Ännu en golfrond och ved till spisen

En ny birdie på Vasatorps Gamla bana - 2010-10-16
Det var frost på rutorna när jag packade bilen. Men solen sken och det var blå himmel.
Då är det ju svårt att sitta inomhus, eller hur?
Vi spelade med Håkan (Vasatorps egen John Daly) och hans Maria.
Idag var Håkan lite mer diskret klädd än han brukar vara. Svart vindställ och toppluva.



Håkan klädd i höstkläder

Han berättade att han nästa år kommer att sälja portugiska golfskor av märket Lambda. Det är samma typ som Footjoy Classic med lädersula, och ser mycket snygga ut. De lär kosta en slant och får väl användas under sommarmånaderna på torra banor. Jag är redan spekulant. Gillar snygga dojjor! Min rond inleddes med två tomma hål, 7 respektive 8 i på ettan och tvåan. Som vanligt alltså. Ronden var inte mycket att tala om, typisk medelgolf och knappt det.
Håkans Maria är en kvinnlig long-hitter, precis som min fru, och hon slog massor av fina drives och fairwayslag. Däremot var hennes puttning, om inte usel, så i alla fall mindre bra. Hon förstörde därför en bra score på greenerna, något som de flesta av oss känner igen.



Maria går igenom bra i sin swing

Håkan var väl inte precis inne i zonen och hade dessutom otur, jo det kan man faktiskt ha oavsett vad Zacke säger, precis hela rundan. Men, han tog det vuxet, kastade in en ny Prince i käften och gick vidare. Det visar på stort tålamod och överseende med att ha tingen emot sig. Han måste vara en farlig kille i matchspel.


Oxo Eva slog igenom slaget

Min hustru Eva spelade väl inte på topp hon heller. Hennes normalt långa och raka drives var väl bara 75%-iga idag. Men med sina 32 poäng och sex par så spöade hon mig igen. Lite trist att ständigt få stryk av hustrun.


Macka mked stekta ägg är fint när kiosken är stägd

Själv gjorde jag två par och en birdie, min 10:e för året. Och, den måste jag bara kommentera. Det var på 17:e hålet, ett par tre, som normalt är 140 meter långt. Idag stog emellertid flaggan längst bak på green. Dessutom var teekulorna cirka 15 meter längre bak än de brukar vara. Eftersom temperturen bara var omkring 7 grader så var bollen kall och flyger därmed kortare än när det är varmt. Klubbvalet var därför svårt. Skulle jag slå en hybrid eller prova med en järnfyra? Jag har lite hatkärlek till järnfyran för antingen får jag en socket eller så slår jag ett perfekt slag. Jag tog järnfyran. Ambitionen var inte att sikta på flaggan. Då var jag tvungen att gå rakt över högra bunkern och det ville jag inte riskera. Nej, ett säkert slag mitt på green, var min tanke. Jag slog mitt näst bästa slag med järnfyran någonsin. Det bästa slog jag för någon vecka sedan på Ängelholms GK. Bollen gick spikrakt mot flaggan och lade sig två meter från koppen. Håkan valde samma vapen och även han fick en perfekt träff (en av få under ronden) där bollen lade sig till ro tre meter från hål. Sedan var det damernas tur. Eva valde sin träfemma och även hon carrade snyggt och prydligt på green.



En birdie är lika uppmuntrande varje gång

På detta hålet slog Maria ett av sina sämsta utslag under dagen och hamnade i tjock ruff. Alla kan inte ha samma tur på ett och samma hål! Med en birdie, två par och en med några slag sämre gick vi stolta vidare mot det långa 18:e hålet. Även när du spelar dåligt så finns det oftast ett eller ett antal slag som du känner dig väldigt nöjd med. Du vet därför att du egentligen KAN slå bra slag och det är kanske därför du fortsätter med det här mentalt jobbiga spelet.
Vi hade en underbar dag på golfbanan, åtminstone vädermässigt, och avslutade som vanligt i restaurangen med kaffe och rulltårta med en stor klick vispgrädde ovanpå.


Lite tröst måste man ha

Poängen blev Eva 32, Kenneth 29, Maria 29 och Håkan 27 poäng. Med andra ord - typisk medelgolf.

Vedhämtning hos sonen i Saxtorpsskogen - 2010-10-17
Vår son Jonas hade köpt en massa ved av en av sina grannar. En del av veden var reserverad för oss och därför hade jag hyrt en vagn för fyra timmar till en kostnad av 200:-, på Shell i Löddeköpinge. Den ekonomiska fördelen blir väl inte så stor, när allt kommer omkring, men man får inte glömma den mysfaktor det innebär kulna kvällar, när man sitter med den öppna spisen framför sig och kontemplerar.
Och, så fick vi än en gång gosa med vår sonson Elias.


Eva matar Elias som ständigt är hungrig

Eva stannade hos Anne och Elias när jag och Jonas åkte något hundra meter ner till grannen för att hämta veden. Det såg inte så mycket ut för ögat, men snart var det hyrda släpet halvfullt.



Mer ved än vad jag trodde från början

När jobbet var gjort så körde Eva och jag hem och packade in veden i ett gammalt torkskåp, som vi har i garaget. Vet inte hur länge det räcker, men nu slipper vi åtminstone köpa "säckaved" på Bauhaus någon månad.


För ro och tankar