Golf och lite turistande i Torrevieja

Vi blev trötta på vädret här hemma - 2013-11-10-17
Egentligen skulle vi åkt till Skottland tidigare i höst. Men, tiden gick och efter ett tag så blev det lite för sent att åka dit. Jörgen, en av mina golfkompisar, sprang på en av sina tidigare kunder och beklagade sig för vårt trista höstväder. "Men, du kan få hyra vår lägenhet i Torrevieja om du vill" sade han. Jörgen nappade direkt och efter lite koll på nätet bokade vi både flyg, parkering på Kastrup och hyrbil i Alicante.
Så kom då söndagen den 10:e november då det var dags att åka iväg. Dagen innan hade jag fått ett erbjudande om uppgradering av parkeringen, så nu fick vi förmånen att parkera i P7. Vi kunde därmed gå inomhus hela vägen istället för att ta en shuttlebuss från den avlägsna P17.

Grått och trist på Kastrup.

I vanlig ordning var vi på Kastrup drygt två timmar före avgången klockan 11:45. Med endast var sin liten ryggsäck kunde vi efter incheckningen knalla in på "affärsgatan" efter att ha passerat säkerhetskontrollen.

En Aston Martin är det lätt att vila ögonen på.

Det är lätt att slå ihjäl någon timme uppe bland butiker och restauranger och som vanligt fanns det massor av människor överallt. Flyget var försenat en dryg kvart, men vad gjorde det, vi hade inga tider att passa.
Efter en behaglig 3,5 timmars flygresa så landade vi på flygplatsen i Alicante i strålande sol. Bagaget kom snabbt och med varsin vagn med väska och golfbag försökte vi sedan hitta vår biluthyrare som heter Firefly. I ankomsthallen fanns de vanliga stora uthyrarna, men någon Firefly fanns inte att hitta.
Efter lite frågande så visades vi en våning upp, där uthyraren fanns i det stora garaget. Det verkade som om alla andra också hyrt bil av samma uthyrare, så vi fick vänta tre kvart innan vi kunde hämta ut vår Ford Fiesta.
Det var drygt fyra mil till Torrevieja, dit vi anlände lite efter fem på eftermiddagen. Då hade det redan börjat mörkna. Efter att ha konsulterat Jörgens GPS, hittade vi slutligen fram till där vi skulle bo. Den vi hyrde lägenheten av hade försett Jörgen med en försvarlig mängd nycklar. För att ta sig fram till lägenheten låste vi upp tre bastanta järngrindar, innan vi kunde låsa upp entrédörren till lägenheten.

Vardagsrum och kök.

Utrymmet var perfekt för två personer, eller möjligen två par, men att åka flera killar, som vill ha separat sovrum, hade inte fungerat.

Ensam hade jag god plats för alla mina prylar.

Sovrummen var förvisso ganska stora, så att bo sin hustru hade naturligtvis funkat, men inte med en snarkande nyligen pensionerad man.
Vi hade inget att äta till morgondagens frukost, så vi begav oss ut i kvällens mörker. Det verkade dock som om allt var stängt på söndagar och vi fick köra ganska länge, långt in i staden, för att hitta en liten kvällsöppen butik. Här fanns det mest nödvändiga, som ägg, smör, bröd och lite ost. Kaffe hade jag redan i min resväska. Vi åt bara några mackor på kvällen eftersom vi inte hittade någon restaurang på gångavstånd.

Så här elegant klädd anlände Jörgen till frukosten varje morgon.

Dagen efter, på måndagen skulle vi reka lite golfbanor. Vi hade inte bokat några starttider och för att hinna in före mörkrets inbrott gällde det att komma ut vid tolvtiden på dagen. Men först skulle vi äta frukost. Jag stod för tillagningen och Jörgen var ansvarig för grovdisken, vilket passade mig alldeles utmärkt.

Det fanns flera pooler på området, men vi såg ingen bada i dem.

Utsikten från frukostbalkongen var väl inte spektakulär, men det fanns ytterligare en ganska stor altan ovanpå lägenheten där vi hade utsikt över medelhavet.
Efter frukost tog vi vår lilla bil för att med hjälp av GPS leta upp några golfbanor i trakten. Det visade sig att alla banor låg mellan två och tre mil från vårt boende. Efter några timmar i bilen drabbades jag av ett lätt migränanfall. Vi fick därför köra tillbaka till lägenheten där jag tog två tabletter och sov en dryg timme, varefter jag var fit for fight igen. Har inte råkat ut för sådant på flera år, men typiskt at det ska hända just när man är på semester.

Jörgen gillar pasta. Det gör inte jag så jag beställde pizza.

Efter min lilla tupplur gick vi ut på stan för att äta middag och hittade ett ställe nere vi den långa strandpromenaden där meny innehöll rätter som föll oss båda i smaken.

På Villa Martin finns det många skandinaver.

På tisdagen var det dags för den första golfrundan. Vi hade beställt tid på Villa Martin och fått en starttid 11:45. Redan innan vi åkte hade vi bestämt att vi skulle hyra golfbil varje gång, då banorna häör nere brukar vara väldigt kuperade. Greenfee + golfbil kostade omkring 60 - 70 Euro per person.

Jörgen väntar på att bli "antastad".

När vi kom upp på ettans tee så blev vi "antastade" av två svenska damer, som skulle gå i samma boll som vi. Den ena damen bodde alldeles intill golfbanan och hade naturligtvis spelat den massor av gånger. Hon hade 19 i hcp och den andra tjejen hade 13 i hcp. Både Jörgen och jag kände att vi nog skulle komma att göra bort oss eftersom vi inte spelat golf på en dryg månad. Men allt gick relativt bra och de två tjejerna var väldigt trevliga och duktiga golfspelare. Efter rundans slut så duschade vi och åt middag i golfrestaurangen.

Här bjöds det på mat för en karl.

På kvällen tog vi en promenad i området och hittade då en svensk restaurang cirka en kilometer från vår lägenhet. Nu kände jag mig lugn.

Vad sägs?

De som känner mig vet att "konstig" mat inte är något för mig, uppfödd på falukorv och stekt potatis som jag är.  När jag såg deras dagens meny på väggen fick jag nästan tårar i ögonen. Kålpudding, min favoriträtt, hade de serverat dagen före.

På flera ställen finns det väldigt fin graffitti, som man inte verkar vilja ta bort.

På onsdagen hade vi bestämt att vi skulle turista lite och bland annat åka till Pinto Horadada, eller vad det nu heter, för att titta på en lägenhet som ett par i vårt golfgäng har köpt. Vi satte på GPS:en och for iväg. Egentligen är det ganska märkligt att det byggs så många nya områden överallt, när det lär finnas två miljoner lägenheter och hus till salu bara runt Alicante och på Costa del Sol.
Efter många om och men så hittade vi, med hjälp av den höga Zapatakranen, som vår kompis talat om, fram till rätt byggområde.

Så här ser de färdiga husen ut.

Här träffade vi en av få vänliga och hjälpsamma spanjorer, som även talade ganska bra engelska. Han verkade vara byggchef för just detta området och visade oss både en färdig lägenhet och det påbörjade huset där vår golfkompis och hans hustru ska tillbringa höstar och vintrar i framtiden.

Det aktuella huset under uppförande.

Varje hus har fyra lägenheter, två där nere och två där uppe. Kompisen har köpt en lägenhet på våning två och får därmed också en stor altan uppe på taket. I varje lägenhet finns det två sovrum, två toaletter samt kombinerat kök och vardagsrum.
När vi kom tillbaka på kvällen promenerade vi till "Svensken" och åt middag. Ägare och kockar är svenska, men den servitör vi hade var en trevlig engelsman.

Las Ramblas ingick i samma grupp som Villa Martin och La Finca.

Torsdag och det var dags för golf igen. Denna gång hade vi bokat tid på Las Ramblas, en bana som är känd för sina kuperade fairwys och raviner. Här fick vi gå ensamma och framför oss hade vi en fyrboll finnar, som på restaurangen hade laddat med en så kallad ubåt.

Vacker bana med många dramatiska hål.

Det hade regnat under natten och tidigt på morgonen och när jag gick ner från den högt belägna teen på första hålet så halkade jag och dråsade nerför trapporna. Perfekt eftersom jag klätt mig elegant i vita långbyxor! Här gick spelet inte så bra för någon av oss då vi lyckades toppa eller duffa utslagen på de hål där det fanns raviner.

Här fanns det ett stort hotell där också shopen låg.

På vägen tillbaka till lägenheten passade vi på att åka in om Real Club de Golf Campoamor för att boka starttid till fredagen. Här betalde vi 610 SEK per person för greenfee och golfbil, så priserna var ganska hyggliga.

Första hålet, par fem, på Campoamor.

När vi på kvällen kollade vädret på nätet förutspådde man risk för regn på fredagen. Men, när vi anlände till klubben vid elvatiden så vad det strålande sol, som höll i sig hela rundan.

Hotell och klubbhus.

Vi fick gå med en man och en kvinna. När vi hälsade på dem på första tee, så visade det sig att de också var svenskar.
Mannen, som hette Jan-Erik, sade till Jörgen "dig känner jag". Jörgen såg som vanligt oförstående ut och svarade "du får nog hjälpa mig lite". "Jo, du trollar lite, eller hur?" Det kunde Jörgen inte förneka, men kom inte ihåg var detta hade skett. Det visade sig att Jörgen kört ett litet trolleriuppträdande på ett av sina möten på Odd Fellowlogen i Helsingborg. Ja, världen är liten.
Vi fick en mycket trevlig runda och alla spelade bra eller åtminstone hyfsad golf. För egen del fick jag 32 poäng och därmed den bästa rundan under veckan. Det var nog också den trevligaste banan vi spelat, även om den var ganska lång, 6200 meter.
Gemensamt för alla de tre banor vi spelade var att tees var väldigt dåliga, men flera cm högt mjukt gräs och mycket uppslaget. Greenerna var riktigt bra även om någon bana hade betydligt trögare greener än de andra.När vi spelat färdigt 18:e gick vi gemensamt till restaurangens uteservering, där vi fikade och fortsatte att prata.

I Supermercadan fanns en fin fiskdisk, men de gillade inte att jag tog bilder.

På vägen hem åkte vi till en Supermercado där vi köpte en grillad kyckling, som vi sedan inmundigade i vår lilla lägenhet. De fanns emellertid inga varma nygrillade kycklingar utan kalla, som låg inplastade i en kyldisk. På så sätt fick vi också anledning att använda ugnen i lägenheten.

Här var det lätt att gå vilse.

Under de sista hålen på golfbanan fick Jörgen väldigt ont i en hälsena och haltade sig fram. Det innebar att det inte skulle bli något golfspel på lördagen, varför vi beslöt att ägna sista dagen åt turistande. Någon hade berättat för oss att det fanns ett fantastiskt köpcentrum som hette Zenia, så det fick bli dagens första utflyktsmål.

Nästan som en hel stad.

Det visade sig vara enormt stort, och till skillnad från våra egna så fanns alla gångar utomhus och bildade gator ungefär som massor av Helsingborgs Kullagator. Själv hade jag tänkt att köpa några skärp här eftersom jag fått för mig att läder var något man skulle köpa i Spanien, men priserna låg runt 55-60 Euro vilket jag tyckte var lite dyrt. I köpcentrumet fanns alla kända märken som Boss, Armani och en del andra jag aldrig hört talas om. Jag kan tänka mig att våra fruar hade uppskattat ett besök här om de varit med.

Vid marinan fanns många uteserveringar.

Dagen var ännu ung och vi hade fått höra att det fanns en hamnstad som hette Cartagena, några mil söderut. Vi åkte därför dit för att se om det var något och för att få i oss en eftermiddagsfika. Det visade sig vara nästan fem mil och då vi ville undvika betalvägarna tog det ganska lång tid att ta oss igenom alla byar på vägen dit. När vi kom fram följde vi pilarna till marinan, där vi slutligen fick parkerat bilen i ett underjordiskt garage. Vi blev dock inte särskilt imponerade av marinan, vilket man nog inte blir om man varit doch tittat i Puerto Banus marina vid Marbella.

Tillbaka till Torrevieja valde vi att köra motorvägen, trots att vi vi slanta upp euro med jämna mellanrum. Efter ombyte och var sin drink beslöt vi att knalla bort till Svensken på Hörnet och äta middag. Valet föll på rökt lax och stuvad potatis som smakade alldeles förträffligt. Vi ansåg att det var lagom lätt mat inför den korta natt som låg framför oss.

Mörkt och kallt, bara 6C, var det kl 0400.

På söndagsmorgonen hade jag ställt min telefon på väckning klockan 0400. Det är TIDIGT! Planet skulle gå klockan 0800 och vi hade nästan fem mil till flygplatsen. Var vi skulle ställa ifrån oss bilen var vi heller inte riktigt klara över så det var viktigt att ha gott om tid.
Precis när vi låst alla sju låsen, packat in alla våra grejor och satt oss i bilen, säger Jörgen "helvete, jag glömde mina hemnycklar på byrån". Jag stönade till då jag visste att nu skulle alla de förbannade låsen låsas upp igen. Med olika nycklar!

Jörgen kom tillbaka snabbare än jag hade trott. Så kom vi äntligen iväg. Båda var vi väldigt sömniga så konversationen i bilen var mycket begränsad.  Positivt var att vi hittade tillbaka till garaget, där vi skulle lämna bilen, på direkten. Deras kontor var inte bemannat så vi fick lägga bilnycklarna i en brevlåda.

Alicantes flygplats är väldigt stor, men planen går endast inom Europa.

Redan sex på morgonen var incheckningsdiskarna bemannade. Och, här slapp vi att bära golfklubborna till ett speciellt inlämningsställe, som vi måste göra på Kastrup. Vi hade inte ätit något innan vi åkte från lägenheten, så vi tog en fika på flygplatsen. Vi reagerade kraftigt på hur få det är som kan tala någon form av engelska. Lite konstigt att anställa folk på en flygplats som inte behärskar, åtminstone detta språk.

Alperna, tyckte jag någon sade. Ser ut som land med vatten emellan, men det övriga är moln.

Planet lyfte i rätt tid och det tog nog bara tio minuter innan jag lyckades somna. Efter en knapp timme skulle det serveras mat och då bröts tystnaden. I min iPad hade jag laddat hem en ny bok, Nybyggarna av Jan G., som verkar ganska bra. När andra åt hann jag få mig till liv lite andlig spis istället.

Tycker allt börjar allt tidigare för varje år.

Vi landade i rätt tid på Copenhagen Airport och möttes då av ett träd som starkt påminner om det vi snart har framför oss.

GOD JUL!

Ny investering till garaget

Ett absolut måste i garaget - 2013-11-01
För några veckor sedan pajade min garagedomkraft. Helt plötsligt trycktes all hydraulolja ut på golvet.
Den hade säkert gått att laga, genom att byta packboxar, men den hade gjort tjänst under drygt 25 år så jag ansåg att den hade gjort sitt.

Biltema i Lund finns på Gastelyckan.

Vid min koll på nätet hittade jag mängder med domkrafter i olika prislägen. Även om jag ibland känt mig tveksam på kvaliteten på Biltemas grejer, så blev det trots allt dit jag begav mig. Innan jag åkte iväg baxade jag in min gamla domkraft i bilen. Den väger nog runt 60 kilo och det var inte lätt att ensam lyfta upp den i kofferten på Audin och nästan lika svårt var det att lyfta av den när jag anlände till Sysav i Lund.

Till sist hittade jag fram.

På Biltema finns det massor av saker som inte har ett dugg med bilar att göra och nästa steg blir väl att de införlivar livsmedel i sortimentet. Efter lite sökande i butiken hittade jag dock fram till ett hörn där det stod en gammal PV och en stor skylt med BILVÅRD.

Ett tiotal att välja på.

Var är priset på nummer 8?

I butiken fanns ett brett utbud av domkrafter i prisklasser från några hundralappar upp till tretusen. En garagedomkraft är definitivt en sällanköpsvara och därför är det dumt att snåla och sedan ångra sig någon månad efteråt om man köper en för liten modell. Jag vill ha rejäla prylar när jag jobbar i garaget. Mina krav på en ny domkraft var dels ett den skulle vara förhållandevis låg, eftersom en Morgan är låg både fram- och baktill. Ett annat krav var att den skulle kunna lyfta högt.
Det fanns några stycken som såg kraftiga och stabila ut. Alla, utom en, lyfte dock max 50 cm. Men så hittade jag en som lyfte 86 cm, som var märkt med nummer 8. Prisskyltarna visade bara produkter med nummer 1 till 6. Emellertid, när jag gick runt till baksidan av skyltarna så fanns även 8:an med.
Och, självklart var det också den dyraste då den betingade ett pris av 2.999:-.

Stor, tung och otymplig!

Men, det kunde inte hjälpas. Här fanns en som uppfyllde mina krav så det fick bli affär. Bara domkraften väger 50 kilo och förpackningen omkring fem, så jag fick uppbringa alla mina begränsade krafter för att lyfta in den i bilen.

Lyfter riktigt högt, vilket kan vara bra ibland.

Det var inte lättare när jag kom hem, då jag fick släpa in den i garaget och nästan blev svimfärdig.
När jag monterat och satt på hävarmen så fick jag först lufta systemet innan den fungerade. I instruktionerna stod också att alla rörliga delar skulle smörjas före användandet, vilket jag naturligtvis gjorde.
Så nu är allt klart för att lyfta upp vår Morgan på pallbockar så att vinterpysslet med polering, vaxning, läderbehandling och annat kan ta sin början.
Nu har jag en ny rejäl domkraft.
Det är både jag och förmodligen grannarna också väldigt tacksamma för!

Tvätt av suffletten...

...på vår Morgan - 2013-10-24
Det börjar bli dags att förbereda bilen för vintern. Första insatsen är då, i mitt fall, att först tanka den full med bensin och sedan tvätta den, innan allt vinterpyssel i garaget tar sin början.

Nu ska BRUM pysslas om.

Jag passade på att handla hem en massa Meguiars bilvårdsprodukter när Mekonomen lämnade 20% på allt de hade i butiken för några veckor sedan, vilket bör hjälpa mig att hålla mig sysselsatt i garaget under regniga höstdagar.
Redan i våras köpte jag hem, polish, vax, läderrengöring och en massa andra grejer, bland annat rengöringsmedel och impregneringsmedel till suffletten.

Medel utan bruksanvisning.

Meguiars har instruktionsfilmer på nätet som visar hur man ska använda i stort sett alla deras produkter, men inte när det gäller medlet för suffletttvätt. Men eftersom jag ändå skulle tvätta bilen så tänkte jag att jag nu var tvungen att även fixa cabben.

Jag snålade inte på tvättmedlet.

Jag började spraya överallt på suffletten och visste inte hur mycket jag skulle använda. Men avsikten måste ju vara att hela suffletten ska täckas med medlet. När jag var klar hade halva flaskan gått åt så det måste ju räcka gott och väl, tänkte jag.
Nästa steg i arbetet innebar att jag, med en mjuk borste, arbetade in medlet i textiltyget. Detta fick sedan "stå och dra" en stund innan jag körde ut bilen ur garaget för att slutligen spola av suffletten tills allt rengöringsmedel försvunnit från tyget.
Med all säkerhet hade jag i alla fall inte använt för LITE tvättmedel, för jag spolade och spolade och spolade under minst femton minuter. Hela tiden rann faktiskt riktigt skitigt vatten och tvättmedel av taket, så suffletten hade nog varit ganska smutsig även om det inte sett så ut. Men så till slut så fanns det inte mer att spola av och jag fortsatte med att tvätta av hela bilen så att den var färdig för polering, vaxning och annat när jag får tid och lust till det.

Nu ska suffletten bli riktigt torr innan jag sätter igång med sista steget, nämligen att impregnera den med Meguiars impregneringsmedel, som det inte heller finns någon bruksanvisning till. Men det lär väl bara att spraya på.
Men, med måtta den här gången!

Joes Garage firade 20-årsjubileum

Mingel, garagesnack, kaffe och tårta - 2013-10-14

Träffarna på Joes är nästan alltid välbesökta.

Parkeringen utanför Joes Garage i Furulund var överfull av bilar, främst Jaguarer. Varannan måndag brukar det vara träffar hos Joes Garage och även om jag inte äger någon Jagga själv, så är det alltid kul att träffa bilintresserade, varav en del ibland har mer än en entusiastbil, till exempel en Morgan.

Alltid fina bilar till salu.

Man blir förvånad över att en begagnad Jaguar, visserligen med ett antal år på nacken, kan vara så "billig". Det fanns en stor Jaguar, som bara rullar 5000 mil med en prislapp på under 200.000. Det är faktiskt ganska prisvärt för en bil av den kalibern med all den lyx och prestanda den erbjuder.

Som det brukar gå till, så leddes vi in i en av deras verkstadslokaler där man visade en 20 år gammal bil och jämförde den med en av senaste årsmodell, som stod bredvid.  Bland annat berättades att man nu, i de nya bilarna, kan hitta ett ev elfel på några minuter. Något som kunde ta flera timmar på de äldre modellerna.

Så ska bilar se ut.

Inte mycket plast här inte.

Inne i försäljningshallen fanns det bland andra en Jaguar Mark V från femtiotalet. På prislappen stod det 189.000, om jag inte minns fel. Undrar hur länge den får vara kvar.

En Mark II och två E-types.

Inne i renoveringsverkstaden fanns bland andra den vita E-typen, som undergår en fullständig renovering. Den är nu lackerad i väntan på motor och växellåda som tydligen renoveras någonstans i England. Anledningen till det är att det, enligt killarna på Joes Garage, blir både billigare och bättre gjort i UK. Nackdelen är att väntetiden är ganska lång.
Här fanns också en blågrå E-type. Den hade importerats från USA, vilket konstaterades av att det bara fanns två förgasare. Det var förmodligen en Californiabil, då bilen verkade rostfri medan lacken var alldeles matt p g a starkt solsken.

Efter "föredraget" ute i verkstaden så drog folket in i försäljningshallen igen för att avnjuta kaffe och princesstårtor som dekorerats med Jaguarloggan i marsipan.

En trevlig kväll, som vanligt, på Joes Garage!

Sista höstturen med Morganen?

Jag behövde ju tanka - 2013-10-14
Tidigare, när vi hade äldre veteranförsäkrade bilar, så fanns det ingen anledning att ställa av dem under vintern. Men, nu när jag betalar full försäkring och skatt för vår Roadster, så kan jag spara en slant om jag ställer av den, åtminstone några månader.

Full tank ska det vara i garaget, har jag hört.

Men, innan jag lyfter upp den på pallbockar i garaget, så vill jag helst fylla upp bensintanken. Jag körde därför upp till Shellmacken och skämde bort BRUM med Shell 98 Super.

Fräck vinkel i fin miljö, tycker jag.

Temperaturen låg omkring 14 C, så jag tog tillfället i akt att köra en liten sväng. Åkte ner till Barsebäcks Hamn, passerade Henrik Stensons nybygge strax före byn och körde vidare ner för att hälsa på en gammal kollega. Han var dock inte hemma varför jag åkte ner till havet och tog några bilder.
På bilen förstås.

Lugnt och fridfullt.

I hamnen rådde höstlugnet. Några turister fanns inte kvar. Byn vilade efter sommarens turistström.
Efter lite filosoferande vid strandkanten fick jag plötsligt ett samtal på mobilen. Det var en annan Morganägare uppe i Karlshamn som blev väldigt avundsjuk när han fick höra att jag var ute och körde öppet. I Karlshamn var det inget köraväder så hans Morgan fick stanna i garaget.
Efter en liten pratstund åkte jag sedan fyra mil längs med havet, förbi Saxtorp och sedan tillbaka hem.

Nu blir det efterhand tvätt, polering, vaxning, smörjning av king-pins och lite annat pyssel innan jag kan lägga "pyjamasen" över BRUM. Några mörka månader ligger framför oss och då kan det vara mysigt att gå ut i garaget, sätta på radion, ta med en termos kaffe och pyssla om sin bil.

Underhåll kan faktiskt vara kul det också!

Bo-Ingvar Svensson på Galleri Gamla Staden

Vernissage i Landskrona - 2013-10-12
Min mångårige kollega och AD:n, designern och fotografen Bosse ställer i dagarna ut sina fantastiska blyertsteckningar på Galleri Gamla Staden på Norra Kyrkogränden 31 i Landskrona.

Pittoresk miljö i Landskrona.

Här samsas han om utrymmet med fotografen Per Jahnke och de båda konstnärerna Christer Sandelin och unge Tobias Kühl. Galleriet håller öppet för vernissage den 12-13 oktober och är också öppet varje helg, mellan 12 - 16 fram till och med den 3:e november.

Bosse vid en av sina blyertsteckningar

Bosse har verkligen många strängar på sin lyra. Förutom sin enorma talang som illustratör är han en ypperlig fotograf. Men, det räcker inte med detta, då han också designar både möbler och kök samt ritar mycket vackra hus både av klassisk landsbygdskaraktär med vasstak och art decoinspirerade funkishus. Intresserade hittar bilder och information på: http://www.landsbygdenshus.se

Halvfärdig blyertsteckning av Bruno Mattsson

Eftersom han de senaste tio åren blivit allt mer intresserad av design och arkitektur är det ganska naturligt att han senaste året har ägnat sig åt att basera sina illustrationer på kända formgivare som Josef Frank och Bruna Mattsson, där både porträtt och kända verk av designern finns med.

Blyertsteckning som handkolorerats efter tryck.

Att han är duktig på prträtt famgår bra här.

Bosse var i sitt tidigare liv väldigt aktiv inom den svenska Mercedes Old Timer Club, där han under flera år producerade klubbens förnäma klubbtidning. Intresset för Mercedes Benz finns i högsta grad kvar även om han inte längre har någon egen äldre Merca i sitt garage.

Galleriet öppnade för förhandsvisning igår, då det var kulturnatt i Landskrona. Idag när vi besökte galleriet berättade Bosse att han hade sålt ganska mycket redan första kvällen, så nu hade han mycket arbete framför sig.

Exempel på Pers foto.

Bakom och till vänster om Tobias Kühl finns ytterligare exempel på Pers foto.

Fotografen Per Jahnke hade, utöver annat fotgraferande, en liten specialitet i att fotografera artister av olika slag. Ibland ringde artisterna själv upp och ibland fick Per ta initiativet till kontakt.

Verk av Christer Sandelin där det högra visar exemepel på samarbetet med Per Jahnke.

Per samarbetar också lite med den tredje utställaren, Christer Sandelin, som kan utgå från ett av Pers foto för att sedan bearbeta den efter eget huvud.

Tobias Kühl

Serieteckningsinspirerade motiv.

Den fjärde och med sina 21 år yngste utställaren är Tobias Kühl. Det berättades att han började sin konstnärliga bana som grafittimålare, men när han sedan förstod att han kunde måla på riktigt så ägnar han sig nu åt det istället. Även Tobias lär ha både sålt en del och fått beställningar på fler saker, vilket måste kannas väldigt kul för en ung kille i början på sin karriär.

Eva och jag blev väldigt positivt överraskade av vad vi såg. Båda tyckte vi att, trots stora skillnader mellan de fyra utställarna, så fanns det ändå någon form av röd tråd som gjorde att de fungerade bra tillsammans.

Så, åk dit och bli inspirerade!

Kort tripp till vårt grannland

Nytt marinmuséum i Helsingör - 2013-10-09
Jörgen, en av mina golfkompisar och även han nybliven fritidsforskare, ville att vi skulle turista en dag i Helsingör och bland annat besöka stadens nya Marinmuséum. Så blev det och vi bestämde att träffas på Knutpunkten i Helsingborg vid lunchtid.

Jörgen småfryser på fördäck.

Det var väldigt länge sedan jag "turade" vilket beror på att jag bor i Lödde, har brobizz och därmed utnyttjar bron när vi besöker Danmark. Vi steg på en av de äldre HH-Ferries, som sett sina bästa dagar, men som lugnt och metodiskt förde oss allt närmre Helsingör.

Här har nog hänt mycket under århundradena.

Det nya Marinmuséet, trodde vi.

När  man närmar sig Danmark så är slottet Kronborg alltid det första man ser. Men denna gången så fanns det faktiskt en annan byggnad, om än inte lika stor men ganska spektakulär, som konkurrerade om uppmärksamheten. När vi såg denna byggnad var vi övertygade om att det var just det nya Marinmuséet, som många talat om, men si där hade vi fel.

Visst ser det inbjudande ut.

Men innan färjan lade till beslöt vi oss att äta en bit och ta en promenad i den mysiga staden inna vi övergick till den mer kulturella verksamheten för dagen. Att vi inte åt lunch på färjan berodde på att vi inte ville kasta i oss maten under de tjugo minuter turen till Danmark tar.

Vi kunde betala med kort, men fick ingen pensionärsrabatt som när vi köpte färjebiljett.

Vi hittade snabbt ett ställe där man fick tre smörrebröd och en öl för 85 DKR. Det var väldigt spartanskt beträffande inredningen, men kändes också helt rätt. Trevlig personal och de äldre gubbar, äldre än oss alltså, som fanns i lokalen hade både snaps- och ölglas framför sig. Inte nog med det, alla hälsade också vänligt på oss när vi steg in. Några minuter senare inträder två svenska damer i 75- 80-årsåldern. De beställde också smörrebröde, men de nöjde sig inte bara med en öl utan båda ville även ha var sin snaps. Tveksamt om det hade gjort samma sak i Sverige vid lunchtid.

Dansk arkitektur.

Mätta och ganska belåtna kände vi oss nu mogna för att ta oss med apostlahästarna till det så omtalade muséet. Det var en bit att gå, då det ligger där varvet och den stora dockan låg förr. När vi kom fram så hittade vi bara en entré till ett bibliotek så vi fortsatte till en dörr längre borg och gick in där...

Ljust och ganska fräckt.

...men då kom vi rakt in i en restaurang. Konstigt tyckte vi och fortsatte längre in i lokalen, men hittade inget muséum. Till slut fick vi fråga en av bibliotekarierna, för det var just ett bibliotek som hela denna byggnad innehöll, vart vi skulle gå för att komma rätt.

Ganska oansenligt utifrån, inte ens en skylt.

Det visade sig att muséet låg helt under jord och att enrén låg bara en liten bit bort. När vi kommit in genom dörrarna så fick vi betala entréavgift. Som pensionist kostade det 90 DKR, annars 120.

Inledningen handlade om själva bygget.

Allting där inne var mycket speciellt, nästan inga raka vinklar och golf och trappor lutade. På väggarna, som bestod av upphängda skivor, visade rörliga bilder som ackompanjerades av olika ljud. Från vågor, från kanoneld, från olika röster etc.

Gångar och prång i det oändliga.

Överallt fanns det apparater, försedda med hörlurar, där man kunde starta en film om någonting.

Massor med fina modeller.

Under modellen exempel på bagage vid amerikaresor.

Naturligtvis fanns det massor av fartygsmodeller, både från 1500-talet och fram till våra dagar.
Den som har ett stort sjöfartsintresse kan nog tillbringa hur lång tid som helst. Det finns mängder av saker att titta på, att lyssna på och inte minst att läsa som t ex gamla logböcker och avmönstringsbesked etc.

Modernt.

Förmodligen kunde det hållas en hel del föredrag eller visas filmer i större format vilket framgick av en stor vacker hörsal, som vi passerade på vår rundvandring.

Säkert sju-åtta meter lång, men 400 meter i full skala.

Maffig!

När vi nästan trodde vi sett allt, så fortsatte gångarna bakom ett hörn. När vi närmade oss utgången hittade vi den största fartygsmodellen i hela byggnaden, nämligen det stora Maerskägda continerfartyget som passerade sundet för någon vecka sedan. Vet inte hur många containers den rymde men det måste var tusentals. Under modellen fanns exempel på vad som fraktades i dessa containers. Här fanns allt från mjuka gosedjur till torkad eller djupfryst fisk. Blev nästan irriterad när jag upptäckte så mycket onödigt som man fraktar över halva jordklotet med allt vad det innebär beträffande miljöpåverkan.

Efter en dryg timme tyckte vi att vi hade sett tillräckligt för att vara mer allmänt intresserade. Men muséet är definitivt värt ett besök av var och en.

Här verkar man behålla sina gamla, vackra hus i större utsträckning.

Nu tog vi en promenad genom de smala gatorna med de oftast gamla husen. Det finns massor av smågator att knalla omkring i och nästan i varje hus finns det en vin- och/eller spritbutik.

Kaffe och kaka med vispgrädde är ett obligatorium för mig.

Det var några timmar sedan vi hade ätit våra smörrebröd och eftersom vi inte tog kaffe på maten då så var vi kaffesugna nu. Det var en fin dag i oktober med en temperatur kring 15C, så när vi hittade ett café vid torget så slog vi oss ned där för att vila benen, som Jörgen sade.
En halvtimme senare gör vi ett snabbt besök i en vin-sprithandel för att utnyttja de lägre priserna i Danmark. Vid färjeläget upptäckte vi att vi vid hemresan skulle färdas med Aurora, som är av lite nyare datum en den tidigare färjan.

Vi var överens om att vi hade haft en intressant och trevlig dag, när vi skiljdes vi parkeringsgaraget.
85 spänn fattigare kunde jag lämna garaget med ett betalt parkeringskvitto.

Ingenting är gratis och tyvärr ingen pensionärsrabatt på parkeringen!