Ett break i karantänen.

 Samvaro på säkert avstånd vid golfspel - 2021-05-19/20

Förra året kom vi hem från Portugal i början av februari, där vi varit på golfresa tillsammans med min gamle skolkamrat Thomas och hans hustru Bibi. Då kunde vi inte drömma om att det skulle bli omöjligt att åka utomlands under väldigt lång tid.

                                                        Faktiskt en av landets äldsta klubbar.

Men, golf går det att spela även på hemmaplan och när nu våren så sakta börjat visa sig, så bestämde vi att istället ta en minisemester med två dagar golf tillsammans hemmavid. Vi har alla fyra införskaffat årets golfhäfte som innebär att vi kan spela en massa golfbanor i Hela Europa till halv greenfee. Vi hade därför, i god tid, bokat starttider först på Bedinge GK på onsdagen och på Eslövs GK på torsdagen. Övernattning med middag hade vi bokat på Dannegården i Trelleborg.

Vår starttid var 1200 och Eva och jag ville åka i god tid med tanke på trafikproblemen vid Malmö och Lund.Men vårt vägval visade sig vara rätt varför vi anlände till Bedinge redan 11:45. Eva och jag plockade våra golfgrejer ur bilen och gick sedan in och betalade vår greenfee som för oss två kostade 560:- istället för det dubbla, om vi inte hade haft golfhäftet.

                                Bibi och Thomas pustar ut efter en lite enerverande bildfärd.

                                                                    Då var det dags.

När vi satt och tog en fika inne i restaurangen ringde Thomas och berättade att de hade fastnat i en lååång bilkö i närheten av Sturup och visste inte när de skulle komma fram till Bedinge. Lite kris alltså då det var i princip fullbokat på banan hela dagen. Men allt löste sig, efter en halv timme dök de upp och hann sitta ner en stund innan det var dags att gå till första tee.

                            Thomas fick ganska snabbt bekanta sig med den höga ruffen.

                                            Damerna verkade trivas bättre på fairway.

Här nere vid havet blåser det nästan alltid. Men även om den inte var jättehård så var den ihållande och irriterande. För mig startade rundan dåligt och fortsättningen blev inte mycket bättre. Banan var väl inte i allra bästa skick och ruffarna verkade inte klippta på ett tag (det här kallas också ursäkter för dåligt spel). De övriga spelade något bättre, men inte mycket. Jag blev alltså sist.

                                            Vid dåligt spel är det skönt när det är över.

Det är konstigt att när man spelar dåligt, vilket i och för sig inte hör till sällsyntheterna, så blir man också mycket tröttare än när man spelar hyfsat. Det är ju mentalt så klart. Och kanske borde jag söka rätt på en mental tränare som hjälpte mig att glömma de dåliga slagen för att i stället fokusera på nästa slag. Det var därför väldigt skönt när klubbhuset dök upp i ögonvrån, när vi spelade det sista hålet.

                                                                Omklädda och hungriga.

In med grejerna i bilen och sedan iväg. Nu skulle vi installera oss på Dannegården, ett hotell som ligger mitt i stan i Trelleborg. Som överallt annars, i dessa tider, måste gästerna äta innan klockan 2000 och vi hade därför bokat bord till 18:30. Vi hade dock en timme på oss att fräscha upp och ta en drink, innan det var dags att gå er i restaurangen.

                                                Panuozzo var benämningen på denna rätt.

Det var en hel del folk i restaurangen, men det verkade inte som det var många som övernattade. De andra tre, men inte jag, skulle ha olika sorters vin till förrätt och huvudrätt. För egen del beställde jag min vana troget mineralvatten. Till huvudrätt beställde vi alla utom Bibi Panuozzo, som visade sig vara en 200 g oxburgare med machésallad, tomat, scarmoza, knaprig pancetta, rödlök, lime-chillidressing, sötpotatisbröd och pommes. Trots alla ingredienser med konstiga namn tyckte jag att det smakade alldeles förträffligt. Efter något kapitel i min senaste bok om Doggerland, en deckare på några fiktiva öar mellan Danmark och Skottland, så ägnade jag resten av natten åt min skönhetssömn.

                                                        Nästan allt jag behövde.

                                    Det blev också en sådan här onämnbar till frukostdessert.

Ny dag och nya utmaningar! Idag var det Eslövs GK som gällde, men först en rejäl frukost nere i restaurangen. Förutom frukostbuffén så tillfrågades vi också om vi önskade komplettera med bacon och äggröra. Det ville vi!

                Efter några puttar på övningsgreenen var det dags att ta oss till första utslagsplatsen.

Efter att ha checkat ut redan lite efter åtta så packade vi in våra grejer och åkte norrut mot Ellinge och Eslövs GK. Här har jag faktiskt spelat många gånger eftersom en av mina kunder, AkkaFrakt, alltid förlade sin företagsgolf här, ett evenemang jag naturligtvis och inbjöds till varje gång. När vi anlände hade vädret förändrats en del, solen hade försvunnit bakom molnen varför det var ganska kyligt när vi skulle ta banan i besittning.

                                        Ettans green är jättestor och lutar ner mot en damm.

Först hålet är ett långt par fem hål, men som gudskelov sluttar neråt. Idag började det lite bättre även för mig och efter ett fint inspel, där jag tog hjälp av onduleringarna på kunde jag gå därifrån med två poäng.

                            Minns att jag tyckte hålet var läskigt första gången jag spelade här.

Det gick ganska hyfsat, om än inte jättebra, även fortsättningsvis. Vädret blev behagligare när solen stundtals kom fram igen. Efter hål åtta eller nio, minns inte riktigt, finns det en kiosk där man med självbetjäning och swish kunde inmundiga en korv med bröd. Det utnyttjade vi givetvis allihop och naturligtvis var vi ärliga och gjorde rätt för oss trots att ingen såg oss! Hålet efter korvintaget var ett korthål på 150 m över en bäck. Här slog jag ett perfekt slag och bollen landade pin-high tre meter höger om hålet. Dagens första, men tyvärr enda par gjorde jag här, Det är sådant som piggar upp när man ledsnat lite.

                                                                Lite blåsigt här också.

Det blåste en hel del även här, men dock inte på samma ihållande sätt som i Bedinge. Banan var också i bättre skick här och till skillnad från på Bedinge så fanns här en hel del träd som gjorde att det ibland var helt vindstilla.

                                                        Ännu ett klubbhus i sikte. Skönt!

Sista hålet på Eslöv går runt om en skog som sluttar ner mot ån. Här lyckades jag slå två bollar in i skogen och hålet var därför kört för mig på ett tidigt stadium. Hur som helst så spelade jag i alla fall lite bättre här en dagen innan, så jag var åtminstone inte gråtfärdig idag. Istället tog vi en avslutande fika med Bibi och Thomas på restaurangens uteservering. Vi hann göra detta trots att Bibi skulle ha en golflektion i Båstad kl 17:30. Vi var alla överens om att vi haft trevligt de här två dagarna och det enda negativa var den lite ogästvänlige och ovillige krögaren på restaurangen.

Nu har vi snart fått vår andra spruta allihop, så vem vet, kan det bli möjligt med en höstresa redan i år?

Det får tiden utvisa!

Ännu ett fikaställe i Skåne

Idag var målet Torna Hällestad - 2021-04-29

Än en gång tyckte paret Kvant i Viken att vi kunde träffas någonstans för en fika. I min ständigt växande förteckning över fikaställen i Skåne finns det redan en hel del att välja bland, varför vi kom överens om att besöka Lanthandeln i Torna Hällestad.

Uteserveringen var inte aktuell idag.

Vi bestämde att träffas hos oss i Löddeköpinge och sedan köra tillsammans till Torna Hällestad. Vädret var gråtrist och kallt varför Eva och jag valde bort Morganen för dagens färd. Det här lilla samhället, som vi kom fram till efter att bl a ha kört igenom Dalby, är ganska pittoreskt. Lanthandeln var lätt att hitta då den ligger mitt i byn och i  närheten av kyrkan.

                                    Många ölsorter, även alkoholfria, från lokala bryggerier.

Med tanke på ev. mindre Morganträffar vid caféet så verkade parkeringsplatsen väldigt liten, tills vi upptäckte att det finns en stor parkeringsplats bakom lanthandeln också. I lanthandeln finns inte bara en butik med ett lite annorlunda sortiment, bl a med en hel del lokala råvaror, inte minst lokala ölsorter. 

                                                            Bullar och bröd av olika slag.

Här finns också ett alldeles eget hantverksbageri. Det används inget socker till deras matbröd, istället låter man jästen använda de sockerarter som finns i mjölet fullt ut, ett mjöl som kommer från Skånemöllan i Tågarp. Gräddningen av bröden sker i stenugn.

                                                                    Inga mackor idag.

När vi anlände till caféet på eftermiddagen var vi alla lite hungriga och blev lite besvikna över att det inte fanns några smörgåsar eller frallor att köpa till kaffet. Nu var ju detta en vanlig vardag, så det är mycket möjligt att sådant finns att köpa under helgerna.

                                                                    Gott det också!

Men jag hängde inte läpp för det. Det fanns ju kakor, ja till och med bakelser, men med en disciplinerad återhållsamhet så valde jag faktiskt denna gång bort bakelse till förmån för en bulle och en croissant med choklad i.

                                                            Ost och lite charkuterivaror.

Efter att vi ,som vanligt vid våra möten, suttit och filosoferat lite över livet och diskuterat ev tänkbara mål för framtida golfresor, så gjorde vi ytterligare ett besök i butiken. Här köpte Eva både bröd och parmesanost från den välsorterade ostdisken. 

Dagens sociala träff var till ända och vi var överens om att det var ganska lagom tid att åka tillbaka. Var och en till sitt, som vanligt.

Ytterligare ett fik att bocka av på listan.

Fikaställen i Skåne

 Två nya besökta, so far  - 2021-04-18/21

"var ska vi åka idag?" Det är den ständiga frågan när Eva och jag ska ut en sväng med vår Morgan. Oftast har vi inget bestämt mål och som jag hävdat tidigare är det resan och inte målet som är det viktiga när vi är ute och kör Morgan. På våra utflykter brukar det dock bli att vi hamnat på något café någonstans, men då det i regel blivit på ställen vi tidigare frekventerat, så tyckte jag att vi skulle försöka hitta lite nya platser och fik att köra till.

På facebook finns det en grupp som heter "Fikaställen i Skåne" där jag anslutit mig. Här lägger folk in förslag på fikaställen som besökts och där man ibland också sätter betyg. Med utgångspunkt från denna information har jag nu börjat göra en egen lista på tänkbara resmål, med utgångspunkt från två kriterier som passar oss. Det första är att det helst ska ligga på landet och det andra att det ska finnas parkering för ett antal bilar på ett säkert ställe, eftersom vi ibland är ute och kör flera bilar tillsammans. Så här långt har jag nu ett trettiotal fik på listan, som ska utökas efterhand som nya förslag och tips dyker upp. Så, om det nu är någon som ev läser den här bloggen, så tar vi tacksamt mot tips om trevliga fikaställen.

                                                               The first outing för året.

I söndags var det så dags att göra ett nerslag på ett av cafeéerna på min lista. Det ligger mitt ute på landet utanför Vallåkra och heter Enkla Ting. Här skulle vi sammanstråla med några golfkompisar, som dock inte har någon Morgan, men som precis som Eva och jag gillar och träffas utomhus och socialisera i dessa coronatider. Med tanke på vår destination inledde vi vår resa längs havet och fortsatte på de mindre vägarna, där trafiken ofta är minimal.

Efter cirka en timme, vi kör ju nästan aldrig närmaste vägen, och lite letande efter Ormastorps skolväg, som den aktuella adressen var, kunde vi parkera på en väl tilltagen parkeringsplats, där vi möttes upp av våra kompisar Eva och Jörgen. Den huvudsakliga verksamheten här är säkert inte själva caféet utan istället försäljning av olika slag av trädgårdsprydnader och möbler.

                                                            Lantligt och småtrevligt.

Caféet låg på en innergård med stolar och bord som var placerade med hyfsat mellanrum. utbudet i fiket var väl inte jättestort, men tillräckligt. Min pannkaka med sylt och grädde kostade 50:-, kanske lite högt pris med tanke på att det inte var äkta vispgrädde utan sådan som sprutas på och som innehåller mycket luft och därför smälter bort snabbt. Men den var god i alla fall. Personalen var trevlig och en tjej kom ut med en kaffekanna, fyllde på våra koppar och blev verbalt "antastad" av Jörgen, vilket hon verkade tycka var trevligt eftersom jag aldrig trodde hon skulle gå därifrån.

                                                                En fräck liten gynnare.

Ja, där satt vi och pratade om hur vi hade det i våra respektive karantäner. Visserligen har vi alla fyra fått vår första vaccinspruta, men det gäller ju trots allt att fortsätta följa FHM:s allmänna råd. Helt plötsligt dök det upp en svart katt, som hoppade upp i knät på Eva. När han blivit accepterad där fortsatte han upp på bordet, där han fick möjlighet att slicka rent både gräddskålen och skålen med sylt, som följde med pannkakan.

                                                                Krukor i olika varianter...

                                    ...och ett begränsat urval trädgårdsmöbler, fågelbad etc.

Efter fikat och dagens sociala inslag tog vi en liten runda för att titta en stund på vad som erbjöds till våra respektive trädgårdar. Något inköp blev det dock inte, lite förvånansvärt med tanke på att min Eva sällan går hem tomhänt. Men dels var det inget vi fastnade för och samtidigt var priserna i mina ögon relativt höga. 

                                                    Trist med reflexen, men i alla fall.

Efter att sagt hej då till våra kompisar drog Eva och jag åter ut på småvägar som ledde i någorlunda riktning mot Löddeköpinge. Efter några mil passerade vi ett ställe, där vi även tidigare hade stannat till för att ta en bild. Där fanns en stor glasfasad som vi speglades i jag var tvungen att ta ytterligare en bild.

                                                                    Svenstorps slott.

                                        På vägarna runt slottet fanns massor av fasaner.

Två dagar senare var det också perfekt väder med upp till 20 C vilket vAR en stor anledning att ge oss ut på jakt efter nästa punkt på listan. Idag körde vi österut och passerade små mysiga orter som V. Hoby och Igelösa, som ligger en bit utanför allfartsvägarna.

                                    Det ligger lugnt och fint längst ner i plantskoleområdet.

Dagens mål var Café Smedjan, som är beläget inne i Flyinge Plantskolas trädgårdar. Här fanns det hur mycket träd,buskar och blommor som helst. Bland annat upptäckte jag ett olivträd till det facila priset av 13.500:-. Kanske dags att sälja vårt som vi haft i trädgården i tio år, när det inte till min stora förtret står i garaget under vintrarna.

            Här finns det gott om plats både inne och ute, men i dagens väder satt nästan alla ute.

Här var det också gott om parkeringsplatser även om man inte hade uppsikt över bilen från caféet. Men det verkade tryggt för jag hade nämligen glömt att ta med mig bilnycklarna när vi parkerade, och ändå stod vår Morgan fortfarande kvar när vi skulle köra hem.

                                                                En hel del att välja på.

Utbudet av godsaker tyckte jag var helt OK. Och, en gymkompis till mig, Åke, som och varit här påpekade att de också har mycket goda sallader. Nu är just sallader inte riktigt min grej, då jag föredrar bakelser, gärna med marsipan och vispgrädde. Nu fanns det emellertid inte några dylika här och det närmaste man kunde komma bakelse var banoffeepaj, som i och för sig är gott det också. Men idag blev det inga sötsaker utan Eva och jag nöjde oss med var sin toast med skinka och ost.

Jag vill inte sätta några betyg på de olika fikaställena i nuläget. Det får vänta tills vi har besökt fler, så det finns lite att jämföra med.

Fler caféer kommer att besökas fortlöpande.

En Bentley och lyxig fika...

 ...och en stunds social samvaro - 2021-03-21

På facebook är jag med i en grupp som heter Fikaställen i Skåne. När Eva och jag tar våra turer i vår Morgan brukar vi nästan aldrig veta vart vi ska åka, men fika någonstans står ofta på dagordningen. Ett av våra favoritställen är Flinckmans café i Sireköpinge, men på Fikaställen i Skåne dyker det löpande upp massor av ställen, som verkar vara värda ett besök.

                                    Mysigt är fel ord och en bättre beskrivning är storslaget.

Ett mycket omtalat cafe, som vi aldrig besökt, ligger på Bjärehalvön och heter Cafe Killeröd. Men nu skulle det bli av efter att ha kommit överens med ett par golfkompisar att träffas där en söndagseftermiddag.

                                                                    Äntligen framme.

Nu var det ju tyvärr inte med Morganen vi tog oss dit, den befinner sig fortfarande i dvala i garaget. Visserligen var det en strålande vacker dag, med blå himmel, men med en temperatur där ett fordon som erbjuder värme i både ratten och i rumpan, var ett mycket lämpligare val än en öppen Morgan. Den sista etappen från huvudvägen upp till cafeets parkering var en mycket smal, dock asfalterad, väg där två bilar inte kunde mötas. Vi fick därför stanna flera gånger vid de mötesplatser som brukar finnas på sådana vägar, för att låta de mötande bilarna passera. Och det var många! Om det var så många idag, hur är det då när det är högsäsong?

                                                Mycket "guld" och kristallkronor överallt.

Det är ett flott ställe och naturligtvis hade jag googlat och tittat på hemsidan för att se om det överhuvudtaget var ekonomiskt möjligt för oss pensionärer att unna oss något mer än en slät kopp svart kaffe. Bland annat erbjöds afternoon tea för det facila priset av 345:- per person. Vi intog en dylik på vår resa till London för ett antal år sedan och vet att det kostar multum. Men det var i London det, så något liknande skulle vi inte stoppa i oss här.

                                                                        Skagenröra.

                                                    Marängtårta, värd varenda krona.

Men, det fanns också mycket annat att välja på, som inte kostade skjortan. Eva och jag beställde var sin Skagenröra på en brödskiva, som garnerats med räkor och gurka. Inte nog med det, efter mackan vräkte vi i oss var sin av husets specialitet, nämligen en marängtårta med vaniljkräm. Tillsammans med var sin kaffe fick Eva pytsa ut med 310:- för oss båda och det kan det vara värt en söndag som denna.

                                                                Bibi med solsken i blick.

Tillsamman med Bibi och Thomas satt vi sedan någon dryg timme och konverserade om både det ena och det andra. Men, mest om golf. För ett drygt år sedan var vi tillsammans i elva dagar på en resa med Easton Golf i Sesimbra i Portugal, ett mycket trevligt resmål. För närvarande är sådana utsvävningar inte aktuella på grund av pandemin, så vi diskuterade andra alternativ. Eftersom vi alla fyra har införskaffat årets golfhäfte, som erbjuder halv greenfee på massor av banor både i Sverige och utomlands, pratade vi om att göra någon tredagars golfresa i Sverige. Ekerum på Öland kan vara ett förslag, eller åka runt i Blekinge och spela flera av deras trevliga banor. Vi får se hur det blir när vi väl blivit vaccinerade.

                                                                Bentley convertible!

Det roliga tar alltid slut fort och vid halvfemtiden var det åter dags att åka hem, var och en till sitt. När vi hade gjort rätt för oss och lämnade stället upptäckte jag en häftig bil på en privat parkering, märkt Eva, precis vid utgången. Förmodligen var det ägarens bil och ett bevis på att affärerna gick bra. Kul med människor som lyckas med vad de företar sig, eller hur?

Ett litet avbrott i karantänen!

En stund i garaget...

 ...behöver inte innebära att jag gör så mycket - 2021-03-08

När jag är lite rastlös och initiativförmågan är låg så finns alltid garaget. Här har jag min tänkarstol i verkstadsdelen. Jag brukar ta med mig en kopp kaffe och ibland sätter jag på radion. 

                                                       Kaffe och kommunikationsutrustning.

När jag suttit en stund och filosoferat så tar jag oftast en sväng ut i garaget och umgås en stund med Mr Brum. När det inte är körsäsong så kan jag åtminstone torrköra lite och kolla att batteriladdaren är igång. I princip allt är gjort inför vårens första outing och eftersom bilen fick sin biannually service i april förra året så behövs inte detta göras i år igen.

                                                                Mr Brum redo för våren.

När jag gick igenom min körjournal så upptäckte jag att det var cirka 100 mil sedan jag smorde framvagnen. Även om man, enligt boken, inte behöver göra det oftare än var 160 mil så är det lika bra att göra det nu, när jag ändå är i garaget. Eftersom framvagnen är en av de svagaste delarna på en Morgan är bättre att smörja för ofta än för sällan. Alltså, dags att ta fram fettspruta, ledlampa och avtorkningspapper samt ikläda mig overall, för det här lilla jobbet tenderar ibland att bli ganska kladdigt.

                                                              Relevant utrustning framplockad.

För att lyckas med smörjningen måste jag vara lite som Houdini. Egentligen hade jag behövt tre armar, en för att hålla fettsprutans munstycke i exakt vinkel mot nippeln, en för att hålla själva fettsprutan och den tredje för att pumpa in fettet. Det minsta lilla vinkeln mot nippeln blir fel innebär nämligen att fettet kommer vid sidan av, vilket är en stor anledning till irritation. Nu är det, som väl är, endast en nippel på varje sida, så går allt som det ska så tar jobbet bara tio minuter.

                                                                Där är den lille rackaren.

Av med overallen igen och därefter en ny kopp kaffe i tänkarstolen, som belöning för utfört arbete. Medan jag sitter där och lyssnar på P1 på radion kommer jag plötsligt på ytterligare en sak som jag borde åtgärda.

                                                             Lite, men skrämmande.

För fem år sedan, när jag höll på med den årliga vinterbehandlingen av Mr Brum, ett arbete då jag är väldigt intim med min bil, upptäckte jag några små bubblor precis ovanför kederlisten som går längs fotbrädan under dörren. Efter lite efterforskningar, bland annat på det engelska forumet Talk Morgan, fick jag veta att det kunde vara något som kallas "white rust". Detta kan bero på galvanisk effekt mellan aluminium och plåt. Nu är i och för sig hela karossen på bilen av aluminium, så som humanist och med minimala insikter i ämnen som kemi och fysik, så uppfattar jag det emellertid trots allt som något som verkar vara ganska otrevligt. 

                                                                    Svårhittat i Sverige.

På samma forum fick jag kännedom om ett medel som kan förhindra ett växande angrepp, det heter ACF-50 och används inte minst inom flygplansindustrin för att motverka korrosion. Enligt förståsigpåarna på Talk Morganforumet är det här medlet flitigt använt av entusiastbilfolk i UK. Det här var jag alltså tvungen att införskaffa, men var kunde jag hitta det? Efter en hel del googlande hittade jag ETT enda ställe i Sverige som sålde ACF-50. Företaget heter Banjoj och finns i Kristianstad. De sysslar med tävlingsmotorcyklar och drivs mycket riktigt av en engelsman.

                                                                Laddad med ACF-50.

För att inte kladda ner hela bilen med den här oljan, eller vad det är för något, så behöver man en injektionsnål. Att knalla in på apoteket och be att få köpa en eller flera sådana kunde kanske i värsta fall leda till att personalen kallade på narkotikapolisen, så det var med andra ord inte ett alternativ. Nu är jag emellertid begåvad med en svärdotter som är barnmorska och som rimligtvis borde kunna skaffa mig dylik utrustning, vilket hon också gjorde. Jag sprutar ACF-50 i en liten burk och suger sedan upp vätskan med injektionssprutan (precis som jag ser tio gånger om dagen när det vaccineras för Covid-19), sedan drar jag nålen längs med kederlisten samtidigt som jag sakta trycker ut vätskan mellan listen och karossen. Ända sedan jag upptäckte bubblorna, för snart sex år sedan, har jag behandlat utsatta ställen två gånger per säsong med ACF-50. Under dessa år har jag inte lagt märke till att bubblorna blivit fler eller spritt sig.

Nöjd med dagens lilla stund tillsammans med Mr Brum i garaget, avslutade jag besöket med ännu en kopp kaffe i tänkarstolen.

Små åtgärder är bättre än inga alls!

Kort vinterträning

Några bollar på rangen - 2021-03-05

Efter dagens pass på gymet kom jag tillbaka hem full av energi. Det var ganska kallt, bara någon enstaka plusgrad, men solen sken så någon form av utetillvaro var definitivt motiverat.

                                    På väg till dagens korta träningspass på Vasatorps GK.

För att bibehålla muskelminnet i sin golfswing, så krävs det regelbunden träning på rangen eller spel på banan. Och för att orka träna är det viktigt att kroppen är fit for fight, vilket är en stor anledning till att jag går på gymet tre gånger i veckan. Vi bestämde därför med Kirsten och Bertil att vi skulle träffas på golfklubben vid halv tolvtiden för att skicka iväg några bollar på driving rangen och därefter ha lite social samvaro och prata lite.

                                Det behövs inte många bollar innan man märker om det funkar.

Vi gjorde faktiskt samma sak för en vecka sedan. Då kändes det verkligen inte bra varför jag gick missmodig från rangen efter att inte ha träffat bollarna något vidare. Men idag var en ny dag och nu skulle det nog gå bättre.

                            Hade svårt för denna klubban länge, men började hitta rätt i höstas.

Genom att börja slå några bollar med de lättare klubborna, åttor, nior och wedgar, så brukar det gå bra att hitta rätt rytm. Efter hand går man genom alla klubborna i bagen, slår några slag med varje, innan det är dags för "Storestig" - drivern. Med den vill man kunna slå så långt som möjligt, men under rådande omständigheter, med kalla bollar och en våt drivingrange där det inte blir någon rull, så blir det inte så långt som man vill. Man får bortse från längden och istället fokusera på riktning och bollflykt, annars är det lätt at deppa ihop.

                                                               Belöningen efter träningen.

                                            Bertil bruka ofta överraska med en liten dessert.

Efter en knapp timme upplevde alla att dagens träning gått betydligt bättre än förra gången. Ganska nöjda gick därför ifrån driving rangen allihop för att istället kunna ägna oss åt dagens höjdpunkt nämligen fikastunden. Vid den här tiden förra året var Eva och jag i Portugal och spelade golf. Kirsten och Bertil brukar också tillbringa flera månader i sträck i Spanien under våren, men på grund av pandemin har det  naturligtvis inte gått i år. Där vi sitter i lä, med solen blagande på oss, så blir det ganska varmt. Vi funderara vidare på om när och var man ska kunna åka på golfresor igen och drömmer oss bort till våra favoritländer, Kirsten och Bertil till Spanien och Eva och jag till Skottland.

Hoppas att vaccineringarna kommer snart!