Golf med Vasatorps egen John Daly

En runda i brittsommarväder - onsdag 2010.09.29

Efter morgonpasset på gymet hade jag inga större förhoppningar om dagens spel.  Att både gå på gym och spela golf samma dag brukar inte vara någon hit precis. Men eftersom jag bestämt att spela golf med Håkan så var det bara att ta sig till Vasatorp vid lunchtid. Starttiden var klockan 12:20 på gamla banan. På TC-banan spelade man Pro-Am inför helgens final på Telia-Tour (eller var det Telenor?) för både killar och tjejer. Det var massor av folk överallt och lunchen fick avätas i klubbrummet, eftersom restaurangen var reserverad för proffsen och sponsorerna.

Vilket golfväder! Sol, varmt och en vind som inte störde. Tur att jag kan spela golf på vardagar och inte endast på helgerna.

Håkan lärde jag känna för några månader sedan när jag och min hustru bokade in oss i en tvåboll en söndag.

Det var Håkan och hans hustru Maria vi fick spela med. Mycket trevliga människor båda två. När vi spelade tillsamman upptäckte jag redan på ettans utslag att Håkans swing var nästan identisk med John Dalys. Håkans bollar gick kanske inte riktigt lika långt och inte lika rakt, men annars var likheten slående. Inte nog med det, han spelade också i byxor, designade av John Daly, ett märke som heter "Big Mouth".



Håkan i sina Big Mouth-byxor

Ni vet de som påminner om ett fyrverkeri. Det är faktiskt också på det viset att Håkan driver ett företag som sysslar med golfprodukter där bland andra "Big Mouth" ingår i sortimentet.
Under de första nio hålen hade Håkan problem. Drivarna gick hit och dit och toppar och duffar var vanligt förekommande. Men, som många av oss andra, när det går dåligt, hade han oxo massor av otur. Det brukar ju bli så när man spelar dåligt, eller hur?


Håkan i bunker på 10:an

När vi gick ut på 10:an menade han att "nu blir det nya tag". Men det var ungefär samma tag som tidigare. En toppad drive och andraslaget i vattnet. När vi gick ut på 11:an bytte han taktik, ersatte drivern med spoon och slog ett perfekt, långt, rakt utslag mitt i fairway. Ja, det behövs inte mycket ibland för att komma tillbaka. Sedan spelade Håkan bra golf resten av rundan och fick ihop åtminstone 15 poäng på de sista 8 hålen. Som jag brukar säga bättre att sluta bra än at börja bra. Då finns motivation kvar inför nästa runda.
Även om min blygsamhet normalt förbjuder mig att tala om mina egna resultat, så måste jag erkänna att jag vann över Håkan idag. Jag gjorde 96 brutto och 31 poäng. Kanske inte mycket att skriva hem om, men i min nuvarande form, var det faktiskt ett stort framsteg.

En långhelg med golf i tre dagar
Imorgon eftermiddag åker jag och Peter upp till Hasse i Örkelljunga. Det är avslutningen på årets fredagsgolf och uppstarten på nästa års dito, som gäller. Finalen för året spelas på fredagen på Örkelljunga GK. Sedan blir det Perstorp och Ängelholm på lördag och söndag. Väderutsikterna ser positiva ut så förhoppningsvis får vi tre fina golfdagar.
På fredagkvällen blir det middag, som Hasse lagat och högtidlig prisutdelning. Jag ligger just idag bra till för att få överta vandringspriset, men det kan hända saker på fredagens rond. Denna årliga tradition uppskattas mycket av alla deltagarna i fredagsgolfen. Vi äter och dricker gott, dock inte för mycket för ingen vill riskera att ha "betongkeps" dagen efter, snackar mycket golf och tråkar varandra kvällarna igenom.
Ibland är det faktiskt kul att umgås bara med grabbar!

Kort besök hos Lars på No Brand Golf

Men jag inledde dagen hos tandhygienisten - tisdag 2010-09-28
Det är mycket med kroppen just nu. I onsdags var det tandläkaren, idag tandhygienisten och om någon vecka är det dags för den årliga undersökningen hos farbror doktorn. Men det gäller att underhålla både det ena och det andra, jag blir ju inte yngre.
De flesta tycker att besöken hos tandhygienisten nästan är värre än att gå till tandläkare. Ja, om det inte handlar om rotfyllningar och andra grövre ingrepp. För egen del har jag hittat en fantastisk tandhygienist i Helsingborg. Hon är väldigt empatisk, mycket lätt på handen (även om det kan smärta till ibland) och noga med att fråga om det gör ont. Hon är tillika väldigt trevlig och ser oxo bra ut. Hon heter Kerstin Granelli och någonting till, som jag har glömt. Men behandlingen tar en dryg timme varje gång och jag har lätt för att bli trött i käkarna när jag sitter med öppen mun så länge. Smakar det(?) så kostar det, så 925 pengar inklusive ett antal påsar med små borstar som jag ska använda mellan tänderna varje kväll, blev jag av med idag.

No Brand Golf på Ättekulla i Helsingborg
Efter att ha blivit ren i munnen ringde jag till Lars och frågade om han bjöd på kaffe. Jo då, jag var välkommen. Och, jag vet vad som gäller när jag hälsar på Lars, nämligen bakelser och kakor. Jag stegade därför raskt in på Fahlmans Konditori och inhandlade två princessbakelser (vad annars) och två så kallade potatisar.


Butiken har ett brett sortiment av bland annat klubbor

Lars driver, sedan ett antal år tillbaka, No Brand Golf. Han är själv en duktig golfare med hcp 6 och vet mycket om både utrustning och golfswingar. Hans affärsidé är att tillhandahålla golfutrustning av hög kavlitet utan att det för den skull måste vara så kallade märkesklubbor, även om han nu även har en del sådana i sitt sortiment. Det finns ett uttryck, när det gäller klubbor som heter "cloner". Det innebär, om jag förstått det rätt, att det i princip är identiska klubbor, kanske med någon modifikation ibland, som märkesklubborna. Skillnaden är att det inte står PING, Tailormade eller Callaway på dem. De lär också tillverkas på samma fabriker, ofta i Kina, som märkesklubborna. "Cloner" ska därför inte förväxlas med "kopior", som både liknar märkesklubborna och ofta oxo är försedda med märkesklubbornas logotype. Dessa kopior, som du kan köpa bland annat i Kina, är däremot ofta av väldigt dålig kvalitet.



Det finns massor av klubbhuvudenför både till järn - och "trä"klubbor samt olika skaft att välja på

Utöver sin filosofi beträffande sortimentet, så är en hög servicegrad något som Lars tycker är en förutsättning för att lyckas och behålla sina kunder. Det kanske kan tyckas vara ganska självklart, men att servicegraden varierar vet vi väl lite till mans. Den tredje ingrediensen är att hålla en rimlig prisnivå.

Hans målgrupp är inte i första hand elitgolfaren. Dessa "måste" säkert ha märkesklubbor. Istället är det till oss medelgolfare han vänder sig. Och, sveriges golfspelande individer består väl nästan till 80% av medelgolfare.
I hans och hustrun Agnetas butik finns inte bara klubbor utan också all annan utrustning som du normalt hittar i en välsorterad golfshop, förutom skor.


Vagnar, bagar, kläder, pegs och bollar ingår också i sortimentet

Hos Lars går det också att testa klubborna i ett speciellt rum med filmduk och dator. Man kan då se hur långt bollen går, med olika klubbor och med olika skaft, om det blir slice eller hook samt få en mängd annan information om varje slag, vilket gör det lättare att välja "rätt" klubba. För ett tag sedan började Lars också med "Custom Fitting" vilket innebär att han bygger klubborna efter de förutsättningar som respektive individ har. Själv köpte jag ett sådant set järnklubbor i våras, där skaften är förlängda en halv tum och där lay och off-set på klubborna är anpassade till min swing och andra förutsättningar.


Lars på en av sina golfmopeder

En stor grej, som blivit mycket populära under de senare åren, är eldrivna vagnar. Antingen kör man dem med handtaget på vagnen eller så kan man få dem fjärrstyrda med hjälp av en fjärrkontroll som man håller i handen. För de som är äldre eller kanske har svårt att gå så har Lars också flera typer av golfmopeder att välja på. Själv använder han ofta sådana vilket förmodligen beror på att han vill visa upp dem i kombination med att han är lite lat.
Men, man behöver inte åka till butiken för att handla av Lars. Han har många kunder, inte bara över hela Sverige utan även i Danmark och Norge. De köper då sin utrustning från No Brand Golf via internet.
Så vill någon titta eller handla på nätet så är adressen: http://www.nobrandgolf.com/

Tandläkaren, golf - fick spö av hustrun och försäkringsmäklaren

Tandläkaren - onsdag 2010-09-22

Tandläkarbesök är aldrig roligt. Dels kostar det massor av pengar, dels är det ofta förenat med smärta. Redan som barn fick jag en negativ inställning till denna yrkeskategori. Med tandställning, i form av smärre armeringsjärn i käften, begränsades, under lång tid, möjligheterna ytterligare att jaga brudar. Några sneda visdomständer, som jag tvingades operera bort vid vuxen ålder, har inte heller förbättrat min uppfattning om tandläkare. Den tandläkare jag konsulterar idag spelar golf. Detta faktum är en förmildrande omständighet, då jag har möjlighet att distrahera honom när han, med örnblick, studerar röntgenplåtarna. Det hör också till saken att jag har haft problem med tandlossning för åtta år sedan och blev tvungen att genomgå en smärre operation.

Min tandläkare mäter därför varje gång mina tandhalsar för att se om jag skött tänderna, som han anvisat. Denna gången gick det bra och jag fick Med Beröm Godkänt av honom. Efter tio minuter, två röntgenplåtar och lite puts, lämnade jag honom, glad i sinnet, men 650 kronor fattigare.

Söderåsens GK och Vasatorps TC - 2010-09-24 och 25
Fredagsgolfen på Söderåsen var ganska viktig denna gång. Min ledning var åtta poäng före fredagens runda och Eiert, som är i bra form och ligger tvåa, jagar mig som bara den.

Hasse och Eiert var riktigt taggade idag

Det var en underbar brittsommardag med 20 grader, sol och ingen vind att tala om. Eiert gick ut hårt och gjorde par på första hålet. Då trodde jag att han var i stöt och att han fick självförtroende. Men inte, av de resterande åtta hålen på de första nio, fick han stryka sex. För egen del gjorde jag tre par och kom in på 44 slag och 18 poäng de första nio. Eiert hade sju! Nu behövde jag idag inte utnyttja psykologisk krigföring, då Eiert skötte detta helt själv.



12:an på Söderåsen är ett par 5 med vatten framför green

 Med en rond på 92 slag och 32 poäng medan Eiert hade 20 poäng, leder jag, inför finalen på fredag, med 20 poäng. Det lär han inte kunna straffa. Men jag kan inte vara säker för ibland spelar Eiert över sin förmåga. Han vet då inte hur svårt det egentligen är med golf.


Jurgen och Jörgen var mer eller mindre missnöjda med sin rond

Min rond är jag ganska nöjd med, drivarna gick rakt och inspel och puttar (30 stycken) fungerade bra. Men som Peter, en golfkompis till mig brukar säga, "det är bara tillfälligheter".

Vasatorps TC - lördag 2010-09-25
Frugan och jag hade starttid klockan 12:50.


När vi går ut på TC får vi alltid en behållare med sand att lägga i uppslagen torv

Vi blev ihopparade med två killar i 50-årsåldern, som båda var singelhandicapare. De var mycket trevliga och vi hade kul hela ronden. Men, när man blir utdriven med 15-20 meter varje gång så får jag en tendens att slå hårdare på bollen vilket brukar resultera i dåliga slag. Så även idag, framförallt på slutet när koncentrationen började tryta.



Efter första nio trodde jag det skulle gå bättre



Trots att det blev 24 poäng och 103 slag (väldigt många) så kändes swingtempot ganska bra. Några fatala misstag ledde emellertid till en hög score och väldigt få poäng. Som jag påpekat tidigare är formen en färskvara, som i de flesta fall beror på den mentala inställningen.

Jag vet ju att jag kan slå bra slag, men ibland så går det bara inte. Hustrun fick 26 poäng och vann med andra ord över mig, men hon var snäll och lagade ändå middag när vi kom hem. Hon tyckte förmodligen lite synd om mig.

Försäkringsmäklaren - 2010-10-??

Eftersom jag står i begrepp att bli fritidsforskare på heltid, måste jag boka ett möte med min försäkringsmäklare. Som egen företager de senaste 20 åren, är min ITP eller ITPK eller vad det heter inte så mycket att komma med. Jag fick alltså ganska tidigt finna mig i att betala en massa pengar varje år för mina privata pensionsförsäkringar. Då jag har varit ganska slarvig med att kolla upp om jag kan överleva på min pension, utan att arbeta, så är ett besök på försäkringsbolaget ganska aktuellt nu. Jo, lite koll har jag väl haft och nu, när jag slutar att arbeta, så behöver jag inte lägga så mycket pengar på kläder, även om jag gillar sådant. Får jag vara frisk, kan betala mina golfavgifter, köra radio (vilket är billigt), resa till Skottland med jämna mellanrum och putsa lite på mina bilar, så är jag väldigt nöjd med livet.

Ny medioker golfrunda, men nya QSL-kort

Vasatorps TC - onsdag 2010-09-22
Det är tur att jag har många olika intressen. För när det går så dåligt med golfen, som det gjorde igår, kan jag ägna mig åt min amatörradio eller mina bilar.

Jag spelade med en av mina golfkompisar, Jurgen, på Vasatorps TC-bana. Vädret var helt fantastiskt med omkring 18C, sol och nästan ingen vind. Förutsättningarna var med andra ord helt perfekta. Redan efter fem hål hade jag gjort två katastrofer med en 9:a på 3:e hålet och en 11:a (ELVA) på det 5:e, efter två toppade utslag rakt ner i vattnet. Det anses visserligen som ett av de svåraste hålen i hela landet, men inte beror det på att folk toppar i vattnet. Det kändes liksom kört redan då och det är svårt att komma igen. Jurgen spelade lika dåligt som jag, så kanske vi påverkade varandra negativt. I sådana här situationer måste man tänka att golf trots allt bara är ett spel. Det mest positiva med ronden var att jag hade 71% fairwayträffar samt att de sista 10 hålen blev något bättre.



10:e hålet, par 5 - långt kvar

 Efter ronden tröstade vi oss med en fika bestående av kaffe och en bit rulltårta med vispgrädde, min stående meny efter rundorna på Vasatorp.

Jurgen och jag försökte komma fram till vad vi gjort för fel. Vissa taktiska misstag gör man varje gång och det får man ju leva med. Men när antalet toppar och duffar överstiger antalet riktiga slag så är det något fundamentalt som inte stämmer. Vi konstaterade att det med stor sannolikhet handlade om dålig timing. Antingen känns rytmen bra eller så gör den det inte. Trots att allt i swingen känns som vanligt är det lätt att man bara använder armarna istället för att vrida upp sig med axlarna.
Imorgon ska fredagsgänget spela den näst sista rundan för säsongen och jag har inga större förväntningar, vilket kanske visar sig vara bra. Spelplats är bestämt till Söderåsens GK.
Nästa helg, fredag till söndag, har vi slutspel, där fredagens runda blir den sista för årets cup medan lördagens och söndagens rundor blir de två första för nästa års tävling. Slutspelet och uppstarten för nästa år sker på tre banor, Örkelljunga GK, eller Woodlands som det heter idag, Perstop GK och Ängelholms GK. Alla deltagarna bor då hos Hasse uppe i skogen i Örkelljunga. Det är lite av årets golfhöjdpunkt då vi äter god mat (Hasse är en duktig kock), snackar golf och har högtidlig prisutdelning.

Hämtade inkomna QSL-kort hos Mats, SM7DXQ

Nästan en gång per månad så kommer det nya QSL-kort till klubbens QSL-sorterare och tillika DL7, Mats, SM7DXQ. Han vet att jag är väldigt "keen" på att få mina kort så han brukar ringa och berätta att de har kommit. Normala människor hämtar sina kort i samband med våra månadsvisa klubbmöten i SSRA, men jag kan i regel inte vänta.

Varje gång jag besöker Mats står jag alltid en stund och beundrar hans STEP-IR-antenn. Ovanför i masten har han också en vridbar dipol för 40 meter, som jag oxo är väldigt avundsjuk på. Med något vridbart på detta band i kombination med lite extra "kräm" från ett slutsteg, lär man kunna köra det mesta man hör. Men det går oxo med lite enklare grejer även om det då krävs lite mer tålamod.

Jag är helt tom på dollar, som jag använder när jag skickar direkt-QSL, så på vägen hem från Mats svängde jag in till Toftanäs handelsområde för att där införskaffa dylika på Forex. Det visade sig vara en onödig omväg då inte en enda dollar gick att uppbringa där.

Minisemester med tre dagar golf

Vi skulle vara fyra men blev bara två
Resan till Ekerum på Öland var egentligen tänkt som ett 60-årsfirande.

Det var våra kompisar Eva och Jörgen i Viken som, för någon månad sedan, undrade om vi ville åka med till Ekerum för att där fira Evas sextioårsdag med golf i dagaran tre. Det ville vi. Min hustru Eva lyckades ta ledigt från jobbet och jag, som egen företagare, gör ju som jag vill.

Eva och Jörgens ena dotter väntade sitt andra barn, som enligt planerna skulle möta världen två veckor före Ölandsresan. Men, det drog ut på tiden så Eva och Jörgen, som lovat ställa upp med barnpassning av dotterns första barn, när födseln skulle ske, fick kalla fötter och tvingades ställa in resan. Så min fru Eva och jag fick fira Eva i Vikens födelsedag själva på distans. Men det gick bra det också.

Tidig väckning och golf på Nybro GK- torsdag 2010-09-16

Svärfar Olle, som skulle passa huset och spela golf på Öresunds GK, kom redan på onsdagskvällen. Han brukar passa våra hus när vi eller våra barn är ute och reser.

Inför uppresan hade jag bokat starttid på Nybro GK klockan 1300, så redan 0630 var det uppstigning, frukost och packning av bilen.

Prick klockan 0800 drog vi iväg. Det är skönt att ha gott om tid. Eftersom vi skulle mellanlanda i Nybro åkte vi via Växjö, där vi också stannade för att göra lite inköp och titta lite på stán. Trots att jag för många år sedan jobbade i Växjö som konsult på Skogsägarna (numera Södra) under tretton månader, kände jag inte igen mig i staden förrän vi kom in i centrum. Otroligt vad allt ändrar sig.



Vägen mellan Växjö och Kalmar, som är cirka 10 mil lång, är nog en av de tråkigast sträckor jag åkt. Skog, skog, skog och ännu mera skog på en alldeles spikrak väg. När vi närmade oss Nybro så hamnade vi vid ett flera kilometer långt vägarbete, som det tog lång tid att komma förbi. Nu var vi faktiskt i tidsnöd för vår starttid. När vi såg skylten till golfbanan svängde vi av huvudvägen in på en mindre väg. Tro det eller ej, men här hamnade vi vid ett nytt vägarbete och fick vänta ytterligare vid ett tillfälligt uppsatt rödljus.



Nybro GK:s klubbhus med restaurang



Vi hade visserligen en kvart på oss innan start, men vi hade tänkt äta lunch innan vi knallade ut på banan.

Nu visade det sig emellertid att det nästan var folktomt på banan så i receptionen fick vi beskedet att vi kunde gå ut när det passade oss.

Vi laddade därför upp i lugn och ro med lunch i form av en välsmakande laxpudding och efterföljande kaffe.

Nybro GK är en typisk landsortsklubb där alla känner alla och med ett enkelt men funktionellt klubbhus och restaurang. Det är stor skillnad mot vår hemmaklubb Vasatorp som har drygt 2500 medlemmar och där vi inte känner speciellt många.



Det fanns vatten även här



Banan är en typisk skogsbana. Den var i bra skick och mycket trevlig att spela samtidigt som vädret var helt OK. Det blåser ju sällan speciellt mycket inne i skogen. Jag rekommenderar den gärna till andra golfare, som råkar ha vägarna förbi. De hade också greenfee för äkta makar så istället för 300:- per person kom vi undan med 230:-.

Här spelade jag min bästa runda under våra tre golfdagar. Poängen som blev 28 är inte mycket att skryta med men så lite som 29 puttar har jag inte ofta.

Efter rundan drog vi vidare till Ekerum där vi checkade in på hotellet kl 1830.

Lägenheterna fanns inrymda i långa längor

Vi bodde i en liten lägenhet med vardagsrum/kök och två sovrum. Det var väldigt bra standard och  vardagsrummet, som var möblerat med möbler i engelsk stil (passar en anglofil som mig), innehöll både matbord och soffgrupp. Inte nog med det, det fanns också Viasat Golf på TV:n, vilket var en höjdare.

Mysigt vardagsrum i engelsk stil och med kakelugn

Klockan 2000 gick vi till restaurangen och åt en halvtaskig middag där entrecoten inte var något att skriva hem om.
Redan 2130 hade Eva somnat. Jag såg Aktuellt och tittade lite på valsnacket innan jag försjönk tio minuter i en deckare av Peter Robinson sedan ZZZZZZZZZZZZ.

Långe Erik - fredag 2010-09-17
På Ekerum GK finns två banor, som båda har namn efter fyrarna på Öland - Långe Erik och Långe Jan.
Och de var faktiskt ganska långa, uppåt 6000 meter båda två.

Vi hade starttid klockan 0920 så efter en rejäl frukost med två ägg, franskbrödbullar, prinskorv, köttbullar, äggstanning, wienerbröd, våffla med sylt och grädde samt kaffe var det dags att leta upp första tee.

Precis som vädergubbarna utlovat eller hotat med, så blåste det rejält från väster. På Långe Erik fanns det en massa vattenhinder, vilket är det värsta jag vet. Vädret var i övrigt fint med blandat sol och lite moln. Vi gick också själva, och det var ingen som jagade på och vi behövde inte heller vänta på framförvarande boll.
Banan var i fint skick och hade enormt stora och snabba greener, även dessa i fint skick.

Eftersom vi blev klara redan vid 13-tiden hade vi lite tid på eftermiddagen. Vi åkte därför till Borgholm och köpte kaffe, lite ost, kex och några bakelser. De senare tog vi med oss till Gårdeby, på östra Öland, där vi

hälsade på hos våra kompisar Anki och Uri. Anki arbetade men Uri var hemma och hade fullt sjå med att planera och förbereda för skördefesten i oktober.

Skördefesten är en stor händelse på Öland, något i stil med konstrundan i Skåne. Det påstås att det kommer

250000 besökare till Öland under dessa dagar.

Både Anki och Uri är intresserade av konst av olika slag som glas, keramik, tavlor och textil och känner flera av alla de konstnärer som bor på ön. Tillsammans med dessa ska de nu arrangera några installationer och andra konstigheter i sin trädgård. Här ska det bjudas på glywein och kaffe när folk går och studerar alla saker som finns utplacerade i trädgården. Massor av levande ljus ska utplaceras överallt. Naturligtvis förmodar man också att sälja en del saker. Bland annat har Anki och hennes dotter köpt en mängd handgjorda armband och textilier av lokalbefolkningen, på sina hjälpresor till Guatemala.

Hos Uri stannde vi bara någon timme eftersom jag ville hem och titta på golfen från Österrike, där Alexander Norén och Pelle Edberg låg bra till.

När jag tittade på TV tog min hustru ett glas rött och åt lite ost.

Middagen på kvällen var bättre än gårdagens. Förrätten bestod av grov macka med gubbröra och huvudrätten av fläskfilét. Borden stod tätt i restaurangen så det blev mycket prat om golf i allmänhet och banorna i synnerhet, mellan borden.

Det blev tidigt sänggående även denna dag så klockan 2230 sov vi båda två.

Långe Jan - fredag 2010-09-18

Något senare start idag - klockan 09:50. Laddade med motsvarande frukost, som dagen innan, var vi i god tid vid första tee. Vi hann till och med putta och chippa en kvart innan det var dags. Alla tider var bokade, så det fanns massor av folk på banan. Det visade sig också att vi idag skule spela med ett annat par. Det var två finländare, som dock kunde konversera ganska bra på svenska, trots att mannen hade både hörapparat och svårt att förstå vår skånska. Han var 70 år, spelade på hcp 12 och han drev ut mig på nästan varje hål. Pinsamt! Hans hustrus swing, om den nu kan klassificeras som som swing överhuvudtaget, var något av det märkligaste jag sett någon gång. Den går helt enkelt inte att beskriva. Vi trodde hon var nybörjare, men påstod sig ha spelat golf i tjugo år. Men, konstigt nog träffade hon ibland bollen ganska bra och det är ju det som är hvudsaken.

Trots att Långe Jan var 100 meter längre än Långe Erik, så betraktades den som lättare. Det berodde kanske på att det inte fanns så mycket vatten här. Jag fick två slag mindre här än på Långe Erik.

Personligen tyckte jag bättre om denna banan. Det fanns visserligen några par femmor som lågt runt 500 meter och upp till 534 meter och även några par fyra runt 380 meter, vilket är väl långt för mig. Men eftersom två av par treorna var under 130 och några överkomliga par fyror runt 300 meter, så tyckte jag att det var OK. Det är ganska tråkigt när alla par treorna är omkring 165 eller par fyror som är 375 eftersom, åtminstone jag har svårt att nå 375 meters hål om jag inte chansar vilt med en träklubba på andraslaget.

Idag kändes det mycket bättre i kroppen än igår. Timingen kändes bra och jag slog, i mitt tycke, många bra slag. Trots det så blev det 101 slag (över hundra är trist) och bara 24 poäng. Men inte nog med att det blåste upp till 17 sekund meter. Under de sista fyra hålen kombinerades blåsten med häftigt regn, vilket inte gjorde det lättare. Något måste man ju skylla på. En del, lite klenare personer, bröt rundan och gick till klubbhuset. Sådana människor kan inte betraktas som entusiaster, eller?

Våta och trötta, efter dagens strapatser, tog vi farväl av våra finska vänner, packade in grejerna i bilen och körde hem.

Men totalt sett var det en mycket trevlig liten minisemester.

Tre dagar med DX i centrum

Uppresa och mingel - fredag 2010-09-10
SM7GIB Mats och SM7BCX Yngve hämtade SM7DLK Göran och mig vid lunchtid för en 50-milafärd upp till Karlsborg, där vi skulle deltaga på årets DX-möte. Det är en lång resa så vi stannade på en golfklubb och satte i oss en måltid bestående av ägg och bacon. Tyvärr kunde de inte tillhandahålla någon princessbakelse, som jag var väldigt sugen på till kaffet.

Det var första gången som Göran deltog på mötet, så när vi kom fram till Karlsborg körde vi in en runda på fästningsområdet, där mötet skulle avhållas. Här finns det mycket att titta på. Militärer är det glest med eftersom nästan all militär verksamhet är nedlagd. Den enda skymten av uniformsklädda personer vi upptäckte var några fallskärmssoldater, som tydligen fortfarande håller till där.

Omådet innanför befästningsvallarna är väldigt stort, med massor av stora byggnader och förråd och man kan fortfarande ana vilket myller av liv och verksamhet det var här när det begav sig.
På vår lilla rundtur hittade vi också denna gamla DC3:a som kanske använts vid utbildningen av fallskärmssoldater.
Vi hade bokat ett antal dubbelrum på vandrarhemmet Gula Villan, som tidigare varit hemvist för 6:e kompaniet. Vi tyckte det var lite märkligt eftersom det låg precis utanför fästningsområdet.
Det första jag gjorde var att hyra lakan och örngott för att kunna bädda sängen så att det var klart till kvällen. Jag visste ju inte hur länge det skulle dröja innan det blev dags att krypa till kojs, så det var bäst att vara förberedd.
Vid 19-tiden gick vi hela gänget, inklusive de övriga medelmmarna i vår hemmaklubb SSRA, bort till Hotell Wettern, där det var mingel hela kvällen fram till 23-tiden.
Vi var hungriga igen så vi åt var sin pytt-i panna i restaurangen och gick sedan tillbaka till Gula Villan redan vid 22-tiden. Här fortsatte radiosnacket i TV-rummet. Även om en del av deltagarna bodde på hotellet så var det en hel del som bodde i Gula Villan. Vi var väl tio personer som, med medhavda drycker av olika slag, diskuterade livet i allmännhet och radioäventyr i synnerhet, fram till midnatt.
Det är kul att träffa "nya" människor. En kille (pensionerad) berättade att han tillbringade tre månader varje år i Dominica. Det är en ö och en egen republik i Karibien. Där bor det endast 70000 personer och det existerar inte någon brottslighet. Här hyr han en liten stuga av före detta polischefen. Det finns också en amatörradioklubb med egen lokal och utrustning på ön, där han tillbringar mycket tid. Men, han kör inte radio dagarna i ända utan hjälper också lokalbefolkningen med en del tekniska saker, något de blir mycket tacksamma för.

Föredrag och galamiddag - lördag 2010.09.11
Klockan 1000 på lördagsmorgonen var det dags för det första föredraget.
Det var den ryske radioamatören RA6LBS, Andrei, som visade bilder och berättade om ryska så kallade Big Guns. Big Guns betyder, i vår värld, radioamatörer som har de häftigaste antennerna och slutstegen (effekten). Nu är det så att det endast är tillåtet att använda max 1,5 kW, så någon mer exakt uppgift om vilka effekter dessa Big Guns använder, talades det inte så högt om. Desto mer talades det om antenner och master och då huvudsakligen för 160 metersbandet, som får betraktas som radioamatörernas Formel 1. Det är nämligen det svåraste bandet att köra långväga kontakter på samtidigt som antennerna måste vara enormt stora. Allvarligt talat, hur många av oss vanliga dödliga har möjlighet att sätta upp ett eller ibland flera torn/master som är 60 meter höga? För nästan alla av oss var detta därför mest kuriosa, men naturligtvis mycket intressant att ta del av.

Alla fördragen hålls i en bio- eller teaterlokal där rekryterna förr i världen fick sin teoriundervisning om hur man skulle bemöta den lede fi. Det ligger inne på fästningen i ett väldigt pittoreskt område, med en massa gamla byggnader, som idag bebos av små butiker av olika slag.
Nästa föredrag bestod i att SM5DJZ, Janne, informerade om DXCC- och IOTA-diplomen samt om LOTW, som betyder Log of The World. LOTW är ett system som innebär att du, enkelt förklarat, kan maila in dina loggar till ARRL. Om du kört ett QSO med någom som också är ansluten till LOTW, så får du en träff och kan då räkna in detta landet i ditt DXCC-diplom utan att du behöver ett fysiskt QSL-kort.

I anslutning till möteslokalen finns även ett välsorterat café dit alla sökte sig i pauserna. Eftersom vi skulle på stor middag på hotellet på kvällen nöjde jag mig med en enkel måltid i caféet när det blev lunchpaus.
Ja, sedan var det nya föredrag med bild- och videoförevisning fram till klockan 1700. Bland annat fick vi oss berättat om flera internationella expeditioner, med svenskt deltagande, till ett antal öar mitt ute i Stilla Havet.
Sådana här utfärder kostar pengar så varje deltagare i expeditionen får räkna med att punga ut med 100000 SEK och ibland mer. En av expeditionerna körde radio från fyra öar, som aldrig varit aktiverade tidigare. Från den ena ön till den andra kunde avståndet uppgå till 100 svenska mil, sträckor som är långa med bil på motorväg. Här handlade det om båtresor med båtar, inte fartyg, som chartrats i fyra veckor just för detta ändamål. Det berättades att en av deltagarna, en engelsman som pyntat upp 80000 för att var med, inte körde en enda radiokontakt. Han var nämligen sjösjuk i fyra veckor och låg mesta tiden under däck med en hink nedanför sängen. Vid ett tillfälle, uppe på däck, kräktes han i en plastpåse så att löständerna följde med. Han plockade snabbt upp dem och satte in dem i munnen igen. Då kräktes också en av hans kompisar, som däremot inte var sjösjuk alls.

Ja, bland annat detta hade vi fått oss till livs när vi så småningom vandrade hemåt till Gula Villan för uppladdning inför kvällens övningar. Det är ett underbart område att promenera i eftersom miljön där är som den är.
Nu skulle det bytas om till lite mer högtidlig klädsel inför kvällen galamiddag. De flesta av oss hann också med en liten drink och snack i TV-rummet innan det var dags att vandra över till hotell Wettern. På menyn stod det Vätternröding (vad annars i Karlsborg vid Vätterns strand) till huvudrätt och Creme Brule till dessert, efterföljt av kaffe och ytterligare en hel del mingel bland de 115 deltagarna.
Vi knoppade in vid midnatt och sov gott (jag hade turen att sova med Göran SM7DLK, som inte gjorde ett ljud ifrån sig på hela natten) till frukost klockan 0800 på söndagen.

Avslutning och hemfärd- söndag 2010.09.12
Nu var det bara tre föredrag kvar innan det var dags att embarkera SM7GIB Mats Volvo 940, vid tolvtiden.

Janne,SM5DJZ, min ELMER från lumpartiden på P6 i Kristianstad

Nu rusade vi inte därifrån utan det blev självklart mycket snack och avsked med många innan vi drog iväg.

Några av grabbarna från SSRA SM7MPM Tore, SM7AWQ Christer och SM7GUY Ingvar

Hemfärden gick fint med mycket prat om antenner och DXpeditioner vi skulle vilja göra någon gång, men kanske med en lite mindre budget. En sen lunch intogs på ett landsvägshak, där vi än en gång fick oss till livs Bacon och ägg.
Nu är det två år till nästa DX-möte!

Imorgon blir det DX-möte i Karlsborg med grabbarna

Tre dagar på Karlsborgs fästning 10-12 september

Vi åker fyra stycken från Löddeköpinge klockan 1200. Men från vår klubb SSRA så blir vi omkring 15 radioamatörer. Vi tänker äta lunch på någon golfklubb på vägen eftersom det ofta serveras bra mat på dylika ställen. Det vet jag av erfarenhet. Till det vartannat år arrangerade DX-mötet i Karlsborg har hittills 115 amatörer anmält sig i år. Som tekniskt okunnig är detta möte för mig en av höjdpunkterna vartannat år.

De flesta kommer på fredagskvällen. Då blir det mingel, likasinnade emellan, lite mat, någon öl i baren och något kortare föredrag. Hela Hotell Wettern är abonnerat av Lake Wettern DX Group hela helgen.

Under lördagen kommer det att bli föredrag från klockkan 0900 till cirka 1700. Då kommer vi åhörare att få oss till livs alla de vedermödor som, i huvudsak utländska, radioamatörer fått uppleva på sina DXpeditioner till obebodda öar i Pacific eller exotiska länder på olika ställen i världen. Att lyssna på dessa människor är mycket intressant och brukar också uppmuntra till ökad radioaktivitet vid hemkomsten.

På lördagskvällen är det stor och högtidlig galamiddag, eller vad man nu ska kalla det. Då kommer de flesta uppklädda i kostym och slips Det gör att man knappt känner igen dem eftersom man är van att se dem i flanellskjorta och jeans. Men ska det vara fint så ska det.

Det brukar bli ganska sent på lördagskvällen så söndagsens föredrag börjar normalt inte förrän vid tiotiden. Då är det en del som somnar under föredragen på grund av för många öl eller för långa dx-diskussioner kvällen innan.

Vid lunchtid på söndagen är mötet officiellt slut, men många stannar kvar och snackar radio. Då vi har cirka 50 mil hem till Skåne så lär vi nog åka iväg tillbaka vid trettontiden.

Det ska bli väldigt roligt att träffa många av de DX-are, som jag normalt bara hör när vi ligger och "krigar" om QSO med DXpeditonerna.

Känner mig faktiskt lite kaxig för tillfället

Golf på Öresunds GK 2010.09.07
Ibland är det lätt att spela golf (men ganska sällan)!
Efter en lättare lunch i klubbrestaurangen stod svärfar och jag på första tee klockan 12:51.

Eftersom banan ligger bara ett hundratal meter från Öresund (därav namnet på banan) så blåser det alltid, mer eller mindre. Idag var det mer! Det var säkert kuling i byarna, så i medvinden var det väl OK och precis tvärtom i motvinden. Svärfar är inne på sitt 83 år, vital som en 40-åring och tillika golfdomare. Det räcker att jag släpper en liten fjärt när han slår, så blir jag pliktad. Det är tufft, eller hur?

Förväntningarna var som vanligt låga. Jag fick 21 poäng på Landskrona GK i fredags och visserligen 31 poäng på Vasatorps Gamla bana i söndags (hustrun sköt 37 poäng), men min golf har trots det känts lite labil. För egen del tycker jag det är ganska trist att stå på drivingrangen och slå bollar så jag brukar betrakta varje rond som en träningsrunda. Detta även om jag registrerar alla mina ronder.

Svärfar är inte lätt att tas med. Han slår långt, många gånger längre än jag, har lägre handicap (eller hade) men slår ibland lite snett. Och, det var inte speciellt lätt att slå rakt i den hårda vinden.

Mitt första positiva tecken för dagen var att jag inte gick i vattnet på ettan. Nästa jättestora positivitet var en birdie på trean. En birdie för oss medelhandicapare betyder alltid något extra för självförtroendet. Ja, sedan rullade det på de första nio med tre par och bara en toppad fairwaywood som enda misstag. Med 22 poäng och 39 slag (fem över par) då får man nästan hybris.

Det gick emellertid inte lika bra för svärfar som, lite besviken, seglade in med 8 poäng. Men han bet ihop och inledde inrundan med par och birdie. Nu var mungiporna uppåt igen. Så på de sista nio fick vi ihop 19 poäng båda två vilket resulterade i 41 poäng och 83 slag brutto för mig. Det var fem slag under min handicap, med totalt en birdie och sju par.

Visst kan man få känna sig kaxig då.

Åtminstone någon dag.

En kort tur med Moggen

Några mil with the top down

Vår Morgan har varit väldigt styvmoderligt behandlad hela sommaren. Inte en enda gång har den fått sträcka ut, den har endast blivit startad en enda gång. I morse var det ett fantastiskt fint väder med sol och i stort sett vindstilla. Nu var det dags. Först fcik jag flytta en massa grejer, som egentligen inte ska finnas i ett garage. Därefter var det dags att plocka bort den lilla underhållsladdaren, som alltid står på. Ska den starta idag, undrade jag, vid senaste försöket var det tungt. Så även idag. Ett varv på vevaxeln sedan stopp. Battereriet är, trots kontinuerlig laddning, inte i bästa form. Men, jag vet att det brukar ta tid och att den sedan smäller igång. Jodå, efter lite krusande så mullrade den igång även idag.
I mina ögon är nog Morgan en av de vackraste bilar som finns. Gammal stil med lång motorhuv, svepande skärmar och nedskurna dörrar samt med bra prestanda. Den är stötig, så att köra på grusvägar är en plåga. Någon har sagt att om du kör över en enkrona med en Morgan så kan du säga vilken sida på enkronan som ligger uppåt. Det är kanske aningen överdrivet, men fjädringen är minimal med den fördelen att den ligger som ett strykjärn på smala, kurviga, asfalterade vägar. Det är en ren fröjd att köra.
Min lilla utflykt gick längs Öresunds stränder där jag passerade Barsebäcks golfbana, körde in i skogen upp förbi Hofterup och sedan tillbaka till garaget. Jag ville inte försvinna alltför långt från hemmet då jag bytt både kylarslangar och tändkablar. Väl medveten om mina begränsningar på det tekniska området så kunde, i värsta fall, vad som helst hända. Och, då hade jag fått ringa hustru Eva så att hon kunde komma med servicebilen.
Men allt gick bra och med en sträcka av 25 kilometer så lär batteriet ha fått sig en rejäl uppladdning.
Väderutsikterna för nästa vecka är mycket bra och eftersom jag lär få lite tid över kanske jag kan rasta av både TR2:an och min Puch under veckan.

ETTHUNDRASEX slag på fredagsgolfen!

Landskrona GK 2010.09.04

Idag var vi bara tre, Sven, Eiert och jag. De övriga var upptagna på konferenser, Tysklandsresa och med sådant som fruar ibland bestämmer att man ska göra.
Igår satt jag uppe länge och gick upp tidigt i morse så det blev inte mycket sömn. Det är inte så att jag på något sätt, så här inledningsvis, vill ursäkta mig för dagens resultat. Det är bara ett konstaterande.
Det var annars en fin brisk morgon, med sol och nästan ingen vind, men inte överdrivet varmt till att börja med. Vi hade starttid klockan 0925 på Landskrona Golfklubb. Jag var tidigt på plats och inledde med en kaffe och en rulle tunnbröd med tonfisk.
Nyttigt och närande!

Med en åtta på första hålet, så kunde jag känna att gårdagens seriegolf hade tagit slut på den mesta av den upplagrade energin och koncentrationen. Men på 3:e hålet blev det ett par och hoppet tändes igen. Det 6:e hålet på Landskrona är bara 255 meter långt, men det finns en damm precis före green. Jag spelade safe och slog ut en fairwaywood. Mitt i faiway. Spelade in med en pitchingwedge och var väldigt nära att göra en birdie. Men, det blev ett par och det kändes ganska bra ändå. På de återstående tre hålen på de första nio, blev det endast 2 poäng och då kändes det hopplöst igen.

Inrundan blev riktigt bedrövlig där jag med MYCKET OTUR, fick droppa tre gånger.

Ruffen var inte speciellt hög, men väldigt saftig och lite fuktig. Eftersom jag hamnade där vid ett flertal tillfällen så kostade det något extra slag varje gång.

Men, trots mina totalt 106 slag och 21 poäng (det finns egentligen inte på min karta) så blev jag tvåa. Sven, som brukar kallas för "snöret" eftersom han alltid slår rakt fick bara 20 poäng, stackarn. Eiert, som hade mycket tur lyckades skrapa ihop 25. Dagens runda var alltså inget att skriva hem om, även om jag gör det just nu.
Efter rundan tröstade vi varandra i restaurangen. Sven åt en hellunch medan jag själv nöjde mig med kaffe och en macka. Jag får ju förhoppningsvis mat ikväll.

Eiert, som vann, firade med en glass för 18 kronor.

Nu blir det paus från golfen imorgon, lördag. Men på söndag är det dags igen, då hustrun påkallat min uppmärksamhet på att hon måste ut och spela då.

Ja, det här med golfresultatet beror på dagsform och mental inställning. Man får inte vara för taggad men inte heller för mycket laid-back. Det är svårt att balansera mellan dessa psykiska inställningar.

Men, just nu känner jag mig ganska utslagén, trött i kroppen och lite less på golf.

Det blir ofta så när det har gått dåligt.
Men, som alltid, det går fler tåg och på söndag kanske det går bra igen!
Trots all bedrövelse ligger jag fortfarande i ledning i årets fredagsgolf.
Avslutning och final ska avhållas den första helgen i oktober, då högtidligt korande av årets segrare ska äga rum. Som vanligt är platsen uppe hos Hasse, i hans stora hus, i skogen utanför Örkelljunga.


  

Seriegolf i H55 på Örestads GK

Denna gången var det Örestads GK som stod som värd för seriespelet. Banan kallas i folkmun för Aquaqul, som är en äventyrsbadanläggning i Malmö. Skälet till detta är att det finns en massa vattenhinder på banan,som många lyckas hamna i.

Jag blev hämtad av min kompis Lars, som också spelar för Öresunds GK. Han är med sina 6 i hcp en av många med singelhandicap i dessa sammanhang. Så det är inte utan att jag ibland känner mig som "sparven i tranedansen" när jag spelar med så duktiga golfare.

Jag skulle visa hur Lars skulle köra, då jag kände till en genväg. Det var dock längesedan jag körde de här småvägarna med min Morgan, så istället för genväg blev det en lång omväg. När vi skulle köra hem lät jag därför Lars bestämma rutten.

Vi hade trots detta god tid på oss innan vi skulle slå ut, så vi hann med både ärtsoppa och pannkakor med sylt och vispgrädde samt några chippar och puttar innan det var dags att slå ut. Det var perfekt väder med lite växlande molnighet och cirka 20 grader varmt, även om vinden var lite jobbig på slutet.

Som brukligt är så skulle Lars inte gå, utan åka på en av sina golfmoppar. Dagen till ära hade han tagit med sig hustruns chockrosa tingest. Han spelar också med en rosa driver, så ibland börjar man undra.

I min boll fanns en kille från Barsebäck med hcp 6 samt en från hemmaklubben med hcp 15,3, så jag var med mina 16,3 höghandicaparen i gänget.

Varenda gång jag deltagit i seriespelet så har jag haft turen att spela med väldigt trevliga personer, så även denna gång. För surdegar finns, det ska ni veta.

Mina förväntningar på dagens spel var låga, både för mig själv och laget som sådant. Av någon anledning brukar vi bli sist varje gång. Och, ofta får vi inte ens ihop ett helt lag. I seriegolfen ska varje lag innehålla sex spelare varav de fyra bästa scorerna räknas. Man behöver alltså inte räkna de två sämsta scorerna i varje lag. I seriegolfen tas ingen hänsyn till handicap utan alla spelar på scratch. 

Idag hade vi i alla fall fått fem stycken att ställa upp för klubben och några av dessa hade relativt lågt handicap. Också var det jag förstås. I vårt lag brukar vi säga att scorar vi under 100 slag så är det OK.

På de första nio hålen, som anses som de svåraste, lyckades jag faktiskt göra fyra par och skjuta 45 slag brutto. Det kändes väldigt bra och var betydligt över mina förväntningar. Under de sista nio lyckades jag  dock krångla till det på några hål och fick droppa och plikta, men sköt 49 slag på inrundan. Totalt 94 brutto och totalt fem par kändes riktigt bra utifrån min ödmjuka horisont. Till och med puttningen, som falerat mer eller mindre kroniskt för min del, gick hyfsat med totalt 32 puttar. Så även om vi fick stryka en score, så var det i alla fall inte min.

Eftersom Lars gick ut i första bollen och jag i den andra så skulle vi få vänta nästan två timmar innan alla bollarna gått i mål. Vi beslöt därför att åka hem och vi vet därför inte hur vi placerade oss. Men jag är emellertid ganska säker på att vi denna gång inte blev sist.

Bara det är en fjäder i hatten! Tycker vi i alla fall.