lugnt och metodiskt och utan stress, på att sätta något nät utanför hamnen. Det såg så väldigt rofyllt och avkopplande ut.

Kör oss tillbaka hem!

Vi hade kunnat sitta där en lång stund och titta på den ensamma mannen i sin båt och filosofera vidare över livet. Men, vi tyckte att det fick vara nog med drömmar och bestämde oss för att åka tillbaka till verkligheten i Löddeköpinge, där jag lovat gräva upp ytterligare några av våra egenodlade potatis.

En fin dag tillsammans alla tre, Eva, jag och Mr Brum!