På upptäcktsfärd med Morganen

Nytt fikaställe och loppis i Stenestad - 2020-05-31
Avsikten med dagens Morgantur var egentligen att göra resan tillsammans med två av de närboende medlemmarna i Morganklubben. Men, det var ju Mors dag, vilket förmodligen var det som lade hinder i vägen den här dagen, varför en gemensam utflykt får göras en annan gång.

Mot okända mål

Eva och jag körde däremot iväg i det perfekta öppetkörandevädret. Något mål hade vi som vanligt inte, men den första etappen av resan villa jag köra på vägar vi nyss upptäckt. Ett flertal gånger har vi åkt och fikat på Flinckmans cafe´i Sireköpinge. För att ta oss dit har vi varje gång kört ner längs havet och Barsebäck, vidare genom Häljarp och till Asmundtorp. Därifrån har vi kört över Rönneberga Backar till Tågarp och slutligen till Sireköpinge, som ligger strax intill.
Idag var inte tanken att fika i Sireköpinge, men trots allt köra de "nya" smala vägarna som vi hittat när vi körde dit med vår Hyundai, en dag när vädret var dåligt. Denna rutt gick istället till höger om den större vägen till Tågarp. Orterna vi passerade var Kvärlöv, Annelöv, Billeberga och några byar till som jag glömt namnet på. I en korsning med Sireköpinge till vänster och Kågeröd rakt fram, valde vi den senare. I Kågeröd tog vi av mot höger och körde upp till Knutstorp Ring, i förhoppningen om att Lucy´s Cafe var öppet. Vi såg emellertid inte en levande själ på hela området, trots att det var söndag och det då brukar finnas bilklubbar som hyr banan för träningskörning.

Mer pittoreskt ställe lär vara svårt att hitta,

Vi vände tillbaka och körde istället upp för Söderåsen, passerade raststället Finnstorpa dammar, där en hel del folk hade pick-nick nere vid vattnet, för att så småningom komma fram till Stenestad. Denna by är en riktig liten idyll och till vår förvåning upptäckte vi en skylt med en GB-glassgubbe och förstod att det här också fanns ett ställe att fika på.

Ganska mysigt eller hur.

Det lilla etablissemanget heter Mormors Bod och förutom utbudet av kaffe, smörgåsar och diverse bakverk, så fanns det också keramik och lite textilier att köpa inne i butiken. Av någon underlig anledning verkade inte Eva hitta något, som hon inte visste hon behövde. Förmodligen berodde det på att suget efter fika distraherade henne för tillfället.

Perfekt så här i Coronatider.

På baksidan av det lilla huset fanns en stor trädgård, där bord och stolar var utplacerade med stort avstånd från varandra. Det fanns ett tiotal andra gäster i trädgården, som alla verkade ha åldern inne för ett sådant här ställe, d v s 70+. Vi beställde var sin smörgås och en termos kaffe till det facila priset av 50:- per person. Tack vare det låga priset kunde vi kosta på oss var sin glass efter fikat.
Det här stället är nog inte öppet alla dagar, jag glömde att kolla öppettiderna, men det lär gå och ringa och beställa för öppning om man kan samla ihop några bilar eller mc för att åka dit.

Plats för fynd?

När Eva gått tillbaka med korgen, som kaffe och mackor serverats i, så gjorde hon oss skuldfria genom att swisha över beloppet till den äldre damen, som hade hand om det.
När vi lämnade cafeét och skulle gå ut till vår Morgan och fortsätta vår färd, upptäckte Eva en loppisskylt som stod utanför ett likadant rött hus, som cafeét, längre upp på vägen.

Undrar vad hon behöver här?

Det fanns ingen personal i den lilla butiken och några priser på det som salufördes fanns inte heller. I stället så framgick det på en handskriven skylt, som satt på väggen, att man fick betala vad man ville och att alla pengar gick till det lilla biblioteket i byn. Efter en närmare granskning av utbudet så upptäckte Eva mycket riktigt en sak hon tydligen behövde. Hon pyntade ner trettio kronor i sparbössan och sedan gick vi därifrån.

Bosses egenhändigt ritade hus.

Vi embarkerade åter vår Morgan och körde genom den lilla byn för att i sakta mak köra ner för Söderåsen i riktning mor Norra Vram. Men, så plötsligt så kom jag på att bara någon kilometer ner i skogen bor ju faktiskt min gamla vapendragare Bo-Ingvar Svensson och hans hustru Lena.

Bosse framför deras "conservatory".

Bosse, AD, illustratör, fotograf, författare, huskreatör och faktiskt också kulturpristagare i Svalövs Kommun, bor sedan många år på Lilla Lökagården i Stenestad. Vi jobbade tillsammans under tätt många år med reklam och kommunikation för ett stort antal kunder. Från början av vårt samarbete bodde inte Bosse här, men hade under hela sitt liv drömt om att någon gång kunna bosätta sig i Stenestad, där han tillbringat många somrar under sin uppväxt.

Lena är "expert" på pelargoner och har drivit upp massor i sitt växthus.
Eva förärades faktiskt en stickling, eller vad det heter, av någon speciell sort.

Den gode Bosse har alltid älskat landsbygden och det gamla. Så är t ex deras hus försett med vägguttag och belysningskontakter av samma modell som fanns på 40-talet. Vi hade många duster när vi jobbade tillsammans. Om jag förklarade min grundfilosofi i ett visst sammanhang med att det ska "lukta" rostfritt och glas så snöade han nästan alltid in på ardennerhästar och halmbalar. Men i de flesta fall kom vi fram till koncensus och var eniga när vi presenterade våra förslag från kunden.

Grymt mysigt.

När vi lämnade Lena och Bosse underbara oas, fortsatte vi ner för Såderåsen på vindlande vägar med grönskan som tak. Att färdas i sakta mak på sådana här vägar gör att man egentligen inte vill att det ska ta slut.

Ganska fint tycker jag.

I Norra Vram fortsatte vi mot Billesholm, där vi passerade Söderåsens Golfklubb, där vi spelade golf innan vi blev medlemmar i Vasatorp. I närheten ligger också Gedsholms gods, som ägs av familjen Tornerhielm. Jag stannade vår Morgan framför den pampiga mangårdsbyggnaden, då jag tyckte att jag där kunde få en ståndsmässig bild på vår bil.

Här är den, hennes fynd från Stenestad.

Nej, nu fick det vara nog för idag. Vi, eller framförallt Eva, hade lite att pyssla med när vi kom hem.
Dagen innan hade Eva köpt en massa blommor, som skulle planteras i krukor plus att hon skulle så de där morötterna, som hon först köpt och blev av med och därför fick köpa en omgång till.
Men, det viktigaste för dagen, för hennes del, var nog att hitta en plats för den porslinskatt, som hon fyndat på loppisen i Stenestad. Den fick sin plats på det ställe där vår katt Lucas begravdes för 14 år sedan och fortfarande är saknad.

Nu är det mesta klart i trädgården och jag väntar bara på att våra potatis ska bli klara!