Med dottersonen Max på golfbanan

Höganäs GK - 2012-08-20
Det är nu andra året som Max, 11 år, går på golfkurs i Höganäs tillsammans med en massa andra småttingar. Varje måndag klockan 1700 är det golfträning för deras tränare Hampus Olsson.
I år har det varit lite si och så med närvaron eftersom familjen först var två veckor i Grekland och något senare lika länge på Jersey. Så han har missat en del.
Men så för ett tag sedan fick jag reda på att jag kunde ta med honom ut ,på banan tre gånger under träningsperioden, utan att jag behövde betala någon greenfee. Så förra måndagen gick Max sina första nio hål på Höganäs GK och gjorde också sitt första par här i livet. OK, han får slå ut från 150-metersmarkeringen på varje hål, men det är ändå bra att göra ett par, när man är nybörjare. Du minns kanske själv hur det var när din första parputt rullade i?



En förväntansfull Max på första hålet,
ett partrehål på 119 meter.

Igår var det dags igen. Nu skulle vi gå ytterligare en runda. Temperaturen var fortfarande hög, runt 30 grader, så jag hade beordrat Max att ha en fylld vattenflaska med sig i bagen.

Det är självklart mycket roligare att spela på en golfbana än att stå och harva på rangen, något jag själv tycker är väldigt tråkigt. Och, samtidigt som vi spelar på banan kan jag lära honom lite om etikett, droppningsregler och annat, som är bra att känna till.
Max slog en hel del riktigt bra slag, både över vattenhinder och bunkrar. Hans favoritklubbaa är en kombinerad j8/7, som han använder även när han slår ut. Än så länge känner han sig inte riktigt komfortabel med sin träklubba eftersom den har en tendens att gå snett ut till höger.



Vi är på 8:e hålet. Det är varmt och Max är lite trött.

Några par blev det dock inte under denna rundan och puttningen kunde varit betydligt bättre. Fyrputtar var inte helt ovanliga! Låg han fem meter från hål puttade han ibland första putten två meter medan den andra gick lika lång förbi. Jag försökte förklara för honom att det inte var bra att ha så bråttom och att en putt på 1 dm räknas lika mycket som ett slag på 100 meter.



Max kollar sitt scorekort.

Efter ronden köpte vi glass, som jag lovat redan innan vi gick ut på banan. När vi räknade ihop antalet slag så fick vi fram att Max hade gått runt de nio hålen på 66 slag. Nu har han något att jämföra med nästa gång vi spelar. Förhoppningsvis redan på måndag.
Kul att göra något tillsamman med sina barnabarn, är det inte?

Besöksrekord på bilträffen?

Har aldrig sett så många bilar och MC tidigare - 2012-08-15
En del hann köra från bilträffen i Vikingabyn innan alla hunnit dit.



Köerna till träffen verkade aldrig ta slut.
Lars 4/4 skymtar i framkanten av bilden.

Och, det var kanske tur för annars hade inte alla kommit in, vilket de inte heller gjorde. Trots de hemvändande, fick en hel del bilar och MC inte plats på område utan fick parkera längs vägen eller längre bort vid Löddeköpinge kyrka.



Vår Morgan i gott sällskap,
mellan en Bentley och en Ferrari.

Eva och jag åkte dit redan klockan 1720 och fick en bra plats på parkeringen för europabilar, ganska nära utfarten från området. Det är emellertid bara andra gången i år som vi besöker träffen, då vi sett de flesta fordonen tidigare. Men kvällen var fin och vårt barnbarn Elias som, vid två års ålder, redan är biltokig och skulle få sitt intresse tillgodosett under kvällen.

Precis bakom vår bil fanns Lars och Solli Olofssons gula 4/4:a parkerad. Dem hade vi lärt känna på Morgan Ownwrs Group of Swedens årsmöte på Bäckaskogs Slott i maj.



Lars i samspråk med denne Palmér.

Bara ytterligare en Morgan dök tyvärr upp denna underbara tisdagskväll. Det var en viss Herr Palmér från Malmö, som anlände i sin 4/4:a från 1966 och som alltså var ett år äldre en Lars 67:a. Färgen på bilen var väldigt annorlunda. Jag fick veta vad den kallades, men har redan glömt det. Paret Palmér kom med endast brooklandsrutor monterade, vilket jag tycker är häftigt. Det berättades att bilen alltid framförs på detta sätt.

Till dessa tisdagsträffar i Löddeköpinge kommer det så många bilar och motorcyklar så att man ibland inte "ser skogen för bara träd".



Måste vara finare nu än när den var ny.

Men, vissa bilar sticker ut mer än andra. När jag såg denna Volvo 142 från 1968, så blev jag hänförd. För det första hade Eva och jag en exakt likadan när vi var nygifta och för det andra har jag aldrig sett en tidigare bruksbil i ett sådant fantastiskt fint skick som denna.




Den alltid positive Kalle Borg.

Ett annat celebert besök på träffen var den välkände Kalle Borg. Kalle är den ursprunglige initiativtagaren till dessa tisdagsträffar, som en gång började i Dösjebro. Att den, på den tiden, lite mindre träffen skulle växa till dagens proportioner, skulle han nog inte kunna drömma om då. Kalle gled ståndsmässigt in till träffen i en fin Aston Martin.




Ett hav av MC av alla typer och märken.

Om det var många bilar på träffen så ska vi inte tala om antalet motorcyklar. Jag uppskattar att det fanns flera tusen tvåhjulingar ute på fältet, där även mindre flygplan brukar landa och starta.




Entusiaster på sitt eget sätt.

Ett nytt inslag på träffen denna tisdag var ett femtontal tärränggående fordon typ Land Rover, Range Rover m fl, som tydigen planerat in en egen träff i träffen.

Det som är trevligt på den här typen av tillställningar är att allt är så spontant och otvunget. Ingen inträdesavgif och inga andra krav som ställer till det. Och, så träffar man så många, både gamla och nya, bekanta bland alla de helt olika intressegrupperna.

Det är väl så det ska vara!

Öresunds Golfklubb

Kvant, Sjöberg och jag - 2012-08-15


Klev upp 0630 för att hinna läsa tidningen och ta en fika innan jag bevistade gymet.

Peter ville spela golf och när jag fick samtal från Kvant gjorde han ett "kundbesök" på eftermiddagen, för han ville följa med. Vi startade med lunch, stekt strömming, pottismos och skirat smör. Till kaffet bjöd restaurangen på hemgjorda arraksbollar. Mycket goda. Bra mat på denna restaurang. Värd ett besök! Alltid två rätter och soppa till förrätt!

Peters drivar var förträffliga denna dag. Tyvärr var inte inspelen lika magnifika. Men, sex par är inte dåligt. Jörgen började ganska bra och gjorde par på hål tre, en par femma och sltade på 32 poäng.
För egen del hade jag sex poäng efter sex hål. Trist start! Efter nio hade jag 13 poäng, Peter 16 och Kvant 10. Men jag kom tillbaka. Bogey på 10, 11 och 12. På 13:e, ö-hålet hamnade utslaget 15 cm från att falla ner i vattnet. Chippen gick i hål och birdien var ett faktum. De övriga två behövde inte ens putta efter att båda slagit vars två bollar i vattnet.

Med 17 poäng de sista nio blev det 30 poäng. Två par, en birdie och två FYRPUTTAR, blev dagens skörd.
Men 30 poäng är alltid 30 poäng!
Blev tvåa på det!

Unexpected visitor

En blå Morgan glider upp framför huset - 2012-07-31
När vi var på den svenska Morganklubbens (www.mogsweden.nu) årsmöte på Bäckaskogs Slott i maj, träffade vi på ett par som stod utanför slottet och tittade in i slottsparken. De ägde ingen Morgan just då, men jag har för mig att de gick i väntans tider på ett sådant fordon. Vi utbytte kontaktuppgifter och adresser för att kunna träffas någon gång framöver.



Anders splitter nya 4/4 och mitt biltokiga barnbarn Elias.

Så, i onsdags, när jag stod och snackade med grannen, glider helt plötsligt en blå Morgan in på vår gata. Jag kände direkt igen föraren, men hade glömt vad han hette och var vi träffats. Det var ju flera månader sedan! Anders, som han heter, ägaren, berättade att han hämtat bilen i Vetlanda den 5:e juli och nu var han i Löddeköpinge för att göra ett besök på bilträffen i Vikingabyn.



Snygg läderinredning och Motolitaratt.

Det enda jag tyckte var lite mystiskt var att sufletten var uppe. En anledning kan vara att hustrun varit passagerare och nu tillfälligt var och shoppade i byn och kanske inte gillade att åka öppet. Who knows, och jag var naturligtvis för finkänslig för att fråga.



Allt är rent och snyggt i en ny bil.



Anders svarar tålmodigt på Mats många frågor.

Även min granne är bilintresserad och sköter sina tyska bruksbilar som om de vore barn. Det blev mycket snack runt bilen och Anders berättade också om sin övriga fordonsflotta som bestod av ett flertal engelska bilar. Anglofil han också?



Vår nyligen tvättade ögonsten.

När vi snackar färdigt så ville han naturligtvis också titta på vår Morgan. Jag tog därför in honom i garaget och visade och berättade stolt om de options i form av quarter panel protectos och door checks, som jag monterat dagarna före.

Det är kul när någon kommer på spontanbesök. Eva och jag gör sådana ibland, när vi är ute och luftar Moggen. Det är kanske inte alla som uppskattar den typen av besök, men det märker man ganska snabbt. De flesta verkar dock tycka det är trevligt. De som inte gör det behöver man ju inte "besvära" igen.
Men till oss är de i alla fall välkomna!

Some goodies for our MOG

Quarter panel protectors and door checks - 2012-07-31
Det tog bara ett par dagar efter att jag beställt prylarna via nätet innan UPS var här och lämnade dem. Det var lika snabbt från bådeLibrands och MMC. Utöver rubricerade grejer beställde jag också ett stormcover till bilen. Bra att ha när man lämnar bilen under ett träd över natten någon gång.



Det är bland annat kanten på klädseln,
 som ska skyddas av protectorn. På bilden
ser man att det redan finns början till slitage
precis bakom dörrlåset.

Jag inledde arbetet igår med att börja montera quarter panel protectors eftersom jag fått för mig, enligt flera trådar på TM (http://www.talkmorgan.com/), att dessa skulle vara enklare att montera än door checks.


Fina grejer från MMC.

Det var på högersidan jag började och satt länge och förde den rostria protectorn upp och ner över dörrkarmen. Hur jag än prövade så fick jag inte den att ligga dikt an hela vägen. Mina praktiska kunskaper är förvisso inget att skriva hem om, men det här borde jag väl klara, tyckte jag. Går det inte på vanligt sätt kan man ju alltid försöka med lite milt våld. Sagt och gjort, jag gick flera vändor mellan skruvstädet och bilen. Det är allmänt känt att rostfritt inte är speciellt lättarbetat, men det gick faktiskt att trimma plåtbiten till rätt form med hjälp av skruvstädet och en polygriptång.
De i plåten förborrade hålen passade naturligtvis inte till de på fabriken borrade hålen till klädseln. Det hade jag int förväntat mig heller, så det skulle bli nödvändig att borra nya hål. Det senare är aldrig kul då det alltid föreligger en risk att man borrar fel.



Är faktiskt nöjd med resultatet.

Men genom att ta det lugnt och markera väldigt noga var hålen skulle borras, så fick jag till högersidan efter ett tag. Med protectorn till vänstersidan visade det sig vara mycket enklare. Något våld behövde här inte vidtagas eftersom passformen var i det närmaste perfekt. De små glipor som fanns försvann när jag spänt skruvarna ordentligt.
Det här fick räcka för idag och stolt som en tupp berättade jag för Eva vad jag åstadkommit.

Imorgon (läs idag) var det dags att montera door checks. De har till uppgift att hålla dörren i ett öppet läge.



En sådan strap kan inte hålla dörren i ett öppet läge.

Detta låter sig inte göras med den läderstrap, som sitter på bilen när den lämnar fabriken. Detta är mycket irriterande, både när man ska stiga i och ur bilen och när jag behöver göra något i sittbrunnen och ha dörren öppen.



Rostfria door checks från Librands.

Mina door checks och mitt storm cover köpte jag av Rob Wells på Librands (http://www.librands.co.uk/). Har handlat av honom tidigare (runda backspeglar) och det har alltid fungerat oklanderligt, även om det inte är speciellt billigt. Men, man får väl vad man betalar för, heter det ju.

Det finns mycket intressant information att hämta på Talkmorgan och det finns även "trådar" som handlar om just montering av t ex door checks. På en sådan tråd hade jag läst om några, som haft en del problem med att montera sina door checks, så jag var lite bekymrad för om jag skulle klara det här på egen hand. Jag menar har andra haft problem, hur skulle det då bli för mig. Igår ringde jag därför min golfspelande och mopedägande kompis Peter, som tillika är ingenjör och därmed begriper sig på sådana här saker bättre än vad jag gör.
Peter dök upp i mitt garage vid 11-tiden i förmiddags och tillsammans läste vi igenom instruktionerna som medföljde mina door checks. Allt verkade klart och tydligt så jag satte igång med att skruva loss läderstrapsen, med Peter som moraliskt stöd. Att montera door check på vänstersidan gick ganska snabbt. Visserligen stod det att man skulle borra med en 3 mm borr exakt 30 mm in i befintliga hål i dörren, men eftersom både befintliga och de nya skruvarna var lika långa, så tyckte jag inte detta behövdes. Men det visade sig att, när jag skulle skruva i och spänna de nya skruvarna, så var det väldigt tungt att spänna dem helt. Det är tydligt att man ska följa instruktioner till punkt och pricka, så jag skruvade av allt igen, borrade upp hålen och skruvade fast skruvarna igen. Nu fungerade det perfekt!



Båda door checks monterade utan missöden.

Har man monterat en så är det alltid lättare att montera den andre. Så var det även i det här fallet och de betänkligheter jag haft inledningsvis visade sig vara helt obefogade.
Nu kan båda dörrarna öppnas och bli öppna plus att lite mer "gliiter" i bilen inte skadar.
Mitt självförtroende när det gäller praktiska saker har stärkts väsentligt!

Förkylning och Morgancare

Snart två veckor med snuva - 2012-07-21
Ni som är män vet hur vansinnigt dålig man blir när man är svårt förkyld. Under snart två veckor har jag inte orkat företa mig i princip någonting. Huvudvärk, hosta, ont i öronen och nästäppa har gjort att jag varit trött och initiativlös hela tiden. Nu är det visserligen LITE bättre, men snuvan och hostan finns kvar. Det känns ganska hyfsat på morgnar och förmiddagar, men efterhand så tröttnar jag på eftermiddagen.
Så, jag har faktiskt tyckt väldigt synd om mig själv den senaste tiden. Ingen golf och inget Morganåkande. Vädret har i och för sig varit ganska tveksamt, så det har nog inte varit någon större förlust.

Allt nog, i morse kände jag mig ganska hyfsad så jag beslöt mig för att gå ut i garaget och smörja framvagnen på vår Morgan. Det var visserligen bara 100 mil sedan sist, men framvagnen på Morganbilar kan man aldrig smörja för ofta.



Säkerheten är viktig!

Det är inget stort jobb, men framtagning av domkraft, pallbockar, fettspruta, torkpapper och omklädsel till blåställ måste trots allt göras. Plus en mössa på huvudet så att inte allt överflödigt fett hamnar i håret.
Förra gången jag skulle smörja framvagnen var jag tvungen att åka ner till Steve och hans grabbar på English Car Care. Smörjnipplarna var dels för små och dels placerade på ett sätt så att jag inte kom åt dem.
Efter att de bytt ut dem mot nipplar som var vinklade 45 grader var det ganska lätt för mig att själv utföra detta arbete, som man måste göra alltför ofta.



Ny nippel.

Enligt instruktionsboken ska framvagnen smörjas varje 1000 mile, d v s var 160 mil. Trots de nya nipplarna kan det vara svårt att få in fettet. Du måste hålla munstycket på fettsprutan EXAKT rakt mot nippeln annars kommer fettet utanför, vilket är mycket irriterande.



Här var det jobbigt.

På bilens vänstra sida fungerade det direkt, men på den högra så kom fettet vid sidan av flera gånger. Det är nästan så att man behöver gummiarmar, och helst tre, för att få det att fungera. Genom att vrida nippeln lite så lyckades jag till slut få in fett även på den högra sidan.
Till skillnad från vår tidigare Morgan +4 från 1959, så finns det på vår Roadster endast smörjnipplar på undersidan. Det underlättar! Men, jag fick nog pumpa 10 till 15 gånger med fettsprutan innan jag upptäckte att fett trycktes ut någonstans och att jag pumpat in tillräckligt.

Nu till lite trevligare saker. Igår beställde jag lite godis till Moggen. Från Librands i UK beställde jag ett stormcover och doorchecks. Stormcover är ett litet skydd, som man sätter över kupén, med eller utan sufletten uppfälld, för att skydda mot nedfallande kåda från träd eller fågelspillning, när bilen står ute under natten. Att få sådant på en textilsuflett är inte kul och mycket svårt att få bort.
Rostfria doorchecks är ett alternativ till de läderbitar som finns i dörrarna för att de inte ska öppnas för mycket. Fördelen med doorchecks är att dörren blir i öppet läge, när du öppnat den. En stor fördel när du stiger in eller ur bilen eller när du håller på att jobba med något inne i bilen.
Från Morganfabriken beställde jag två quarter panel protectors i rostfritt, som ska skydda kanterna på lädret på baksidan av dörrkarmen. Dessa får mycket stryk vid in- och urstigning av bilen och blir med tiden nerslitna. Avslutningsvis beställde jag också en stickad mössa, med påsytt Morganemblem, som jag kan använda vid färd när inte skinn huvan behövs. Inte nog med det, jag kan också ha den när jag spelar golf under blåsiga höstdagar och samtidigt göra lite reklam för Morgan. Gratis förstås, men det är det värt!

Så, torts förkylnig har det hänt lite när det gäller Moggen och på tisdag ska vi spela golf på Vasatorp TC.
Men först ska vi fira Evas födelsedag imorgon!

Ett event som har växt

Sportscarmeeting på Knutstorp - 2012-07-07
Eva och jag var ute i god tid och anlände till Lani Bil i Helsingborg redan vid niotiden. Lani Bil är Jaguaråterförsäljare och här var platsen där alla deltagare i årets sportvagnsrally skulle träffas för mingel och fika innan rallystarten.



Anders och Eva vid Anders fina Morgan +4

Vi hälsades välkomna av Anders Arvelid, från Morganklubben, som medverkade som funktionär denna lördag.



En sådan ser man inte varje dag.



Spartanskt så det förslår.

Massor av sportbilar hade mött upp, både ovanliga och lite mer välkända. En liten raritet var en röd Maserati Osca, som jag inte sett tidigare.

Starten för rallyrundan var förlagd till Biltemas parkering, några hundra meter från Lani Bil. Vi hade tidigare försetts med en roadbook, med instruktioner om hur vi skulle köra, så det var bara att ge oss iväg.
Rallyslingan var verkligen trevligt lagd, på asfalterade småvägar, både längs med kusten vid Domsten och Viken och i underbar skogsmiljö uppe på Söderåsen.



Eva klarade galant att slå ner ölburkar med ett rep.

Med jämna mellanrum hamnade vi vid någon kontroll där vi antingen skulle svara på frågor och/eller göra något praktiskt prov. Eva, som är fritidspedagog och van vid olika aktiviteter med barnen, fick ansvara för en del av de praktiska övningarna.



F d Carl Westerbergs mack i Mörarp.

På väg mot Söderåsens höjder passerade vi Mörarp. Här finns en bevarad Caltexmack och jag hade flera gånger tänkt stanna vid denna och ta en bild på vår Morgan. Idag var ett lämpligt tillfälle, så det blev några bilder tagna utanför den välkända nostalgimacken.
Uppe på Söderåsen började regnet, som hängt i luften hela dagen, att falla. Det var emellertid inte av sådan omfattning att det blev aktuellt att fälla upp sufletten. Både bil och förare tål faktiskt lite vatten.
Vi närmade oss nu slutmålet på Knutstorp, där vi parkerade vår Mogge i anslutning till det tält som Lasse på Classic & Sports Car Center i Vetlanda fällt upp. Lasse är en av de svenska Morganåterförsäljarna och utsågs 2011 till Dealer of The Year av Morganfabriken.



Lasse hade med sig en ny threewheeler,
som väckte stor uppmärksamhet.

Nu hade vi stannat och kunde därmed fälla upp sufletten. Jag hade faktiskt tagit med några hopfällbara stolar som vi erbjöds av Lars att sätta upp inne i hans tält. Vi slapp på så vis sitta ute i blötan och koka våra korvar i det medhavda trangiaköket, som numera ingår i vår standardutrustning.



Morganägare är ett tåligt släkte.

Vissa brydde sig inte om att det regnade utan intog sin måltid under paraply i gott sällskap med sin Morgan.


Depån propp full med tält och bilar.

När vi anlände till Knutstorp, kända jag nästan inte igen mig. Det var flera år sedan vi var där och både evenemanget och anläggningen hade växt väldigt mycket. "Förr i världen" så fick rallydeltagarna köra in sina bilar i depån, men nu var det inte tal om det, det fanns helt enkelt inte plats för 280 rallydeltagares bilar där.



En bil som Björn köpte som vrak och sedan renoverade.

I ett stort tält, alldes intill där vi satt, hittade vi bland andra Björn och Tina Roxlins fina Morgan Aero 8.



Någon lär få vått i sätet vid hemfärd.

I takt med att rallydeltagarna anlände till Knutstorp, så fylldes den inofficiella Morganparkeringen på allt mer. Samtidigt fortsatte regnet att strila så sakteliga, så minglet Morganägare emellan, fortsatte under Lasses tältduk.
Men, några av oss menade att här kan vi ju inte sitta hela dagen varför vi gick iväg och tittade på några av racen på banan. Vi tog vägen över den nybyggda(?) övergången till depån för att titta lite närmare på bilarna som fanna där.


Får köras på allmän väg utan skärmar och belysning,
men bara före mörkrets inbrott.

Här hittade jag bland andra, en gammal bekant, Janne Hansson, som deltog i någon av klasserna med sin Bugatti 35 från 1928. Den har han byggt upp under närmare 20 år och racar nu i Sverige, Danmark, Norge och England, inte minst på Prescott Hill, som är Bugattiklubbens egen backbana.



Amazoner, PV, Hundkojor och Alfa i en salig blandning.

Under Svenskt Sportscar meeting kör man race i en hel mängd klasser. Alla är roliga att titta på, men när det i depån radas upp en massa bilar, som jag växte upp med , så är det lite speciellt. Verklig nostalgi!



En riktig liten pralin.

De här var alltid blå.

Andra gamla välkända rallybilar som deltog, och som idag är åtråvärda och dyra samlarobjekt, var Fiat Abart och Renault R8 Gordini. Dessa körde i 1000-cupen och det gick rejält undan. I detta lopp deltog också en hel mängd Saabar, mestadels SAAB Sport, och heatet vanns också av en SAAB.



Såg ut som en äkta works car, men vet inte om så var fallet.



FinkörarHealeys.



Lite flirtig av sig, eller hur?

Det skulle bli prisutdelning för rallydeltagarna så vi drog oss tillbaka över övergången till Morganklubbens parkering. En annan klubb som var rikt representerad på mötet var Austin Healyklubben. Flera av bilarna deltog i racen medan en del bara körde rallyt.



A lot of wannabe winners.

Något pris i rallyt fickk vi inte, men intresset vid prisutdelningen var stort. Hela tältet var fullt så många, som trodde de vunnit något fick stå utanför.



En fin dag var till ända.

Nu var det dags att, efter en lång och händelserik dag, åka tillbaka till hemmet. Vi gick upp till Lasse och tackade för att vi hade fått utnyttja hans tält. Det hade slutat regna, så vi fällde självklart ner sufletten och körde hem.
En Morgan ska köras öppet!