En kort tur med Moggen

Några mil with the top down

Vår Morgan har varit väldigt styvmoderligt behandlad hela sommaren. Inte en enda gång har den fått sträcka ut, den har endast blivit startad en enda gång. I morse var det ett fantastiskt fint väder med sol och i stort sett vindstilla. Nu var det dags. Först fcik jag flytta en massa grejer, som egentligen inte ska finnas i ett garage. Därefter var det dags att plocka bort den lilla underhållsladdaren, som alltid står på. Ska den starta idag, undrade jag, vid senaste försöket var det tungt. Så även idag. Ett varv på vevaxeln sedan stopp. Battereriet är, trots kontinuerlig laddning, inte i bästa form. Men, jag vet att det brukar ta tid och att den sedan smäller igång. Jodå, efter lite krusande så mullrade den igång även idag.
I mina ögon är nog Morgan en av de vackraste bilar som finns. Gammal stil med lång motorhuv, svepande skärmar och nedskurna dörrar samt med bra prestanda. Den är stötig, så att köra på grusvägar är en plåga. Någon har sagt att om du kör över en enkrona med en Morgan så kan du säga vilken sida på enkronan som ligger uppåt. Det är kanske aningen överdrivet, men fjädringen är minimal med den fördelen att den ligger som ett strykjärn på smala, kurviga, asfalterade vägar. Det är en ren fröjd att köra.
Min lilla utflykt gick längs Öresunds stränder där jag passerade Barsebäcks golfbana, körde in i skogen upp förbi Hofterup och sedan tillbaka till garaget. Jag ville inte försvinna alltför långt från hemmet då jag bytt både kylarslangar och tändkablar. Väl medveten om mina begränsningar på det tekniska området så kunde, i värsta fall, vad som helst hända. Och, då hade jag fått ringa hustru Eva så att hon kunde komma med servicebilen.
Men allt gick bra och med en sträcka av 25 kilometer så lär batteriet ha fått sig en rejäl uppladdning.
Väderutsikterna för nästa vecka är mycket bra och eftersom jag lär få lite tid över kanske jag kan rasta av både TR2:an och min Puch under veckan.