Seriegolf i H55 på Örestads GK

Denna gången var det Örestads GK som stod som värd för seriespelet. Banan kallas i folkmun för Aquaqul, som är en äventyrsbadanläggning i Malmö. Skälet till detta är att det finns en massa vattenhinder på banan,som många lyckas hamna i.

Jag blev hämtad av min kompis Lars, som också spelar för Öresunds GK. Han är med sina 6 i hcp en av många med singelhandicap i dessa sammanhang. Så det är inte utan att jag ibland känner mig som "sparven i tranedansen" när jag spelar med så duktiga golfare.

Jag skulle visa hur Lars skulle köra, då jag kände till en genväg. Det var dock längesedan jag körde de här småvägarna med min Morgan, så istället för genväg blev det en lång omväg. När vi skulle köra hem lät jag därför Lars bestämma rutten.

Vi hade trots detta god tid på oss innan vi skulle slå ut, så vi hann med både ärtsoppa och pannkakor med sylt och vispgrädde samt några chippar och puttar innan det var dags att slå ut. Det var perfekt väder med lite växlande molnighet och cirka 20 grader varmt, även om vinden var lite jobbig på slutet.

Som brukligt är så skulle Lars inte gå, utan åka på en av sina golfmoppar. Dagen till ära hade han tagit med sig hustruns chockrosa tingest. Han spelar också med en rosa driver, så ibland börjar man undra.

I min boll fanns en kille från Barsebäck med hcp 6 samt en från hemmaklubben med hcp 15,3, så jag var med mina 16,3 höghandicaparen i gänget.

Varenda gång jag deltagit i seriespelet så har jag haft turen att spela med väldigt trevliga personer, så även denna gång. För surdegar finns, det ska ni veta.

Mina förväntningar på dagens spel var låga, både för mig själv och laget som sådant. Av någon anledning brukar vi bli sist varje gång. Och, ofta får vi inte ens ihop ett helt lag. I seriegolfen ska varje lag innehålla sex spelare varav de fyra bästa scorerna räknas. Man behöver alltså inte räkna de två sämsta scorerna i varje lag. I seriegolfen tas ingen hänsyn till handicap utan alla spelar på scratch. 

Idag hade vi i alla fall fått fem stycken att ställa upp för klubben och några av dessa hade relativt lågt handicap. Också var det jag förstås. I vårt lag brukar vi säga att scorar vi under 100 slag så är det OK.

På de första nio hålen, som anses som de svåraste, lyckades jag faktiskt göra fyra par och skjuta 45 slag brutto. Det kändes väldigt bra och var betydligt över mina förväntningar. Under de sista nio lyckades jag  dock krångla till det på några hål och fick droppa och plikta, men sköt 49 slag på inrundan. Totalt 94 brutto och totalt fem par kändes riktigt bra utifrån min ödmjuka horisont. Till och med puttningen, som falerat mer eller mindre kroniskt för min del, gick hyfsat med totalt 32 puttar. Så även om vi fick stryka en score, så var det i alla fall inte min.

Eftersom Lars gick ut i första bollen och jag i den andra så skulle vi få vänta nästan två timmar innan alla bollarna gått i mål. Vi beslöt därför att åka hem och vi vet därför inte hur vi placerade oss. Men jag är emellertid ganska säker på att vi denna gång inte blev sist.

Bara det är en fjäder i hatten! Tycker vi i alla fall.