Golf med Peter

Öresunds GK i sol - 2012-11-10
När han ringde kunde jag inte säga nej. Detta trots att jag just kommit hem från gymet och var ganska trött. Men vädret var väldigt bra och jag hade inte hållit i en klubba på en månad, så jag tyckte det var dags. Tur att någon får mig att komma ut på banan.
Vi började, som vanligt, med lunch på klubben. Restaurangen på Öresunds GK har verkligen fått ett lyft. För 79:- får du soppa, två rätter att välja mellan, dessert och sedan kaffe och kaka. Prisvärt!



Visst är höstgolf fantistiskt!

Resultatet på golfrundan blev inte bra. Hade som vanligt mycket otur. Peter vann över mig med åtta poäng, men så är han också låghandicappare och ganska steady.
En trevlig dag, trots resultatet!

Stone chips

Har nu testat Chipex prylar - 2012-11-10
Alla som känner mig vet att jag inte är speciellt händig. Men för en månad sedan köpte jag ett touch-up- paint kit från Chipex i UK.
Inför vintersäsongen har jag under någon vecka polerat och vaxat vår Roadster med grejer från Meguiars. Jar har tagit det lugnt och när jag tröttnat så har jag lämnat det därhän. I samband med detta var det dags att prova produkterna från Chipex.



Ganska uppseendeväckande.

Det fanns visserligen bara några enstaka små stenskott på den högra bakskärmen, men de syntes ganska tydligt. Det minsta syns nästan inte alls, men skulle fixas ändå.



Steg 1 enligt instruktionen.

Jag började med att plocka fram färgen (heter MOG24 till min Royal Ivory), och en pytteliten tops, som fanns med i kitet. Med den lilla topsen "duttade" jag på färg i stenskottet. Det skulle sedan torka.



Fortfarande mer "duttande" att göra.

Skadan fylldes naturligtvis inte med en gång utan jag fick hålla på att "dutta" på färg ett antal gånger och låta det torka mellan varje omgång.


Medel för borttagande av överskottsfärg.

När jag tyckte att det det var fyllt till kanterna vidtog steg 2. I kitet fanns ytterligare en flaska med någonting som jag skulle hälla på en trasa som sedan skulle dras över skadan tills överskottsfärgen var borta.



Ser bra ut, eller hur?

När detta var gjort så såg det faktiskt väldigt bra ut. På långt håll och svaga ögon såg jag ingenting alls. När jag slutvaxade bilen idag upptäckte emellertid min örnblick att det faktiskt syntes fortfarande lite grann, så jag får nog "dutta" några gånger till för att få det helt perfekt.
Höger bakskärm är fortfarande inte vaxad. Det får vänta någon vecka!

Beök hos Joe´s garage i Furulund

Jaguarer väcker alltid känslor - 2012-11-05
Ronnie, en av min bilkompisar, mailade mig och berättade att Jaguarklubben hade ett möte på Joe´garage i Furulund. Varken Ronnie eller jag är förvisso inte medlemmar i denna klubb, men vi var tydligen välkomna ändå. Trots att jag sett företagsskylten många gånger så har jag aldrig haft anledning eller tillfälle att göra ett besök.



Vackert företagsmärke!

Det var en imponerande anläggning som företaget förfogar över, mycket större än jag hade förväntat mig.



Bara Jaggot överallt.

Det var redan mycket folk när vi till sist kom in i loaklerna (alla dörrarna var låsta). Vi gav oss in i minglandet och beundrade alla de bilar som fanns i utställningshallen. Här fanns Jaguarer i prisklasser från 80.000 upp till 750.000 kronor, så något för de flesta med liten eller stor plånbok. I stort sett alla besökare var redan ägare till en eller flera Jaguarer. En av dem, en tidigare medlem i Triumph TR Club, hade sålt sin TR6 och ägde nu fyra sttycken Jaguarer. Han måste ha ett större garage än det jag har.



Besökarna flockades kring den gamla Jaggan.

Efter en stunds minglande och biltittande gick hela gruppen in i en av företags verkstadsbås. Här begrundades en Jaguar XJ6 från 1975 under en dryg halvtimme. En av killarna på Joe´s garage berättade att bilen endast rullat 7500 mil sedan 1975 och visade  i både motorrum, inredning och underrede i vilket fantastiskt skick denna bil fortfarande är i.



E-typeram inför renovering.

Några av besökarna gick vidare in i nästa verkstadsbås och Ronnie och jag följde efter. Här fanns en vit ram till en av de tidigaste E-typerna som tagits in till Sverige. Nuvarande ägare hade tydligen köpt bilen på tidigt sjuttiotal. Efter att har använt den något år fick han för sig att renovera hela bilen och började plocka ner den i atomer. Men, precis som för många andra så tröttnade han eller fick inte tiden att räcka till, så projektet har legat vilande fram till nu.



Komplett bakaxl, ser renoverad ut.

Men, körsuget gjorde sig förmodligen påmint igen och ägaren har nu lämnat allt till Joe´s garage för helrenovering. Beräknad tid innan komplett bil kan levereras beräknas till 18 månader. Bland annat ska motorn skickas över till England för helrenovering och det brukar tydligen ta mellan sex och tolv månader.



Modell av interiören från ett garage. Mycket fin!

Efter ett tag drog sig den ene efter den andra sig åter in i utställningshallen för att titta vidare på alla de fina bilarna. Det fanns också en hel del regalia och annat intressant runt hyllorna i hallen.



Har alltid varit väldigt förtjust i dessa MKII, detta en 3,4L.

Trots att min Morgan är min ögonsten, så är jag ju inte helt oberörd när jag går runt och granskar de olika Jaguarerna närmare. Det fanns både Mark II och den öppna XJS, men hallen dominerades trots allt av modernare bilar, som var 0 till 15 år gamla.



Här ser ni en anledning till att en
Jaguar inte är något för mig.

Men, mitt förnuft säger att Jaguar är en alldeles för stor och komplicerad bil för mig, även om den vore en dröm att fara fram med på Autobahn. Gissar också att reservdelar och ev. service också kostar en del.
Värdeminskningen på nya bilar är säkert också ett aber för många. OK, är man vid stadd kassa och vill åka ståndsmässigt har man nog råd både till service och att byta bil vart tredje fjärde år, men hur många har det?



En bil i nästan nyskick.




Ronnie passar bra i en sådan här bil.

Men man blir trots detta förvånad när man hittar en av Jaguars sportmodeller (tror den hade beteckningen XKR) visserligen från 1998, men som bara rullat 7000 mil för 150.000 spänn. Allt såg ut som nytt, både inuti med läder och trä och i motorutrymmet. Mycket prisvärt enligt min uppfattning. Och, en V8-motor lär väl hålla ganska många mil om man byter olja och servar regelbundet.

När vi sett oss mätta och kvällen led, så var vi på väg hem. Till min förtjusning upptäckte jag då att det serverades både kaffe och princesstårta.
Min favorit!

Ett besök i minneslunden

Tände ett ljus för min mor - 2012-11-06
I tisdags var det på dagen sex år sedan min mor gick bort.
Jag besökte henne i lägenheten i Helsingborg två gånger i veckan, men denna dagen var det ingen som öppnade dörren. Naturligtvis hade jag egen nyckel och som tur var så var inte säkerhetskedjan på.
När jag kom in i hallen såg jag min mor ligga på golvet i köket med telefonluren i handen. Död.
Det var en traumatisk upplevelse, som jag nog aldrig glömmer.
Några dagar senare fick jag reda på, av min moster, att de talat i telefon sent kvällen innan. och helt plötsligt blev allt tyst i luren.
Efter genomförd obduktion fick jag veta att mor dött av en "massiv" hjärtinfarkt. Detta besked kändes på sätt och vis ganska skönt att få. Jag visste då att hon varken hunnit lida eller bli rädd.



En vacker och rofylld plats.

Båda mina föräldrar vilar i minneslunden på Krematories kyrkorgård i Helsingborg.När jag är i Helsingborg eller vid deras födelse- och dödsdagar brukar jag åka hit och tända ett ljus och/eller lägga några blommor.

När jag står där i minneslunden hinner jag reflektera en stund över livet och minnas en massa saker från när de båda levde. Saknaden är stor och jag har fått lära mig att man "ska hedra sin fader och sin moder".

Internetstrul

Funderade på att byta leverantör - 2012-11-02
En lokal kabel-tv-leverantör har under flera år försett mig med både TV-kanaler och tillgång till internet.
TV:n har i stort sett alltid fungert bra även om ibland sändningarna på ViasatGolf, ballat ur. Det har också varit problem med internet ett flertal gånger. Ibland fungerade det inte alls och ibland har det varit otroligt segt. Varje gång jag ringt och klagat har jag bar fått svaret att "det är fel på dina grejer".
Vi kör trådlöst tilla alla våra datorer i huset och jag kan se på skärmen hur stark signal det är från rotern, som är en Airport Express från Apple. När det inte finns signal så har jag lärt mig att dra ut nätkabeln ur routern i en halv minut och sedan sätta i den igen. Då funkar det igen. När routern ger stark signal utan att internet fungerar har jag ibland, efter inrådan från min leverantör, fått skruva loss koaxialkabeln till modemet och skruva ut innerledaren en bit varefter det oftast fungerat igen.
Det sista kvartalet har det emellertid varit bedrövligt långa accesstider när jag varit ut på nätet. Att det ska ta femton minuter för att betala en räkning, om det överhuvudtaget går, är inte acceptabelt.
I förra veckan var jag väldigt irriterad och började titta runt hos andra leverantörer som Telia, Tele2 med flera, för att jämföra priser och hastigheter. Men, för att testa ytterligare en gång, så erbjöd sig min gofkompis; Peter (ingenjören), att komma hit och kolla. Vi kopplade då in en laptop med kabel direkt till modemet för att se så det inte var routern som krånglade. Det var det inte. Vi fick samma lusiga uppkopplingstider som tidigare. Efter flera samtal med min leverantör, som kunde kolla signalen till vårt hus via sina egna datorer, så föreslog han att vi skulle kolla koaxialkbeln igen. Vi gjorde så, skruvade ut innerledaren ytterligare och då fungerade allt igen. Ska det behöva vara så bräckligt bara för att jag har en koaxialkabel? Men leverntören berättade då att han dragit fram fiber till tomtgränsen till alla sina abonnenter och att en sådan lösning är mycket bättre. Problemet är bara att han inte kan erbjuda "nyckelfärdig" inkoppling. Jag måste alltså själv gräva från tomtgränsen till huset och sedan dra fiberkabeln inne i huset och sedan koppla in den i något. uttag. Det har jag inte alls lust till, så jag får se tiden an till det är fler än jag som har samma önskemål om "nyckelfärdigt".
Men under den här perioden, med dåligt fungerande internet, har jag märkt hur sårbar man är när det inte fungerar.
Nu fungerar det för tillfället dock både bra och snabbt och jag kan betala mina räkningr igen!

Morganpyjamas och två outings

Beställde ett dustcover till BRUM - 2012-10-11
I takt med att vintern närmar sig så lär det bli allt glesare mellan utflykterna med vår Morgan. Än så länge vill jag dock inte skicka upp bilen på pallbockar, vilket riskerar att jag tycker det är för jobbigt att ta en kortare tur en vacker höstdag. Anledningen att jag tänker sätta upp bilen på bockar är att däcken lätt blir deformerade om de står på ett och samma ställe under lång tid. Något jag har bitter erfarenhet av med min tidigare Morgan.
När bilen står stilla under lång tid så samlas också en massa damm i bilen. Den är också helt oskyddad när jag drar fram i garaget med trädgårdsredskap som gräsklippare, räfsor och annat. Min tidigare TR2:a fick sig faktiskt en smäll på skärmen när jag släpade något tungt genom garaget, vilket förorsakade ett jack i en bakskärm.



Ser rejält ut tycker jag.

För att skydda bilen, när den är uppställd, så har jag investerat i ett dustcover, som jag beställt från Roger på Harpers Morgan. Det finns många billiga och säkert väldigt bra motsvarigheter på Biltema och andra ställen, men jag ville ha ett med Morganemblem.
Det är på väg och lär komma under veckan.

Alone on a country road - 2012-10-18
Ola, en Morgankompis i Bjärred, har funderingar på att byta sin nuvarande +4 mot en Roadster. Jag har därför erbjudit honom at prova vår bil, så att han kan bilda sig en uppfattnig om skillnaderna mellan modellerna. Med GPS:en inställd på hans adress åkte jag därför en sväng ner till Bjärred i torsdags. Det var sol och cirka 15 grader, så jag tyckte att vädret var lämpligt för en provtur. Det visade sig emellertid att Ola var i Malmö och hans kvinna visste inte när han skulle återvända.
Otur för honom!



Nice view. Lång huv, smal väg, ingen trafik.

Men, jag var ju ute för att köra. Hade inga direkta mål utan körde in på de ssmåvägar jag hittade när jag for fram längs havet utåt Lomma.



Perfekta Morganvägar.

Det blev körning på små asfalterade vägar genom Önneköp, Fjelie, Furulund, Kävlinge, Dösjebro och vidare ner mot havet igen mot Barsebäck.



Rofyllt.

Nere i Barsebäckshamn parkerade jag bilen och gick ner en sväng till den tysta och stilla hamnen för en stunds kontemplation. En hel del båtar låg fortfarande vid bryggorna, men många var uppallade på land i väntan på en ny vår.

Lite tidigt enligt min uppfattning.

Hamnkrogen var stängd för nästan hela resten av säsongen. Det fanns dock en skylt utanför som berättade att det gick bra att beställa plats för årets julbord redan nu. Julhetsen verkar börja allt tidigare för varje år.

Med Sven på Röstånga Gästis - 2012-10-19
Ännu en fin dag med temperaturer upp mot 18 grader. Det gäller att utnyttja dessa sällan förekommande fina höstdagar på bästa sätt och vad kan vara bättre än en tur with the top down in a Morgan.
Sven är en gammal bilkompis, som för 30 år sedan svetsade ihop min TR2:a från 1954. Han äger själv en TR2:a och en TR3A som båda är i superskick samt ett TR3A-projekt som kommit halvvägs i renoveringen.
Vi talas vid per telefon allt som oftast och har haft planer på någon möte på ett mysigt ställe när andan föll på. Eftersom min anda föll på denna morgon så tog jag en chans och slog Sven en signal på hans mobil.
Hade han möjlighet att komma till Röstånga och äta lunch? När han svarade så satt han i kön till Bilprovningen i Hässleholm där han skulle besiktiga sin BMW Z3:a. Han tyckte idén var lysande och vi bestämde att vi skulle träffas i Röstånga efter han besök på SBP.
Jag drog iväg och tog en sväng förbi till Anders Arvelid, även han Morganägare, som bor i Röstånga. Där fanns det ingen hemma och kanske utnyttjade även han det fina vädret och var ute i sin +4.



Ett ställe värt en omväg.

Gästis ligger alldeles i närheten, så jag åkte ner dit och parkerade bilen. Sven hade ännu inte kommit så jag gick en sväng och tittade in i cafeet mitt emot gästis för att inventera deras utbud av bakelser. Det såg lovande ut så kanske jag skulle kunna lura in Sven även där efter lunchen.

En tysk och en engelsman.

Efter en stund anlände Sven i sin Z3. Uppcabbat! När han steg ut bilen fick han faktiskt några hånfulla kommentarer av mig, eftersom suffletten var uppe och jag tror faktiskt att han skämdes en aning, gammal sportbilsåkare som han är. Svens bil har en sexcylindrig motor men är bara på 2,2 liter. Den är tio år gammal, har rullat tvåtusen mil och är följaktligen i nyskick. Den är utrustad både med AC och elektrisk sufflett. Den är fin, men den är tysk!



Det gäller att ha koll på grejerna.

Inne på Gästis beställde vi "hemrullade köttbullar". Maten var både god och riklig, inget snålande här inte. Vi hade satt oss strategiskt vid ett fönsterbord så att jag skulle kunna kolla så att ingen gjorde intrång i min Morgan, som fortfarande stod öppen.



Bra fik på behändigt avstånd.

Efter lunchen föreslog jag ett besök i caféet på andra sidan gatan, för intagande av kaffe. Sven var inte nödbedd, så det blev både kaffe, mozartkula och bakelse, riktiga kaloribomber. Men, eftersom jag endast vägde 74,1 i kilo efter morgonens gymbesök, så tyckte jag att jag kunde kosta på mig denna så sällsynta kakorgie. Nu var det emellertid dags att ta ut Sven en runda i Moggen. Han har själv, för många år sedan, ägt en 1971 års Morgan 4/4 fourseater, så han är inte helt obekant med märket. Vi körde iväg några mil ut på småvägarna och när det var tid att återvända till Gästis tyckte jag att Sven skulle köra tillbaka.
Han var först lite betänksam eftersom bilen är högerstyrd, men ville naturligtvis inte missa tillfället att prova. Han tog det ganska varligt och varvade tyvärr inte upp på ett sätt som tar fram de prestande som bilen har. Men, han märkte ganska snabbt att det fanns kraft under huven. "Det känns som en gammal bil, jämfört med min Z3". Detta var positivt menat eftersom, när han kör sin Z3 är sdet om att köra vilken bruksbil som helst.
Precis som jag kände innan jag sålde mina två äldre bilar, så tycker Sven att han har för mycket grejer som inte används. Han har även två motorcyklar som han dock använder mer flitigt. Sina TR-bilar har han inte använt på tre år, vilket är synd och skam. Men med dessa ack så charmiga äldre veteraner så är man ofta lite nervös på längre utflykter. Man sitter och lyssnar efter konstiga ljud och undrar vad det nu är som är på gång att gå fel. Den här osäkerhetskänslan tar bort en del av gjädjen med att köra, åtminstone för mig.
Så vem vet, kanske han säljer det mesta i garaget och köper en nyare Morgan som han vet fungerar, åtminstone oftast. Han verkar inte helt främmande för tanken.



Tycker Sven kastar lystna blickar på Morganen.

Det började lida mot sen eftermiddag och jag skulle lämna in min strejkande avfuktare för repration före klockan fem.
Innan vi skiljdes kom vi överens om att sådana här träffar över en lunch är något som förgyller dagen.
Alla skäl för att ta en sväng med sin ögonsten är bra skäl!

Ryder Cup, Morgantur och Bättringsfärg

Tre nervösa kvällar - 2012-09-28-30
Det blev tre sena nätter, hos min kompis i Viken, när vi följde europeernas kamp mot USA i Ryder Cup. Efter första kvällen var vi ganska nedslagna båda två eftersom USA gått upp i ledningen. Kvällen efter orkade vi inte ens titta till slut. Ledningen för USA var nu ännu större och vi var övertygade om att loppet var kört för Europa. Vi gick till sängs redan klockan elva på kvällen.
Men så kom söndagen. Vi bänkade oss framför TV:n med grillade revben och mjölk(!) när första singelparet gick ut vid sextiden. Vilken kväll det skulle bli! Europa tog en snabb ledning i de första bollarna och vi tyckte båda att kunde bara Europa slippa att bli förödmjukade så var allt OK. Efterhand som spelet pågick och det fortsatte att gå bra för "de våra" så övergick våra förväntningar till att tro att det fortfarande fanns en chans att vinna. På slutet av tävlingen var det så nervpirrrande att vi nästan inte vågade titta.
När så Kaymer satte sin putt för vinst över Stricker visste vår glädje inga gränser. Men samtidigt var det nästan så att vi tyckte lite synd om amerikanarna, som aldrig tidigare, någon gång, varit så säkra på att ta hem segern, som i år.
Men i golf kan allt hända och några i det amerikanska laget berättade att de förstod hur europeerna kände det när de tappade en lika stor ledning 1999.
Den enda besvikelse vi kände var kanske att Skånes Peter Hanson inte fick spela fler matcher. Det är dock kaptenen som tar ut laget och Peter kunde nog dela glädjen med de övriga när väl vinsten var bärgad.

Jag behövde tanka - 2012-10-01
Vädret under helgen hade varit ganska trist med både regn och blåst. När jag åkte från Viken vid lunchtid på måndagen så verkade det emellertid klarna upp lite. Efter att ha suttit inne i tre dagar så behövde jag komma ut och få lite luft. Tanken på en runda med Moggen började surra i huvudet på vägen hem. Hur vädret blir framöver vet man inte och det gäller att ta alla chanser att köra öppet innan säsongen med snö och saltade vägar börjar.
OK tänkte jag, bilen behöver ju trots allt tankas, så en liten sväng kan jag ju alltid ta. Med full tank Shell 98 Super (ja, jag skämmer bort den med högoktanigt) så körde jag min vanliga väg ner mot Barsebäck och längs havet mot Häljarp. Före rondellen i Saxtorpskrysset tvekade jag mellan att köra tillbaka till Lödde eller utöka min runda lite. Det blev det senare och helt plötsligt befann jag mig på vägen mellan Landskrona och Eslöv. Såg en skylt med Knutstorp och Svalöv och vek av där. Lite senare var jag i Kågeröd, inte långt från Stenestad och tyckte då att jag lika gärna kunde ta en sväng till min kompis och före detta kollega Bosse.
Upp till Stenestad är det mysiga slingriga vägar, som är ett rent nöje att köra på med en Morgan, och snart svängde jag ner på den lilla grusvägen till Lökagården, där Bosse residerar. När jag stannade framför hans hus blev jag rejält utskälld av hans hund, en Akita. Den är dock mycket snäll och blev bara glad när den såg mig.



Bosse vid ratten, även om han syns dåligt.

Bosse, som ju bland annat är fotograf till proffesionen, ville ta några bilder på bilen. För att få den i rätt position, enligt honom, så var det nödvändigt att vända den. Det lät jag Bosse göra, då han förmodligen aldrig rattat en Morgan tidigare, samtidigt jag tog några bilder på honom med min mobiltelefon.



Trevligt att få vara med på bild någon gång.

Eftersom jag själv nästan aldrig finns med på bilder, då det oftast är jag som plåtar, så var det kul att Bosse ville plåta mig och bilen. Nu har jag en bra bild som jag kan använda till framsidan av mitt nya QSL-kort (för amatörradiohobbyn) då det på mitt nuvarande kort finns en bild på mig i min tidigare Triumph TR2:a.

Vi gick sedan in i Bosse ateljé där han visade mig alla foton, i svart/vitt, som ska finnas i hans nya bok om livet och personerna i Borstahusen. Boken kommer att tryckas under vintern. Själv har jag alltid närt en dröm om att skriva en bok, men får nog hålla mig till min lilla blogg.
Huset Bosse och hans Lena bor i har Bosse själv ritat. Hela inredningen går i 40-talsstil och hans företag Landsbygdens Hus (www.landsbygdenshus.se) har ett flertal hus i liknande stil på sitt samvete.
Att komma upp till Bosse är väldigt rofyllt. Utanför går korna i hagen medan katten sitter på trappan i solen och myser.



Blomster i härlig miljö.

Hustrun Lena är en stor beundrare av pelargoner och hela husets veranda är full med dessa blomster.

Mörka moln började nu visa sig på himlen så jag tyckte det var bäst att börja återfärden till Lödde. Det var ju trots allt cirka sju mil och suffletten ville jag självklart inte fälla upp.
Så var den första oktoberturen med Morganen till ände!

Leverans från UK - 2012-09-24
Brevbäraren ringde på dörren. Han tyckte att vi skulle skaffa en brevlåda med bredare springa så att det även gick att få ner paket i den. Det var mitt touch-up-paint kit han kom och lämnade vid dörren.
Det finns visserligen bara två små stenskott på bilen, men det gäller att fixa dem så fort som möjligt så att inte fukten tränger in mellan färgen och aluminiumkarossen, har jag fått mig berättat.



Touch up paint

Lådan innehåller en flaska färg och två flaskor med kemikalier, ett antal väldigt små tops, gummihandskar, två fiberdukar och en användarbeskrivning. I beskrivningen står det att bättringen av lacken ska bli så bra att det inte syns var det är gjort.
Återstår att se hur jag ska lyckas med det!