Karantänflykt i Morganen

Dagens färd hade för en gångs skull ett mål - 2020-04-05

Det säkraste stället att befinna sig på, utöver i hemmet, i dessa coronatider, lär vara utomhus i minimala sällskap. Och, utomhus är man verkligen när man åker Morgan med suffletten nerfälld.

Det var ju söndag, så ett sakralt inslag på färden kändes rätt.

Så gjorde Eva och jag igår, när vi kom överens om att åka upp till Viken för att hälsa på dotter, svärson och barnbarn. I vanlig ordning så valde vi definitivt inte den kortaste vägen, som skulle innebära fyra mil på motorväg. Istället valde vi de små och mindre trafikerande vägarna.

Fin miljö, men ganska gropig väg för en Morgan.

Efter att ha passerat flera mindre orter, på vår stora omväg mot Viken, kom vi så småningom till Allerum varifrån vi fortsatte ner genom skogen i riktning mot den lilla byn Döshult.

I det gröna huset på höger sida fanns lanthandeln.

Eva, som själv delvis växte upp i Domsten, inte långt från Döshult, har tillbringat en hel tid i den lilla byn. Hennes morfar och mormor drev många år den lilla lanthandeln, ända fram till någon gång på 60-talet. Den låg mitt i byn, mitt emot kvarnen och bildade den lila byns centrum. Så, när vi kör till Viken i vår Morgan brukar vi, av nostalgiska skäl, åka vägen genom Döshult.

Platsen kallas numera för finbilsparkering.

När vi en kort stund senare var framme i Viken, visade det sig att svärsonen och ena barnbarnet inte var hemma. De var i Helsingborg för att inhandla en studentkostym till Max, som tar studenten i vår.
Vi lade därför rabarber på den lediga platsen i carporten och tyckte att de kunde parkera sin vanliga bil utanför.

Jessika och Eva trivs i solen.

Väl medvetna om att hålla distans till andra levande varelser, så tillbringade vi vår tid med familjen utomhus. Både vi och våra barn kan ju teoretiskt sett bära på smitta utan att veta om det. Det blev därför inte det vanliga kramkalaset som vi annars brukar skämma bort varandra med. Men, var sin kopp kaffe och några av Jessikas hemgjorda fantastiskt goda chokladpraliner blev vi bjudna på.

Så glada såg Jessika och Olof ut när vi gav oss av :-)

Olof och Max anlände hem efter en stund och vi hann även att träffa Malva, som skulle till kompisar i Helsingborg. Inte klokt att de har blivit 18 resp 16 år, det känns ju inte längesedan Eva åkte med familjen för att hämta Malva i Korea. När vi socialiserat med familjen några timmar, var det åter dags för oss att köra den lååånga vägen tillbaka till Lödde. Men precis när vi satt oss i bilen och kört en kort stund påpekade Eva att hon helt plötsligt kände sig hungrig.

Vi kunde parkera på den sista lediga platsen.

Men sådant finns det bot för så vi körde ner till Domsten, där det var fullt fart i den lilla hamnen. Här kan man nämligen dels köpa färsk fisk, inte minst ål, dels finns här en kiosk som serverar både mackor och kaffe.

Här är alltid mycket folk.

För egen del valde jag mellan en ålbaguette och en sillamacka medan Eva ville ha en med ost och skinka. Jag valde sillamackan då jag trodde att sillen skulle vara varm, vilket den tyvärr inte var. Men, ner gick den. Vi hade nog tur att vi kom relativt sent på dagen för annars hade det absolut inte gått att parkera nere i hamnen. Och då hade vi nog bara skippat fikat och kört vidare.
Hem kom vi framåt 1700-tiden och Mr Brum hade uppfört sig på bästa sätt hela resan.

Nästa utomhusaktivitet blir på golfbanan, trevligt det också!