Morgans på grönbete.

 Gröna träffen - 2025-05-29

Motorhistoriska Klubbens årliga träff i Kyrkheddinge har för många fordonsentusiaster betraktats som starten på säsongen för fordonsträffar. Evenemanget är väldigt anspråkslöst och innebär bara att folk kör dit med sitt fordon, hittar en plats i Hemvärnsgården park, plockar fram sin pick-nickkorg för att därefter mingla runt bland alla fordonen av mycket varierande slag.

                                                Vår vanliga mötesplats är macken i Borgeby.

Många kommer dit redan vid niotiden för att få en bra plats för sin bil, men vi brukar inte anlända förra framåt elvatiden. Den här gången körde vi dit tillsammans med Anita och Ola, som bor i Bjärred.

                                                        Ganska trångt med bilar överallt.

                                       Många hade reda ställt upp sina fikabord vid sina bilar.

Eftersom vägen mellan Lund och Staffanstorp var avstängd på grund av vägarbete fick vi ta oss till Kyrkheddinge på andra vägar som gick över Kävlinge, Södra Sandby och Dalby. Och när vi slutligen kom fram trodde vi först att vi inte skulle hitta någon plats att ställa bilarna på, så mycket folk som hade kommit hit den här soliga torsdagen.

                                                        Vi speglar oss i Jaguarens glans.

Till slut hittade vi var sin plats att "knö in" våra bilar på. Vi kunde emellertid inte parkera bredvid varandra, men Eva och jag fick dock en plats bredvid en brittisk släkting, en stor Jaguar sedan , en XJR.

                                                            Två versioner av Ford Anglia.

Vad som är trevligt med den här typen av träffar är det varierande inslaget av fordon. För även om vi älskar Morgan, så hur kul är det att vandra omkring och titta på ett hundratal likadana bilar? På en sådan här träff förflyttas jag tillbaks till olika epoker i mitt liv och nostalgikänslan är högst påtaglig. Bilden ovan visar två bilar som jag inte hade skänkt en blick på 60-talet, de fanns ju överallt på den tiden. Idag är jag väldigt tacksam för att någon brytt sig om dem och bevarat dem för eftervärlden och påminna oss om vår ungdoms dagar.

                                                                          Cadillac och...

                                ...Chrysler var typiskt sådana bilar som jag fick upp ögonen för.

                                                          Buick, ett dollargrin den också.

Mitt intresse för bilar väcktes väldigt tidigt. Redan i fyra- femårsåldern kunde jag fastställa vilket fabrikat och modell på de flesta bilar som syntes i trafiken. På den tiden på 50-talet gick det faktiskt ganska lätt att se skillnad på en Chrysler och en Buick, eller en PV och en Folkvagn. Det är mycket svårare idag där t ex en SUV är svår att skilja från en annan. I åldern upp till tonåren så var det framförallt amerikanska bilar som jag tyckte var häftigast. Jag brukade t ex titta in på instrumentbräden för att kolla vilket maxhastighet som stod på hastighetsmätaren.

                                                            Jaguar XK 140, en skönhet.

                  Och, inredningen med läder och ädelträ är vad jag förknippar med engelska bilar.

Bristol 1963.

När jag kom upp i körkortsåldern så koncentrerades mitt intresse allt mer till engelska bilar. Jag minns att jag var med min far hos en av hans arbetskompisar som visade oss sin MGTC, en bil jag då blev väldigt förtjust i. Kanske var det anledningen till att jag redan som 19-åring köpte min första engelska bil, en MGA 1600 från 1962, den sista årgången av A:n innan MGB:n lanserades. Den ovanligaste bilen på träffen var nog den Bristol som dök upp efter att vi kommit dit. Bristol är ett exklusivt märke som tillverkas i mindre antal och den senaste modellen som jag har uppgift om kom 2017, Bristol Bullet.

                                                    Puch Florida, sent 60-tal sade ägaren.

En enda moped, en Puch Florida, fanns uppställd framför entren till Hemvärnsgården. Ägare var en kille från Lomma, som kört till Kyrkheddininge därifrån. Något viktkompenserad var den för att det inte skulle ta så lång tid att ta sig dit. Han var också medlem i mopedklubben Bjerred Blue Smokers. Men utöver sin fina moppe hade han också en fantastiskt fin Chevrolet från 1959 hemma i garaget. 

                                                      Är detta vanligt på Puch Florida?

Mopeden är en likadan som min egen och hade samma underliga förskjutning av framlyktan i förhållande till framskärmen, som min Puch har. Vad jag vet går det inte att justera.

                                                    Trevligt fikaställe de gånger det är öppet.

Till slut blev det också tillfälle för oss att äta våra medhavda mackor och dricka vårt kaffe, men minglandet fortsatte dock ett tag till. Det är ju många gamla bilkompisar man träffar på ett sådant här ställe och de samtalen som då sker kan ta hur lång tid som helst. När vi skulle åka därifrån, vid tvåtiden på eftermiddagen, kom vi överens om att på hemvägen köra till Reslövs kvarn, där det finns ett café, och äta varsin våffla. Men, tyvärr var det stängt denna Kristi Himmelsfärdsdag. Kanske var de i kyrkan istället för att servera våfflor. Vem vet?

Våfflorna tar vi en annan dag!

Harley-Davidsonklubb besöker Dalstugan.

 Fika på retrocafé i Gantofta - 2025-05-10

Häromdagen, närmare bestämt lördagen den tionde maj, tog Eva och jag det djärva beslutet att göra ytterligare en biltur utanför femtioskyltarna. Våra fikaturer brukar normalt göras i vår Morgan men idag hade vi lite andra ärenden än bara kafébesök så färden fick därför göras i "riskokaren" vår Hyundai Tucson.

                                                                Ett ledigt bord för oss.

Det är inte första gången vi åker till Dalstugan i Gantofta och inte den sista heller för den delen. Det är ett trevligt retrocafé, som kan vara lite svårt att hitta om man inte varit där tidigare. En liten skylt vid vägkorsningen hade nog inte varit fel. Här erbjuds nämligen både det ena och det andra så utöver te eller kaffe kan man få olika typer av mackor, t ex sillamackor, bakverk av olika slag och inte minst väldigt goda frasvåfflor.

                                Rejäla doningar som kostar lika mycket som en ny mindre bil.

När vi satt där och lugnt och stilla njöt av våfflor och kaffe hörde vi plötsligt ett intressant muller utanför caféet. Det visade sig att det var Helsingborgs Harley-Davidsonklubb (tror jag i alla fall) som var ute och körde med sina häftiga bågar, som kom på besök till Dalstugan. De var närmare trettio stycken, så du kan själv tänka dig hur det lät. De kan dock inte räknas till gruppen "motorburen ungdom" eftersom det var killar och tjejer med några år på nacken. Precis detsamma som i Morgan Owners Club of Sweden där vi är medlemmar.

                                                            Ingen fryser i sådana kläder!

Det var tur att vädret tillät fika på uteserveringen för inomhus hade alla dessa "bikers" inte fått plats.

                                  Virkande damer som inte hade något emot av vara med på bild.

Inomhus dominerades besökarna av kvinnor i olika åldrar. Och, nästan alla satt och virkade. Jag trodde kanske att det var ortens kyrkliga syförening och kanske någon var med även i den, om det nu finns någon dylik i Gantofta, men det var det inte alls. 

                                                                    De kan se ut så här...

                                                            ...eller på något annat sätt.

Det var i stället ett gäng kvinnor som träffades på Dalstugan en gång i veckan för att dricka kaffe, umgås och virka så kallade "tröstemöss". Deras alster skänks sedan till sjukhus och vårdcentraler för att trösta barn som är på besök eller får vård där. Behjärtansvärt eller hur!

                Ett anrikt märke grundat 1903, m a o sex år tidigare än den första Morganen föddes.

Vi fick senare veta att det inte var en slump att Harley-Davidsonåkarna var på besök. De är nämligen sponsorer av den virkningsverksamhet som sker i Dalstugan och vid sitt besök betalade mc-gänget 100:- per hjälm. Fint gjort tycker jag!

Sådana ser man inte längs motorvägen.

Efter att ha blivit informerade om allt detta och intagit våra våfflor så steg vi in i vår "riskokare" och drog vidare. Men vi valde samma typ av mindre vägar som när vi kör med vår Morgan. För på dessa finns det alltid lite trevligare vyer.

Nya upplevelser utanför 50-skyltarna.

Säsongen premiärtur med Morganen

Äntligen var det dags igen! - 2025-o4-12

Det blev lite senare i år än det vanligtvis blir eftersom den första dagen i april normalt är den dag då vi ställer på vår Morgan. Då vår Morgan är en Roadster av årsmodell 2004 så sparar vi någon tusenlapp på att inte ha den påställd året runt, Men nu var det alltså dags för årets premiärtur som är en efterlängtad händelse varje år.

                          Han har stått här ganska länge nu och ser nästan lite blyg ut, Mr Brum.

När Eva och jag gör våra utflykter med Morganen så har vi oftast inte något mål utom i de fall vi ska till någon av alla de träffar eller möten som är inplanerade. På premiärturen däremot är sedan flera år tillbaka alltid målet detsamma nämligen Flinckmans Cafe i Sireköpinge.

                                                                        Så ska det se ut!

På ditvägen kör vi ner mot Barsebäcks Hamn, men svänger till höger innan vi kommer ner i byn. Kör sedan längs havet och passerar byarna Häljarp och Asmundtorp innan vi tar oss vidare upp och förbi Rönneberga backar. När vi kommer in i Tågarp söderifrån så kör vi till höger mot Hedenborg vid den tidigare macken istället för att fortsätta rakt fram över järnvägen. Framför oss har vi nu ett antal kilometer på riktigt smala, asfalterade och perfekta Moragnvägar utan trafik.

                                                           Idag var "vår" plats ledig.

                                      Som framgår har man redan nu öppet alla dagar i veckan.

Genom att välja denna vägen till caféet så ser vi också direkt om vår VIP-parkering är ledig framför huset. Om så inte är fallet får vi fortsätta till den större parkeringen som ligger några hundra meter längre fram. Det händer ibland att ytterligare någon Morgan eller annan engelsk sportvagn också finns där då många inom vår hobby har Flinckmans Café som sitt vattenhål.

                                                        Verkar vara stängt för säsongen.

Efter att ha gottat oss med leverpastejmacka, latte och blåbärspaj med vaniljsås så valde vi att lämna de andra pensionärerna som fanns där och återvända till hemorten. Vi tog nästan samma väg tillbaka, men istället för att köra inom Tågarp fortsatte vi rakt fram mot Trä och sedan via Billeberga, Kvärlöv och Dösjebro och Hofterup och slutligen fram till Löddeköpinge. Väldigt fina småvägar hela tiden som jag verkligen kan rekommendera. 

En premiär utan missöden!

Flyttstädning i holkarna

Snart dags för nya gäster - 2025-02-26

Även om det fortfarande är ganska grått och trist ute känns det dändå att våren ligger och lurar runt hörnet. Det märks inte minst på morgnarna, som nu blir ljusare allt tidigare, men också på det fågelkvitter som hörs och blir allt vanligare för varje dag. Så jag tyckte därför att det var dags att förbereda lite inför fåglarnas kommande häckning.

                                                           Här serveras både skalade fröer...

...och jordnötter.

För att fåglarna, främst talgoxar, pilfinkar och blåmesar, ska stanna kvar i vår närhet, så har de har de haft tillgång till mat i våra fröautomater hela vintern och framåt. Utöver ovan nämnda fåglar har också hackspett och ekorrar visat stort intresse för nötterna.

                                                            Det stora trädet är nu borta.

Det är både trevligt och intressant att följa fåglarnas idoga arbete med att inreda holkarna och föda upp sina ungar, om och när de väljer våra holkar som lämpliga ställen att bilda familj. En eller flera av holkarna har varit bebodda flera år i rad, men förra sommaren var det emellertid tomt i båda. Vår gissning är att det beror på att vi fällde ett stort träd i hörnet av trädgården i april förra året. Detta har kanske upplevts som ett visst skydd eftersom holkarna sitter på en vägg strax bakom trädet.

                                            Holkarna var till häften fyllde med "mjukvaror"...

                                                   ...men några döda ungar fanns det inte.

Det återstår att se hur det blir i år. I vilket fall som helst tog jag och rengjorde holkarna härom dagen och skrapade ut all gammal "inredning" i dem. Visserligen finns det olika uppfattningar om hur man bör göra. Vissa menar att men ska göra som jag gjort, det kan ju faktiskt finns någon död unge kvar i boet, vilket kanske inte "accepteras" av de som ska flytta in, medan en annan uppfattning är att fåglarna fixar sådant här själv.

                           Lediga för intresserade hyresgäster och med bekvämt avstånd till föda.

Nu får vi se tiden an, det dröjer några månader än innan de börjar leta efter bostäder. Nu är det i alla fall städat så att de själva kan välja både holk och inredning.

Det blir en spännande vår!

Musical med Peter Jöback

Les Miserables på Malmö Arena - 2025-02-02

Att jag skulle följa med på det här kulturella evenemanget var egentligen inte meningen. Tanken från början var att Eva, min svärdotter och barnbarnen skulle gå dit, men eftersom alla tre blev lindrigt sjuka i influensa blev det istället Eva, min son Jonas och jag som fick ta över biljetterna.

Det är några år sedan jag var i Hyllieområdet, så för säkerhets skull startade jag navigatorn i bilen. Men, mina passagerare var inte överens med rösten som berättade om lämpligaste vag, så färden blev en blandning av tre olika förslag. Detta ledde till att vi med all säkerhet tog den absolut längsta vägen till vår destination. Men fram kom vi till slut!

                                    Här tar man betalt 24 timmar dygnet, även på söndagar.

Det var inga problem att hitta parkering, men naturligtvis strulade min Parksterapp till det, så Eva fick betala med sms. Det innebar inknappande av en hel del uppgifter som regeringen.nr och en del annat som jag glömt.

                                                                          Det ena huset...

                                                ...är större och annorlunda än de andra.

Det blev en ganska lång promenad, som var riktigt intressant. Eftersom jag inte varit i området på flera år upplevde jag det som att jag kommit till en ny stad. Det har byggts och byggs tydligen ständigt nya hus med intressant utformning.

                                                                        Imponerande!

                                Långa köer, men det gick förvånansvärt snabbt att ta sig in.

När vi kom fram till Arenan, som också är Malmö Redhawks hemmaborg, så blev jag förvånad över tillströmningen av besökare. Detta var kl 1400 en söndag och jag trodde det skulle var mycket mindre folk. Det var mitt första besök på Malmö Arena som imponerade en hel del på mig.

            Bilden tagen en halv timme innan föreställningen började. Blev i princip fullsatt till slut.

Det här är egentligen inte min typ av musik, gammal bluesfantast som jag är, men kan inte utan att imponeras av både sångare, med Peter Jöback i spetsen och den fantastiska orkestern. Allt sjöngs på engelska, som ibland kan vara svårt att höra. Ej heller har jag läst boken, varför det ibland blev lite svårt att förstå handlingen. Men trots det var det en upplevelse utöver det vanliga.

                                                                        Grand finale!

Fotografering var förbjudet under föreställningen, men jag tänkte att ett foto med telefonen utan blixt inte kunde vara något större brott. Och, det var det väl inte heller, men döm om min förvåning när en röd strålkastare riktades direkt mot mig strax efter att jag hade tagit en bild. Hur kunde de upptäcka mig bland alla dessa i publiken? Det blev dock inte några större efterverkningar utan jag fick lämna arenan mot borgen.

En trevlig eftermiddag!

Försöka duger!

Mitt första besök på en padelbana - 2025-01-18

Det är nu många år sedan jag slutade att spela tennis. Anledningen var egentligen mitt arbete. Tennistider bokas i förväg och kommer du inte i tid så blir det inget spel. Allt mitt resande och alla möten när jag var på kontoret minskade mina möjligheter att fortsätta spela regelbundet. Det blev golf istället, där möjligheten till spontanspel är större.

I samma fastighet där mitt nya gym är beläget, har också en padelklubb sin hemvist. Det är en väldigt fin anläggning med sju padelbanor och en tennisbana. Här spelar både min son och hans två barn padel, ja Jonas har till och med engagerat sig som en av tränarna för juniorerna.

   Nå, kom igen då!

Nu i helgen fyllde min son Jonas år, något som firades hemma hos Eva och mig här i Lödde. På programmet, utöver presenter och tårta, fanns också padelspel inbokat. Tillsammans blev vi nio personer som tog oss till padelbanorna vid fyra på eftermiddagen i lördags och naturligtvis var jag tvungen att känna på hur det var att testa denna, för mig, nya bollsport.

                                        Mina vuxna barn, Jessika och Jonas, fick lära mig lite.

Hela resten av familjen, utom Eva och jag, har provat på det här spelet en eller flera gånger tidigare, så jag var ganska övertygad om att göra bort mig rejält. Men, nu i efterhand förstår jag att padel blev en succé när den introducerades och växte snabbt här i Sverige för ett antal år sedan. Det går betydligt snabbare att som nybörjare tycka det är kul jämfört med tennis, där flera slag, inte minst serven, är svårare och tar längre tid att lära sig. Den stora skillnaden jämfört med tennis, förutom reglerna, tyckte jag var att bollarna inte studsade lika högt som i tennis. Bollarna ser visserligen likadan ut om tennisbollarna, men jag vet inte om egenskaperna är desamma. För mig resulterade detta i alla fall att jag ofta slog hål i luften ovanför bollen, vilket naturligtvis roade mina motståndare.

                                                            Duktiga i både SM och EM!

Precis som i hockeyrinkarna, där man hissar upp berömda spelares tröjor i taket, gjorde man något liknande här. Tydligen är LPC ganska duktiga i den här sporten.

Det här var faktiskt väldigt roligt. Det finns tydligen speciella tider för oss seniorer i vuxen ålder som tränar tillsammans, så vem vet kanske jag tar mig dit någon gång och ser om jag kan platsa i gänget.

Kul att testa något nytt!

Varför sitte inne och uggla...

 ...när man kan vara ute - 2024-12-07

Det är lätt att man hamnar i läsfåtöljen eller tv-soffan under helgerna när det är grått och trist utomhus med en temperatur som ligger närma fryspunkten. Men det känns också lite fantasilöst att bara låta en ytterligare dag gå utan att aktivera sig. Som Eva säger ibland vid dylika tillfällen, "vi kan väl försöka att ta oss utanför 50-skyltarna idag". Precis som när vi ska ut i vår Morgan så bestämmer vi inte var vi ska bli av förrän vi satt oss i bilen. Idag bestämde vi oss för att köra upp till Ängelholm. Även om det är en sommarstad, så har den en hel del att erbjuda oss även vintertid. Dels brukar vi vid våra besök i Ängelholm titta in i Dormys outletbutik och inhandla något med golfanknytning, kanske bara några handskar eller piketröjor men ibland, ovanligt nog, ingenting alls. Nästa dragplåster i staden är Hembygdsparken. Förutom att det oftast finns tillgång till våfflor, korv eller glass så finns det också fina promenadstråk inne i djurparken.

                                                    Ingen trängsel denna gråtrista lördag.

De enda djur vi såg idag var de stora grisarna, som till och med de ansåg att vädret var trist och låg inne i sitt lilla svinstall och snarkade. Nej, alla rådjur och hjortar fanns naturligtvis också att betitta. Trots vädret kan jag konstatera att när jag väl kommit ur min bekvämlighetszon så är det väldigt skönt att komma ut och röra på sig. Ja, jag kan till och med känna en viss stolthet att jag trotsar elementen, som det denna lördag inte verkade vara många som gjorde.

                                                                Här finns mycket att se.

I Hembygdsparken finns också något som heter Pytteskogen. Det är ett område som är helt inriktat på barn. Här finns mycket kul för ungarna att både göra och titta på. Vi har själv tagit med våra barnbarn dit och de har verkligen tyckt det var kul.

                                                Här är tomten på väg ner i skorstenen.

Det här området utvecklas hela tiden och varje gång vi kommer dit så finns det nya grejer att titta på. Nu i juletider finns det till exempel en del nyheter med anknytning till tomtar och julklappar.

                                                        Där ser man, det visste jag inte.

                                               Ojdå, då får nog pensionsåldern sänkas rejält.

För de vuxna är nog det roligaste att läsa alla de visdomsord av barn, som finns skrivna på små skyltar överallt i skogen. Utöver dessa bestämda åsikter från vår kommande generation så hittar man också skyltar med bild och text på en hel del fåglar, som lär finnas i området. 

                                                        Alla båtar upptagna för säsongen.

När vi kommer ner till ån, så är det lätt att följa den och innan man vet ordet av så är man mitt inne i stan. Flanerandet längs ån är rogivande för en julstressad själ. Lugnt och stilla flyter den fram och småbarnsföräldrar matar änderna längs med stranden. På vägen in mot centrala Ängelholm och på andra sidan ån finns en småbåtshamn, nej hamn är det kanske inte men båtplatser för ganska många fritidsbåtar finns det i alla fall.

                                       Nog ganska eftertraktade lägenheter i dessa husen.

När vi passerar alla de flerfamiljshus, som ligger med utmärkt läge längs ån, verkar det som om Eva anser att vi gått tillräckligt många steg för att hon ska vara nöjd. Vi går upp mellan husen och längs gatorna tillbaka till vår bil på Hembygdsparkens parkering.

                                                            Tycker vi var värda det!

En tredje anledning att köra till Ängelholm är att vi får möjlighet att göra ett besök på Nisses Konditori. Det är ett anrikt ställe och anses vara värt en omväg. Det är dit vi styr kosan nu för att belöna oss med en rejäl fika för att fylla på det enorma kaloritapp, som blivit resultatet av vår promenad.

Lite ljus i ögonen blev det nog trots gråvädret!