Förberedelser för Morganmötet på Öland

Bättre strömlös än rådlös - 2019-05-22
Morganklubbens årsmöte skulle avhållas på Öland den 24-26 Maj. Tillsammans med Anita och Ola från Bjärred skulle vi köra iväg tillsammans på fredagen vid tiotiden. Lite åtgärd före körning är det lika bra att göra i god tid, så jag tyckte det var en god idé att tanka upp vår Morgan med Shell 98 Super. Ja, jag brukar skämma bort Mr Brum med högoktanig soppa.

För en gångs skull verkade han lite seg när jag startade. Visserligen hade jag inte haft igång batteriladdaren sedan senaste turen, men det var bara tio dagar sedan. Batteriet är förvisso femton år gammalt, men har fungerat bra under alla år. För att ladda upp batteriet körde jag därför en liten extrarunda innan jag kom till macken. När jag tankat klart och skulle köra därifrån hände ingenting när jag vred om startnyckeln. Öken!

I väntan på assistans.

Där stod jag och visste ingen råd. Men, i nödens stund är hjälpen som närmast, heter det ju. Vem rullar in på parkeringen om inte min namne Kenneth Nilsson, som är en av mekanikerna hos English Car Care, den verkstad som servar Mr Brum. Han skulle äta lunch på Lucys Café och jag frågade om han möjligtvis hade startkablar i sin Rover. Nix, blev svaret. Jag frågade då ödmjukt om han skulle kunna hjälpa mig att få igång min bil om jag fixade startkablar. Jodå, så snart han ätit sin lunch skulle han kunna tänka sig det.
Macken ligger bara ett par hundra meter från vår bostad, så jag knallade hem och hämtade mina startkablar, som finns i garaget. När vi fick igång bilen igen så lovade Kenneth och kolla runt var man skulle kunna få tag i ett batteri som passade i min bil. Under tiden körde jag hem och stallade in Mr Brum i garaget.

Litet och nätt, men tungt.

I vår tidigare Morgan, en +4 från 1959, var batteriet placerat längst bak, under lastutrymmet längst nere på ramen. Om detta berodde på att få bättre viktfördelning vet jag inte, men det var alltid väldigt bökigt att komma åt och plocka bort eller ladda batteriet. Men, i vår nuvarande Roadster från 2004 så sitter, gud ske lov, batteriet fram på höger sida under huven och är väldigt lättåtkomligt. Det konstiga är att på Olas Roadster, som är två år nyare än vår, så sitter batterierna på samma ställe som i min tidigare Morgan.

Någon timme senare ringde jag Kenneth på English Car Care för att höra om han hittat något batteri. Han hade ringt alla sin kontakter, men hade tyvärr inte fått något napp. Nu började jag bli lite nervös, vi skulle ju åka iväg om två dagar. Jag fick börja leta själv. Det finns fyra andra Roadsters  från 2004 i klubbens matrikel, så jag började att ringa runt till ägarna till dessa. Hade någon möjligtvis bytt batteri på sin bil och, i så fall, var hade han fått tag i det. Dessa batterier är lite speciella eftersom de är förhållandevis små och sitter i en hållare, som inte tillåter några större avvikelser på storleken.
Som tur var så hade den siste jag ringde, en kille i Tierp, en bil som hade ett nytt batteri när han köpte den begagnad för några år sedan. Inte nog med det, han hade också kvar fakturan, som den tidigare ägaren hade lämnat med när han sålde bilen. Batteriet hade köpts från ett företag som heter Batteribolaget. Jag googlade på företagsnamnet och kunde konstatera att de hade sitt huvudkontor i Malmö. Snabbt som blixten ringde jag dit och fick tag i en kille som heter Micke. Han var mycket hjälpsam och efter lite utbyte av bilder via mobilen berättade han att han kunde fixa ett passande batteri från Danmark. Klockan var nu halv tre  och han var tvungen att beställa det före klockan tre om han skulle få hem det till dagen efter. Gör då det, sade jag.

Inte samma märke, men precis samma storlek som mitt gamla.

Dagen efter, på torsdagen, ringde jag och fick bekräftelse på att, mitt batteri och många andra, kommit från Danmark på morgonen. Jag körde direkt till Malmö och hämtade batteriet, glad i hågen men tretusen kronor fattigare.

Stötte på patrull igen!

Som framgår av bilden så finns det inga batteripoler monterade. Men eftersom det finns gängor vid polerna så var det nog bara att skruva av polskallarna på det gamla och montera dem på det nya. Men, så lätt var det naturligtvis inte. Den ena polskallen lyckades vi få av (Ola var och hjälpte mig, han är ju elektriker!), men den andra snurrade bara runt. Vi tog båda batterierna och körde ner till English Car Care, som ligger här i byn. Där jobbar en kille, som är en fena på allt som handlar om bilelektronik. Han är amerikan eller kanadensare och tyvärr har jag glömt vad han heter. Han tittade på batteriet och sade direkt att här skulle man köra ner en 5 mm insexnyckel i hålet på polskallen, som då lossade den bult som polskallen var fäst med.
Skönt med människor som vad vad de sysslar med!

Ola monterar det nya batteriet.

Sen var resten hur enkelt som helst. När vi kom tillbaka till garaget satte vi i det nya batteriet, som passade perfekt i hållaren. Nu var helgen räddad, även om det nog funkat med det gamla. Skulle Morganen vägra starta, när vi tagit en paus, så skulle den snart gå igång igen med en liten knuff.

Nu kunde vi se fram mot helgens evenemang med tillförsikt!

Flinckmans café öppnar i Maj

Då brukar vi köra dit - 2019-05-12

Skylten är ute, så då är det öppet!

Ett av våra favoritutflyktsmål, när vi inte riktigt vet var vi ska ta vägen, är Flinckmans Café i Sireköpinge. Denna lilla by hittar man strax utanför Tågarp. Flinckmans är verkligen ett retrocafé som heter duga och som därför också lockar andra med två- eller fyrhjuliga fordon. Plus en hel del vanliga människor också förstås.

Precis som förra året var vi först och prick klockan tolv parkerade vi framför ingången. När Eva skulle öppna dörren var den låst, men snabbt som blixten kom en av de två ägarna och öppnade för oss. Det var nu lunchtid och både Eva och jag började bli hungriga.

Här kan man välja entingen det ena...

...eller det andra.

Sortimentet består både av diverse bakverk och väldigt stora smörgåsar.

Perfekt, när det är sol och varmt.

Efter att ha gjort vår beställning gick vi ut i trädgården, där vi normalt brukar inmundiga våra smörgåsar. Men, Eva tyckte att blåsten bidrog till att det blev ganska kallt varför vi valde att sitta i ett av de små rummen inne i den gamla villan.

Här är det lite bättre utsikt över fälten än inne i villan.

I anslutning till trädgården har man byggt ytterligare ett inomhusutrymme. Det lär nog behövas, för det brukar alltid komma många besökare under sommarmånaderna. Detta trots att ägarna inte annonserar då de förlitar sig på att ryktet om stället sprids med mun-mot-munmetoden. Eller med hjälp av en blog som denna.

Här kan intresserade individer bli kvar länge.

Vägg i vägg med den gamla villan finns också en antik-/kuriosabutik. Jag trodde att den drevs av någon annan, men det visade sig att den ingick i deras koncept. Det är den ene av de två killarna, som är väldigt intresserad av sådana här saker, som får sköta den verksamheten, när han inte behöver göra mackor i köket.

Rejäla mackor de har här.

Vi valde att sitta i "kungarummet". Vi kallar det i alla fall så eftersom det finns massor av fotografier på väggarna av alla svenska regenter sedan lång tid tillbaka. Strax efter det att vi slagit oss ned vid vårt bord dök den pratglade "servitören" upp med var sin kaffelatte och våra smörgåsar.
Nu började flera gäster strömma till. Först kom två damer in och frågade om det var vår Morgan som var parkerad utanför. Vi svarade jakande på frågan och berömde dem för att de såg att det var en Morgan och inte en MG, som en del förväxlar Morgan med. En av dem berättade att hon i unga år haft flera MGB och den andra var minsann dotter till en som varit återförsäljare för Ford, så bilar kände de faktiskt till ganska bra.
När de här två damerna pratat av sig och försvunnit till ett annat rum för att dricka kaffe, stegade en dam och en herre in i "vårt" rum och satte sig vid ett minimalt bord mitt emot oss. Mannen i sällskapet frågade, innan han satt sig ner, om det var vår MG utanför. Jag inledde då en föreläsning om skillnaderna mellan Morgan och MG och förklarade att Morgan kom till många år innan MG ens var påtänkt. Han verkade tycka det var intressant information och lät oss sedan äta i lugn och ro, när hans fru därefter fortsatte samtalet om något helt annat än bilar. Trevligt när folk är spontana och vågar prata med främmande människor, eller hur?

Nybakta bullar, fortfarande varma.

När mackorna var uppätna ville Eva ha rabarberpaj och vaniljsås, medan jag själv begränsade min utsvävning till en kokoskaka. På väg ut för att åka hem köpte vi med oss en påse nybakade bullar, och bad om notan som slutade på 326 väl använda riksdaler.

Landskapet exploderar i färger!

Med fulla magar och solsken i blick embarkerade vi vår Morgan, som någon trodde var en MG, och återvände till Löddeköpinge, på lite andra vägar än de vi kört på till Sireköpinge.

Säsongens första besök hos Flinckmans var inte det sista!

En pundares väg till drogfrihet.

Tack vare katten Bob - 2019-05-04
Att gå till sängs och veta att det finns en bok på nattduksbordet, som ligger och väntar, är ofta en garanti för att jag kommer att sova gott. Men, det krävs också självdisciplin. Om jag inte lägger boken ifrån mig, när det börjar i dra i ögonen, så är risken stor att jag passerar min sömncykel och då är det inte lönt att försöka sova på de närmaste två timmarna.

Läser i sängen gör jag varje kväll. Det handlar om alltifrån deckare, biografier, feelgoodböcker till biltidningar. Att läsa på dagtid har jag svårt för eftersom jag då känner mig inproduktiv, och tycker istället att jg borde göra något nyttigt. Detta trots att jag är pensionär och egentligen inte har några större krav på mig.

Innehållet i de två senaste böckerna betraktar jag som en tragikomisk självbiografi. Det handlar om en yngre manlig individ som heter James Bowen och som är mellan tjugo och trettio år gammal. James har haft en jobbig uppväxt, med skilda föräldrar, där mamman bor i Australien och pappan i London. Under barnaåren fick han bo tidvis hos mamman och tidvis hos pappan. Inte konstigt om man blir rotlös då.

När han blev äldre kom han in i musiksvängen i London och då ligger det närma till hands att man börjar med droger. Först lite lättare varianter, sedan allt tyngre, något som slutade med heroinmissbruk. Han har fått en stödlägenhet av socialen i Londonstadsdelen Tottenham och livnär sig som gatumusiker och genom att sälja gatutidningen Big Issue, en motsvarighet till Faktum här i Sverige.

En kväll, när han var på väg hem från sitt dagliga värv, upptäcker han en skadad katt i sin trappuppgång. Att han, trots sitt heroinmissbruk, har sin empati i förvar bevisas av att han tar med sig katten till lägenheten, ger den mat och vatten där och därefter tar med honom till en lokal veterinär för omvårdnad. Detta trots att han knappt har ekonomiska resurser ens till mat för dagen för sig själv.

För att göra en lång historia kort och utan att avslöja allt för mycket, så blir James och katten, som han döper till Bob, ett oskiljaktig par. Något som gör att hans ansvar för sin nyfunne vän leder till att han successivt kommer att kunna bli fri från sitt drogberoende.

Böckerna kan rekommenderas och visar att det kan faktiskt går att hitta ljuset i tunneln även för den som verkligen befunnit sig lång tid nere i träsket.