I Älmhult startade Kamprad sitt IKEA.

 Det var platsen för Morganklubbens årsmöte - 2023-05-26/28

Fredagen för tre veckor sedan packades vår Morgan för att ta Eva och mig upp, genom de småländska skogarna, till Älmhult. Men vi var inte ensamma på resan för ytterligare två Morgans, båda från Bjärred, fanns med i vår lilla karavan.

                                                            På villovägar i Perstorp.

Som alla vet som kör Morgan, eller någon annan hobbybil, så är det ju resan som är målet. Naturligtvis valde vi därför inte den närmaste vägen utan, kanske inte den längsta, men den som huvudsakligen bestod av mindre, asfalterade och slingrande vägar. Gert hade tagit på sig att göra upp en rutt, där vi i möjligast mån undvek de mer trafikerade vägarna. Inledningsvis gick allt enligt den karta som Geert lagt över från sin dator till sin mobil. Men ibland stämmer inte kartan med verkligheten och av någon anledning blev något fel. Vi kom fram till Perstorp och efter en överdrivet noggrann sightseeingtur i byn kom vi äntligen vidare.

                                                    Vacker utsikt i dubbel bemärkelse.

Nästa delmål var Vittsjö. Efter en Morganträff där, för många år sedan, visste vi att det fanns ett cafe som heter Sjöstugan. Det ligger vackert vid stranden av Vittsjön. Där parkerade vi och passade på att ta en enkel lunch på caféet.

                                                                Vi anlände bland de sista.

Återstoden av färden till Älmhult gick i princip helt enligt plan. Varje årsmöte börjar nästan alltid med någon form av grillbuffé vid sextiden. Vi var nästan i senaste laget och när vi anlände till IKEA hotell var hela parkeringen nästan fylld av de omkring tvåhundra deltagarnas hundra Morganbilar. Trots sen ankomst fanns det dock gott om mat även till oss.

                                            Slottet, eller vad man ska kalla det, på Huseby

                                             En lite paus i körandet på caféet på huseby.

På lördagen, som är den dag där allt ska hända, skulle vi ut med våra bilar och botanisera i trakterna runt Älmhult. Det fanns tre olika slingor att välja på och alla var mellan elva och fjorton mil långa. Istället för att köra en hel slinga, valde Eva och jag att köra lite på var och en av dem och hamnade så småningom vid Huseby Bruk. Där finns mycket intressant att titta på och en spännande historia, som man kan ta del av på nätet. Dessutom finns det ett café, där vi intog vår eftermiddagsfika.

                                                Han var tydligen inte så stor, den där Linné.

                                            Köket i hans hus. Sov pigan i den där lilla lådan?

Under resans gång under de fjorton milen gjordes det också många stopp på olika platser, bl a fanns det en butik som sålde märkeskläder och där Morganklubben, dagen till ära, erbjöds 20% rabatt. Men kön utanför var lång och vi hoppade över dagens erbjudande. Vi fortsatte i stället, återigen på väldigt fina Morganvägar, för att slutligen hamna i Carl von Linnés Råshult. Vi fick alltså en hel del både kultur och historia oss till livs under vår utfärd, vilket ju är berikande.

                                                Att kolla alla bilarna tar lite tid.

Tillbaka till utgångspunkten vi fyratiden på eftermiddagen, så hade vi några timmar, med fria aktiviteter, innan det var dags för den traditionella trerättersmiddagen vid pass 1900. Det är en självklarhet att studera samtliga fordon på parkeringen, mer eller mindre noggrant. Och, under tiden blir det också mycket slänga käft med kända eller okända medlemmar man träffar på. Sånt är kul!

                                British Auto säljer både Morgans och andra engelska bilar.

                                                                    Lite uppvärming.

Den "nye" generalagenten för Morgan i Sverige, British Auto i Lerum, var också på plats. Med sig hade man sex stycken splitter nya Morgans av olika modeller, med priser från 800.000:-upp till dryg 1, 5 miljoner kronor. Hade jag inte redan haft vår Morgan, skulle jag inte ha råd att köpa någon. Åtminstone inte någon ny. Utöver bilarna kunde man införskaffa diverse regalia och inte minst kläder, mössor, läderjackor etc. Min hustru Eva dras lätt till sådana frestelser och gick så klart inte tomhänt därifrån denna gången heller. Efter ombyte till lite mer representativa kläder, inför kvällens middag, passade vi också på att ta en fördrink i det kök som fanns i anslutning till varje våning på hotellet.

                                                                    Nej, de är inte släkt!

Efter middagen var det dags för lite luft och att sträcka på benen. Det blev ytterligare en runda på parkeringsplatsen. Där träffade jag på dessa två herrar, varav jag känner han till vänster, men trodde, när jag såg dem var och en i restaurangen, att den till höger var han till vänster.

                                            Skyrup Golf & Hotell hade bra käk de också.

På söndagen var det dags att ta avsked av Älmhult, men innan vi drog därifrån gjorde vi ett kort besök på IKEA:s museum. De höll på att göra om en hel del där, så hela museet var inte öppet. På hemvägen blev det inte så många småvägar som vid uppvägen, men vi lyckades trots det att hamna på fel golfklubb för lunch än det var tänkt.

Efter några dagar borta är det alltid lika skönt att komma hem. Och väl är väl det! Som brukligt är, när vi kör tillsamman med andra, så stannar vi alltid till på ett lämpligt ställe för att säga hejdå till varandra. Efter som kompisarna bor i Bjärred och vi i Löddeköpinge så är vi nästan hemma allihop när vi skiljs åt.

En trevlig helg till ända!

Dagens Morganutflykt...

 ...gick till Gröna Träffen i Kyrkheddinge - 2023-05-18

Eva och jag från Löddeköpinge och två Morgans från Bjärred hade kommit överens om att åka till Kyrkheddinge för att frottera oss med ägare av fordon från tiden det begav sig. Gröna Träffen har arrangerats i många herrans år av Motorhistoriska Klubben i Skåne. De första åren vi började åka dit, på den tiden säsongens första motorträff, var för väldigt många år sedan. Då ägde arrangemanget rum i Trollenäs Slotts vackra slottspark, något som nu är ett minne blott.

                                       Två är redo för avfärd medan den tredje måste tankas.

Som vanligt, när vi gör våra utflykter med våra Bjärredskompisar, så träffades vi vid Q-starmacken i Borgeby. Här diskuterade vi färdplanen, som skulle gå på så små, smala men asfalterade vägar som möjligt.

                                    Vissa avsnitt kördes på landsbygden, på vägar utan mittlinje...

                                           ...medan andra gick genom pittoreska små byar.

Eva och jag, som oftast åker norrut på våra Morganturer, är inte lika bekanta med vägnätet väster- och söderut. Det är däremot Gert och Louis, som därför fick köra som ledarbil, oftast på vägar som jag inte kände igen. Men fina var dom!

                                                    Kul med olika märken och årsmodeller.

Träffen började redan klockan tio på förmiddagen, men vi hade inte bråttom varför vi anlände först lite efter lunch. Med tanke på det fin vårvädret var det därför inte konstigt att det nästan var helt fullt av bilar på alla de gröna ytorna som tillhörde Hemvärnsgården.

                                                    Äntligen hittade vi en märkesbroder.

För att hitta någon plats fick vi köra så långt ner på området det överhuvudtaget gick. Inte en enda Morgan fanns att se, förrän vi till slut, längst ner där vi skulle stå, hittade en förskrämd liten gul- och svart bil, som var just en Morgan. Ägaren hade haft sin bil i fyra år, men längtat efter en sådan ända sedan han var tjugo. Vi kommer att träffa honom igen redan om en vecka, då det är Morganklubbens årsmöte i Älmhult.

                        Vi brukar ta med några extra så att oxo någon oinbjuden kan få en korv.

En rolig sak med den här typen av träffar är att få tillfälle att slänga käft med en massa människor man känner, men kanske bara träffar just vid det här tillfället varje år. Och, fler en än blev alltmer intresserad att komma och snacka när Eva drog igång trangiaköket för att koka korv.

                                                        En Ford från 1915 visar upp sig.

När vi slutligen kommit "till ro" och kunde ägna oss åt korvätning och minglande, så var det allt fler som började lämna stället för att köra hemåt. Men, de hade förmodligen anlänt redan vid tio och nu var klockan halv två och eftersom allt går ut på att fika och snacka med andra entusiaster, så kan nog fem timmar vara tillräckligt. När så många åkt vidare så blev det plats för, förmodligen träffens äldst bil, att göra en liten uppvisning på gräsplanen.

                                                                    Vacker kvartett!

Nu var det inte många kvar och innan vår svartgule vän åkte hem till Höör, så ville jag ta en gruppbild på fyra Morgan i fyra olika kulörer. Sedan var det dags även för oss att åka vidare. Eftersom Gerts vägval på ditvägen blev så uppskattat valde vi att åka samma väg tillbaka.

Om en vecka drar samma gäng till Älmhult!

Då var det dags igen...

 ...för säsongens första outing - 2023-05-07

Normalt så ställer jag på vår Morgan i april, men i år har våren låtit vänta på sig och det har varit kallt och ruggigt, något som inte inbjudit till öppetkörande.

                                                       Nu är det slut på vilan i garaget.

Som traditionen bjuder brukar årets första Morgantur leda oss till Flinckmans Café i Sireköpinge. Idag hade även Ola och Anita valt att ansluta till oss här i Lödde för att följa med och fika. Men, en halv timme innan vi bestämt att träffas ringde Ola och frågade om vi kunde träffas i Bjärred i stället. Han hade nämligen upptäckt att det var en mopedutställning i Lomma och den måste vi naturligtvis besöka.

                                                    Parkering bara för Morganbilar?

Utställningen fanns i en före detta kraftstation i Lomma, som nuförtiden vanligtvis inhyser ett galleri.

                                            Ola, som går i köptankar, diskuterar med Gert-Ove.

De festa besökarna, mopedentusiaster, hade naturligtvis tagit sig till Lomma på sina mopeder. Den förste vi träffade på innanför dörren var Gert-Ove, en granne till mig som har en hel drös mopeder, men också några bilar, i sitt garage.

                                                        Flera versioner av Puch Florida.

Till Lomma hade emellertid inte Ger-Ove kört moped utan kom tillsammans med sin kvinna i en Ford Mustang av senare årsmodell. Några av hans mopeder fanns i alla fall på plats. Han huvudintresse är kopplat till märket Puck och några modeller från 60-talet och framåt kunde han visa upp här.

            Några "Remjohan" som till och med var gamla redan när jag köpte min första Monarped.

                    En ovanlig modell i mina ögon, som måste varit en dröm för dåtidens 15-åring.

Utöver mopeder av just märket Puch fanns många andra märken representerade på utställningen. En del kände jag genast igen, men flera andra uppfattade jag som väldigt ovanliga. Det fanns ju flera vackra italienska mopeder på den tiden det begav och dessa såg man inte ofta. Åtminstone inte när jag växte upp i Helsingborg, där var det vanligare med Husqvarna, Monark, Puch och NSU.

                                Vårt fikaställe när vi har pic-nic utomhus - Rönneberga backar.

På sådana här ställen slänger man käft med alla och envar. De flesta besökarna var ju i mogen ålder och alla kunde ju minnas sin första moppe och hur de trimmade den. Sådant är alltid kul och kan pågå hur länge som helst, men våra damer verkade inte vara lika entusiastiska som Ola och jag var. Vi skulle ju åka vidare i våra Morgans till vårt favoritfik i Sireköpinge. Vi körde därför tillbaka till Lödde och ner mot Barsebäck för att köra längs havet till Asmundtorp. Där kör vi rakt över stora vägen och upp mot och förbi Rönneberga backar. Där stannade vi till då jag hade glömt om jag hade spänt mina spinners på hjulen. Lätt, men farligt, att glömma när man precis hissat ner bilen från pallbockarna och är sugen på att komma iväg. Allt visade sig dock vara OK.

                                                                På plats hos Flinckmans.

Flinckmans Café öppnar klockan 1200 och en söndag, som det var idag, så brukar det vara fullt med fikasugna, ofta äldre gäster, inne i caféet vid halv tvåtiden när vi anlände dit. Precis framför huset får det nog bara plats tre bilar varav en plats är en handicapparkering. För att kunna erbjuda fler bilburna gäster att parkera har man arrangerat en större plats ute på en åker några hundra meter därifrån. Men döm om min förvåning, när vi kom fram till fiket och jag upptäckte att vår "normala" Morganparkering var ledig och att vi kunde få plats med båda våra små bilar där. Vi har nämligen fått löfte av Putte att parkera på ett ställe, vid sidan av huset, som normalt används för att komma in till uteserveringen i trädgården. Och, bara för att klargöra varför suffletten är uppe på vår bil på flera av bilderna, så beror det inte på att vi inte kör öppet, men brukar fälla upp taket när vi lämnar bilen på en parkering. Så det så!

                                            En Morganägare följer sällan den breda vägen.

När vi kör tillbaka hem från våra besök hos Flinckmans, så tar vi en helt annan väg. Då kör vi genom Sirköpinge och ut på de smala vägarna tills vi kommer fram till vägen som går mellan Eslöv och Landskrona. Efter några hundra meter på denna svänger vi av mot Billeberga för att åter komma ut på småvägar som utmynnar i Annelöv.

                                                    Tack för idag och på snart återseende.

Därifrån har vi inte långt kvar till Dösjebro och sedan, återigen efter några kilometer på småvägar så är vi framme vid Hofterup. Transportsträckan därifrån och till Lödde är inte lika mysig, men man kan ju inte få allt, som det heter. På pendlarparkeringen utanför vårt bostadsområde brukar vi ta avsked av Anita och Ola innan de fortsätter hem till sitt Bjärred. Och, det gjorde vi idag också!

Kul att köra Morgan igen!

Årets första birdie på ett blåsigt Vasatorp.

 Nio hål på TC i sällskap med två damer - 2023-04-26

Idag blev vi bara tre eftersom Berra skulle serva sin Volvo och provköra Volvos nya hybridbil.

                            Eva och Kirsten kan spela hur mycket som helst, alltid och var som.

Men i sällskap med två spelsugna tjejer (ja, jag kallar dem så även om de är pensionärer) som jag sällan lyckas vinna över, så hjälper det i alla fall till att skärpa mig.

                            Sådana här varelser kan vara aggressiva, så det gäller att hålla avstånd.

Det var bara åtta grader varmt, en temperatur som verkade ännu lägre tack vara den hårda blåsten. Men som någon hurtigkurre har sagt, så ska det tydligen bara vara fostrande. Trots lite tuffa förhållande gick spelet relativt hyfsat för oss, även om Eva verkade ha tingen emot sig flera gånger. Hon hängde dock inte läpp utan tog sig stoiskt vidare framåt på banan. Vi har en hel del vattenhinder på banan och i och runt dem finns alltid sjöfåglar av olika slag. På en golfbana får de också vara mer fredade, åtminstone från människor, än i sjöar inne i samhällen.

                                                        Inte så nära som jag trodde.

Vi kom till hål sex. Det är ett kort parfem hål, där till och med en sådan som jag kan nå green på tre slag, om jag inte klantar till det, vilket ju ofta sker. Men idag slog jag en bra drive mitt i fairway, därefter en träfemma, mycket bra den oxo. In till greenen på tredjeslaget hade jag runt sextio meter och slog en liten wedge och bollen såg ut att stanna alldeles intill hålet. När jag kom fram till green såg jag emellertid att bollen låg lite längre från hål än jag trodde. Men med stor rutin och och utan att darra på handen slog jag putten och bollen gick i hål. En birdie för sådana golfspelare som jag, är inte alltför vanligt även om det blir ett antal per säsong. Om jag spelar uselt en dag och lyckas göra en birdie, så kan det vara ett lyft för självförtroendet och tillräckligt för att fortsätta försöka ännu en runda.

                                                   Denna tjej är alltid lika glad och trevlig.

När vi avverkat de nio första hålen, började det kännas i min ländrygg. Jag har tyvärr, sedan några år drabbats av discbrock, något som jag kämpar med genom övningar på gymmet tre dagar i veckan. Min träning gör att jag kan hålla det under kontroll men får fortfarande ont. Nu har jag spelat tre niohålsrundor och har förhoppningsvis tränat upp mig så pass att jag ska kunna prestera också på hela artonhålsrundor. Så jag beslöt att hoppa av efter nio hål och istället göra ett besök i kiosken.

                                                                        Mumsigt värre!

Eva och Kirsten är inte några som fegar ur utan fortsätter tappert oavsett väder och vind. För egen del satte jag mig i lä och tröstade mig med en kopp kaffe och en kabanoss.

                                Paret Lagesson bor idag i Bjuv och spelar golf på Söderåsens GK.

För att förbereda återtåget till Lödde packade jag in mina golfprylar i bilen och drog iväg fem kilometer med bilen. Det förhåller sig nämligen som så att inte långt från Vasatorp finns det en gårdsbutik där vi brukar köpa ägg. Då vi bestämt att göra det idag utnyttjade jag tiden, medan tjejerna spelade färdigt, till att åka dit och inhandla ett flak med bruna ägg. Jag upptäckte då att ett flak med trettio ägg, som tidigare kostat nittio kronor nu istället kostade hundra. Det är väl smällar man får ta i dessa prisökningstider. När jag kom ut från butiken, stod det flera andra kunder som skulle handla. En röst säger "hej Kenneth" och jag upptäcker att en gammal skolkamrat från folkskolan i Åstorp stod vid bilen med sin hustru.

                                                                    Aftergolf fika.

Det blev ett riktigt långt samtal om fler gamla skolkamrater, som Christer fortfarande har flitig kontakt med. Vi umgicks kanske inte så mycket under skoltiden, men Christer arbetade precis som min far på JiTe i Åstorp och var båda med i företagets golfförening. När jag återvände till Vasatorp för att hämta Eva, så var de klara med sin runda och satt och fikade i solen utanför klubbhuset. Även Bertil hade anlänt för att hämta sin Kirsten och han berättade om den Volvo Hybrid, med automatväxel han provat. Då sade jag till Kirsten, som tydligen inte är så glad för att kör bill att "med automatlåda kanske du skulle tycka det bli roligare att köra bil igen". "Kanske det" sade hon, "men vi ska inte byta bil!" Slutsnackat om det alltså!

Eva och jag tackade för oss, packade in hennes grejer i bilen och körde vidare och hälsade på Evas far Olle. Han fyller 95 år imorgon!

Fika, promenad och en Morgan i vintervila.

 Träff med golfkompisar i Ängelholm - 2023-03-12

 Det får bli på helgerna vi träffas. Även om både Eva och jag är pensionärer, så envisas Eva med att ställa upp och jobba så fort de hör av sig från skolan. Och, det blir i stort sett varje dag. Men hon tycker det är kul och då ska hon så klart göra det!

                                            Fru Kvant står tålmodigt och väntar på oss.

I söndags blev det i alla fall av att möta upp med Eva och Jörgen i Ängelholm. Varje gång vi kör dit inleder vi alltid med ett besök på Dormys outletbutik. Det kan ju alltid vara något som vi behöver, trots att vi inte visste vad, när vi körde hemifrån. Detta gäller i första hand min hustru Eva.

                                        Handskar är, precis som bollar, en förbrukningsvara.

                                Rejäl kapitalbindning - varje klubba kostar 2000:- och däröver.

Hos Dormy finner du ett enormt utbud av golfrelaterade artiklar, både saker du kan behöva och minst lika många som du absolut inte är i behov av. Det jag oftast köper är handskar, men just det märke som jag brukar köpa var naturligtvis slut. Jag kunde konstatera att jag faktiskt inte behövde någonting. Det gjorde nog inte Eva heller, men när hon hittade en väst i sin storlek, som kostat 1100:- och nu kunde köpas för 199:-, så kunde hon inte stå emot. För att hon skulle känna sig riktigt nöjd att ha "sparat" så mycket, så slog hon till även på en keps.

                                                    Detta lär vara en institution i Ängelholm.

Efter besöket på Dormy var planen att vi skulle fortsätta till den mysiga hembygdsparken för en promenad. Då berättade fru Kvant att hon fått ont ett knä och därför inte ville belasta det ytterligare med att knalla runt i skogen. Det är emellertid ofta bra att också ha en plan B, även om går stick i stäv med en kalorislukande promenad i snabbt tempo.

                                                        Det krävs järnvilja att stå emot!

                                                            Både huvudrätt och dessert.

Det här konditoriet är känt i vida kretsar för sina fantastiska bakverk. Vi har vid något tillfälle köpt semlor där, men aldrig stannat för att fika. Det gjorde vi idag! Eftersom Eva och jag inte ätit någon lunch kostade vi därför på oss att dela en köttbullsbaquette innan vi kastade oss över våra semlor. Paret Kvant däremot, ägnade sig helt och hållet åt bakelser.

                                                På väg längs Rönneå in mot centrum.

Där satt vi alltså och laddade kroppen med, till stor del, onödiga kalorier, under tiden som vi berättade för varandra om våra respektive senaste händelser. När vi bröt upp från värmen inne på Nisses, styrde paret Kvant kosan mot hemmet i Viken medan Eva och jag förflyttade oss till Hembygdsparken för den inplanerade promenaden.

                                            Sonja och Eva på balkongen med utsikt över ån.

                                                Sonjas och Åkes Morgan +8 i vinterdvala.

När vi närmade oss de relativt nya husen, som alla har sina gavlar ut mot ån, kom vi att tänka på Sonja och Åke. Vem är då detta? Jo, det är ett par som vi lärt känna genom träffarna med Morganklubben. De är alltså Morganägare de också. För några år sedan valde de att sälja sitt hus i Gantofta till förmån för en bostadsrätt i Ängelholm, alldeles intill Rönneå. Eva letade upp adressen för att vi skulle kunna hitta vilket hus de bodde i. Hon fann den, men det visade sig vara svårare att hitta några gatuskyltar. Mellan husen längs ån går det trappor upp mot gatorna. Jag gick upp flera gånger, för att hitta någon gatuskylt, men lyckades inte hitta någon. Vid den sista trappan jag kom upp från mötte jag, till min förvåning, Sonja. Vi hade inga planer på ett besök utan mer kolla upp var de bodde, men Sonja insisterade på att vi åtminstone följde med in och sa hej till Åke. Vi gjorde så och jag var också intresserad hur de lyckats få garageplatser till båda sina bilar. Då tog Åke med oss i hissen ner till garaget, precis under deras lägenhet. Lokalen där deras bilar var parkerade rymde endast ett fåtal parkeringsplatser, vilket minimerar risken för spring av en massa människor. Så det måste kännas tryggt. 

                                Nästan som att vara i ett bättre kvarter någonstans i England.

Vi hade inte tid att stanna någon längre stund då Eva skulle delta på ett gympapass någon timme senare. Därför tackade vi för oss och promenerade tillbaka till Hembygdsparken där vi parkerat bilen. Denna gång gick vi längs storgatan, som är väldigt lång och går inne från centrum och nästan ända upp till parken. Desto närmare Hembygdsparken vi kommer så finns det en hel del fina hus att titta på.

Vid Hembygdsparken har man börjat ta betalt för att parkera. Även och kanske framförallt på helgerna. Jag använde min Parksterapp i telefonen, men märkte när vi kom tillbaka hem att jag glömt att avslut parkeringen när vi hämtade bilen. Ingen katastrof, då den avslutat av sig själv efter en viss tid, men inte så lyckat när man står på platser med  skyhöga timpriser. Vi fick alltså vår promenad och kunde nu dra vidare till Lödde med gott samvete.

En trevlig dag i Lergökastan!

Sen start på förberedelserna inför säsongen.

Men i år blir det en begränsad insats - 2023-02-14

Det kan eventuellt bero på lathet, men jag har nu insett att överarbeta saker och ting faktiskt ganska löjligt. Jag har alltid varit lite (läs: ganska mycket) nördig när det gäller vinterunderhållet av vår Morgan, men denna vintern har jag reducerat min långa åtgärdslista med några punkter.

                                             En glad tjej som får besiktiga sin första Morgan.

Det första jag gör, innan jag ställer av bilen den sista oktober, är att få den besiktigad och fyller tanken. Upptäcks det då några fel så hinner jag att åtgärda dessa, så att Mr Brum är redo för utryckning så fort den första vårsolen tittar fram. 

                                              Nu fick den stå där under ett antal månader.

Nästa punkt på checklistan är en ordentlig tvätt utanpå och inuti, innan jag tar in den i garaget och lossar alla spinners innan jag lyfter upp den på pallbockar. Och, det var när jag tvättade bilen och märkte att vattnet pärlade sig på karossen, som jag bestämde mig. Att första polera hela bilen och därmed ta bort det vaxlager som fortfarande var intakt, för att därefter lägga på ett nytt lager vax, det skulle jag definitivt inte göra denna vinter. 

Fälgarna avtagna och allt fett borta från hubbar och spinners.

Nu tycker kanske vän av ordning att detta är en form av helgerån och ett tecken på slapphet av en ägare, som inte skämmer bort sin ögonsten så som han borde göra. Men, med tanke på så kallt och ogästvänligt det varit i garaget, då jag inte haft råd att hålla en lagom arbetstemperatur där på grund av elpriserna, så bör det vara en ursäkt så bra som någon.

                                                Två produkter jag är ganska nöjd med.

Nu har bilen stått där i garaget i sin ensamhet i flera månader och det var först i går som jag tog mig i kragen och gick ut och drog på mig overallen. Att underhålla läderklädseln är däremot inte något som jag gör avkall på. Så först rengjorde jag hela inredningen med Meguiars Leather Cleaner innan jag fettade in alltsammans med Autoglym Leather Care Balm.

                                                    Resultatet blev riktigt bra tycker jag.

I ärlighetens namn var jag inte direkt sugen att gå ut i garaget, som höll cirka åtta grader, men när jag väl satte igång med jobbet, så var det faktiskt både roligt och tillfredsställande. Det sista inte mist för samvetet.

                                            Om jag jobbar hårt med både borste och trasa...

                       ...så kan resultatet bli så här bra - lite nördigt kanske, men snyggt blir det.

I dagarna ska jag nu fortsätta med att tvätta ekerfälgarna med Meguiars Wheel Cleaner, för att sedan polera dem med Meguiars Metal Polish. När resultatet blir som på nedre bilden, så är den sista åtgärden att spreja fälgarna med fälgförsegling, en flytande genomskinlig vätska som gör det lättare att hålla fälgarna rena.

Det var allt för denna gången.