Tack vare katten Bob - 2019-05-04
Att gå till sängs och veta att det finns en bok på nattduksbordet, som ligger och väntar, är ofta en garanti för att jag kommer att sova gott. Men, det krävs också självdisciplin. Om jag inte lägger boken ifrån mig, när det börjar i dra i ögonen, så är risken stor att jag passerar min sömncykel och då är det inte lönt att försöka sova på de närmaste två timmarna.
Läser i sängen gör jag varje kväll. Det handlar om alltifrån deckare, biografier, feelgoodböcker till biltidningar. Att läsa på dagtid har jag svårt för eftersom jag då känner mig inproduktiv, och tycker istället att jg borde göra något nyttigt. Detta trots att jag är pensionär och egentligen inte har några större krav på mig.
Innehållet i de två senaste böckerna betraktar jag som en tragikomisk självbiografi. Det handlar om en yngre manlig individ som heter James Bowen och som är mellan tjugo och trettio år gammal. James har haft en jobbig uppväxt, med skilda föräldrar, där mamman bor i Australien och pappan i London. Under barnaåren fick han bo tidvis hos mamman och tidvis hos pappan. Inte konstigt om man blir rotlös då.
När han blev äldre kom han in i musiksvängen i London och då ligger det närma till hands att man börjar med droger. Först lite lättare varianter, sedan allt tyngre, något som slutade med heroinmissbruk. Han har fått en stödlägenhet av socialen i Londonstadsdelen Tottenham och livnär sig som gatumusiker och genom att sälja gatutidningen Big Issue, en motsvarighet till Faktum här i Sverige.
En kväll, när han var på väg hem från sitt dagliga värv, upptäcker han en skadad katt i sin trappuppgång. Att han, trots sitt heroinmissbruk, har sin empati i förvar bevisas av att han tar med sig katten till lägenheten, ger den mat och vatten där och därefter tar med honom till en lokal veterinär för omvårdnad. Detta trots att han knappt har ekonomiska resurser ens till mat för dagen för sig själv.
För att göra en lång historia kort och utan att avslöja allt för mycket, så blir James och katten, som han döper till Bob, ett oskiljaktig par. Något som gör att hans ansvar för sin nyfunne vän leder till att han successivt kommer att kunna bli fri från sitt drogberoende.
Böckerna kan rekommenderas och visar att det kan faktiskt går att hitta ljuset i tunneln även för den som verkligen befunnit sig lång tid nere i träsket.
Att gå till sängs och veta att det finns en bok på nattduksbordet, som ligger och väntar, är ofta en garanti för att jag kommer att sova gott. Men, det krävs också självdisciplin. Om jag inte lägger boken ifrån mig, när det börjar i dra i ögonen, så är risken stor att jag passerar min sömncykel och då är det inte lönt att försöka sova på de närmaste två timmarna.
Läser i sängen gör jag varje kväll. Det handlar om alltifrån deckare, biografier, feelgoodböcker till biltidningar. Att läsa på dagtid har jag svårt för eftersom jag då känner mig inproduktiv, och tycker istället att jg borde göra något nyttigt. Detta trots att jag är pensionär och egentligen inte har några större krav på mig.
Innehållet i de två senaste böckerna betraktar jag som en tragikomisk självbiografi. Det handlar om en yngre manlig individ som heter James Bowen och som är mellan tjugo och trettio år gammal. James har haft en jobbig uppväxt, med skilda föräldrar, där mamman bor i Australien och pappan i London. Under barnaåren fick han bo tidvis hos mamman och tidvis hos pappan. Inte konstigt om man blir rotlös då.
När han blev äldre kom han in i musiksvängen i London och då ligger det närma till hands att man börjar med droger. Först lite lättare varianter, sedan allt tyngre, något som slutade med heroinmissbruk. Han har fått en stödlägenhet av socialen i Londonstadsdelen Tottenham och livnär sig som gatumusiker och genom att sälja gatutidningen Big Issue, en motsvarighet till Faktum här i Sverige.
En kväll, när han var på väg hem från sitt dagliga värv, upptäcker han en skadad katt i sin trappuppgång. Att han, trots sitt heroinmissbruk, har sin empati i förvar bevisas av att han tar med sig katten till lägenheten, ger den mat och vatten där och därefter tar med honom till en lokal veterinär för omvårdnad. Detta trots att han knappt har ekonomiska resurser ens till mat för dagen för sig själv.
För att göra en lång historia kort och utan att avslöja allt för mycket, så blir James och katten, som han döper till Bob, ett oskiljaktig par. Något som gör att hans ansvar för sin nyfunne vän leder till att han successivt kommer att kunna bli fri från sitt drogberoende.
Böckerna kan rekommenderas och visar att det kan faktiskt går att hitta ljuset i tunneln även för den som verkligen befunnit sig lång tid nere i träsket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar